Tjockistråden del 2

[Kattennizze]

Har lyckats gå ner några välbehövliga kg så ikväll sprang jag terräng 6 km...tiden är ju långsam, men mkt nöjd.

 

[Tranan]

Jag blev desperat för en månad sen, stod inte ut med min övervikt och allt skit som det medför.
Så min läkare skriver ut ett hormon till mig. som dämpar hungerkänslorna jag alltid haft med mig.
de funkar. tappat 3 kg på 4 veckor och det känns inte som en ansträning. förutom blåmärken stora som händerna och att jag tappar håret. men om jag inte blir av med den övervikt så vill jag inte vara kvar mer.

 

[ameo]

Jag blev desperat för en månad sen, stod inte ut med min övervikt och allt skit som det medför.
Så min läkare skriver ut ett hormon till mig. som dämpar hungerkänslorna jag alltid haft med mig.
de funkar. tappat 3 kg på 4 veckor och det känns inte som en ansträning. förutom blåmärken stora som händerna och att jag tappar håret. men om jag inte blir av med den övervikt så vill jag inte vara kvar mer.

Härligt att du hittat ett sätt som funkar för dig! Keep up the good job!!


Ditt inlägg ger mig ytterligare vatten på min lilla kvarn.
Jag inser mer och mer att det enda vi säkert har gemensamt är att vi bär runt på alldeles för många kilo.
Varför de hamnat där och hur vi ska bära oss åt för att bli av med övervikten är så oerhört individuellt. För vissa räcker det med sträng disciplin och kaloriräkning, för somliga är magsäcksoperation (av något slag) den fungerande lösningen och för andra finns det läkemedelsbehandling som kan hjälpa.

 

[Casteloro]

Härligt att du hittat ett sätt som funkar för dig! Keep up the good job!!


Ditt inlägg ger mig ytterligare vatten på min lilla kvarn.
Jag inser mer och mer att det enda vi säkert har gemensamt är att vi bär runt på alldeles för många kilo.
Varför de hamnat där och hur vi ska bära oss åt för att bli av med övervikten är så oerhört individuellt. För vissa räcker det med sträng disciplin och kaloriräkning, för somliga är magsäcksoperation (av något slag) den fungerande lösningen och för andra finns det läkemedelsbehandling som kan hjälpa.

Jag vet ju att träning och vanlig motion triggar mig att äta nyttigt (eller göra bättre val iaf), men är alldeles för lat och skyller på tidsbrist.

 

[Fruentimber]

Jag har ett familjedilemma.

Min mamma blev för några år sedan opererad för att få fason på sin övervikt och för att undvika diabetes, efter många decennier av jojo-bantande. Hon gick ner 40 kg. Nu, det senaste året, har hon gått upp strax över hälften igen. Hon mår förstås dåligt över detta, och är även delvis sjukskriven för depression och ångest (bipolär).

Sist vi försökte prata om detta började hon gråta. Jag vill vara ett stöd, men jag vet inte riktigt hur. Hon har ont i kroppen och har utretts för reumatism, utan att man har hittat något. Hon sitter väldigt mycket stilla om dagarna. Försöker man peppa med promenader och dylikt så säger hon bara att hon har ont. Matintaget är inte heller det bästa.

Vad tusan gör man?

Jag är ju själv överviktig, fetma grad 1, så att sitta och predika framför morsan känns ju inte riktigt som min plats i sammanhanget. Samtidigt ser vi ju hur dåligt hon mår över sin viktuppgång. Det var ju inte så det skulle bli.

 

[ameo]

Jag har ett familjedilemma.

Min mamma blev för några år sedan opererad för att få fason på sin övervikt och för att undvika diabetes, efter många decennier av jojo-bantande. Hon gick ner 40 kg. Nu, det senaste året, har hon gått upp strax över hälften igen. Hon mår förstås dåligt över detta, och är även delvis sjukskriven för depression och ångest (bipolär).

Sist vi försökte prata om detta började hon gråta. Jag vill vara ett stöd, men jag vet inte riktigt hur. Hon har ont i kroppen och har utretts för reumatism, utan att man har hittat något. Hon sitter väldigt mycket stilla om dagarna. Försöker man peppa med promenader och dylikt så säger hon bara att hon har ont. Matintaget är inte heller det bästa.

Vad tusan gör man?

Jag är ju själv överviktig, fetma grad 1, så att sitta och predika framför morsan känns ju inte riktigt som min plats i sammanhanget. Samtidigt ser vi ju hur dåligt hon mår över sin viktuppgång. Det var ju inte så det skulle bli.

Jag är ju själv reumatiker, så jag har väl viss insikt i just den biten. Det gäller att hitta en motionsform som passar för sig själv. Att gå promenader är rena döden för mig. Det fungerar bättre om jag går med stavar, men risken är alltid att jag får så ont när vi är "längst bort" på rundan, att jag inte orkar gå hem.

Min första fråga är om din mamma är ordentligt smärtlindrad. Det är nämligen så att det är bättre för kroppen att stoppa i sig de där pillren för att kunna röra på sig ordentligt, än att låta bli att röra på sig. Smärtan minskar om man utövar någon form av träning/motion.
Jag vet att det finns personer som tycker att "man ska väl inte behöva äta medicin för att kunna jobba/träna/etc!". Själv tycker jag att om det är så enkelt som att stoppa i sig lite tabletter för att kunna leva ett hyfsat normalt liv, så är det för mig en självklarhet.
Sen är det ju också så att motion är positivt för (nåja, mot är kanske ett bättre ord...) depressionen.

Något som är väldigt bra när man har ont och ändå behöver motion är vattengympa och det är inte fel om man dessutom kan göra det i varmbassäng. Jag själv går på reumatikerföreningens pass i sjukhusets varmbassäng, men det kräver ju medlemskap där. Men jag vet att Korpen erbjuder just sån träning - vattengympa i varmbassäng - i många delar av landet.
Och, min erfarenhet är att grupperna till stor del består av tanter i alla kroppsstorlekar, så man behöver inte känna sig som "ensam tjockis" i de grupperna.
Det finns många fördelar med vattengympa. Dels detta:

Och om man är ovan vid att träna, så kan man "gömma sig" lite i bassängen, eftersom de övriga deltagarna inte kan se hur aktivt man tar för sig av övningarna. Man kan utföra det i sin egen takt utan att skylta med det.

Sen är min erfarenhet också att det varma vattnet gör att lederna mjuknar och smärtan minskar.

Jag tänker att eftersom både du och din mamma har ett behov av rörelse, så kanske detta är något ni kan göra tillsammans?

 

[Fruentimber]

Jag är ju själv reumatiker, så jag har väl viss insikt i just den biten. Det gäller att hitta en motionsform som passar för sig själv. Att gå promenader är rena döden för mig. Det fungerar bättre om jag går med stavar, men risken är alltid att jag får så ont när vi är "längst bort" på rundan, att jag inte orkar gå hem.

Min första fråga är om din mamma är ordentligt smärtlindrad. Det är nämligen så att det är bättre för kroppen att stoppa i sig de där pillren för att kunna röra på sig ordentligt, än att låta bli att röra på sig. Smärtan minskar om man utövar någon form av träning/motion.
Jag vet att det finns personer som tycker att "man ska väl inte behöva äta medicin för att kunna jobba/träna/etc!". Själv tycker jag att om det är så enkelt som att stoppa i sig lite tabletter för att kunna leva ett hyfsat normalt liv, så är det för mig en självklarhet.
Sen är det ju också så att motion är positivt för (nåja, mot är kanske ett bättre ord...) depressionen.

Något som är väldigt bra när man har ont och ändå behöver motion är vattengympa och det är inte fel om man dessutom kan göra det i varmbassäng. Jag själv går på reumatikerföreningens pass i sjukhusets varmbassäng, men det kräver ju medlemskap där. Men jag vet att Korpen erbjuder just sån träning - vattengympa i varmbassäng - i många delar av landet.
Och, min erfarenhet är att grupperna till stor del består av tanter i alla kroppsstorlekar, så man behöver inte känna sig som "ensam tjockis" i de grupperna.
Det finns många fördelar med vattengympa. Dels detta:
Visa bifogad fil 29224
Och om man är ovan vid att träna, så kan man "gömma sig" lite i bassängen, eftersom de övriga deltagarna inte kan se hur aktivt man tar för sig av övningarna. Man kan utföra det i sin egen takt utan att skylta med det.

Sen är min erfarenhet också att det varma vattnet gör att lederna mjuknar och smärtan minskar.

Jag tänker att eftersom både du och din mamma har ett behov av rörelse, så kanske detta är något ni kan göra tillsammans?

Jag rör mig. Massor. Motion är inte mitt bekymmer. Vi bor dessutom flera mil ifrån varandra, men hon har alltid en stående inbjudan för att få komma hit och hjälpa till med byggen och trädgård.

Tack så mycket för tipsen! Mamma är dock alltså inte reumatiker, man har utrett för det men inte hittat något. Själv misstänker jag att hon suttit så mycket still att det också kan vara en anledning till smärtan. Men jag vet inte.

 

[stjarnhimmel]

Jag har ett familjedilemma.

Min mamma blev för några år sedan opererad för att få fason på sin övervikt och för att undvika diabetes, efter många decennier av jojo-bantande. Hon gick ner 40 kg. Nu, det senaste året, har hon gått upp strax över hälften igen. Hon mår förstås dåligt över detta, och är även delvis sjukskriven för depression och ångest (bipolär).

Sist vi försökte prata om detta började hon gråta. Jag vill vara ett stöd, men jag vet inte riktigt hur. Hon har ont i kroppen och har utretts för reumatism, utan att man har hittat något. Hon sitter väldigt mycket stilla om dagarna. Försöker man peppa med promenader och dylikt så säger hon bara att hon har ont. Matintaget är inte heller det bästa.

Vad tusan gör man?

Jag är ju själv överviktig, fetma grad 1, så att sitta och predika framför morsan känns ju inte riktigt som min plats i sammanhanget. Samtidigt ser vi ju hur dåligt hon mår över sin viktuppgång. Det var ju inte så det skulle bli.

Vill hon prata om varför hon går upp i vikt?
Tex är det tröstätande etc?
Det jag hörde från vänner som opererat sig är att de inte fick hjälp att prata om varför de har fetma och hjälp att hantera sin problematik tex ätande vid ångest, tröst eller annat.
Ja blir tex lugn och harmonisk vid ätande. Kan det handla om sånt?

 

[Fruentimber]

Vill hon prata om varför hon går upp i vikt?
Tex är det tröstätande etc?
Det jag hörde från vänner som opererat sig är att de inte fick hjälp att prata om varför de har fetma och hjälp att hantera sin problematik tex ätande vid ångest, tröst eller annat.

Ja, det är precis likadant för henne. Många som opereras har ju inte ett bra förhållande till mat. Man får träffa en dietist och sen får man klara sig själv, vilket givetvis är helt skevt. Inte konstigt att folk går upp i vikt igen. Hon går i terapi, men det är för depressionen och ångesten.

Vi funkar nog väldigt lika, jag och mamma, vi använder mat till allt. Både vid tröst och glädje. Mamma har snappat upp alkoholen ett steg också och vad jag har förstått är det en vanlig bieffekt av operationen. Och kalorierna i rödvin hjälper ju inte heller till.

 

[stjarnhimmel]

Ja, det är precis likadant för henne. Många som opereras har ju inte ett bra förhållande till mat. Man får träffa en dietist och sen får man klara sig själv, vilket givetvis är helt skevt. Inte konstigt att folk går upp i vikt igen. Hon går i terapi, men det är för depressionen och ångesten.

Vi funkar nog väldigt lika, jag och mamma, vi använder mat till allt. Både vid tröst och glädje. Mamma har snappat upp alkoholen ett steg också och vad jag har förstått är det en vanlig bieffekt av operationen. Och kalorierna i rödvin hjälper ju inte heller till.

Ja jag gissade att det var något sånt. Det är ju jättesvårt och komplext.
Om jag ska vara ärlig tror jag det kanske bara blir värre att prata om vikt då hon säkert känner misslyckande av att gå upp i vikt. Jag tror hon behöver professionell hjälp även för ätandet och då inte bara vanlig dietist . För maten är ju bara ett verktyg och något man använder för att hantera ångest och må bättre. Sen vet ju jag verkligen hur otroligt svårt det är att få hjälp.

 

[Scata]

Ja, det är precis likadant för henne. Många som opereras har ju inte ett bra förhållande till mat. Man får träffa en dietist och sen får man klara sig själv, vilket givetvis är helt skevt. Inte konstigt att folk går upp i vikt igen. Hon går i terapi, men det är för depressionen och ångesten.

Går det att prata med den hon går i terapi hos att depressionen och ångesten är (delvis eller helt?) ett symptom av viktuppgången? Dom borde ju ta med hennes viktresa i terapin, kan jag tycka.
Jag vet också att det är väldigt olika beroende på om man har "klickat" med sin terapeut/ psykolog eller ej, hur mycket man kan och vill prata om. Men det kan kanske vara värt ett försök att ta upp det iallafall.

 

[kolblakkur]

Jag hoppar in här då jag behöver gå ner i vikt, 15 kilo vore lagom. Älskar socker i alla former, kolhydrater och ett stillasittande jobb = kilona springer iväg.

Vet inte riktigt hur jag tänkte mig att jag ska gå ner i vikt, men tänkte börja med att sluta äta godis i alla fall och röra på mig mer. Är dålig på dieter och så.

 

[ameo]

Tack så mycket för tipsen! Mamma är dock alltså inte reumatiker, man har utrett för det men inte hittat något. Själv misstänker jag att hon suttit så mycket still att det också kan vara en anledning till smärtan. Men jag vet inte.

Värken är ju kvar där oavsett om hon har en reumatisk sjukdom eller inte.
(sen, min egen reumatiska diagnos är en såndär hopplös som inte visar några som helst avvikelser varken på blodprov eller röntgen. Jag är kärnfrisk sett till mina prover... Kroppen är dock oenig om just det och jag hade tur som hamnade hos rätt läkare första gången jag sökte för det, så jag fick min diagnos.)

Enbart stillasittande ger ingen värk. Men befintlig värk kan kanske förvärras om man inte rör på sig.
Tipsa henne om att söka efter om Korpen i hennes närhet har några bassänggrupper. Man behöver inte känna sig "udda" där om man är lite rund och/eller osmidig.
(jag tänker att det för vissa kan kännas jobbigt att gå till en vanlig simhall med betydligt fler besökare, eller att gå på gruppträning på vanliga gym eller så)

 

[Fruentimber]

Värken är ju kvar där oavsett om hon har en reumatisk sjukdom eller inte.
(sen, min egen reumatiska diagnos är en såndär hopplös som inte visar några som helst avvikelser varken på blodprov eller röntgen. Jag är kärnfrisk sett till mina prover... Kroppen är dock oenig om just det och jag hade tur som hamnade hos rätt läkare första gången jag sökte för det, så jag fick min diagnos.)

Enbart stillasittande ger ingen värk. Men befintlig värk kan kanske förvärras om man inte rör på sig.
Tipsa henne om att söka efter om Korpen i hennes närhet har några bassänggrupper. Man behöver inte känna sig "udda" där om man är lite rund och/eller osmidig.
(jag tänker att det för vissa kan kännas jobbigt att gå till en vanlig simhall med betydligt fler besökare, eller att gå på gruppträning på vanliga gym eller så)

Jag tänker väl snarare att hon liksom jag kan ha fått värk av dels stillasittande och dels ångest (spända muskler). Jag hade stora problem med det för ett par år sedan, får fortfarande gå till massör regelbundet. Tack för tipset!

 

[Fruentimber]

Ja jag gissade att det var något sånt. Det är ju jättesvårt och komplext.
Om jag ska vara ärlig tror jag det kanske bara blir värre att prata om vikt då hon säkert känner misslyckande av att gå upp i vikt. Jag tror hon behöver professionell hjälp även för ätandet och då inte bara vanlig dietist . För maten är ju bara ett verktyg och något man använder för att hantera ångest och må bättre. Sen vet ju jag verkligen hur otroligt svårt det är att få hjälp.

Ja, jag tänker likadant angående "viktprat". Det är ju otroligt kontraproduktivt. Ibland tar hon upp det själv och jag blir nästan lite ställd för att jag inte vet hur jag ska agera. Som alla "smalkläder" hon numera inte kan ha, t ex. Det blir en väldigt smärtsam påminnelse för henne.

 

[Fruentimber]

Går det att prata med den hon går i terapi hos att depressionen och ångesten är (delvis eller helt?) ett symptom av viktuppgången? Dom borde ju ta med hennes viktresa i terapin, kan jag tycka.
Jag vet också att det är väldigt olika beroende på om man har "klickat" med sin terapeut/ psykolog eller ej, hur mycket man kan och vill prata om. Men det kan kanske vara värt ett försök att ta upp det iallafall.

Nu har jag inte jättekoll vad gäller terapin, men jag vet att hon trivts hos den hon går med. Att hon faktiskt kan tala om hur hon känner. Tror absolut att vikten har varit ett samtalsämne. Vet att hon i höstas pratade med mig om att terapin "stagnerat" lite, hon kände inte att hon kom mycket längre tillsammans med den hon hade (som hon haft en längre tid) men samtidigt inte visste om hon var redo för ett byte. Ska kolla med henne hur det har gått med det där.

 

[Casteloro]

Åh, jag blir så trött! Tillåter mig själv att känsloäta, i den här takten kommer det snart att explodera i viktuppgång. Jag orkar inte..

 

[Hazel]

Jag hoppar in här då jag behöver gå ner i vikt, 15 kilo vore lagom. Älskar socker i alla former, kolhydrater och ett stillasittande jobb = kilona springer iväg.

Vet inte riktigt hur jag tänkte mig att jag ska gå ner i vikt, men tänkte börja med att sluta äta godis i alla fall och röra på mig mer. Är dålig på dieter och så.

Jag tror det viktigaste är att man 1: gör det enkelt för sig och 2: hittar det sätt som funkar för dig,

ja enkelt uträknat så behöver man äta mindre kalorier men hur man kommer dit är ju olika för alla, speciellt eftersom det finns olika anledningar till att man får i sig för mycket och vad man äter. Vet nån som sa till mig att dom bara slutade äta chips och gick ner i vikt, precis som att det var någon slags allmän kunskap i övervikt att det va chipsens fel tror sist jag åt chips va 2010..

Jag kan dessutom inte öka min motion (pga sjukdom) speciellt mycket, så alla hurtiga förslag kändes mest hånfulla. Jag inledde helt enkelt min viktnedgång med bara 2 saker. Dra ner på coca colan (min största fiende) och 2 en app för vanor.

Och här hittade jag min variant, jag har ju försökt gå ner innan och misslyckats varje gång. Men nu försökte jag inte tvångt gå ner i vikt, jag ville motivera mig själv att bryta EN vana som jag visste va kass. Appen hjälpte mig med motivationen för att jag så gärna ville ha den där veckan där jag nådde mitt mål (tror att från början fick jag dricka cc 2 dagar på en vecka för att få en "perfekt vecka") senare ökade jag både antalet mål jag hade och hur mycket skräp jag skulle låta bli men ärligt talat hade det aldrig någonsin funkar för mig om jag istället sagt att nu ska jag skippa all läsk,godis och kakor. Har inte satsat på någon diet alls eftersom jag avskyr sånt. Räknar inte kalorier men försöker ha någon slags allmän bild av vad som har onödigt mycket kalorier.

Mitt tips är helt enkelt att hitta din variant, fundera över vad som känns mest motiverat att ändra och hur du själv tror det funkar att hålla din motivering och byt sätt om det inte funkar! Känn inte att du är sämre för att det funkar ju för andra, tänk bara att du inte hittat rätt variant och prova nåt nytt. Och lägg inte på högre mål fören du känner att det första är stabilt, jag la inte på mitt andra mål fören jag kunde åka till affären och inte ens då känna mig sugen på en coca cola, det tog ju såklart ett tag men det var det helt klart värt

 

[ameo]

Vet inte riktigt hur jag tänkte mig att jag ska gå ner i vikt, men tänkte börja med att sluta äta godis i alla fall och röra på mig mer. Är dålig på dieter och så.

@Hazel beskrev det bra, man måste hitta sitt eget sätt som funkar.

Visst, det är så att om viktnedgången ska bli bestående så brukar det behövas en livsstilsförändring av något slag. Men den kan göras på olika sätt.
Ett sätt är att göra det extremt, som i Biggest loser. Men jag är ganska övertygad om att det krävs just en sån situation som det programmet - isolering från omvärlden och total uppbackning av tränare, dietister och terapeuter - för att lyckas med nåt sånt.
Vi andra vanliga dödliga klarar det bäst om vi hittar små steg åt rätt håll, som känns rimligt att klara av.

Dieter - såna som vecko- och kvällstidningar skriker ut på löpsedlarna var och varannan vecka - är sällan någon långsiktigt bra lösning.

 

[Fruentimber]

@Hazel beskrev det bra, man måste hitta sitt eget sätt som funkar.

Visst, det är så att om viktnedgången ska bli bestående så brukar det behövas en livsstilsförändring av något slag. Men den kan göras på olika sätt.
Ett sätt är att göra det extremt, som i Biggest loser. Men jag är ganska övertygad om att det krävs just en sån situation som det programmet - isolering från omvärlden och total uppbackning av tränare, dietister och terapeuter - för att lyckas med nåt sånt.
Vi andra vanliga dödliga klarar det bäst om vi hittar små steg åt rätt håll, som känns rimligt att klara av.

Dieter - såna som vecko- och kvällstidningar skriker ut på löpsedlarna var och varannan vecka - är sällan någon långsiktigt bra lösning.

Värt att nämna är att extremt få som medverkat i Biggest Looser har klarat hålla vikten under längre tid. Finns massor att läsa om det.