Svenskhet och att känna sig svensk (utbruten från Det dödliga meningslösa våldet...)

[Mabuse]

Är inte en del av bilden att Sverige under lång tid har haft relativt liten invandring och väldigt få och små grupper av infödda minoriteter? Vi har på ganska kort tid sett samhället förändras och nu är vi lite vilsna?
På min skola på 70-talet i en mellanstor svensk stad så gick vad jag jan minns en flicka från ungern och tre turkiska bröder. Jag hade en pojke som sannolikt var judisk i min klass, men det var det aldrig ngn som nämnde …Under studietiden i Lund så minns jag islänningar och norrmän som det mest ’icke-svenska’…
Detta har nog den som är född på 90-talet ganska svårt att greppa …
Många över 30 har således vuxit i ett samhälle där det var väldigt enkelt att definiera ’svensk’ för det fanns väldigt få som kunde anses inte vara svenska och nu har man svårt att veta hur man ska förhålla sig till den förändring som skett och de mönniskor man mötet.


Min erfarenhet är vidare att många av de nya svenskarna kommer ifrån länder där det finns väldigt många fler folkgrupper och minoriteter inom landet och där man har helt andra upplevelser av vad nationalitet är än vad vi har. Jfr kurderna som ser sig som ett folk trots att de har olika nationaliteter. I undervisningen har jag mött människor som inte vill tal om vilken folkgrupp de tillhör eftersom de är rädda för fortsatt förföljelse av landsmän här i Sverige. Jag möter också många som vill berätta om sitt land, sin kultur och sitt språk - för att de är stolta över sitt ursprung. Men man vill överlag bli en del av det svenska samhället, göra rätt för dig och betala skatt!
För mig är det viktiga just de sista - att vilja och tillåtas bli en del av samhället och att acceptera de principer vårt samhälle bygger på - vare sig man är 10 generationer svensk bondesläkt från Delsbo eller ny inflyttad stortadsbo från Damaskus!

Det måste ju vara olika för olika delar av landet. Jag är född på 70-talet, och genom hela skoltiden fanns det folk med ursprung från andra länder än Sverige i klassen. Om man blir förvirrad av att träffa människor som inte är ”genomsvenska” så skulle jag snarast fråga vilken sten man bott under?

 

[Inte_Ung]

Nu så skall jag berätta en episod ur min barndom.
Mitt första möte med en svart man för 55 år sedan.
Jag var 5 år gammal och min mamma hade läst Pippi Långstrump för mig. Den där Pippis Pappa var Negerkung. I centrum av Universitetsstaden Umeå så såg jag en Afrikansk student och utbrast glatt "Titta Mamma en Neger!". Min Mamma försökte ursäkta mig och upptäckte att den unge mannen hade franska som sitt språk. Min Mamma är flytande på franska efter att ha bott på en fransktalande plats i sin ungdom. Han blev glad åt att någon talade hans språk, min Mamma blev glad för att få prata litet franska, men allra gladast blev nog jag för han lät mig titta närmare på den spännande färgen på hans hud. Färgen var så vacker och hela han var så oerhört vacker, som en tavla. Jag minns fortfarande hans varma leende i det vackra ansiktet. Det var en snygg ung man.

Den händelsen har färgat (pun intended) hela min syn på olika färger på människors hud. Han gjorde verkligen en oerhört bra sak där. Så klokt.

 

[parellikusken]

Nu så skall jag berätta en episod ur min barndom.
Mitt första möte med en svart man för 55 år sedan.
Jag var 5 år gammal och min mamma hade läst Pippi Långstrump för mig. Den där Pippis Pappa var Negerkung. I centrum av Universitetsstaden Umeå så såg jag en Afrikansk student och utbrast glatt "Titta Mamma en Neger!". Min Mamma försökte ursäkta mig och upptäckte att den unge mannen hade franska som sitt språk. Min Mamma är flytande på franska efter att ha bott på en fransktalande plats i sin ungdom. Han blev glad åt att någon talade hans språk, min Mamma blev glad för att få prata litet franska, men allra gladast blev nog jag för han lät mig titta närmare på den spännande färgen på hans hud. Färgen var så vacker och hela han var så oerhört vacker, som en tavla. Jag minns fortfarande hans varma leende i det vackra ansiktet. Det var en snygg ung man.

Den händelsen har färgat (pun intended) hela min syn på olika färger på människors hud. Han gjorde verkligen en oerhört bra sak där. Så klokt.

Men va?
Vad ville du med denna text? Att mörkhyade ska visa upp sig och bli undersökta av barn för att bli accepterade?

 

[Sol]

Nu så skall jag berätta en episod ur min barndom.
Mitt första möte med en svart man för 55 år sedan.
Jag var 5 år gammal och min mamma hade läst Pippi Långstrump för mig. Den där Pippis Pappa var Negerkung. I centrum av Universitetsstaden Umeå så såg jag en Afrikansk student och utbrast glatt "Titta Mamma en Neger!". Min Mamma försökte ursäkta mig och upptäckte att den unge mannen hade franska som sitt språk. Min Mamma är flytande på franska efter att ha bott på en fransktalande plats i sin ungdom. Han blev glad åt att någon talade hans språk, min Mamma blev glad för att få prata litet franska, men allra gladast blev nog jag för han lät mig titta närmare på den spännande färgen på hans hud. Färgen var så vacker och hela han var så oerhört vacker, som en tavla. Jag minns fortfarande hans varma leende i det vackra ansiktet. Det var en snygg ung man.

Den händelsen har färgat (pun intended) hela min syn på olika färger på människors hud. Han gjorde verkligen en oerhört bra sak där. Så klokt.

Åh jisses, den där drog min svärmor för bara drygt 10 år sedan. Tack och lov var hon inomhus och mannen som var föremål för hennes förundran var utomhus.

 

[Inte_Ung]

Men va?
Vad ville du med denna text? Att mörkhyade ska visa upp sig och bli undersökta av barn för att bli accepterade?

Att det fanns mörkhyade i Umeå för 55 år sedan.
Och att det på den tiden faktiskt kunde väcka en del uppståndelse.
Det borde det inte göra i dag.

En vit man i vissa delar av Afrika där barnen inte sett vita män, får samma förundran. Och då är det klokt att låta barnen titta på färgen.

Det är olika färg. Det är naturligtvis spännande.

 

[parellikusken]

Att det fanns mörkhyade i Umeå för 55 år sedan.
Och att det på den tiden faktiskt kunde väcka en del uppståndelse.
Det borde det inte göra i dag.

En vit man i vissa delar av Afrika där barnen inte sett vita män, får samma förundran. Och då är det klokt att låta barnen titta på färgen.

Det är olika färg. Det är naturligtvis spännande.

Så folk har ett undervisningsansvar gällande sin hudfärg?

 

[EmmaBovary]

Nu så skall jag berätta en episod ur min barndom.
Mitt första möte med en svart man för 55 år sedan.
Jag var 5 år gammal och min mamma hade läst Pippi Långstrump för mig. Den där Pippis Pappa var Negerkung. I centrum av Universitetsstaden Umeå så såg jag en Afrikansk student och utbrast glatt "Titta Mamma en Neger!". Min Mamma försökte ursäkta mig och upptäckte att den unge mannen hade franska som sitt språk. Min Mamma är flytande på franska efter att ha bott på en fransktalande plats i sin ungdom. Han blev glad åt att någon talade hans språk, min Mamma blev glad för att få prata litet franska, men allra gladast blev nog jag för han lät mig titta närmare på den spännande färgen på hans hud. Färgen var så vacker och hela han var så oerhört vacker, som en tavla. Jag minns fortfarande hans varma leende i det vackra ansiktet. Det var en snygg ung man.

Den händelsen har färgat (pun intended) hela min syn på olika färger på människors hud. Han gjorde verkligen en oerhört bra sak där. Så klokt.

Ett väldigt tydligt exempel på exotifiering, och kanske inte helt önskvärt. Men det kan du ju inte direkt hållas ansvarig för som femåring.

 

[Inte_Ung]

Men va?
Vad ville du med denna text? Att mörkhyade ska visa upp sig och bli undersökta av barn för att bli accepterade?

Har du svårt att sätta text i större sammanhang?
Jag ser ofta sådana här kommentar från dig när inlägg inte innehåller hela informationen utan det antas att sammanhang och historien runt det hela skall ge resten. Det händer liksom hela tiden och inte bara med mina inlägg.
Det här var länge sedan och jag gjorde antagandet att läsarna skulle förstå hur tiden var då.

Jag kan berätta om när min Afrikanske kollega körde fel med bussen och som Ortens första svarta man skrämde slag på den lantliga lokalbefolkningen när han knackade på och frågade om vägen. Det är en av hans favorithistorier.

 

[EmmaBovary]

Har du svårt att sätta text i större sammanhang?
Jag ser ofta sådana här kommentar från dig när inlägg inte innehåller hela informationen utan det antas att sammanhang och historien runt det hela skall ge resten. Det händer liksom hela tiden och inte bara med mina inlägg.
Det här var länge sedan och jag gjorde antagandet att läsarna skulle förstå hur tiden var då.

Jag kan berätta om när min Afrikanske kollega körde fel med bussen och som Ortens första svarta man skrämde slag på den lantliga lokalbefolkningen när han knackade på och frågade om vägen. Det är en av hans favorithistorier.

Fast det är ju precis det som @parellikusken gör, sätter det i ett större sammanhang.

 

[Inte_Ung]

Så folk har ett undervisningsansvar gällande sin hudfärg?

Som främling i ett annat land så behöver man presentera sig på ett bra sätt. I det ingår ju att låta människor titta närmare på hur man ser ut. Samt att berätta om varför man är där och om platsen som man kommer ifrån.
Har du aldrig varit den spännande främmande människan i ett annat land?
Man får bjuda litet på sig själv i sådana sammanhang.

 

[Inte_Ung]

Ett väldigt tydligt exempel på exotifiering, och kanske inte helt önskvärt. Men det kan du ju inte direkt hållas ansvarig för som femåring.

Människor i hela världen fungerar så.
Även i Afrika.

För 55 år sedan så var det dessutom exotiskt.
Något som vi i Sverige borde ha kommit över i dag.
Det som ni missar är tidslinjen.
Mina barn hade Afrikanska klasskamrater i skolan.
Då blir det ju inte riktigt samma sak.
Och jag har ett antal Afrikanska kollegor.

 

[EmmaBovary]

Människor i hela världen fungerar så.
Även i Afrika.

För 55 år sedan så var det dessutom exotiskt.
Något som vi i Sverige borde ha kommit över i dag.
Det som ni missar är tidslinjen.
Mina barn hade Afrikanska klasskamrater i skolan.
Då blir det ju inte riktigt samma sak.
Och jag har ett antal Afrikanska kollegor.

Jo, men om du nu har afrikanska kollegor idag så borde du kanske inse att berättelsen du återgav faktiskt är ett exempel på exotifiering?

 

[parellikusken]

Har du svårt att sätta text i större sammanhang?
Jag ser ofta sådana här kommentar från dig när inlägg inte innehåller hela informationen utan det antas att sammanhang och historien runt det hela skall ge resten. Det händer liksom hela tiden och inte bara med mina inlägg.
Det här var länge sedan och jag gjorde antagandet att läsarna skulle förstå hur tiden var då.

Jag kan berätta om när min Afrikanske kollega körde fel med bussen och som Ortens första svarta man skrämde slag på den lantliga lokalbefolkningen när han knackade på och frågade om vägen. Det är en av hans favorithistorier.

Och jag ser märkliga inlägg från dig ofta. Ska vi släppa kritiken mot varandra?

 

[Inte_Ung]

Jo, men om du nu har afrikanska kollegor idag så borde du kanske inse att berättelsen du återgav faktiskt är ett exempel på exotifiering?

Ja, absolut.
Men den var från en tid före American Civil Rights
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Medborgarrättsrörelsen_i_USA_1955–1968
Och långt innan Aphartheid avskaffades.

Länge sedan alltså.

 

[Inte_Ung]

Jo, men om du nu har afrikanska kollegor idag så borde du kanske inse att berättelsen du återgav faktiskt är ett exempel på exotifiering?

Mina Afrikanska kollegor älskar f.ö. den här berättelsen.

 

[EmmaBovary]

Ja, absolut.
Men den var från en tid före American Civil Rights
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Medborgarrättsrörelsen_i_USA_1955–1968
Och långt innan Aphartheid avskaffades.

Länge sedan alltså.

Fast vad har det med saken att göra?

 

[Inte_Ung]

Och jag ser märkliga inlägg från dig ofta. Ska vi släppa kritiken mot varandra?

Jag förstår att du tycker att mina inlägg är märkliga.
De refererar ju ofta till saker utanför både inlägget, tråden och tiden.

 

[Inte_Ung]

Fast vad har det med saken att göra?

Att det var andra tider då.
Rent allmänt så fungerade Världen på ett annat sätt när de flesta höll sig inom gränserna för de länder där de föddes.
Och synen på "de andra" var också därefter.
Vi har kommit en lång väg till där vi är i dag.

 

[EmmaBovary]

Att det var andra tider då.
Rent allmänt så fungerade Världen på ett annat sätt när de flesta höll sig inom gränserna för de länder där de föddes.
Och synen på "de andra" var också därefter.
Vi har kommit en lång väg till där vi är i dag.

Jo, men jag sa ju också att du knappats kan klandras för det när du var ett barn. Menade mer att i dagens läge så borde det vara möjligt att reflektera över sina minnen och kanske omvärdera saker. Inte som i att mannen i fråga skulle tyckt att det var ett utsatt läge då, utan mer i ett större perspektiv och kunna problematisera att individer av en viss grupp ska behöva agera som någon slags ambassadör för gruppen, genom att granskas (och rentav beundras!).

 

[parellikusken]

Jag förstår att du tycker att mina inlägg är märkliga.
De refererar ju ofta till saker utanför både inlägget, tråden och tiden.

Jaha. Då vet jag att du tycker så.