Om man läser exempelvis sexistiska, rasistiska och vetenskapsförnekande inlägg här och sedan når slutsatsen att eftersom svaren på dessa inlägg är tramsiga eller inte höll tillräckligt god ton så ska man minsann rösta på den sexistiska, rasistiska och vetenskapsförnekande sidan, ja då var antagligen vänstern aldrig ett realistiskt alternativ till att börja med.
Valet mellan vad som är värst av trams å ena sidan och sexism, rasism och vetenskapsförnekande å andra sidan är inte svårt i sig, men det kan förstås bli svårt om man i någon mån delar de värderingar som det "tramsas" eller inte hålls tillräckligt god ton om. Då är man också sällan särskilt mottaglig för vänsterns argument.
Det är främst dem som vacklar eller är soffliggare man vänder sig till med den strategin tror jag. Även Ulf Kristersson kör ju väldigt mycket "akta er för vänster"-kortet just nu, t ex i intervjun i P1 förra veckan (fast lite annorlunda formulerat än här
Sedan undrar jag lite hur realistiskt det är att förvänta sig enbart torr saklighet i en debatt där ena sidan använder sig av just sådant som rasism, sexism, diverse förtryckande idéer som pekar ut vissa människor som mindre värda. Det sätter i min mening smått orimliga krav och särskilt på gruppen som är utsatt. "Jag ska nu komma med diverse hatiska argument och påståenden om bland annat den grupp du tillhör, men du får absolut inte vara något annat än torrt saklig i dina svar till mig". Det finns liksom inte en jämlik premiss i en sådan diskussion överhuvudtaget. För mig gränsar det här till ett ad hominem-argument, eller tone policing som ju fått en del kritik från antirasistiskt och feministiskt håll genom åren.
Förvänta sig, orimliga krav...jag tänker att du övertolkar mig om du tror att jag kräver av alla att man alltid ska lyckas behålla tålamodet. Det har jag inte krävt. Jag har bara skrivit att jag tycker att man bör eftersträva att försöka behålla en god ton även mot meningsmotståndare, och motsatsen vore att mena att "nej det behöver man inte, om jag inte gillar någon eller hens åsikter behöver jag inte hålla god ton i samtalet". För mig är det inte mer komplicerat än så, och det överraskar mig varje gång att det alltid blir så mycket mothugg när jag skriver det.
Det känns lite som att vi spelar helt olika spel. Jag vill spela vanlig fotboll när de flesta andra här vill spela amerikansk fotboll. Men jag har också skrivit att jag förstår att om det är jag som inte trivs på den här spelplanen så är det jag som får lämna. Och det är väl en relativt enkel sak (förutom tråkigt, såklart) om det inte vore för att jag är bekymrad över att om det är tacklingar som gäller numera i den politiska debatten, så är jag inte så säker på att vi får de bästa politikerna på posterna i framtiden...
(Om det är trams som kritiseras så har jag svårt att se det som ett ad hominem-argument, eftersom det ju inte finns någon saklighet att bemöta, och det var det som kritiken gick ut på.)