Tala om för någon att hen är tjock.

[gul_zebra]

Jag är fet. Kände idag att jag längtar efter att gymma igen. Men jag vågar inte för risk att bli uttittad. Fettföraktet är så stort att man skammas även när man försöker göra något åt det.

Flytta hit så kan du hänga med mig på cirkelgym!

 

[lil-sis]

Det kan också handla om det vanliga fenomenet (ordet för fenomenet har fallit bort just nu) som innebär att man som utsatt/avvikande i en grupp i hopp om att få vara med och bli accepterad i en annan grupp trycker ner den grupp man tillhör. Det är oftast efter sådana tillfällen som folk säger just som @Grazing gör, att de hen vet inte bryr sig om ditt eller datt, att andra bara hittar på/är lättkränkta eller vad det nu kan vara istället för att inse att det är viljan och önskan om att få räknas, att få vara med, som orsakar den typen av (destruktivt) beteenden hos den de hänvisar till.

Agree!

Och är det kanske projektion du tänker på?

 

[gul_zebra]

Det kan också handla om det vanliga fenomenet (ordet för fenomenet har fallit bort just nu) som innebär att man som utsatt/avvikande i en grupp i hopp om att få vara med och bli accepterad i en annan grupp trycker ner den grupp man tillhör. Det är oftast efter sådana tillfällen som folk säger just som @Grazing gör, att de hen vet inte bryr sig om ditt eller datt, att andra bara hittar på/är lättkränkta eller vad det nu kan vara istället för att inse att det är viljan och önskan om att få räknas, att få vara med, som orsakar den typen av (destruktivt) beteenden hos den de hänvisar till.

Yes. In med lite normalisering och internaliserat hat på det så har vi en perfekt cocktail av eländet.

 

[Ninnurur]

Flytta hit så kan du hänga med mig på cirkelgym!

Lite jobbigt med barnet och så
Förut fanns xtravaganza med litet gym + cirkelträning bara 1 km hemifrån men de har slagit igen

 

[TinyWiny]

Agree!

Och är det kanske projektion du tänker på?

Nej inte projektion. Just det här när man vill passa in och vara med i en grupp heter något speciellt men min hjärna är inte med mig idag.

 

[TinyWiny]

Yes. In med lite normalisering och internaliserat hat på det så har vi en perfekt cocktail av eländet.

Precis. Tyvärr.

 

[gul_zebra]

Lite jobbigt med barnet och så
Förut fanns xtravaganza med litet gym + cirkelträning bara 1 km hemifrån men de har slagit igen

Asch, barn schmarn
Du har inget friskis och svettis i närheten? Tycker de brukar vara så jäkla bra dels i att fokus är på rörelseglädje och dels i att det är så blandade kroppar beroende på vilket pass man går på (jag går främst på softpass mycket av den anledningen). Helt fredad är man ju inte, det finns ju människor där liksom, men det går klart lättare tycker jag.

 

[Angel]

Säkert inte medvetet. Jag är alltid väldigt naiv och tror gott om de flesta. De flesta vill ju inte vara elaka eller trycka ner andra. Men fetthatet är så djupt inbäddat i oss att vi inte ens är medvetna om det.

Det känns lite farligt att förutsätta andra människors anledningar till att göra saker baserat på hur man själv känner eller har känt tidigare. Även om man kan säga att det på befolkningsnivå är på ett visst sätt så finns det självklart individer som avviker från normen.
Självklart kan man tex vara socialt inkompetent eller vara ett generellt otrevligt as mot folk utan att ha något extra mycket emot just tjocka personer.

 

[Ninnurur]

Asch, barn schmarn
Du har inget friskis och svettis i närheten? Tycker de brukar vara så jäkla bra dels i att fokus är på rörelseglädje och dels i att det är så blandade kroppar beroende på vilket pass man går på (jag går främst på softpass mycket av den anledningen). Helt fredad är man ju inte, det finns ju människor där liksom, men det går klart lättare tycker jag.

Det finns men det är så stora anläggningar att jag inte känner mig bekväm ändå.

 

[hoppsann]

Ja vi har flockbeteende men vi är ju också intelligenta, tänkande människor och kan i mångt och mycket välja hur vi reagerar på ”avvikare”.

Är helt enig.
Om alla accepterar och respekterar varandra rakt av blir det väldigt enkelt för alla.
Men så fungerar det tyvärr inte.
Inte ens på Bukefalos där man tycker det finns många intelligenta människor?
Här kan tongången ofta vara mycket hård om någon avviker från normen, som jag uppfattar det.
Har någon en annan uppfattning får personen försvara sig i det oändliga. Helst ska personen tycka likadant i slutändan?
Gäller allt från vanor, utseende, intresse, åsikt, arbete, social status, politisk uppfattning, m.m.
Hur illa är det inte ute i vanliga livet tänker jag då?

 

[Angel]

Det finns men det är så stora anläggningar att jag inte känner mig bekväm ändå.

Du har ingen styrkelyftarklubb i närheten annars? Det är ju ofta rätt små klubbar med folk som inte tränar för att se snygga ut på stranden utan gör det antingen för att bli starkare eller för att det är kul. Jättetrevliga människor generellt som gärna hjälper till, åtminstone här, och som dessutom håller på med en sport där det är en fördel att inte vara för lätt så det är fullt av mycket insprirerande människor som är större än genomsnittet.

 

[gul_zebra]

Det finns men det är så stora anläggningar att jag inte känner mig bekväm ändå.

Men åh, vad synd, fattar precis vad du menar

 

[Ninnurur]

Du har ingen styrkelyftarklubb i närheten annars? Det är ju ofta rätt små klubbar med folk som inte tränar för att se snygga ut på stranden utan gör det antingen för att bli starkare eller för att det är kul. Jättetrevliga människor generellt som gärna hjälper till, åtminstone här, och som dessutom håller på med en sport där det är en fördel att inte vara för lätt så det är fullt av mycket insprirerande människor som är större än genomsnittet.

Inte vad jag vet, och ärligt så skulle jag aldrig våga ta kontakt själv.

Men åh, vad synd, fattar precis vad du menar

Det byggs ett nytt lghthus med eget gym här. Min förhoppning är att de måste låta utomstående träna där för att ekonomin ska gå runt

 

[gul_zebra]

Inte vad jag vet, och ärligt så skulle jag aldrig våga ta kontakt själv.

Det byggs ett nytt lghthus med eget gym här. Min förhoppning är att de måste låta utomstående träna där för att ekonomin ska gå runt

Fingers crossed! Du får ragga upp nån som bor i bostadsrätt med gemensamt gym annars

 

[Qelina]

Det är även svårt ibland (även om jag förstår varför och att det blir som ett självförsvar och det tycker jag är hemskt det också) när den överviktiga själv pratar om sig själv så. Om hur tjock hon är, hur mycket hon går ner, pratar om vad man ska och inte ska äta gång på gång varje gång, pratar om vilka kläder hon växt ur eller om dom blivit för små och jag får liksom följa hennes viktnedgångar och viktnedgångar om och om igen och att det är så när man ses oavsett vilket sammanhang det är. Vad ska man säga liksom? Som nu i veckan berättade och visade min extra syster med väldigt hög övervikt upp sig själv och berättade stolt att hon gått ner 10 kg. Visst är hon väldigt överviktig men ärligt talat hade jag inte lagt märke alls till att hon gått ner och det känns lite skumt att sitta och prata om det vid matbordet varje gång man ses och varje gång man är ute med hundarna och går eller dricker te, dvs alltid.

Vad svarar man? Vill verkligen veta på riktigt. Att gratulera och säga hur duktig hon varit vilket nog var syftet med att ta upp det känns så hemskt fel. Att berömma någon för att hen gått ner i vikt tycker jag bara stärker normerna för att passa in i mallen. Jag försökte byta ämne, prata om något annat men det är ibland svårt att göra det smidigt.

P.S. Jag har inte läst hela tråden än så mitt svar kanske låter korkat eller redan diskuterats men jag vill verkligen veta detta så hoppas det inte blir fel i tråden

 

[Energi]

Det är även svårt ibland (även om jag förstår varför och att det blir som ett självförsvar och det tycker jag är hemskt det också) när den överviktiga själv pratar om sig själv så. Om hur tjock hon är, hur mycket hon går ner, pratar om vad man ska och inte ska äta gång på gång varje gång, pratar om vilka kläder hon växt ur eller om dom blivit för små och jag får liksom följa hennes viktnedgångar och viktnedgångar om och om igen och att det är så när man ses oavsett vilket sammanhang det är. Vad ska man säga liksom? Som nu i veckan berättade och visade min extra syster med väldigt hög övervikt upp sig själv och berättade stolt att hon gått ner 10 kg. Visst är hon väldigt överviktig men ärligt talat hade jag inte lagt märke alls till att hon gått ner och det känns lite skumt att sitta och prata om det vid matbordet varje gång man ses och varje gång man är ute med hundarna och går eller dricker te, dvs alltid.

Vad svarar man? Vill verkligen veta på riktigt. Att gratulera och säga hur duktig hon varit vilket nog var syftet med att ta upp det känns så hemskt fel. Att berömma någon för att hen gått ner i vikt tycker jag bara stärker normerna för att passa in i mallen. Jag försökte byta ämne, prata om något annat men det är ibland svårt att göra det smidigt.

P.S. Jag har inte läst hela tråden än så mitt svar kanske låter korkat eller redan diskuterats men jag vill verkligen veta detta så hoppas det inte blir fel i tråden

Jag accepterar inte prat om vikt (som i bantning osv) i min närhet och det säger jag rätt ut. "Jag vill inte höra på det här" "jag vill inte prata om vikt, det får mig att må dåligt"

 

[Raderad medlem 6459]

Jag accepterar inte prat om vikt (som i bantning osv) i min närhet och det säger jag rätt ut. "Jag vill inte höra på det här" "jag vill inte prata om vikt, det får mig att må dåligt"

Gud vad bra av dig! Jag önskar jag kände mig bekväm att göra det. Särskilt en vän jag har, som är gravid just nu, pratar vikt mest hela tiden. Hon berättar vad hon vägde när hon var som nöjdast, vad hon vägde som gravid förra gången, vad hon vägde efter förlossning, vad hon vägde innan hon blev gravid den här gången, vad hon väger just nu, hur mycket hon gått upp de senaste tre veckorna samt vad hon önskar att ha för vikt X månader efter nästa förlossning. Jag blir galen, fullkomligt galen. Det är så triggande och stressande för mig att lyssna på.

Dessutom kommer hon med kommenterar ibland till mig, som jag är övertygad om att hon inte menar NÅGOT illa med, som sårar. Typ som när jag gnällde en gång över att min jeans åker ner och att jag måste gå och dra i dem hela tiden, så svarar hon "men åh, det är väl ett jättebra tecken! Vad duktig du är!". Dvs, heja mig som är så duktig att jag gått ner i vikt och mina byxor har blivit för stora (Obs att jag inte gått ner i vikt alls, det är bara jeansen som är keffa). Detta trots att jag aldrig sagt ett ord om att vilja gå ner i vikt. Hon bara förutsätter att jag SKA vilja gå ner i vikt, dvs tittar på min kropp och värderar den till att behöva tappa i vikt.

 

[Energi]

Gud vad bra av dig! Jag önskar jag kände mig bekväm att göra det. Särskilt en vän jag har, som är gravid just nu, pratar vikt mest hela tiden. Hon berättar vad hon vägde när hon var som nöjdast, vad hon vägde som gravid förra gången, vad hon vägde efter förlossning, vad hon vägde innan hon blev gravid den här gången, vad hon väger just nu, hur mycket hon gått upp de senaste tre veckorna samt vad hon önskar att ha för vikt X månader efter nästa förlossning. Jag blir galen, fullkomligt galen. Det är så triggande och stressande för mig att lyssna på.

Dessutom kommer hon med kommenterar ibland till mig, som jag är övertygad om att hon inte menar NÅGOT illa med, som sårar. Typ som när jag gnällde en gång över att min jeans åker ner och att jag måste gå och dra i dem hela tiden, så svarar hon "men åh, det är väl ett jättebra tecken! Vad duktig du är!". Dvs, heja mig som är så duktig att jag gått ner i vikt och mina byxor har blivit för stora (Obs att jag inte gått ner i vikt alls, det är bara jeansen som är keffa). Detta trots att jag aldrig sagt ett ord om att vilja gå ner i vikt. Hon bara förutsätter att jag SKA vilja gå ner i vikt, dvs tittar på min kropp och värderar den till att behöva tappa i vikt.

Jag förstår att det är svårt! Det har tagit många år av ångest-stirra-ner-i-bordet när omgivningen återigen drar upp sitt favoritämne vikt, innan jag känt mig stark nog att kunna säga ifrån.

I början kände jag att jag var tvungen att förklara mig, "jag har en ätstörning så jag blir väldigt triggad av att prata om vikt" men nu orkar jag liksom inte. Sluta prata om det eller gå typ.

(Också mycket lättare sen jag fick barn, det känns nu så OTROLIGT mycket viktigare att eliminera allt viktsnack för att skona ungen)

 

[Raderad medlem 6459]

@Energi Det blir till att öva då kanske .

 

[Qelina]

L

Gud vad bra av dig! Jag önskar jag kände mig bekväm att göra det. Särskilt en vän jag har, som är gravid just nu, pratar vikt mest hela tiden. Hon berättar vad hon vägde när hon var som nöjdast, vad hon vägde som gravid förra gången, vad hon vägde efter förlossning, vad hon vägde innan hon blev gravid den här gången, vad hon väger just nu, hur mycket hon gått upp de senaste tre veckorna samt vad hon önskar att ha för vikt X månader efter nästa förlossning. Jag blir galen, fullkomligt galen. Det är så triggande och stressande för mig att lyssna på.

Dessutom kommer hon med kommenterar ibland till mig, som jag är övertygad om att hon inte menar NÅGOT illa med, som sårar. Typ som när jag gnällde en gång över att min jeans åker ner och att jag måste gå och dra i dem hela tiden, så svarar hon "men åh, det är väl ett jättebra tecken! Vad duktig du är!". Dvs, heja mig som är så duktig att jag gått ner i vikt och mina byxor har blivit för stora (Obs att jag inte gått ner i vikt alls, det är bara jeansen som är keffa). Detta trots att jag aldrig sagt ett ord om att vilja gå ner i vikt. Hon bara förutsätter att jag SKA vilja gå ner i vikt, dvs tittar på min kropp och värderar den till att behöva tappa i vikt.

Låter som min extra syster/kompis till stor del, det är vikt, vikt, vikt hela tiden. Grejen är den att vi känt varandra sen 2015 så ganska exakt 4 år sedan. Vi har pratat upprepade gånger om att det är ett känsligt ämne som vi inte borda prata om och att vi ska hålla det utanför vår relation och bara prata om annat, men det återkommer ändå.

Att berömma hens viktnedgång blir ju indirekt att säga att personen är bättre när hen går ner i vikt och att den lite större varianten av henne inte dög, att säga att hon faktiskt var tjock innan. Så skevt.

Det blir dessutom alltid massor av prat om mat, mat, mat och då kan jag få kommentar om jag t.ex. säger att jag inte gillar maten X och att hon då önskar att hon inte heller gillar det för att det är en del av varför hon är tjock. Hennes familj har en otroligt skev bild av mat och kost, jag förstår mig inte på den. Den går emot allt jag lärt mig men det är ju deras ensak även om jag kan se mönster där. När jag bodde på fjärde våningen utan hiss så sa hon att vi borde byta lägenhet för att det vore bra för henne att gå i trapporna så att hon kanske skulle gå ner i vikt då och att hon behöver röra på "fläsket".

Jag önskar att ingen överviktig skulle känna sig tvingad att liksom mobba sig själva för att förekomma omgivningen, för det är väl det som spökar till viss del? Att hon genom att säga allt elakt om sig själv så behöver hon inte vänta på att någon annan ska säga det?