Såg att du ställde frågan i ett inlägg mot mig, men
@attheedge svarade ju utmärkt i stället
Vill bara göra ett litet tillägg, och det är att hunden aldrig bestämmer riktningen, vilket gör att det redan där skiljer sig från vallningen. Man brukar säga att hunden bestämmer tempot och att viltet bestämmer vägen.
Man vill att drivande hundar är spårnoga, för då går det i regel långsammare. De skallar ju på vittringen av viltet, vilket innebär att tappar de spåret så blir de i regel tysta. Det beror visserligen lite på hur lösa/hårda i skallet de är, men det är önskvärt att de tystnar i tappt.
Eftersom man har avlat på de här egenskaperna i mångamånga generationer så kan en tax driva ett rådjur i flera timmar utan att rådjuret blir det minsta stressat. Taxen går långsamt i spåret, har en medelhastighet på kanske 5-6km/h. En wachtel är snabbare och ligger ofta på 8-12km/h i drevtid, men driver å andra sidan bara i 10-20 minuter. De skäller ju också på vittringen, så viltet hela tiden vet vart hunden är.
Om en sällskapshund jagar t ex rådjur så skäller de väldigt sällan på vittringen utan om de skäller gör de det i regel bara på synkontakt, och det stressar viltet betydligt mer eftersom de inte vet var de har hunden. Då springer de för livet, hunden kan ju vara dem hack i häl.