Talang och/eller hårt arbete och motivation?

Då skulle du se bilderna!
Lite tycker jag du själv svarar på frågan. Naturligtvis ska du köra på, alternativet vore sorgligt; att ge upp och sen gå resten av livet och undra om du gav upp för tidigt, om du egentligen hade klarat det (och det tror jag du gör) - och så en sorg och en bitterhet över drömmar som aldrig fick sina vingar (ja, tuber i ditt fall...).

Tro på dina drömmar och kämpa för att de ska bli verklighet. Det är egentligen allt som behövs.

(Skulle du sen ändra dig längre fram så har du i alla fall haft en vidunderlig och oersättlig resa på vägen!)

(Heter det tuber på svenska...?)
 
Självklart ska du fortsätta dyka, fortsätta träna och göra vad du kan för att bli bättre! (Så länge det inte ruinerar dig ekonomiskt) Jag har läst så mycket av det du skrivit om dykningen och du beskriver det på ett sätt som gör att jag själv nästan blir sugen på någon form av dykning. Jag som alltså normalt sett knappt doppar fötterna i vatten. Men jag snorklade lite förra sommaren för första gången i mitt liv och tyckte att det var hur häftigt som helst bara det :rofl:

Men, jag funderar lite på det som någon annan också var inne på, om det skulle gå att göra annat för att träna upp själva motoriken, balansen osv. Nu kanske du inte har tid och råd med hur många fritidssysselsättningar som helst, men som exempel har jag själv fått mycket(!) bättre kroppskontroll och balans av att klättra. Det är relativt enkelt att komma igång med också och behöver inte bli jättedyrt. Ett par skor och träningskort i någon klätterhall så kan man köra igång.


(Förövrigt har jag tänkt lite kring klättringen som du gör med dykningen. Jag kommer aldrig bli proffs på att klättra. Det känns många gånger onödigt för mig att åka iväg, för jag har inte förutsättningarna för det egentligen. Men varje gång jag väl tar mig iväg och framförallt de gånger jag klättrar utomhus... Det är fantastiskt.)
 
Hur bar du dig åt för att bli mer praktisk?
När jag red på högre nivå så var jag tvungen att backa och ta om från början när jag körde fast.
Helt enkelt börja om med grunderna för att hitta ett annat spår framåt som tog mig längre.

Jag föreslår också annan fysisk träning av typ dans, yoga, bollsport eller vad du nu kan hitta på.
För ridning fungerar köra MC och dansa oerhört bra som träning för kroppskontrollen.

Jag saknar helt bollsinne och skulle därför inte kunna spela tennis ens på motionsnivå även om jag så ville. Oerhörda mängder av träning bl.a. med tillgång till eget pingisbord har inte fört handlingen framåt alls.
Egentligen så ingår det i min uppfostran att kunna spela både golf, tennis och badminton som sällskapsspel så jag har verkligen försökt.
Ibland så måste man också acceptera att man faktiskt saknar förmågan. Min familj tog det hårdare än vad jag gjorde.
 
Självklart ska du fortsätta dyka, fortsätta träna och göra vad du kan för att bli bättre! (Så länge det inte ruinerar dig ekonomiskt) Jag har läst så mycket av det du skrivit om dykningen och du beskriver det på ett sätt som gör att jag själv nästan blir sugen på någon form av dykning. Jag som alltså normalt sett knappt doppar fötterna i vatten. Men jag snorklade lite förra sommaren för första gången i mitt liv och tyckte att det var hur häftigt som helst bara det :rofl:

Men, jag funderar lite på det som någon annan också var inne på, om det skulle gå att göra annat för att träna upp själva motoriken, balansen osv. Nu kanske du inte har tid och råd med hur många fritidssysselsättningar som helst, men som exempel har jag själv fått mycket(!) bättre kroppskontroll och balans av att klättra. Det är relativt enkelt att komma igång med också och behöver inte bli jättedyrt. Ett par skor och träningskort i någon klätterhall så kan man köra igång.


(Förövrigt har jag tänkt lite kring klättringen som du gör med dykningen. Jag kommer aldrig bli proffs på att klättra. Det känns många gånger onödigt för mig att åka iväg, för jag har inte förutsättningarna för det egentligen. Men varje gång jag väl tar mig iväg och framförallt de gånger jag klättrar utomhus... Det är fantastiskt.)
Ja, dyka det slutar jag aldrig med!
 
@escodobe min bästis man är instruktör ffa på grottdyk (han dyker såklart på vrak också). Jag kollar om han har tips på vad du kan göra och om det finns nån bra i din del av landet, som jag gissar är på andra sidan mot var vi befinner oss
Väldigt snällt, men jag har kontakt med instruktör 😀
 
Ja, dyka det slutar jag aldrig med!
Jag tänker nog att det som spelar roll är om räkningen går ihop för dig själv? Det vill säga, om tillfällena då det är kul är tillräckligt bra för att göra allt annat värt det. Sen att det går fortare för andra - jaja, folk är olika. Det påverkar ju egentligen inte dig och din upplevelse. Jag menar, om alla andra lärde sig långsammare, så skulle ju fortfarande inte innebära att du fick mer av det roliga och mindre av det trista harvandet?

Sen, om du orkar, så skulle jag säga att det kan löna sig att träna något annat, för att förbättra styrka och kroppskontroll. Jag har haft ridningen som min sport hela livet, ridit 3-5 dagar i veckan i trettio år. I våras fick jag nog, och la ner, nu rider jag bara en dag i veckan, hopptränar en gång varannan månad, och kör en annan sport tre-fyra gånger i veckan. Märkligt nog så går faktiskt hoppningen bättre nu, än när jag hopptränade varje vecka och red mer. Rimligen för att styrka, kroppskontroll och balans förbättrats - nu klarar jag att genomföra det jag tidigare bara kände att jag borde göra, men inte klarade i praktiken.

Men den taktiken bygger ju på att du hittar något som tränar det du behöver kunna för dykningen som är tillräckligt roligt för att vilja lägga ner tillräckligt med tid och energi för att få resultat. I mitt fall är det en sport som är lite som hoppning, fast utan häst. Så det ger lite liknande kickar som hoppningen. Och är betydligt enklare och billigare att hålla på med.
 
Vad gäller instruktörer som gillar hopplösa fall - i min nya sport så är i princip alla tränare fd eller nuvarande utövare på elitnivå. Att träna vanliga dödliga måste ju för dem kännas som att träna en säck potatis, som inget kan och lär sig som sniglar. Men det verkar som de tycker det är kul ändå, triggas av att man gör framsteg och tycker det är roligt, snarare än de faktiska resultat det blir. Jag tänker att väljer man att jobba med (relativa) nybörjare och allmänt obegåvade vanliga dödliga, så är man kanske funtad på det viset.

De flesta av oss är ju just vanligt dödliga i idrotter. Vare sig talanger, eller de där helt hopplösa fallen som aldrig förmår ta till sig instruktioner öht. Jag tycker båda de typerna verkar lika sällsynta - det finns de som bara gör allt rätt nästan av sig själva, och det finns de som träningen liksom inte biter på. De utvecklas inte öht, trots trettio år av träning.

Oftast när det är någon som lär sig supersnabbt, särskilt som vuxen, så visar det sig att det är för att de hållit på med något liknande tidigare. I min nya sport så började det t ex en kille som var sjukt vältränad, och gick rätt upp i nivåerna. Efter en halv termin tränade han i samma grupp som de som tränat i flera år. Det visade sig att han jobbar som - dykare. Inte så konstigt att han har bra kroppskontroll och är genomtränad...
 
Självklart ska du fortsätta dyka, fortsätta träna och göra vad du kan för att bli bättre! (Så länge det inte ruinerar dig ekonomiskt) Jag har läst så mycket av det du skrivit om dykningen och du beskriver det på ett sätt som gör att jag själv nästan blir sugen på någon form av dykning. Jag som alltså normalt sett knappt doppar fötterna i vatten. Men jag snorklade lite förra sommaren för första gången i mitt liv och tyckte att det var hur häftigt som helst bara det :rofl:

Men, jag funderar lite på det som någon annan också var inne på, om det skulle gå att göra annat för att träna upp själva motoriken, balansen osv. Nu kanske du inte har tid och råd med hur många fritidssysselsättningar som helst, men som exempel har jag själv fått mycket(!) bättre kroppskontroll och balans av att klättra. Det är relativt enkelt att komma igång med också och behöver inte bli jättedyrt. Ett par skor och träningskort i någon klätterhall så kan man köra igång.


(Förövrigt har jag tänkt lite kring klättringen som du gör med dykningen. Jag kommer aldrig bli proffs på att klättra. Det känns många gånger onödigt för mig att åka iväg, för jag har inte förutsättningarna för det egentligen. Men varje gång jag väl tar mig iväg och framförallt de gånger jag klättrar utomhus... Det är fantastiskt.)
Ja, jag har ju klättrat i stötvisa perioder, har topprepskort, skor och sele. Det är ju enda formen av träning som inte är fullständigt skittråkig, mest för att jag är livrädd större delen av tiden :-) Men jag planerar att ta tag i det igen, har en del klättare runt mig!
 
Det tog mig halva livet av fysisk oförmåga att faktiskt hitta min kropp och hamna i vad folk kallar "hyfsat lätt för sig". Numera kan jag lära mig fysiska saker, och faktiskt bli hyfsat bra (förutom att skadehistorik och bristande ork gör att jag aldrig kan bli mer än "skogsmulle" ändå, men det är ett helt annat hinder).

Kan det hjälpa dig att träna annat som hjälper den förmåga till kroppsavvägning och annat som du inte kan få tillräckligt med mängdträning i annars?



Jag vet ju precis hur mycket som krävs för att kunna göra det där på ett bra sätt, och liknelsen med fälttävlan är onekligen bra!

Har du kontakt med grupper som sysslar mycket med vrak- och grottdyk, så att du kan få träningstips? Det enda jag tagit med mig från att ha tränat med de allra mest professionella på området är dessvärre "var försiktig med fria vikter ombord, det gör ont när fullastad skivstång rullar in i knäskålarna". 🤣 Men så är jag ju ingen dykare heller...

Fördelen du har är att det blir klart bättre med erfarenhet, inget man måste passa på att bli bra på när man är ung för att det bara är då kroppen klarar det.
Hur bar du dig åt för att hitta kroppen? Just bristen på kroppskontroll var det som gjorde att jag inte kom vidare i min ridning.
 
Jag är inte dykare och kan inte mkt alls om det. Men har känsla för vatten och simning vid och under ytan sedan mkt liten IOM simskola, båtliv, pappa tävlingssimmare som dykt lite.
Jag jobbar som tränare inom häst och har jobbat mkt med problemlösning. Visst krävs talang för att bli riktigt bra när det är i skarpt läge. Då kan jag tänka mig att det blir lite à la vrakdykning. Man måste vara snabb, exakt och kunna vara cool för att inte skadas/dö. Då måste man ha kroppskontroll för att bli snabb och exakt. Du får heller inte påverkas mentalt och bli rädd eller förbannad. Då blir du för långsam. Sen måste man nöta. Upprepning, upprepning, upprepning. Dödstråkigt ibland!

Jag tänker också ”går det inte att bryta ner det i mindre delar?”.
Även om man är mindre begåvad så brukar det gå att lära de som vill att tex hantera problemhästar. Men separerar så gott det går till mindre delar och möter dem. När det sitter lite kan man också nöta under press eller rent av lite kaos. Och kaos kan man ju träna på också utan att vara i häst- eller dyk-sammanhang.
Jag har en mentor inom problemlösandet som också är en nära vän och vet vad jag pallar och vill. Under problemlösning måste man vara kall även om man skadas. Det går också att träna på utan häst. Precis som man kan behöva lära sig sitta kvar om någon oförberett försöker dra dig ur sadeln. Extremt? Ja, men det funkar.

Och kroppskontroll går att öva. Att alltid göra allt med båda händer, googla och göra övningar eller egentligen bara vad som helst som kräver kroppskontroll: dansa/rida/kampsport etc. Det har jag gjort jättemycket. Och det har alla mina tränare gjort för att maximera prestation.

Feldenkrais tyckte jag hjälpte mig hitta min kropp mer också.

Jag tycker också att ju mer kroppen tränas och man är medveten om den desto lättare är det att jobba in muskelminne etc. Man kan mer dra nytta av de muskelminnen man redan har och liksom väva ihop dem så det sitter snabbare.

Håller med om att som du beskriver det låter det klart värt att kämpa för! Heja dig! 🙌
Väldigt bra beskrivet, det är ungefär samma utmaningar!
 
Hur bar du dig åt för att hitta kroppen? Just bristen på kroppskontroll var det som gjorde att jag inte kom vidare i min ridning.

Jag började träna massa olika saker; olika kampsporter, styrkelyft och senare tyngdlyftning, allt med teknikfokus eftersom jag helt hade gett upp tanken på att ens försöka "bli bra" på något. Många timmar i veckan av att försöka bemästra tekniska rörelser på olika sätt gjorde att polletten till sist trillade ner, och eftersom det råkade alltihop vara sporter där "nöta teknik" ses som något bra och dedikerat, och tränarna har alltid varit intresserade av att hjälpa till trots att jag i sportslig mening inte gjorde några direkta framsteg.

Nu råkar jag ha haft turen att ha tränare som själva tävlat på hög nivå, och vet att snabba nybörjarframsteg inte säger något i längden, så jag har bara fått uppmuntran när jag kämpat med löpskolning för att bara springa några motionslopp eller stått och övat på att bara kunna hålla balansen på ett ben medan jag sparkar med det andra. 😇
De flesta av de där talangerna är bara snabbare på att nå sitt glastak. Ska man igenom det kommer alla behöva kämpa, och då spelar det ingen roll om du behövde lägga ett par extra år på att bemästra grunderna.

Här är ju också en liknelse med ridningen bra; när jag för några år sedan bytte tränare fick jag gå från att nosa på bytesserier för min förra tränare till att rida övergångar; skritt-trav-skritt-trav, ett gäng skänkelvikningar, skritt-trav, osv. Flera bytte tränare efter ett par gånger. Hans enda kommentar till det var att om man inte var intresserad nog av att faktiskt lära sig rida ordentligt, och vill gå vidare medan varannan hörnpassering mest "händer", då är det trevligast för alla om man byter tränare.

Det tog inte överdrivet lång tid innan jag hade en bättre grundridning och mycket snabbare kunde plocka fram bättre balans och bättre kvalitet i alla rörelser, men det kändes ju inte direkt så när jag mest fick kommentarer på vilken vinkel jag hade i armbågen ett par veckor i sträck. 🤣
 
Hur bar du dig åt för att hitta kroppen? Just bristen på kroppskontroll var det som gjorde att jag inte kom vidare i min ridning.

En helt annan idé; du har inte funderat på att testa tex UV-rugby? Jag har en del vänner som håller på med det, och utöver att de verkar tycka att det är skitkul så har de en bisarrt bra kroppsuppfattning under vattnet. Det ger ju onekligen rätt mycket mängdträning i just tuffa situationer under vatten.
 
Och det är förbannat svårt för man behöver vara väldigt duktig för att det inte ska bli farligt. Du måste kunna ligga exakt still utan att vifta med fötterna samtidigt som du gör saker med händerna,för annars kommer du inte kunna se något alls. Du måste kunna backa utan att diffa i höjd, för annars kan du fastna i något Du måste kunna klippa dina boltsnaps enkelt och rätt, varje gång, även om det är +4grader, du är stressad och har bara en hand fri och något har gått på tok så att det bubblar vilt omkring dig osv. Och eftersom jag är i Sverige så ska det dessutom göras med tjocka handskar och underställ som gör en smidig som kylskåp. Det är liksom inte något man kan göra halvbra för att det är roligt, man måste ha kunskaperna.
Alltså, jag tror ärligt talat att du tänker för mycket. Du har gjort det så komplicerat i skallen att du fått en blockering. Jag tänker att du ju har enormt många fler dyk än mig och betydligt mer kunskap, ändå har jag dykt både grottor och vrak med superfina resultat och minnen, även om det varit mest utomlands. För mig är det nog lite mer ignorance is bliss och/eller just do it, medan du med din kunskap tänker på allting som kan gå fel och vad du behöver för att det ska bli perfekt.

Jag är lite inne på det @tuaphua är inne på att bryta ner det. Och att ha STOP-regeln i åtanke. Paus, tänka till, planera om. Du är ju smart och snabbtänkt så du kommer ärligt talat inte att vara mer långsam och farlig än någon annan där nere vid en eventuell händelse. Jag tvivlar verkligen på att det är din kroppskontroll som ställer till det för dig, det är nog mer mentalt. Men kroppskontrollen går ju att träna upp och det kommer ju även att stärka den mentala biten vad man känner att man är kapabel till. Börja med yoga, karate, judo eller liknande! :D
 
Alltså, jag tror ärligt talat att du tänker för mycket. Du har gjort det så komplicerat i skallen att du fått en blockering. Jag tänker att du ju har enormt många fler dyk än mig och betydligt mer kunskap, ändå har jag dykt både grottor och vrak med superfina resultat och minnen, även om det varit mest utomlands. För mig är det nog lite mer ignorance is bliss och/eller just do it, medan du med din kunskap tänker på allting som kan gå fel och vad du behöver för att det ska bli perfekt.

Jag är lite inne på det @tuaphua är inne på att bryta ner det. Och att ha STOP-regeln i åtanke. Paus, tänka till, planera om. Du är ju smart och snabbtänkt så du kommer ärligt talat inte att vara mer långsam och farlig än någon annan där nere vid en eventuell händelse. Jag tvivlar verkligen på att det är din kroppskontroll som ställer till det för dig, det är nog mer mentalt. Men kroppskontrollen går ju att träna upp och det kommer ju även att stärka den mentala biten vad man känner att man är kapabel till. Börja med yoga, karate, judo eller liknande! :D
Alltså de grottor jag vill in i kräver grottcertifikat? Man kommer liksom inte ned i vattnet där utan det. Bortsett från Molnar i Budapest som jag köra med guide. Och jag vet vad som krävs för att få ett grottcert och där är jag inte på långa vägar.

Och vrak, jag dyker ju vrak nu med - men det är en himla skillnad på att simma över ett vrak eller in/genom ett rensat vrak på 30 meter - många intressanta vrak ligger ju på djuparare än 40+ m så är det en hel annan deal så att säga. Deco, helium och penetration.
 
Alltså de grottor jag vill in i kräver grottcertifikat? Man kommer liksom inte ned i vattnet där utan det. Bortsett från Molnar i Budapest som jag köra med guide. Och jag vet vad som krävs för att få ett grottcert och där är jag inte på långa vägar.

Och vrak, jag dyker ju vrak nu med - men det är en himla skillnad på att simma över ett vrak eller in/genom ett rensat vrak på 30 meter - många intressanta vrak ligger ju på djuparare än 40+ m så är det en hel annan deal så att säga. Deco, helium och penetration tex
Och just nu så kuggar jag (med all rätta) slutprovet på den kurs som krävs för att gå vidare till den tekniska dykningen tex grotta eller ned till 50m.
Det krävs helt andra saker av en om vill kunna klippa loss spöknät på ett vrak nere på på 50m än att dyka 25 meter i Gullmarn och titta på fiskar. Det sistnämnda gör jag ju jämt. Och jag vill kunna göra det första...
 
På enbart råtalang kommer man en hyfsad bit på vägen mot suverän "gratis", men utan motivation och hårt arbete så stannar man oftast i slutändan på nivå medelmåtta.

Samtidigt kan ju någon som är hyfsat talanglös, men som har intresset, motivationen och jobbar hårt mot målet nå stora framgångar, så imo hänger det på om intresset är tillräckligt stort för att motivera till det gårda arbete som krävs för att gå förbi medelmåttorna och nå upp nära toppskiktet.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Visste inte vilken rubrik som passade bäst så moderator får flytta om tråden ligger fel. Jag har efter alldeles för många år och för...
9 10 11
Svar
209
· Visningar
21 781
Senast: Alexandra_W
·
Övr. Hund Hej allihopa! Jag är helt ny här och blev tipsad om detta forum då jag använder positiva metoder när jag tränar min tjej. Jag pluggar...
2
Svar
32
· Visningar
11 335
Senast: Milosari
·
Islandshäst Hej kära bukefalister. Det här är en lång text så ni som orkar ta er igenom den; tack! Jag har ett ganska normalt problem tror jag...
2
Svar
33
· Visningar
7 543
Senast: As_Vegas
·
Ridning Hej! Jag har ridit sen jag var ca 6 år, utan något uppehåll och är idag drygt 20. Har två egna hästar, ett halvblod och ett fullblod...
Svar
3
· Visningar
1 109
Senast: Sirap
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp