Tjockistråden 5

Bukefalos 30 år!

Här står vågen stilla.
Men har roat mig med att prova gamla kläder idag och grinat en skvätt när jag kommit i plagg jag inte fått på mig alls sedan innan ryggoperationen -16. Känslan!
Också ”störande”, har flera par jeans som jag köpt och som varit för små. Nu är de för stora och fortfarande oanvända. Ska sälja! 😅
 
Nu ska jag outa en kroppslig reflektion som jag gjort och som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Nämligen mina bröst.

Nu när jag gått ner lite i vikt så tycker jag själv att det är mycket av brösten som försvunnit, att dom hänger mer och det vill jag inte!
Jag vet att fettet försvinner på alla ställen, lika fördelat över kroppen, inte där man vill att allt ska försvinna :cautious:
Men jag provade några av mina "finare" bh-ar, dom som är skräddade inte sportbh'na - och då fyllde jag upp kuporna precis som vanligt O_o
Brösten har alltså inte krympt i massa. Men varför känns det så??

En teori som jag har är att det försvunnit mage under brösten och att den har "hållt upp dom" tidigare, men det gör att dom hänger mer nu.
Har någon mer än jag stött på detta eller andra kroppsliga förändringar som känns konstiga iom viktnedgång?
 
Nu ska jag outa en kroppslig reflektion som jag gjort och som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Nämligen mina bröst.

Nu när jag gått ner lite i vikt så tycker jag själv att det är mycket av brösten som försvunnit, att dom hänger mer och det vill jag inte!
Jag vet att fettet försvinner på alla ställen, lika fördelat över kroppen, inte där man vill att allt ska försvinna :cautious:
Men jag provade några av mina "finare" bh-ar, dom som är skräddade inte sportbh'na - och då fyllde jag upp kuporna precis som vanligt O_o
Brösten har alltså inte krympt i massa. Men varför känns det så??

En teori som jag har är att det försvunnit mage under brösten och att den har "hållt upp dom" tidigare, men det gör att dom hänger mer nu.
Har någon mer än jag stött på detta eller andra kroppsliga förändringar som känns konstiga iom viktnedgång?
Mina bröst känns "påsigare", tomma och hängigare än tidigare. Känns märkligt, dels för att jag inte ens tycker om bröst och inte trodde jag skulle bry mig, men också för att de verkligen hänger nu.

Min hud är skrynkligare och överflödig. Det är viktigt att gå ner i vikt och samtidigt krockar det lite mentalt med att huden inte försvinner, så vikten är ju delvis borta, men huden kvar och hänger överallt.

Jag är missnöjd. Ibland funderar jag på vad all min överflödiga hud väger egentligen. När jag lyfter på ben, armar och axlar tex så ser de numera så smala ut och "under" hänger huden. Inte ok. Det känns inte fint.
 
Har skött mig rugggt bra och legat på rejält kaloriunderskott UTAN att vara hungrig. Godissugen javisst men det har liksom gått ändå.

Igår tog jag en.. en enda jäkla delicatoboll tänkte att den förtjänar jag och jag hade rejält med kalorieer kvar för den utan att behöva fundera över den. Tji fick jag då min mage NEEEEJ det går inte och jag fick sitta på kvällen på toa typ.

Så jag unnade mig 20gr ostbollar. Så hamnade i lite kaloriöverskott men inte farligt.

Idag ser jag om jag räknar med kommande lunch att jag redan är uppe i för mycket kalorier (försöker spara lite till godare mat på kvällen)

Men en jäkla avocado har ju hiskeligt mycket kalorier i sig :mad: Den sumpade hela dagen typ men men.

Jagar redan nu lagt in kalorierna för lunchen för jag tycker det är lättare att tänka till då.

På lördag kommer min mamma hem från Sri Lanka så jag kommer få lite mer tid och ta mig till gymmet. Vart lite tight de senaste 2 veckorna iom att jag haft hela stallet själv men ändå gjort lite småövningar hemma.

Känns som om jga är på väg åt rätt håll. :banana:
Men tänk så mycket bra näring en avocado ger vs en Delicatoboll! 😊
 
Nu ska jag outa en kroppslig reflektion som jag gjort och som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Nämligen mina bröst.

Nu när jag gått ner lite i vikt så tycker jag själv att det är mycket av brösten som försvunnit, att dom hänger mer och det vill jag inte!
Jag vet att fettet försvinner på alla ställen, lika fördelat över kroppen, inte där man vill att allt ska försvinna :cautious:
Men jag provade några av mina "finare" bh-ar, dom som är skräddade inte sportbh'na - och då fyllde jag upp kuporna precis som vanligt O_o
Brösten har alltså inte krympt i massa. Men varför känns det så??

En teori som jag har är att det försvunnit mage under brösten och att den har "hållt upp dom" tidigare, men det gör att dom hänger mer nu.
Har någon mer än jag stött på detta eller andra kroppsliga förändringar som känns konstiga iom viktnedgång?
Inte just detta men mer allmänt en känsla av att jag inte känner igen min kropp. Kände mig nästan mer hemma i den när jag höll på att gå upp i vikt än nu när jag är på samma vikt i nedgång. Oklart om det bara är psykiskt eller även fysiskt
 
Nu är mitt program på Eatit klart. Känns tomt. Jag tycker det har varit behjälpligt, funderar på att betala för extramoduler. Har fått mycket kunskap och har långsamt ändrat mina vanor. Lagom tills det slutade fick jag ett ryck med att dra ner på allt sött jag kan överäta. Så har mest 90% choklad hemma, och frukt.

Min träning har det gått lite upp och ner med. Det började bra, men sedan blev det för mycket med studier och min lärare verkar tycka att vi inte behöver tid att återhämta oss alls. Så det har varit en tuff vecka. Har inte avsatt tid till träning. Inte haft tid att laga mat utan har fått köpa soppa och liknande.

Nästa vecka kommer bli mer hektisk, men jag har tänkt planera in yogastunder för att försöka få kroppen att återhämta sig från allt sittande.
 
Jag har varit med i diverse tjockistrådar genom tiderna, och har historik av rejäl "jojo-bantning" (eller om man nu hellre vill kalla det halvt lyckosamma viktresor och att kroppen sedan strävat tillbaka igen...). Har senaste 7 åren pendlat från 3-siffrigt och ner ca 20 kg och upp igen, men är nu nere på 86,5 - den lägsta vikten jag har haft på väldigt länge. Önskar gå ner ca 15 kg till, till normalvikt med lite marginal.

Har alltid kört kaloriunderskott (med och utan medicinskt understöd) och försökt få in så mycket vardagsaktivitet som möjligt, vilket blir ganska begränsat av en ryggskada och en kronisk sjukdom.

Jag är i ett konstigt tillstånd av att inte riktigt "förstå" hur stor/liten min kropp är just nu, jag har oerhört svårt att förstå att jag väger 25 kg mindre än vad jag gjort som mest och kan inte riktigt förstå hur "stor" jag måste ha varit då. Känner liksom inte att det är så kopiös skillnad? Sen ser jag mig i spegeln i förbifarten och förstår att jo, det har hänt massor. Jag inser dock att det är lite bra för mig att reflektera över detta för jag inser att jag inte kommer se "en annan person" i spegeln även vid min målvikt.
 
Jag har varit med i diverse tjockistrådar genom tiderna, och har historik av rejäl "jojo-bantning" (eller om man nu hellre vill kalla det halvt lyckosamma viktresor och att kroppen sedan strävat tillbaka igen...). Har senaste 7 åren pendlat från 3-siffrigt och ner ca 20 kg och upp igen, men är nu nere på 86,5 - den lägsta vikten jag har haft på väldigt länge. Önskar gå ner ca 15 kg till, till normalvikt med lite marginal.

Har alltid kört kaloriunderskott (med och utan medicinskt understöd) och försökt få in så mycket vardagsaktivitet som möjligt, vilket blir ganska begränsat av en ryggskada och en kronisk sjukdom.

Jag är i ett konstigt tillstånd av att inte riktigt "förstå" hur stor/liten min kropp är just nu, jag har oerhört svårt att förstå att jag väger 25 kg mindre än vad jag gjort som mest och kan inte riktigt förstå hur "stor" jag måste ha varit då. Känner liksom inte att det är så kopiös skillnad? Sen ser jag mig i spegeln i förbifarten och förstår att jo, det har hänt massor. Jag inser dock att det är lite bra för mig att reflektera över detta för jag inser att jag inte kommer se "en annan person" i spegeln även vid min målvikt.

Första gången jag rasade rejält i vikt (låg straxs vid 100) vart jag sjuk. Rasade ned till 44 pga av sjukdom. Till och med när jag visste att jag var för smal så tänkte jag mig för när jag gick mellan bilar mm för att inte stöta i osv. Tog ca 1 år innan man förstod att man inte var i samma storlek längre :)
 
Låtit Lifesum appen vara (mestadels pga av att telefonjäveln klickade i och godkände betalning så nu är jag fast med skiten i 3 månader) Gillar inte alls betalversionen ska tilläggas.)

Samt ätit utan att "tänka" men ändå reflekterat på kvällen på hur kosten sett ut.

Fredag - lördag helt ok Fick mat hos svärmor på lördagen och istället för att äta 2 middagar körde vi en sen lunch hemma hos henne och även om hon dukade fram alla sina kakor (ja 7st) gick det lätt att hålla sig till 2 och normal matbit.
På kvällen dukade vi upp med olika frukter, grönssaker, lite olika ostar, olivolja och salami

Söndagen tog vi också en sen frukost och en sen lunch så på kvällen tog vi lite ostbollar och firade lite då vi hade berättat lite roliga nyheter för vår familj. Ostbollarna är min stora svaghet men en påse på 270g brukar jag dela upp till 8-9 omgångar då hamnar kaloriintaget på runt 200/gång Har en skål som är precis lagom dos om man säger så. :)

Inte vägt mig tänker göra det imorgon nu när jag är tillbaks i rutiner igen.

Känner mig ändå rätt ok. Blev ingen träning i helgen då alla vänner skulle bort men satsar på gruppträningen nu på lördag. Igår vart jag bara riktigt trött så blev bara en långpromenad med hundarna och stallet blev bara mockat ingen ridning men ändå en 15 000/steg Kändes faktiskt om om jag sov större delen av söndagen.

Jag är fortfarande trött men inte som igår.

Bara köra på.

Idag blir det först promenad med hundarna. -7 så blir ingen jättelång tur men tänkte rida 2 av hästarna så de får komma ut lite. Dagens motion avklarade samt att jag försöker gå en del på jobbet.

Hejja oss!
 
Jag är i ett konstigt tillstånd av att inte riktigt "förstå" hur stor/liten min kropp är just nu, jag har oerhört svårt att förstå att jag väger 25 kg mindre än vad jag gjort som mest och kan inte riktigt förstå hur "stor" jag måste ha varit då. Känner liksom inte att det är så kopiös skillnad? Sen ser jag mig i spegeln i förbifarten och förstår att jo, det har hänt massor. Jag inser dock att det är lite bra för mig att reflektera över detta för jag inser att jag inte kommer se "en annan person" i spegeln även vid min målvikt.
Du är inte ensam, har samma känsla.
 
Har gått ner 1,6 kg på en vecka. Hoppas det fortsätter neråt. Har lyckats hålla igen på sötsaker men äter fortfarande lite godis varje dag. Tar lösgodis så jag kan räkna bitar. Det är lättare att hålla igen nu, måste vara tack vare Ozempicen. En dag i förra veckan åt jag inget godis alls!
Känner mig aldrig jättehungrig, plus att hjärnan verkar funka annorlunda, den vill liksom inte ha sötsaker lika mycket som förut. Det går att tänka mer realistiskt. Äter mindre annars också.
 
Har gått ner 1,6 kg på en vecka. Hoppas det fortsätter neråt. Har lyckats hålla igen på sötsaker men äter fortfarande lite godis varje dag. Tar lösgodis så jag kan räkna bitar. Det är lättare att hålla igen nu, måste vara tack vare Ozempicen. En dag i förra veckan åt jag inget godis alls!
Känner mig aldrig jättehungrig, plus att hjärnan verkar funka annorlunda, den vill liksom inte ha sötsaker lika mycket som förut. Det går att tänka mer realistiskt. Äter mindre annars också.
Jag kände av i går att det är dax för ny dos idag :angel1:. Men fy vad illa jag mådde efter de där chipsen, så gott var det inte att det var värt det :arghh::banghead:.
Konstigt nog (eller kanske inte?) så var jag sen inte alls hungrig vid middagen. Det hade aldrig hänt innan medicinen, då hade jag moffat i mig mat också.
 
Gått ner .3 kg idag. Tar det med en handfull av salt. Men ändå lite peppande även om jag vet att det inte betyder något. Tyvärr märker jag på att byxorna sitter trångt att jag har gått upp i vikt.
 
Det går upp det går ner den som lever får se. Var så glad över nedgången men troligen var det vågen som behagade skämta med mig försöker att inte hänga läpp och fortsätta den inslagna vägen med att inte överäta.
 
@Thaliaste jag hittar inte ditt inlägg om upplägg på semester, men jag lägger mer tanke bakom hur jag ska rodda vardagen för att ha så bra vanor (läs rimliga) som möjligt.
Jag har tidigare när jag varit yngre och mer hade trivsel kilon som skulle bort, kört t.ex VLCD. Då var det mer att "i junimånad ska jag göra såhär" och så dietade jag en hel semester.

Nu försöker jag tänka långsiktigt och jag försöker ha en plan för var dag i princip och lägger upp den veckovis.
Startar om ofta så att felsteg inte blir oproportionerligt stora, utan jag räknar med att det blir för mycket mat/godis och för lite gym ibland.

Jag har gjort en del förändringar i vardagen och jag känner mig ganska trygg i att den kontinuerliga viktökningen skulle varit större än om jag inte tagit tag i det. Och det är ju positivt i alla fall, försöker jag komma ihåg.

Men för att gå ner...hur man än vrider och vänder på det så innebär det att jag måste ligga på kaloriunderskott en tid. Antingen mycket och kort tid, eller mindre och längre tid. Och det är det jag har så svårt att klara av i vardagen. Jag blir oerhört matt, trött, seg och håglös när jag inte har tillräckligt med energi. Och hur klarar man av sitt jobb då...?

Så därav att jag har fått tanken att använda semesterdagar till detta. Inte att hårdbanta under 4 sommarveckor, utan istället ta ut ett par dagar i månaden och då ha ett större kaloriunderskott, men att orkeslösheten är okej då eftersom jag är ledig.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp