Tandvårdsrädsla, hur kommer man över det?

[Wembley]

Som rubriken lyder hur kommer man över det? Jag är som så många andra rädd för att gå till tandläkaren. Det kommer av gamla obehagliga (över 40 år gamla) minnen. De sitter djupt har jag förstått

Under många år vågade jag inte ens gå till tandläkaren. Det blev akut och jag tvingade mig själv till sist dit med tandvärk from hell. Fick ett visst förtroende för tandläkaren och det gick lite, lite lättare. De sista åren har jag haft mycket tandproblem (efter 15 år helt utan bekymmer). Förra året besökte jag tandläkaren 17 ggr bl a en rotspecialist. Varje gång jag kommer till en ny person kommer ångesten/rädslan och hos specialisten fick jag beställa lugnande för att stå ut.

Så var det dags igen nu. Gommen svullnade upp och det började smaka var i munnen. VId besök hos tandläkaren visade det sig att tanden behöver avlägsnas eller rotfyllas. Det blev ett nytt besök där tanden borrades upp efter tre bedövningssprutor. Det sprutade var ur tanden, en infektion som hette duga Besöket var inte trevligt Tandläkaren var tillmötesgående, men hårdhänt så det gjorde ont. Till sist var jag otroligt spänd, vilket sköterskan upptäckte. Dvs hon tog tag i situationen och där, just där bröt jag ihop. Det blev för mycket och tårarna sprutade som en kaskad. ALLT kom tillbaka

Var helt slut efter besöket och nu vet jag inte hur jag går vidare? Med all sannolikhet blir det en rotspecialist igen då rötterna denna gång bedöms vara ännu knepigare. Vet inte om jag orkar med fler ansikten. Hur har ni gjort, har ni kommit över er rädsla? Hur tar jag tag i den? Tidigare har jag försatt mig ett slags neutralläge för att ö h t "stå ut". Men nu har bägaren runnit över och det känns som om jag inte orkar fler tandläkarbesök med ännu fler nya ansikten.

 

[Kilauea]

Har läst att vissa kliniker kan ge lättare narkos, finns det någon i din närhet som kan erbjuda det? Så behöver du inte märka vad som händer.

 

[Wembley]

Har läst att vissa kliniker kan ge lättare narkos, finns det någon i din närhet som kan erbjuda det? Så behöver du inte märka vad som händer.

Alltså det hade ju varit det allra enklaste och minst jobbiga. Men om man tänker att man vill ta tag i problemet? Dvs bli mindre rädd, komma över sin rädsla så är väl narkosen kanske inte rätt väg. Bara en kringlösning på det faktiska problemet.

 

[lady_vip]

Usch, jag känner med dig så mycket. Jag är också väldigt rädd och fick dra ut en tand i vintras (ungefär samma sits som dig, men tandis hann se det i tid och jag blev inte lika inflammerad), men det var otroligt jobbigt och jag låg där och grät. Helt orationellt. Det tog en timme att få ut tanden, jag fick äta smärtstillande i 3 veckor efter, jag var inte alls beredd på den smärtan.

Tandläkaren hade dessutom avrått från lugnande, trots att jag hade bett om det. Jag har innan fått lustgas vid lagningar vilket funkat bra, men tydligen är det få på käkkirurgen som sysslar med det.

Jag har en tand till som behöver ut, kanske inte akut, men den kommer behöva tas ut tids nog. Vet inte heller hur jag ska lösa det, funderar på att ta nåt läkemedel man absolut inte ska ta eller nåt. Helst vill jag sova.

Vill du träna tror jag mer på KBT av nån variant.

 

[ameo]

Har du pratat med dina tandläkare om din rädsla? Berättat hur du känner det? De kan hjälp dig, om de vet om problemet.

Jag har inte haft riktig "tandläkarskräck", men efter ett otrevligt besök hos en tandläkare som vägrade bedöva när han skulle laga en tand, tog det mig 10 år att ta mig dit igen. Och då gick jag hos en jag känner, som lovade att hjälpa mig.

Nu är det ju akut för dig den här gången, kanske narkos skulle vara en vettig nödåtgärd för att ta dig igenom detta. Men sen tror jag att du ska börja med att prata med dem hos tandläkaren och fråga hur de brukar göra med patienter som är rädda. Det går säkert bra att prata med dem i receptionen.
Det är ju garanterat inte första gången de får frågan. Och det finns säkerligen vissa tandläkare som de vet är mer eller mindre lämpade för rädda patienter...

 

[TheRedLightning]

Om jag ska vara helt ärligt, jag vet faktiskt inte. Jag gillade inte alls att gå till tandläkaren när jag var liten. Har fått dra ut tänder och i mitt minne var den där bedövningsnålen megastor (vilket den säkert inte är i verkligheten).
Jag vet inte om min tandrädsla (om vi kan kalla det så) försvann i samband med att jag hade min tandställning och även senare fick dra ut två mjölktänder och operera in två titanskruvar.

Jag minns det operationen, när jag låg med öppen mun och de skulle bedöva. Han som bedövade sa att det skulle göra ont och kännas, men jag bara låg där och kände verkligen ingenting när han stack mig.

Kanske kommer rädslan från att man känner sig utsatt och inget kan göra? Jag har nog lärt mig lita mer på dom och slappna av, de vill mig inget illa utan vill mig väl. Går hos en toppen klinik och det fungerar toppen, min tandläkarskräck är i princip som bortblåst. Kan dessvärre inte riktigt säga hur man ska göra, då jag inte riktigt vet hur jag blev av med den, kanske vågade jag lita mer på tandläkarna?

 

[parellikusken]

Jag är fullkomligt livrädd och har alltid varit. Får panikångest trots lustgas.
Jag har precis påbörjat behandling hos odontologen på sjukhuset för extrem tandvårdsrädsla. Den innefattar att jag får den behandling som krävs, kanske narkos, och efter det KBT.
80% klarar av vanlig tandvård efter behandlingen, och jag som tror mycket på statistik känner ett visst hopp om att det ska fungera.

Fick remiss av en tandläkare.

 

[Líf]

Har också extrem tandvårdsrädsla. Går hos en specialistklinik för tandvårdsrädda. Där får man den hjälp man behöver (narkos, lugnande, lustgas etc) för att ta sig igenom det specifika besöket. Däremellan jobbar man med bl a KBT för att tackla grundproblemet. För mig var det en direkt lättnad att komma till en mottagning där det var "helt normalt" att man bröt ihop i väntrummet. Att man inte behövde känna sig skamsen och fånig hur man än betedde sig innan och under besöket.

 

[tanten]

Finns det någon möjlighet att byta till en mindre praktik där de är bra på rädda patienter?

I mitt fall hjälpte det att jag hittade en underbar tandläkare som jag har kommit att lita på till 100%. Han vet att jag är rädd och senast så avbröt han en stund för att han och sköterskan tyckte jag andades för dåligt och var för vit i ansiktet. Mycket riktigt var jag på väg att tuppa av.

De har full förståelse för min skräck och jag känner mig inte det minsta fånig där. Bara omgärdad av värme och vänlighet.

Min tandläkare

 

[skerper]

Har alltid varit tandläkarrädd och bokat av när dom skickat tider men ibland har jag varit tvungen att beställa tid då jag haft enorm tandvärk .Märkte då jag satt i slussen till operationssalen och väntade på min nack op att jag var mer lungn och avslappnad innan jag skulle gå in och lägga mig på bordet än när jag ska på undersökning hos tandis .Och före op fick jag inga lugnande medel heller då jag frågade vilka piller jag fick så jag kan inte skylla på det heller !

 

[Wembley]

Har du pratat med dina tandläkare om din rädsla? Berättat hur du känner det? De kan hjälp dig, om de vet om problemet.

Jag har inte haft riktig "tandläkarskräck", men efter ett otrevligt besök hos en tandläkare som vägrade bedöva när han skulle laga en tand, tog det mig 10 år att ta mig dit igen. Och då gick jag hos en jag känner, som lovade att hjälpa mig.

Nu är det ju akut för dig den här gången, kanske narkos skulle vara en vettig nödåtgärd för att ta dig igenom detta. Men sen tror jag att du ska börja med att prata med dem hos tandläkaren och fråga hur de brukar göra med patienter som är rädda. Det går säkert bra att prata med dem i receptionen.
Det är ju garanterat inte första gången de får frågan. Och det finns säkerligen vissa tandläkare som de vet är mer eller mindre lämpade för rädda patienter...

Alltså jag trodde att jag till viss del kommit över det hela tack vare att jag kände förtroende för min tandläkare. Men i somras när jag var hos en rotspecialist förstod jag att jag inte klarade av situationen när jag hamnade hos nya personer. Då kom rädslan och paniken tillbaka. Jag blev väldigt illa bemött och ignorerad helt när jag erkände min rädsla för några år sedan och det där sitter väl kvar. Så pass att jag inte gärna berättar om min rädsla igen. Jag har nämnt den för kliniken när jag beställt tid och även kort för min tandläkare.

 

[Wembley]

Har alltid varit tandläkarrädd och bokat av när dom skickat tider men ibland har jag varit tvungen att beställa tid då jag haft enorm tandvärk .Märkte då jag satt i slussen till operationssalen och väntade på min nack op att jag var mer lungn och avslappnad innan jag skulle gå in och lägga mig på bordet än när jag ska på undersökning hos tandis .Och före op fick jag inga lugnande medel heller då jag frågade vilka piller jag fick så jag kan inte skylla på det heller !

Precis som mig. Har också skjutit fram och bokat av tider och är inte alls rädd för läkarbesök, sprutor, operationer o s v, men tandläkaren

 

[Wembley]

Finns det någon möjlighet att byta till en mindre praktik där de är bra på rädda patienter?

I mitt fall hjälpte det att jag hittade en underbar tandläkare som jag har kommit att lita på till 100%. Han vet att jag är rädd och senast så avbröt han en stund för att han och sköterskan tyckte jag andades för dåligt och var för vit i ansiktet. Mycket riktigt var jag på väg att tuppa av.

De har full förståelse för min skräck och jag känner mig inte det minsta fånig där. Bara omgärdad av värme och vänlighet.

Min tandläkare

Vad härligt att du har hittat en tandläkare som du känner förtroende för! Jag har också känt förtroende för min tandläkare, men nu är hen tyvärr inte mycket på "min" klinik längre då "hen" har fler uppdrag. Det har inneburit nya ansikten för mig eftersom besöken har varit akuta. Dessutom har jag remitterats till specialist då de inte klarat av mina knepiga tandrötter. Så många nya ansikten under 1 år har det tyvärr blivit, för många

 

[Wembley]

Jag är fullkomligt livrädd och har alltid varit. Får panikångest trots lustgas.
Jag har precis påbörjat behandling hos odontologen på sjukhuset för extrem tandvårdsrädsla. Den innefattar att jag får den behandling som krävs, kanske narkos, och efter det KBT.
80% klarar av vanlig tandvård efter behandlingen, och jag som tror mycket på statistik känner ett visst hopp om att det ska fungera.

Fick remiss av en tandläkare.

Vad krävs för att få en sådan remiss? Känns det bra så här långt?

 

[Wembley]

Om jag ska vara helt ärligt, jag vet faktiskt inte. Jag gillade inte alls att gå till tandläkaren när jag var liten. Har fått dra ut tänder och i mitt minne var den där bedövningsnålen megastor (vilket den säkert inte är i verkligheten).
Jag vet inte om min tandrädsla (om vi kan kalla det så) försvann i samband med att jag hade min tandställning och även senare fick dra ut två mjölktänder och operera in två titanskruvar.

Jag minns det operationen, när jag låg med öppen mun och de skulle bedöva. Han som bedövade sa att det skulle göra ont och kännas, men jag bara låg där och kände verkligen ingenting när han stack mig.

Kanske kommer rädslan från att man känner sig utsatt och inget kan göra? Jag har nog lärt mig lita mer på dom och slappna av, de vill mig inget illa utan vill mig väl. Går hos en toppen klinik och det fungerar toppen, min tandläkarskräck är i princip som bortblåst. Kan dessvärre inte riktigt säga hur man ska göra, då jag inte riktigt vet hur jag blev av med den, kanske vågade jag lita mer på tandläkarna?

Härligt att du lärt dig lita på dem! Trodde att jag också kommit så pass långt, men bevisligen inte. Jag har fallit tillbaka och senaste tandläkarbesöket var en mardröm.

 

[athena_arabians]

@Wembley: Jag blev av med min rädsla när jag var tvungen till täta besök eftersom en märklig influensa bla gav mig blåsor i hela munnen som gjorde att tandköttet runt mina visdomständer blev inflammerat. Jag berättade att jag var rädd när jag ringde och de gav mig en tid hos en tandläkare som var specialutbildad på tandvårdsrädda och satte också upp en längre besökstid. De besöken gick jättebra och sedan dess har det fungerat.

Jag är dock väldigt bestämd när jag går dit nu, de måste förklara vad de gör och blir det för mycket måste jag få en paus. Det gör att jag klarar av det. Jag är lite av ett kontrollfreak

Lycka till!

 

[parellikusken]

Vad krävs för att få en sådan remiss? Känns det bra så här långt?

Vet inte vad som krävs. Men lugnande fungerade inte alls på mig och jag har problem med en tand som jag aldrig kände att jag kunde klara av att lösa, men som måste fixas. Undvikit att gå till tandläkaren trots tandvärk i flera månader, gick dit när jag fick slut på tradolan-piller. Varit livrädd och gråtit varje gång jag varot däär sedan jag var där första gången som barn. Är nu 29 år..
Nu bor jag i Göteborg, och till skillnad från min lilla hemstad i norrland, eller på Öland där jag också bott, finns en sådan här mottagning. Varit en tandsköterska som sa att jag borde få remiss dit, så jag tog chansen. Var dock en väntetid på åtta månader.

Än så länge känns det bra. Personerna i teamet litar jag på ooch har förtroende för. Känns så skönt att någon äntligen förstår att någon faktiskt kan vara så rädd som jag är.

 

[Wembley]

Jag är fullkomligt livrädd och har alltid varit. Får panikångest trots lustgas.
Jag har precis påbörjat behandling hos odontologen på sjukhuset för extrem tandvårdsrädsla. Den innefattar att jag får den behandling som krävs, kanske narkos, och efter det KBT.
80% klarar av vanlig tandvård efter behandlingen, och jag som tror mycket på statistik känner ett visst hopp om att det ska fungera.

Fick remiss av en tandläkare.

Det är ju just det, att bli tagen på allvar och inte behöva känna sig dum för sin rädsla. Mitt problem just nu tror jag är att jag blivit behandlad av för många olika människor. Jag känner inte förtroendet längre. Det hjälpte inte heller att tandläkaren var mycket tillmötesgående men jäkligt hårdhänt.

 

[Wembley]

@Wembley: Jag blev av med min rädsla när jag var tvungen till täta besök eftersom en märklig influensa bla gav mig blåsor i hela munnen som gjorde att tandköttet runt mina visdomständer blev inflammerat. Jag berättade att jag var rädd när jag ringde och de gav mig en tid hos en tandläkare som var specialutbildad på tandvårdsrädda och satte också upp en längre besökstid. De besöken gick jättebra och sedan dess har det fungerat.

Jag är dock väldigt bestämd när jag går dit nu, de måste förklara vad de gör och blir det för mycket måste jag få en paus. Det gör att jag klarar av det. Jag är lite av ett kontrollfreak

Lycka till!

@athena_arabians skönt att det går bättre för dig! Jag trodde också att mängdträningen gjort susen, men tyvärr har det blivit bakslag igen. För många nya ansikten tror jag, känner inget förtroende längre.

 

[TheRedLightning]

Härligt att du lärt dig lita på dem! Trodde att jag också kommit så pass långt, men bevisligen inte. Jag har fallit tillbaka och senaste tandläkarbesöket var en mardröm.

Jag tror att en bidragande orsak för mig är också att jag har fina tänder. Ofta behöver de bara peta runt med den där stickan och eventuellt skrapa lite tandsten, som alltid blir mellan min tandställningstråd och tänderna, kommer inte riktigt åt att borsta rent där. I övrigt ingenting, trots att jag tycker att jag missköter mina tänder emellanåt.