Ursäkta mig för att jag är utvilad...

[Piffelina]

Det känns verkligen som om jag måste be om ursäkt för det Min dotter är 2 månader nu den 17:e och vi sover totalt mellan 8-11 timmar per natt. Hon är lik sina föräldrar Men när jag träffar andra mammor på info-träffarna på bvc så är den ena tröttare än den andra, medans jag är pigg och glad. En mamma nästa fräste åt mig att jag inte kunde vara normal som fick sova så mycket och trodde mig inte när jag sa att jag helammade Tyra. Detta är inte första gången jag hört detta. Är alla småbarnsföräldrar skettrötta eller finns det fler som jag? Pigg, glad och solbränd

 

[vindvissla]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Jag är för det mesta utvilad, just nu alldeles för solbränd (med betoning på bränd efter en två timmars promenad häromdagen )
Glad är jag för det mesta förutom när jag är hungrig.

Du kan gott skämmas lite och tycka synd om alla stackars trötta småbarnsföräldrar! Skämt åsido det måste vara tärande om ens barn vaknar på natten och inte vill sova igen. Sam sover ju i sängen hos mej men vi hinner knappt vakna innan vi somnar igen, bara han hittar tutten blir han glad. Utan sömn hade jag inte varit en särskild tålmodig mamma....

 

[Trygg]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Bebis ett och två var jättelätta som sov, inte hade kolik och som jag kunde ta med mig precis överallt.

Sedan kom lillbusis..

Man får igen det förr eller senare!

 

[jerseyko]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Rasmus börja sova hela nätter när han var 2 veckor. Nu går vi aldrig upp före kl 9 och han somnar mellan 19:30-21:00.

På första träffen fick vi berätta om våra förlossningar och tiden efteråt, jag var sist ut och det var måna "oj vad fort det gick" när de pratade om 15-20 timmars värkarbete.

Så kommer jag.
Vattnet gick kl 5, Vi var på förlossningen 7:15. Vid 7:35 började värkarna bli väldigt långa och täta så jag fick lustgas och så var han ute 8:04.
Från att vi lämna ytterdörren till vi var hemma igen tog det mindre än 11 timmar, jag brast inget och blödde 200ml.

Alla såg ut såhär

BVC sköterskan: Hur har det funkar hemma sen då?

Mjölken sprutar, han äter var 4e timme, jag har inte haft problem med amningen och han börja sova hela nätter när han var 2 veckor.

De har t.om. vart så att vi försovit oss till träffarna som är 10:15

Men jag bara njuter och kramar och pussar mycket på min mega mammagris. För nästa bebis kan ju faktiskt vara helt tvärt om.

 

[bubbel]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Heheheee... och alla tänker "vänta bara tills tonåren då får hon igen allt det där"

 

[jerseyko]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Ja med den korta stubin han har nu vågar jag inte ens tänka på hur han kommer vara när han kommer i trotsåldern!

 

[Bollen]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Jag vet vad du menar.

Alice har hela tiden sovit mellan 22 - 03 för att sedan äta, somna och vilja ha mat igen vid 06. Sen sover vi oftast till 8.

Tyvärr har jag ibland svårt att somna om, som nu.. har varit vaken sen 3. Men jag kan inte påstå att jag inte känner mig utvilad när morgonen kommer.

Fast sen tror jag ju att det föddes fantastiska barn just den veckan...

 

[Mitten]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Jag känner mig inte heller speciellt trött och sliten - Elina (10 veckor) sover från 20.00-01.00 ca, äter, somnar om, vaknar vid 4-tiden, äter, så går vi upp kring 7. Sen efter frukost sover hon 2 timmar till. Jag tycker inte det är någon fara alls, anser mig ha tur! Hon gnäller typ aldrig på nätterna, utan ligger och jollrar ensam en timme eller två på morgonen när hon vaknar, och mamma kan halvslumra bredvid
Så även om hon inte sover HELA natten så är jag nöjd och pigg Plus att amningen är jättesmidig, hon äter sig mätt på 10-15 minuter och äter var tredje-fjärde timme. Enkelt.
Så är hon underbar och lätttröstad och somnar när hon ligger intill mig, jättesnällt. Jag har inget alls att klaga på! Och själva förlossningen var över 20 minuter efter att vi kommit in till BB (värkarna hade då hållit på i 2 timmar kanske).

Jag är en LYCKLIG mamma och jag tycker det är så SKÖNT att höra om lyckliga mammor som är tillfreds och inte bara har problem!! Njut, allihopa !

 

[chrysler]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Jag vågar vara ärlig & skriva att jag är skittrött
Har skickat sonen till släktingar några dagar så jag får vila upp mej, han är supersocial så han har mer roligt där än med mamma just nu.

 

[Brandgul]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Jag har också sovit bra hela tiden. De första veckorna så åt han ju 2-3 ggr per natt. Mellan 23 och 9, men däremellan så sov vi ju. Nu sover han hela nätterna och vaknar på morgonkvisten,.

Men trots det sitter jag pinsamt nog och gäspar när jag berättar hur bar jag sover *fniss*

 

[amkm]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Bebis ett och två var jättelätta som sov, inte hade kolik och som jag kunde ta med mig precis överallt.

Sedan kom lillbusis..

Man får igen det förr eller senare!

Det var just din sista mening som gjorde att jag bestämde mig för många många år sen att det räckte med en..
Min dotter var också en som sov hela nätterna och otroligt snäll som liten..

 

[Jolanta]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

*räcker upp en hand*

Här är en till som är trött, eler ja, trött är bara förnamnet. Förutom att Arvid vaknar en sisådär 20 gr varje natt för han vill ha nappen så har han fram tills nu ätit 1 gång per natt. De senaste två nätterna har han inte fått någon mat utan jag har försökt trösta honom iställlet. Det har resulterat i en pigg liten skrutt som inatt var vaken mellan 04:00-05:30

Sen fick han sova i min säng och vi vaknade just.

 

[Mammadutt]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

*kl* jag är kroniskt trött och dottern är 2½ år.
TVÅ ggr har hon sovit till efter kl 8 men i regel är det 5-6 tiden hon kliver upp. Och nu är perioden då hon börjat sluta sova middag....

Ungen är otrolig, kan lägga sig 21-22-23 ibland och upp 04 utan problem... eller som i natt då jag vaknade av att hon var i våran säng, satt i fotändan och käkade popcorn ur skålen vi lämnat på vardagsrumsbordet

Klockan va 02.00....

och inte ska ni tro hon somnade om heller

trött? jag?

MMMMM...

 

[Hera]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

De andra i vår mammagrupp blev nästan arga på mig när jag berättade om min förlossning. Jag va oxå sist ut och alla hade haft maratonförlossningar

Sen sa de att det inte kundevara sant att Lillan sov som hon gjorde.

Träff två satt alla och gnällde över hur jobbigt det va för dem när derasgubbe var på jobbet. När Bvc sköterskan frågade mig hur min man jobbade så svarade jag lugnt att han har varit i USA sen en vecka tillbaka.
-Åh herrejösses va elakt och ego! andades alla.
-Han kommer hem om 6 veckor, sa jag då

Då klassadesjag som knäpp.

Gick inte på fler träffar och vill inte gå på nåt annat där heller. Jag vill inte sitta och snacka gojja och gnälla. Jag vill vara positiv och lycklig

Självklart är även jag sur, arg, trött och bitter ibland

 

[Flyttfogel]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Men varför blir reaktionen så? Det är ju bara underbart att pmm har det så med sin son och jag får mer känslan "aaah, gu va härligt".
Varför växer hornen i pannan fram på människor när man berättar om hur underbart man tycker livet är? Jag tycker mej märka att bemötandet blir ett annat om man samtidigt flikar in ett "men, förra veckan var det riktigt jävligt, då sov han inte en blund" typ. Då blir man "normaliserad" igen. Annars kommer kommentaren i stil med "jamen vänta du bara...."


Jag var heller aldrig särskilt trött de första 6-8 månaderna. Jag ammade många ggr på natten (har alldeles nyligen slutat med det) men Adam sover i vår säng så det var som för Vindvissla; hittade han bara boobis så var det lugnt o jag somnade om omgående.
Det är de senaste 2 månaderna som tröttheten smygit sej på, men vi sover bra, det är nog mer att vi har så många projekt på gång som är lite tröttande, det har inget med Adam och att vara småbarnsförälder att göra.

 

[Flyttfogel]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

måste tillägga att jag har full förståelse för de som är trötta oxå, men jag är lite less på att knappt bli trodd när jag berättar om hur jag upplever min vardag och den är underbar . Jag är givetvis trött ibland, blir frustrerad emellanåt, tålamodet tryter men jag måste verkligen tänka efter för att öht reflektera över de bitarna av mitt mammaliv. Ibland känns det som om jag inte har rätt att uttala mej för att jag mår så bra ..
Nu har jag börjat gnälla lite för jag har börjat jobba för ett par månader, vill mycket hellre vara hemma o leva mammaliv

 

[chrysler]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Jag känner igen men i det med.

För ett tag sedan fanns det ngt test man skulle göra & jag tyckte allt var så lätt & bra när jag var hemma så jag fick resultatet att jag skulle haft mkt hjälp & uppbackning bara för att jag tyckte det var så lätt, vilket jag inte hade.

Men det är så det verkar vara, bara för att man tycer det är enkelt & bra att vara hemma med barnen så måste fol hitta rsaker till varför man tycker så, har man en nanny?en städhjälp? osv.
"Varför har de så lätt?det går ju inte"
Men det går faktiskt.

Tillägger att jag tyckte allt var lätt tills sonen var ca 6-7 mån, då blev han mer självständig & skulle vara med vaken, upptäcka mer, leka mer, aktiveras mer, då blev jag trött.
Jag skulle kunna ha 5 spädbarn på en gång, jag tycker , tvärtemot många, att den lättaste tiden var när de var helt hjälplösa & inte kröp bort & välte en massa saker

 

[cirkus]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Mina döttrar sov 12 timmar per natt från 2 månaders ålder ! Så jag känner igen mig i vad du skriver ! fast det var ingen som tjafsade på mig. Det är ju sorgligt att föräldraskapet är nån sorts VM i martyrskap.

 

[Flyttfogel]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

jag tycker , tvärtemot många, att den lättaste tiden var när de var helt hjälplösa & inte kröp bort & välte en massa saker

Precis! Många har sagt till mej "men nu är det väl ändå roligare när han börjar röra på sej" och jag brukar svara att förut stannade han ju där jag parkerade honom

Jag märker oxå att en del tenderar att längta till ett annat stadie i barnets utveckling eller vara glad över att något äntligen är över. Så känner jag inte heller, jag har verkligen uppskattat varje sekund och känner att jag lever hela tiden i nuet. Jag älskade den första tiden med helamning och jag älskar lika mkt den här tiden nu utan amning. Precis i brytpunkten där Adam blev mer ointresserad av bröstet var lite jobbig men vi har tagit det i vår takt och nu känner jag att vi är klara med den biten, jag har tagit tillvara på varje del till fullo och saknar inget, längtar inte tillbaka men minns gärna o ofta

 

[Piffelina]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Nu jäklar ska ni höra

Vi var på en återträff i morse på mvc med de som gick i samma föräldrargrupp. När vi pratade om allas förlossning så berättade en mamma Lina att hennes förlossning tog 4 dygn men hon ville inte prata om det, vilket jag accepterar. Min sambo berättade om våran;
-Värkarna startade vid 7, inskrivna vid 10.15 och Tyra föddes 15.15. Så själva förlossningen var himla bra, dock ville livmodern inte dra ihop sig så barnmorskan fick trycka ner den i olika omgångar och hon förlorade även 1,5 l blod vilket gjorde att vi fick stanna på bb i tre dygn.
Jag sa då att det gjorde mer ont med livmodern än själva förlossningen och då säger Lina att jag fick skylla mig själv med en sådan lätt förlossning... Jag frågade henne vad hon menade. Då svarade hon bara att varför ska du ha det lätt när ingen annan av oss har det. (att jag var sängliggandes i 2 v pga blodförlusten är ju inget )
Stämningen blev minst sagt kylig och jag och min sambo packade ihop våra saker. Jag önskade de två andra mammorna lycka till med allt och sa att jag inte är intresserad av att umgås mera eftersom jag tydligen har det för lätt.

Så jäkla tråkigt med en sådan människa, men men