Tanke och praktik?

Hur tänker ni?
Jag jobbar med eliten av Sveriges missbrukare och jag skulle aldrig umgås med de privat. Jag hjälper till så gott jag kan och jag ser till så att de har det så bra som möjligt på mitt jobb, men där slutar mina åtaganden. Jag behöver inte dras med i deras sjuka värld full med paranoia, lögner, våld och annat. Mitt privatliv är mitt privatliv och mitt jobb är mitt jobb.

Jag förstår inte varför hela mitt liv skulle gå ut på en och samma grej? Livet är ju så mycket mer än jobbet och jag har verkligen inget behov av att ta hem jobbet på det viset.
 
Jag jobbar med eliten av Sveriges missbrukare och jag skulle aldrig umgås med de privat. Jag hjälper till så gott jag kan och jag ser till så att de har det så bra som möjligt på mitt jobb, men där slutar mina åtaganden. Jag behöver inte dras med i deras sjuka värld full med paranoia, lögner, våld och annat. Mitt privatliv är mitt privatliv och mitt jobb är mitt jobb.

Jag förstår inte varför hela mitt liv skulle gå ut på en och samma grej? Livet är ju så mycket mer än jobbet och jag har verkligen inget behov av att ta hem jobbet på det viset.

Jag har en bekant som pratar högt om hur mycket hen tycker om invandrare, hur de ska integreras och så vidare.

Sen när hens eget barn hamnade på ett dagis i ett invandrartätt område valde hen att istället flytta barnet till ett annat och köra en omväg på flera mil varje dag. För hen vill ju inte att sitt barn ska gå med såna barn.

Det skaver för mig och jag tycker det är märkligt när handlingen inte stämmer med orden.

Alla socialt utsatta är väl inte kriminella eller missbrukare? Eller missade jag något i TS? :)
 
Jag förstår att det skaver men samtidigt finns det inga övermänniskor. För att orka kämpa för någon/något behöver man också ha ett privatliv och inte blanda ihop de två, yrkesliv och privatliv, alltför mycket. Risken att man bränner ut sig är stor om man inte separerar de två. Jag tänker att det självklart är tragiskt att ens behöva uttala sig som din bekanta gjorde men att hen inser att för att kunna hjälpa andra så måste man hjälpa sig själv först. Annars är risken stor att man snart inte kan hjälpa någon.
 
Jag har en bekant som pratar högt om hur mycket hen tycker om invandrare, hur de ska integreras och så vidare.

Sen när hens eget barn hamnade på ett dagis i ett invandrartätt område valde hen att istället flytta barnet till ett annat och köra en omväg på flera mil varje dag. För hen vill ju inte att sitt barn ska gå med såna barn.

Det skaver för mig och jag tycker det är märkligt när handlingen inte stämmer med orden.

Alla socialt utsatta är väl inte kriminella eller missbrukare? Eller missade jag något i TS? :)
Fast det där är en helt annan sak tycker jag. Det går inte att jämföra. Det där är mer "jag tycker så länge jag inte behöver vara involverad själv" och det är i mina ögon väldigt smaklöst.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 794
Senast: mars
·
Skola & Jobb Jag förstår verkligen inte detta, men jag får inget jobb trots att jag har en 3 1/2 årig universitets utbildning. Jag tog studenten...
6 7 8
Svar
150
· Visningar
20 910
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
26 395
Senast: Snurrfian
·
Övr. Barn Var osäker på vilket prefix jag skulle välja eftersom jag avser diskutera både förskola och skola, men det fick bli Skolbarn till slut...
Svar
18
· Visningar
5 553
Senast: Sol
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Koppel som släppte
  • Oseriös avel 2023
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp