Svenskhet och att känna sig svensk (utbruten från Det dödliga meningslösa våldet...)

[honung]

Jag är född i början på 80-talet och under min skoltid på lågstadiet så var det såna som jag som var mest utländska i min skola (födda här med en eller båda föräldrarna med ursprung i annat europeiskt land). Under mellanstadietiden kom det två flyktingar (ett syskonpar) till skolan. Sen på högstadiet och gymnasiet blev det fler. Men innan dess var det en rätt skyddad värld där jag var det mest utländska tillsammans med några andra.

Jag håller med dig helt om resten av ditt inlägg!

Jag är född på 60-talet. Jag hade invandrarkompisar i mina skolor under hela skolgången. Det var inte i närheten av exotiskt. Turkar, greker, finnar, italienare, juggar, irakier, tunisier, eritreaner, burundier, kongoleser, palestinier, svenskar och nån skåning. Inte en enda adoptivunge, utan invandrare som läste hemspråk i skolan.

 

[Nahar]

Nej jag refererar bara till just den situation där det kommer någon utifrån som ser helt annorlunda ut än något som man tidigare har sett. Med tiden vänjer sig ju folk vid alla möjliga sätt att se ut.

Man måste i sammanhanget komma ihåg att Sverige var en mycket sluten och stängd, socialistisk stat fram till och med 1980-talet. Med statligt kontrollerad television och en hård jakt på piratradio.

Fast det är ju fortfarande så väldigt många människor beter sig mot rasifierade, så jag har svårt att se dina senaste inlägg om "nyfikenhet" som något annat än ett försvar för exotifiering och att rasifierade ska gå med på vad som helst för att vi är "spännande" och "annorlunda", trots att vi finns precis överallt idag.

 

[Sel]

Jag är född -82 och uppvuxen i ett litet samhälle i Norra Västerbotten. Vi hade både barn med föräldrar från andra länder samt invandrare från Nigeria, Irak och Eritrea i min klass hela vägen från förskolan. Det var inte alls konstigt på något vis.

 

[Mabuse]

Valfri mellansvensk småstad? Jag är född på 90-talet, första gången jag gick i samma skola som mörkhyade personer var i högstadiet. I en av de åtta parallellklasserna fanns då hela två stycken invandrare.

Alla invandrare är ju inte mörkhyade. Hade ni ingen med en finsk mamma eller så?

 

[Ullmerkott]

Alla invandrare är ju inte mörkhyade. Hade ni ingen med en finsk mamma eller så?

Vet faktiskt inte! Ingen som "stack ut" från mängden så mycket att jag tänkte på det i alla fall.

 

[Mabuse]

Fast det är ju fortfarande så väldigt många människor beter sig mot rasifierade, så jag har svårt att se dina senaste inlägg om "nyfikenhet" som något annat än ett försvar för exotifiering och att rasifierade ska gå med på vad som helst för att vi är "spännande" och "annorlunda", trots att vi finns precis överallt idag.

Exakt. Hur spännande kan det vara att leva hela sitt liv som en exotisk annorlundahet? Det måste ju bli tröttsamt väldigt snabbt. Folk ser ut och pratar på olika sätt, det är bara att vänja sig. Att storögt be ”exoten” att förklara sin annorlundahet verkar idag, med tanke på hur blandad Sveriges befolkning är, som att man inte riktigt hängt med.

 

[Mabuse]

Vet faktiskt inte! Ingen som "stack ut" från mängden så mycket att jag tänkte på det i alla fall.

Folk har ju alltid flyttat mellan länder, så det skulle vara en högoddsare att hela skolan utom två var infödda svenskar tre generationer bakåt. Det sticker inte ut med en finsk mamma just eftersom det är helt normalt. Det är normalt att folk flyttar på sig.

 

[Inte_Ung]

Fast det är ju fortfarande så väldigt många människor beter sig mot rasifierade, så jag har svårt att se dina senaste inlägg om "nyfikenhet" som något annat än ett försvar för exotifiering och att rasifierade ska gå med på vad som helst för att vi är "spännande" och "annorlunda", trots att vi finns precis överallt idag.

Ja på de ställen där det är så, att alla sorters människor finns överallt, så kan det ju inte vara så annorlunda längre.
Så är det ju och har varit länge i t.ex. New York, San Francisco och Mont Real där jag har spenderat mer eller mindre tid i mitt liv. New York 1980 var ju redan då en smältdegel.

Det är ju olika på olika platser

 

[Inte_Ung]

Exakt. Hur spännande kan det vara att leva hela sitt liv som en exotisk annorlundahet? Det måste ju bli tröttsamt väldigt snabbt. Folk ser ut och pratar på olika sätt, det är bara att vänja sig. Att storögt be ”exoten” att förklara sin annorlundahet verkar idag, med tanke på hur blandad Sveriges befolkning är, som att man inte riktigt hängt med.

Ja i Sverige i dag är det oerhört omodernt.
Vi är tack och lov en del av ett större sammanhang nu med EU.

 

[Inte_Ung]

Jag är född på 60-talet. Jag hade invandrarkompisar i mina skolor under hela skolgången. Det var inte i närheten av exotiskt. Turkar, greker, finnar, italienare, juggar, irakier, tunisier, eritreaner, burundier, kongoleser, palestinier, svenskar och nån skåning. Inte en enda adoptivunge, utan invandrare som läste hemspråk i skolan.

Det mest exotiska vi hade i min skola (inte i Umeå) var en flicka som härstammade från valloner och en flicka från Kiruna.
Och så någon med föräldrar från Finland.
Det är olika på olika ställen.

 

[Inte_Ung]

Jag undrar så varför det är så viktigt att vara Svensk?
På vilket sätt är det bättre än att vara något annat?

 

[Nahar]

Ja på de ställen där det är så, att alla sorters människor finns överallt, så kan det ju inte vara så annorlunda längre.
Så är det ju och har varit länge i t.ex. New York, San Francisco och Mont Real där jag har spenderat mer eller mindre tid i mitt liv. New York 1980 var ju redan då en smältdegel.

Det är ju olika på olika platser

Men alltså, vilken plats i Sverige har inte en enda rasifierad människa idag och de senaste 30 åren? Jag bor till exempel i en liten håla med runt 1000 invånare, ser rasifierade varje dag. Likadant där några vänner bor i en håla i Dalarna, och i en håla utanför Luleå. För att inte tala om kultur på tv, i skolan, radio, reklam etcetc. Din historia var inte nutid och jag hoppas att du håller med om att det inte finns någon ursäkt för vuxna människor att bete sig så idag, någonstans i Sverige.

 

[Mineur]

Jag undrar så varför det är så viktigt att vara Svensk?
På vilket sätt är det bättre än att vara något annat?

Tja, rent spontant tänker jag att det beror mycket på SD:s (och högersidan överlag) framtåg, deras besatthet av svenskhet och de ständiga signaler de skickar om att icke-svenskar är mindre värda.

 

[Ridinglady]

Men snälla säg att ni inte på allvar pratar om rasifierade som bott hela sina liv i Sverige som "främlingar" och "exotiska"‽ Vi lever ffs i en global värld, det går inte en dag utan att jag ser en rasifierad människa. Nån gång får vi väl ändå acceptera att människor är olika och sluta göra en sån grej av det? Blir ju helt mörkrädd av era inlägg.

Jag tror att du behöver träffa människor som har andra referensramar än du själv för att förstå att det faktiskt finns ganska många människor som vuxit upp väldigt enhetligt samhälle och som sannolikt har ytterst få kontakter med människor med annan bakgrund än vad de själva har.
Så sent som i början av 1990 hade jag elever på högstadiet som aldrig varit längre hemifrån än ca 2 mil. De hade aldrig varit i en större stad och gick på en skola där det gick ett fåtal elever med rötterna i andra länder. De har människorna är runt 45 idag …Det finns också många nya svenskar som aldrig har varit hemma hos en svensk familj. Vi lever tyvärr i ett väldigt segregerat samhälle där vi behandlas olika pga vårt utseende.
Ett exempel från Malmö: Tre unga arabiska killar berättat chockerat för mig hur de runt Möllan ständigt blir erbjudna att köpa sex, narkotika och till och med vapen mitt på dagen en vardag från andra arabisktalande män. Jag, en svensk kvinna på 50+ får inte ett enda sådant erbjudande på samma plats vid samma tid ….Så vem har fördomar om vem? Själv hade jag svårt att tro dem först och sedan kunde jag inte förklara hur vi svenskar kunde tillåta att sådant alls förekom. Ngt sådant var otänkbart i Syrien. Var var polisen? undrade de. Jag var svarslös och skämdes …

 

[Otherside]

Jag är född på 60-talet. Jag hade invandrarkompisar i mina skolor under hela skolgången. Det var inte i närheten av exotiskt. Turkar, greker, finnar, italienare, juggar, irakier, tunisier, eritreaner, burundier, kongoleser, palestinier, svenskar och nån skåning. Inte en enda adoptivunge, utan invandrare som läste hemspråk i skolan.

Så intressant!! Jag är född alldeles i slutet av 50-talet och där fanns aldrig en enda elev med ens ett annorlunda namn i vår skola, varesej på låg, mellan eller högstadiet. Ingen på gymnasiet heller, vad jag kan minnas. Det mest "exotiska" var en kille som pratade skånska. När utlandsfödda började dyka upp var det enbart människor från Finland.

Det enda jag minns var en kille med bruna ögon som hette Wassner i efternamn, DET var ovanligt. Men han var inte invandrad.

 

[Ridinglady]

För att förtydliga: Självfallet är det enda rimliga att var och en oavsett balgrund, ålder osv bemöts med respekt. Men vi måste samtidigt vara toleranta mot varandra, inse att vi har olika erfarenheter och bakgrund och att det är naturligt att vara både nyfiken och lite rädd för sådant man inte kommit i kontakt med tidigare.
Det är ganska jobbigt att vara arg och kränkt oxå …

 

[EmmaBovary]

Jag undrar så varför det är så viktigt att vara Svensk?
På vilket sätt är det bättre än att vara något annat?

Jag tycker inte heller att det är så viktigt. Däremot framstår det som viktigt att inse att det ofta förekommer en "vi" och "dem" mentalitet, och att vissa grupper ÄR mer utsatta, diskrimineras och utsätts för hatbrott, i vårt samhälle, idag.

 

[athena_arabians]

Så intressant!! Jag är född alldeles i slutet av 50-talet och där fanns aldrig en enda elev med ens ett annorlunda namn i vår skola, varesej på låg, mellan eller högstadiet. Ingen på gymnasiet heller, vad jag kan minnas. Det mest "exotiska" var en kille som pratade skånska. När utlandsfödda började dyka upp var det enbart människor från Finland.

Det enda jag minns var en kille med bruna ögon som hette Wassner i efternamn, DET var ovanligt. Men han var inte invandrad.

Här i byhåla utanför Falun var det ordentligt skyddad verkstad länge... jag har aldrig gått i grundskolan med någon som var invandrad (född -73). Det fanns ett adopterat tvillingpar från Indien som var två år yngre än mig och efter jag börjat högstadiet kom det några fler adopterade barn men de var ju mycket yngre än mig. Vi har en liten grupp sameättlingar sedan 1600-1700-talen, några som härstammar från resande och många ättlingar till skogsfinnar.

De första från Mellanöstern som kom hit var inte förrän i mitten på 80-talet och då var det frågan om några vuxna, deras barn är ju mycket yngre än mig.

Sedan började jag Komvux i Falun tidigt 90-tal... då var svenskfödda nästan i minoritet i vissa ämnen

Edit: Samerna har lämnat ordentligt avtryck här... tennbroderierna på vår dräktväska är sameslöjd.

 

[Ullmerkott]

Folk har ju alltid flyttat mellan länder, så det skulle vara en högoddsare att hela skolan utom två var infödda svenskar tre generationer bakåt. Det sticker inte ut med en finsk mamma just eftersom det är helt normalt. Det är normalt att folk flyttar på sig.

Det är väl lite det hela diskussionen går ut på? Att en del uppfattas och bemöts som "främmande" och "exotiska" även om de är infödda svenskar, medan andra på grund av sitt (vita) utseende inte alls upplevs avvikande även om de är invandrade. Min poäng är mest att i vissa delar av Sverige är förekomsten av rasifierade personer ett relativt nytt fenomen och inte alls något som varit vanligt sedan 60/70-talet.

 

[Ridinglady]

Jag tycker inte heller att det är så viktigt. Däremot framstår det som viktigt att inse att det ofta förekommer en "vi" och "dem" mentalitet, och att vissa grupper ÄR mer utsatta, diskrimineras och utsätts för hatbrott, i vårt samhälle, idag.

Tyvärr är det så, men det handlar ju om så mycket mer än ’svenskhet’ . Nysvenska Imamer hetsar mot judar som levt i Sverige i generationer. Samkönade par riskerar att bli bespottade och misshandlade av alla som anser att deras kärlek är onaturlig oavsett nationalitet. Att vara vara lärare, och öppet bög är dess värre i praktiken omöjligt på många skolor dag där kultur och religion stämplar homosexualitet som förbjudet. Intoleransen från föräldrar och elever är för stor och man riskerar att bli såväl förlöjligad som misshandlad.

Så : Det vi måste kräva av varandra är respekt för varandra som individer och att vi alla respekterar och hedrar de värden som slås fast i svensk grundlag! Det är att ’vara svensk’ för mig.