Bukefalos 28 år!

Utmattning och stress på jobbet - akut hjälp!

Jag kan liksom inte bedöma HUR sjuk man bör vara för att det ska vara rimligt med en sjukskrivning?

Du har ett stort, öppet sår. I morse hade du pumpblödningar ur det såret (hjärtklappning), nu har du lagt förband och dämpat symptomen. Hade du gett dig ut och sprungit med såret, eftersom det inte pumpblöder med förband? Eller räcker det kanske med att förstå att det inte är lämpligt, för då kommer det att börja pumpblöda igen?

I ovanstående kontext känns det rimligt att söka hjälp, få behandling, låta läka och komma tillbaka i den takt som funkar utan att såret går upp och börjar blöda igen. Börjar det blöda igen har det gått baklänges och är inte bra alls. Tillbaka på noll eller värre.

Det finns ju också en risk att såret skapar bestående men om det inte behandlas, vilket är värt att tänka på för framtiden.
 
Det är här jag börjar tvivla på mig själv så mycket. Just nu exempel, jag har låst in mig i ett konferensrum hela förmiddagen och jobbar i egen takt helt ostört. Jag hade lite hjärtklappningar i morse men nu har de lagt sig och jag har till och med fått en del gjort. Så då börjar jag tänka att "Det kanske inte är så farligt ändå, mina stressymptom kanske är över? Det kanske är helt orimligt att sjukskriva sig?" Jag tänker så vissa dagar, och andra dagar kommer det tillbaka som en våg. Så håller det på.

Jag kan liksom inte bedöma HUR sjuk man bör vara för att det ska vara rimligt med en sjukskrivning?

Från beskrivningen verkar det helt rimligt att åtminstone prova deltid och se om symptomen släpper helt.

Man ska inte bli eller känna sig sjuk av att jobba. Trött blir man, men dina symptom verkar ligga utanför det som man kan förvänta sig.
 
Det är här jag börjar tvivla på mig själv så mycket. Just nu exempel, jag har låst in mig i ett konferensrum hela förmiddagen och jobbar i egen takt helt ostört. Jag hade lite hjärtklappningar i morse men nu har de lagt sig och jag har till och med fått en del gjort. Så då börjar jag tänka att "Det kanske inte är så farligt ändå, mina stressymptom kanske är över? Det kanske är helt orimligt att sjukskriva sig?" Jag tänker så vissa dagar, och andra dagar kommer det tillbaka som en våg. Så håller det på.

Jag kan liksom inte bedöma HUR sjuk man bör vara för att det ska vara rimligt med en sjukskrivning?
Det är inte upp till dig att bedöma om du ska vara sjukskriven eller inte. Det är läkarens jobb. Men rimligt är, om du mår dåligt av att jobba, att du ska vara sjukskriven.
 
Det är inte upp till dig att bedöma om du ska vara sjukskriven eller inte. Det är läkarens jobb. Men rimligt är, om du mår dåligt av att jobba, att du ska vara sjukskriven.

Njae. Jag kan ju själv göra den bedömningen. Sedan är det frågan om jag kan få ett läkarintyg på det - där kommer läkarens bedömning in.

Och slutligen är det arbetsgivaren som gör bedömningen om sjuklön ska betalas ut (första 14 dagarna).
 
Njae. Jag kan ju själv göra den bedömningen. Sedan är det frågan om jag kan få ett läkarintyg på det - där kommer läkarens bedömning in.

Och slutligen är det arbetsgivaren som gör bedömningen om sjuklön ska betalas ut (första 14 dagarna).
Men om man känner att man inte VET, så behöver man inte oroa sig. Man kan gå till läkaren och prata om hur man mår, så kan läkaren hjälpa till och göra en bedömning. :)
 
Men om man känner att man inte VET, så behöver man inte oroa sig. Man kan gå till läkaren och prata om hur man mår, så kan läkaren hjälpa till och göra en bedömning. :)

Jaha, så om läkaren inte tycker det är läge att sjukskriva, trots att man svimmat tre gånger och kräkts två gånger, då gör du ändå bedömningen att det är rimligt att gå till jobbet eftersom läkaren säger det?!
 
Jaha, så om läkaren inte tycker det är läge att sjukskriva, trots att man svimmat tre gånger och kräkts två gånger, då gör du ändå bedömningen att det är rimligt att gå till jobbet eftersom läkaren säger det?!
Verkligen inte. Man ska ta hand om sig själv. Men man kan använda läkaren som stöd, i alla fall de läkare som jag haft har fungerat bra...
 
Men om man känner att man inte VET, så behöver man inte oroa sig. Man kan gå till läkaren och prata om hur man mår, så kan läkaren hjälpa till och göra en bedömning. :)

Verkligen inte. Man ska ta hand om sig själv. Men man kan använda läkaren som stöd, i alla fall de läkare som jag haft har fungerat bra...

Jag tycker detta är ett VÄLDIGT farligt råd att ge någon som riskerar total utbränning. Det är långt ifrån alla läkare som sjukskriver för detta, eller ens tar det på allvar. Ovan säger du att om man inte VET så behöver man inte oroa sig.

Vilket innebär - enligt din skrivning - att om läkaren inte sjukskriver TS så är det ingen fara, TS kan lugnt gå tillbaka och bränna ut sig för läkaren vet bäst.

Farligt.
 
du bor väl i sthlm? Då går du till cityakuten (på apelbergsgatan vid hötorget) eller till din husläkare. Skicka ett PM om du vill att jag ska hjälpa dig. Jag har själv gått in i väggen och kommer ihåg hur svårt det var att sortera ut HUR jag skulle göra saker.

Nu ringde jag CityAkuten och fick en tid på tisdag. Jag kan egentligen inte komma ifrån jobbet just då då jag är ensam ansvarig för att hålla i en sak den dagen. Men jag ska prata med min chef och se till att de sätter in någon annan där.

Sitter och samlar energi för att boka det där mötet..
 
Nu ringde jag CityAkuten och fick en tid på tisdag. Jag kan egentligen inte komma ifrån jobbet just då då jag är ensam ansvarig för att hålla i en sak den dagen. Men jag ska prata med min chef och se till att de sätter in någon annan där.

Sitter och samlar energi för att boka det där mötet..

Min chef (som är underbar) har en återkommande fråga när vi har det körigt och är stressade över något och tror att vi inte har något val: KOMMER NÅGON ATT DÖ OM DU STÄLLER IN MÖTET? (eller bokar av, tackar nej, flexar ut, missar deadline, kommer sent)
Hittills har ingen dött. ;)

Hade du ramlat i rulltrappan och fått åka ambulans kors och tvärs hela tisdagen och därmed missat det du ska göra då så hade det ändå löst sig på något sätt.

Ta hand om dig själv. Det är viktigt att du mår bra.
 
Min chef (som är underbar) har en återkommande fråga när vi har det körigt och är stressade över något och tror att vi inte har något val: KOMMER NÅGON ATT DÖ OM DU STÄLLER IN MÖTET? (eller bokar av, tackar nej, flexar ut, missar deadline, kommer sent)
Hittills har ingen dött. ;)

Hade du ramlat i rulltrappan och fått åka ambulans kors och tvärs hela tisdagen och därmed missat det du ska göra då så hade det ändå löst sig på något sätt.

Ta hand om dig själv. Det är viktigt att du mår bra.

Tack fina! Mina chefers standardfråga när det är körigt och stressigt är "Hur kan DU prioritera bättre för att hinna med?" :o
 
Hej vänner. För att göra en lång historia kort så har jag de senaste veckorna fått stressymptom. Vi arbetar i ett väldigt högt tempo på mitt jobb och på sistone har flera på arbetsplatsen fått reaktioner på det, och några har sjukskrivits. Mina problem började göra sig påtagliga efter semestern i form av hjärtklappningar och magsmärtor när jag var på jobbet. Jag försökte flagga för att min arbetssituation var mycket svår under en längre tid men fick inget gehör. Symptomen blev värre och förra veckan kom smällen, jag kunde inte lämna tunnelbanestationen på morgonen utan satt på stationen med yrsel och hjärtklappningar. Jag höll på att kräkas så jag kunde inte röra mig där ifrån. Då skickade jag iväg ett mail till min chef och var så tydlig jag bara kunde vara, att symptomen nu är så svåra att de måste avlasta mig omgående om jag inte ska bli sjukskriven på studs. Då blev det fart. Jag fick en ursäkt för att de inte tagit tag i min situation tidigare och vi la om mitt schema den närmsta tiden så att det mest akuta skulle lätta upp.

Problemet är två saker:

1. Jag känner fortfarande att jag inte får gehör. De ändringar de gjorde i mitt produktionsschema är mycket små och det är bara någon vecka eller två kvar innan det är fullt tempo igen. När jag försöker prata om stressen känns det som att jag inte kommer fram. Jag känner mig ifrågasatt och får inte förståelse. Min chef som skulle boka in ett möte med mig denna vecka och prata om min situation har inte gjort det, och jag upplever bara att hon undviker mig. En kollega till mig lyfte problemet med vår arbetsmiljö på ett möte här om dagen, och min arbetsledare ifrågasatte stressen öppet och sa att hon inte hade förståelse för att folk mår dåligt här. Hur ska jag kunna få stöd av henne då?

2. Jag är inte frisk. Jag är på jobbet och det fungerar så länge jag kan dra mig tillbaka lite och jobba i mitt eget tempo. Men så fort någon ligger på mig, jag får ett argt mail från kund, jag hör att vi behöver växla upp tempot, att företaget går dåligt eller dylikt så drar stressymptomen igång igen. Hjärtat rusar, magen gör ont, jag blir yr. Jag känner att jag har tappat arbetstempo och kan inte leverera på samma nivå längre. Jag vill, men jag kan bara inte. Kroppen skriker så fort jag pressar den. Jag har bokat in en läkartid men den är först om 2 veckor. Det var den tidigaste.

Vad gör jag nu? Pratar jag med cheferna, trots att jag upplever att jag inte får stöd och blir ifrågasatt? Hur gör man när man inte är tillräckligt sjuk för att bli sjukskriven, men inte tillräckligt frisk för att jobba i det tempo som arbetsplatsen kräver av mig?

MVH
Förvirrad och himla ledsen Singo
I mina öron är du definitivt tillräckligt sjuk för att bli sjukskriven. Länge.
 
Min chef:
"Jag vet att du vill hinna med allt, så nu kommer du in på mitt kontor och så hjälper jag dig att prioritera."

Du får således följande tips:
Byt chef ;)

Jag har också fått hjälp med att prioritera av mina chefer ibland. Men dom mötena slutar alltid likadant, med andra ord "Prioritera X men gör Y också". Sen sitter jag där förvirrad och inser att budskapet tillslut blev "Gör allting bara. Men gör X fortare" :wtf:

Ja, jag får nog göra det tyvärr. Urk. Jag som bara ville få landa på ett och samma ställe.
 
Tack fina! Mina chefers standardfråga när det är körigt och stressigt är "Hur kan DU prioritera bättre för att hinna med?" :o
Och då ska ditt svar vara att du har planerat så bra du kan och det är chefernas sak att leda och fördela arbetet och att de kanske ska se över hur det är fördelat ifall så många mår dåligt.

Sen säger jag som så många andra. Sjukskriv dig och säg upp dig! Jobb ordnar sig alltid.
 
"Hej chefen. Jag måste ta ledigt på tisdag för ett möte som inte går att boka om. Förstår att det kommer lite olägligt, men tyvärr går det inte att ordna på annat sätt."

Du är ju ute i god tid, framförhållning är en fin sak. Och i värsta fall går du in i väggen redan imorgon, så blir det ännu värre för chefen. Inte på tisdag, utan redan imorgon.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 464
Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 808
Skola & Jobb Jag kommer antagligen bli uppsagd, enligt vad min arbetsgivare har sagt. I övrigt har jag inte fått mycket info om vad som kommer...
2
Svar
29
· Visningar
3 033
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ett personlig perspektiv Stress för mig kan vara att lyssna på en föreläsare som pratar fort för att hinna säga allt inom sin tidsram...
Svar
0
· Visningar
256
Senast: IngelaH
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Hiss och diss del 5
  • Var vill vi bo?
  • Vad gör vi? Del CXCVI

Hund, Katt, Andra Djur

  • Magsjuk hund
  • Tråden för spår
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

  • Häst
  • Hage
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp