Uppdateringstråd nr 24

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag förstår paniken. Det är verkligen min värsta mardröm. Och det är ju lite som du säger, inkallningen fungerar tills den inte gör det längre. Jag litar inte på min hund, trots att hon aldrig, aldrig någonsin har ignorerat en inkallning, är superattentiv på oss och inte går längre bort än 20-30 meter. Men jag är så NOJIG. Jag tror jag hade dött i en infarkt om hon stack i skogen.

Mitt recept på att ändå kunna släppa henne lös i skogen är en fulladdad GPS på halsbandet, en pipleksak som står högre i kurs än både rådjur och ekorrar och ett lass med det bästa godiset hon vet (ost) i fickan. Glömmer jag någon av dem tre så släpper jag henne inte.
Det här får mig mest att tänka "Jösses så olika folk är" :p
Finns det någon anledning till att du är så nojig? Alltså, hade jag haft en så bra lydnad på mina hundar hade jag inte ens tänkt tanken på att ha på gps, jag hade bara gått med dem lösa konstant och njutit av hur skönt det var.
 
Jahapp. Då har jag varit djurplågare igen.

Torsten behövde bada. Jag tog fram en stor balja och en mugg. För att kunna hälla vatten på honom i lite större mängd än bara duschen.
Han HATAR det. Han morrade konstant hela tiden och slingrade sig som en orm. Men jag lyckades schamponera hela hunden och sedan ha balsam på honom.

Nu har han rusat tunt i huset och gnuggat huvudet mot mattorna. Och ruskat på sig.
Få se om det dyra schampot och dito balsamet gör någon skillnad på pälsen. För just nu är pälsen verkligen gräslig.
 
Det här får mig mest att tänka "Jösses så olika folk är" :p
Finns det någon anledning till att du är så nojig? Alltså, hade jag haft en så bra lydnad på mina hundar hade jag inte ens tänkt tanken på att ha på gps, jag hade bara gått med dem lösa konstant och njutit av hur skönt det var.
Jo jag vet, svärföräldrarna som har en jämnårig hund av samma ras, en hund som absolut inte kommer på inkallning, låter de springa lite vind för våg, "hon kommer när hon kommer" vilket jag varken hade orkat med mentalt eller tycker är särskilt respektfullt eller lämpligt. Oh well.

Jag förstår att nojjan är ett resultat av min allmänt ganska oroliga läggning. Jag hade bara inte kunnat förlåta mig själv om något hände som hade kunnat förhindras. Sen vet jag ju inte vad som hade hänt om det hade brakat ut ett rådjur framför nosen på henne, det är en trigger vi inte har utsatts för (lös, bara i koppel) och jag kan ju inte gå i god för att hon inte hade sprungit efter under lång tid (även om nämnda pipleksak har avbrutit jakt på ekorrar :p). Hon är ju fortfarande också en unghund, och därmed lite oberäknelig. Hur som helst är ju då GPSen en enkel försäkring, både för att lugna mitt sinne och för att faktiskt ha mer kontroll på situationen. Den stör ju inte henne och resulterar i att vi ändå kan ha henne lös på långpromenader flera dagar i veckan. Men jag tror helt ärligt inte att jag någonsin kommer bli chill med situationen.
 
Varför skickade de hem honom?
Eftersom han åt och inga av testerna visade något, så tror jag att de tänkte att det var bra när de fått vätska upp honom. De sa att det som de hade velat göra om han inte fick behålla maten var ett nytt ultra ljud. Jag hämtade sent på eftermiddagen - just för att de skulle ha tid att se om han var stabil.

Så här mycket har han aldrig kräkts (förhoppningsvis är det bara den okända maten). Det luktar i hela lägenheten.

Jag har ringt - men får bara veta att jag ska bedöma allmän tillståndet. Men han ligger under en möbel och jag får inte fram honom. Jag är inte riktigt desperat nog att försöka flytta möbeln (den är tung nog att döda honom)
 
Eftersom han åt och inga av testerna visade något, så tror jag att de tänkte att det var bra när de fått vätska upp honom. De sa att det som de hade velat göra om han inte fick behålla maten var ett nytt ultra ljud. Jag hämtade sent på eftermiddagen - just för att de skulle ha tid att se om han var stabil.

Så här mycket har han aldrig kräkts (förhoppningsvis är det bara den okända maten). Det luktar i hela lägenheten.

Jag har ringt - men får bara veta att jag ska bedöma allmän tillståndet. Men han ligger under en möbel och jag får inte fram honom. Jag är inte riktigt desperat nog att försöka flytta möbeln (den är tung nog att döda honom)
Åh, va jobbigt för dig :( och stackarn som mår dåligt! ❤️ hoppas det löser sig!
 
Nike var och tog bort sina stygn idag, det har läkt ihop bra men lite svullet och veterinär sa att det var en liten reaktion på tråden. Hon ska ta det lugnt i en - två månader till men får gå uppför trappstegen nu iallafall. Tay var med för lite miljöträning och vi promenerade lite i samhället.
Sen åkte Nessie iväg och vallade med syrran medans jag försökte sova lite, syster kom tillbaka helt lyrisk för det hade tydligen gått jättebra både med Qila och med Nessie. Börjar nästan kännas som om det delad vårdnad på Nessie numera 🙃, det var dock jätte jätte skönt att få hem en nöjd hund för jag har varit alldeles för trött för ordentlig träning senaste dagarna.
Nu på kvällen stötte vi på "nya" grannen som var ute med sin hund, han bad om ursäkt för sitt vrålande monster men mina hundar var inte mycket bättre dom. Föreslog att vi gör sällskap en bit så hundarna skulle ha tillfälle att lugna sig. Släppte Nessie som hade tack och lov sitt blinkande halsband så jag kunde ha koll på henne i mörkret men helt hopplöst att gå med fyra lite uppspelta hundar. Efter att ha snubblat på valp stackaren ett par gånger så fick han också gå lös, förstår inte varför han envisas med att snurra framför fötterna på en och lyckas bli trampad på 🙄. Alla hundarna lugnade sig efter en bit och eftersom grannen verkar ha lite samma tider som oss så kanske vi äntligen kan få tillfälle på att träna möten ibland här ute så man slipper ha helt upphausade hundar den gång i kvartalet man stöter på andra hundar. Grannen sa att med tanke på mängden hundar jag har så sköter de sig ändå hyfsat så det kanske inte är riktigt så kaosigt som jag själv upplever det 😁.

Nike och Tay
IMG_20210301_104827.jpg
 
Ebrah är skendräktig nu. Var tvungen att slänga ett täcke på henne för att hon inte skulle gräva sönder sängen när det var dags att lägga sig för natten. Hon är nöjd nu :meh:
156194728_1481031755438488_7224564411594502019_n.jpg


Som tur är lär det gå över om någon dag. De gånger hon blivit extrem med sitt bäddande kring skendräktigheter så har det iaf inte hållit i sig länge alls, och ute är hon fortfarande tokig i att busa med pinnar, försöker låta bli att gå hem när det är skönt ute osv. Så länge hon inte får mjölkstockning borde det vara lugnt.
 
Eftersom jag skrev här att vi skulle till veterinären så uppdaterar jag med att det gick ganska bra!

Frej har mycket lindrig patella luxation, det gick väl att flytta den ur läge när han var helt sederad. Jag förstod det som att det var såpass lindrigt att det knappast varit därför han skuttat lite med bakbenen. Och senorna som opererats med förut var jättefina!

Han är ganska så stel i höftböjarmusklerna och lite öm i ländryggen (men inga röntgenfynd på höfterna :)).

Ordinationen är laserbehandling och sjykgymnastik. Det kan både jag och Frej absolut leva med! Och nu ska jag försöka hålla i övningarna livet ut tänker jag.
 
Hade med mig min mammas nakenhund när jag hämtade på skolan idag. Ett barn frågade mig, ”Är den sjuk?” och tittade på hunden. ”Nej” svarade jag förvånat. ”Men har den tappat all päls?” och då fnissade jag och förklarade att det var en nakenhund.
Jag är så van med henne men jag märker ju vilka reaktioner hon skapar hos andra. :p
 
Idag hade jag och vovvi årets bråk. Dvs jag sa åt henne att vänta i sängen när jag kutade ner och hämtade en sak. Vår säng är väldigt hög och jag vill inte att hon hoppar ner nu efter hon skadade sig. Även om hon nu är bra känns det dumt att riskera ngt.
Hon skuttade iaf ner när jag gått ner. Jag stoppade henne i trappen och sa " Nej, så får du inte göra" och bar tillbaks henne.
Det är ungefär så det blir någon gång per år. Och så funkar allt utom det.
Att det är det värsta kan man verkligen leva med. :laugh:
 
Då hunden nu visat sig opålitlig och inte får vara lös framöver har jag äntligen tagit tag i att boka in tider för att ta "simkörkort" på ett närliggande ställe. När man har det kan man sedan boka valfria tider för simning. Har sedan tidigare funderat på om jag skulle göra det inför sommaren då hon är ganska påverkad av värme, men har avvaktat och tänkt att jag kanske skulle prova och klippa henne först och se om det hjälper, hon har ju kastratpäls med mycket underull.

Behöver få lite mer motion på henne om hon inte får springa lös. Jag kan gå lite längre promenader än vi gör nu men inte alltför mycket då jag har hälsporre och får ont till och från. Cykla är svårt då vi har mest asfalt här, och att ta med cykeln på bilen blir ett ganska stort företag känner jag. Har också sparat en artikel från Brukshunden (tror jag det var) där det stod om enklare fysträning. Kavaletti, gå i blåbärsris, klättra på stockar m m ska vi nog få till.
 
Sitter och samtidigt chattar med två personer som har viss vinthundsvana och nu är intresserade av saluki. Blir lite rörigt i huvudet att försöka svara superpedagogiskt på alla frågor samtidigt :p Men ja, jag uppskattar verkligen att folk kollar upp saker och ting ordentligt innan köp och inte bara går till första bästa uppfödare som råkar ha ledig valp.
 
Jo jag vet, svärföräldrarna som har en jämnårig hund av samma ras, en hund som absolut inte kommer på inkallning, låter de springa lite vind för våg, "hon kommer när hon kommer" vilket jag varken hade orkat med mentalt eller tycker är särskilt respektfullt eller lämpligt. Oh well.

Jag förstår att nojjan är ett resultat av min allmänt ganska oroliga läggning. Jag hade bara inte kunnat förlåta mig själv om något hände som hade kunnat förhindras. Sen vet jag ju inte vad som hade hänt om det hade brakat ut ett rådjur framför nosen på henne, det är en trigger vi inte har utsatts för (lös, bara i koppel) och jag kan ju inte gå i god för att hon inte hade sprungit efter under lång tid (även om nämnda pipleksak har avbrutit jakt på ekorrar :p). Hon är ju fortfarande också en unghund, och därmed lite oberäknelig. Hur som helst är ju då GPSen en enkel försäkring, både för att lugna mitt sinne och för att faktiskt ha mer kontroll på situationen. Den stör ju inte henne och resulterar i att vi ändå kan ha henne lös på långpromenader flera dagar i veckan. Men jag tror helt ärligt inte att jag någonsin kommer bli chill med situationen.
Jag är också nojjig men egentligen helt utan orsak.

Alvin går aldrig lös längre men han gjorde alltid det fram till ett år sedan då han började bli rädd och kunde springa iväg med svansen mellan benen och inte gick att få tag på. Det kom plötsligt efter en särskild händelse, han kunde stänga av mentalt och gick inte att nå. Han är bättre nu,tryggare, inte alls så rädd men jag vågar inte släppa honom.

Nu behöver jag ju inte oroa mig, han är kopplad 99,9% av tiden men då har jag börjat noja över att tappa kopplet istället,:banghead: inte för att han drar utan för att han är så följsam att man inte märker eller känner att han är där.

Milou är 100% säker att ha lös, det vet jag. På 1,5 år har han aldrig struntat i en inkallning eller sprungit iväg långt bort eller fram till hundar och andra människor. Han går oftast precis bredvid mig eller precis bakom. Springer en liten bit och sen kommer han tillbaka. Ibland får han tokryck och då får han köra på och springa och leka så klart. Alltid inom synhåll. Är nog egentligen inte orolig för att Milou ska hitta på något utan för hur andra lösa hundar agerar.

Men det finns ju en gnutta oro att han ska rymma någon gång, bli överkörd, skadad av en annan hund, försvinna för alltid, skada sig, bli jagad av andra hundar som faktiskt har hänt en gång osv osv.

Men det är ju jätte roligt för Milou att vara lös. Älskar ju hur följsam och lyhörd han är och att se honom busa och springa och nosa och leka och vår kontakt när vi är ute och vårt samspel är väldigt viktig för mig. Så det överväger oron som finns när hunden är som Milou. Och jag väljer endast säkra och trygga ställen.
 
Hade med mig min mammas nakenhund när jag hämtade på skolan idag. Ett barn frågade mig, ”Är den sjuk?” och tittade på hunden. ”Nej” svarade jag förvånat. ”Men har den tappat all päls?” och då fnissade jag och förklarade att det var en nakenhund.
Jag är så van med henne men jag märker ju vilka reaktioner hon skapar hos andra. :p
Haha, så är livet med nakenhundar. Stor igenkänning.Under den kalla tiden har dom ju täcken och man kan bara se lite, många reagerar på ansiktena och att Milou är naken på benen men päls på tassarna och att båda har lång lugg i tofsar. Sen när täckena åker av dras blickar direkt åt vårt håll, mest Milou så klart,men även Alvin, mig bryr dom sig nog inte om.:p
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag har väntat och väntat på att någon ska starta en tråd men det verkar som att jag får fixa det själv :D. Ingen annan som ska ha barn...
12 13 14
Svar
271
· Visningar
19 038
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
1 625
Senast: Hellhound
·
Hemmet När jag rotar i frysen efter nåt, börjar varningssignalen tjuta efter bara kanske tio sekunder. Så jag brukar stänga av frysen medan jag...
Svar
15
· Visningar
593
Övr. Djur Dags för en ny tråd om våra akvarier! :banana: Jag har ju blivit tokigt fast i akvarievärlden nu, men precis som när @Scandi startade...
55 56 57
Svar
1 120
· Visningar
42 197

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp