Jag jobbar med eliten av Sveriges missbrukare och jag skulle aldrig umgås med de privat. Jag hjälper till så gott jag kan och jag ser till så att de har det så bra som möjligt på mitt jobb, men där slutar mina åtaganden. Jag behöver inte dras med i deras sjuka värld full med paranoia, lögner, våld och annat. Mitt privatliv är mitt privatliv och mitt jobb är mitt jobb.Hur tänker ni?
Jag förstår inte varför hela mitt liv skulle gå ut på en och samma grej? Livet är ju så mycket mer än jobbet och jag har verkligen inget behov av att ta hem jobbet på det viset.