Utmattning och stress på jobbet - akut hjälp!

[Vallmo]

Nu sket du väl i det blå skåpet? Det där är verkliga sjukdomar. Depression är en dödlig sjukdom om du inte visste det. Hur man behandlar beror på hur allvarligt det är. Vid utbrändhet handlar det om skador som är mätbara. Du kan inte piska en utbränd till att jobba för det är helt enkelt fullständigt omöjligt. De har redan piskat sig själva till avgrunden och är kaputt.

/Hon vars chef blev en levande grönsak 2003 p.g.a. utbrändhet. Hennes tidsuppfattning försvann, läsförmågan försvann, hon kom inte ihåg att hon gift sig, hon trodde att hennes lilla dotter var hennes syster.

Men Gud så gräsligt!
Stackars människa.

 

[kryddelydd]

Budskapet har gått fram hela tiden, problemet är väl att många inte är eniga med dig.

Tydligen innebär det svartmålning av system att inte vara enig med dig, intressant. Jag å min sida tycker du exempelvis svartmålar läkarkåren som har oförskämdheten att sjukskriva folk

Det är nog inte många som "vågar" hålla med @sjoberga i en tråd som denna.

Nej, läkarkåren svartmålas inte.
Jag tycker att det är rätt välkänt att läkare inte har kunskapen att bedöma arbetsförmåga utifrån vissa diagnoser, och att det är vanligt att "tvingas" tro på patientens beskrivning.
Det är konfliktfyllt att inte hålla med.
Det är slitsamt för båda parter.
Det är inte ovanligt att patienter som inte får det de önskar, utövar ganska avancerad psykologisk och känslomässig utpressning mot läkare.

Källa: 19 år som yrkesverksam läkare.

 

[sjoberga]

Jag tror att det är sannolikt att det finns människor i Sverige som skulle kunna jobba mer än de får chansen till idag, om de fick rätt stöd och hjälpmedel och om arbetsmarknaden vore mer anpassad för funktionsvariationer hos arbetarna. För mig är inte det kontroversiellt heller, det är - på makronivå - en högst sannolik beskrivning av dagens Sverige med höga sjukskrivningstal.

Tack igen. Det där är exakt den metod/tankebanor jag presenterat men blir starkt påhoppad för. I kombination med det tror jag att en struktur där individen tjänar ekonomiskt på varje procent man lyckas återfå sin arbetsförmåga, är bra för att skapa rätt incitament. Det betyder inte att jag tror att incitament helt saknas annars. Men jag har sett hur effektivt det varit på många håll.

Och hela mitt resonemang handlar om "efter lång tid", inte om akuta sjukdomsfaser. När man varit borta ett tag och identifikation som sjuk börjar bli för stark, en viss rädsla kan uppstå för att återgå i arbete. Då behöver man rejält stöd av samhälle, vården, arbetsgivare och arbetsmarknad för att komma tillbaka.

Där måste vi bli bättre och slänga färre medmänniskor på kan-ingenting-alls-och-kommer-aldrig-att-kunna-högen. Sådana tragiska fall existerar men är extremt ovanliga. Då måste också få ett drägligt liv.

Diffus är inte mindre verklig eller jävlig för individen . Bara så mycket svårare att bedöma på olika sätt.

 

[vallhund]

Det är skillnad på påhopp o ifrågasättande. Påhopp anmäler man lämpligtvis till moderator.

 

[sjoberga]

Det är skillnad på påhopp o ifrågasättande. Påhopp anmäler man lämpligtvis till moderator.

Det har varit hyfsat mycket av båda. Jag föredrar dock, som den utsatte, att hålla högt i tak och bemöta istället för att moderator ska behöva gripa in.

 

[sjoberga]

De privata försäkringarna kommer vi inte åt. Det vi kan se till är att det allmänna inte förstärker de skillnaderna, på det sätt som @vallhund föreslagit i tråden.

 

[Magiana]

Men Gud så gräsligt!
Stackars människa.

Ja, men å andra sidan tillfrisknade hon i rekordfart då hon hittade fungerande behandling. Efter 18 månader startade hon företag. Idag hjälper hon andra som har kraschat.

 

[Lobelia]

Det har varit hyfsat mycket av båda. Jag föredrar dock, som den utsatte, att hålla högt i tak och bemöta istället för att moderator ska behöva gripa in.

Jag tycke snarare att du föredrar att generellt anklaga folk för halmdockor utan att kunna peka på vad och ta på dig offerkoftan.

PS jag undrar fortfarande om vilka halmdockor du syftar på.

 

[tanten]

Precis. Därför måste vi gemensamt bestämma vad som är rimligt. 13000 kr i månaden före skatt för att göra ingenting är rimligt att leva på. Värre för dem som jobbar heltid, pendlar långt, och ändå bara har 17.000 kr i månaden före skatt. Det är skevt.

"Den som inte arbetar ska inte äta, inte ens dricka rent vatten"

Så du menar att om man inte kan arbeta så ska man ha det extremt uselt?
13' före skatt innebär att man inte klarar att försörja barn att boendet är skört och att man efter många år inte har en enda sparad krona på banken för att klara en oförutsedd utgift. T.ex. en medicinräkning.

 

[sjoberga]

"Den som inte arbetar ska inte äta, inte ens dricka rent vatten"

Så du menar att om man inte kan arbeta så ska man ha det extremt uselt?
13' före skatt innebär att man inte klarar att försörja barn att boendet är skört och att man efter många år inte har en enda sparad krona på banken för att klara en oförutsedd utgift. T.ex. en medicinräkning.

För barn får man antingen hjälp av en förälder till eller av staten med förstärkta inkomster, på mer än ett sätt.

Inlägget är lite olyckligt eftersom jag inte analyserat absoluta beloppet särskilt noga. Eftersom jag levde bra, men snålt, på runt 15.000 kr före skatt i inkomst (två vuxna med ett barn) i ungefär ett år innan jag hittade deltidsarbete och KPI bara vuxit runt 25% sedan dess, så är min personliga uppfattning att 13.400 kr per månad är en ganska hyfsad lägstanivå utan att arbeta. (Det vi levde på motsvarar 9400 kr före skatt idag, per vuxen)

Poängen med inlägget är att jag tycker att den som arbetar ska få ut signifikant mer pengar än den som inte gör det. För varje procent man kan arbeta. Samtidigt som de med lägsta ersättningen ska ha det drägligt. Det är en svår ekvation, men den jag tycker är mest sund. Har vi då lägstalöner på runt 18000 före skatt, för 100% arbete, så måste 0% arbete hamna signifikant lägre.

 

[sjoberga]

Jag tycke snarare att du föredrar att generellt anklaga folk för halmdockor utan att kunna peka på vad och ta på dig offerkoftan.

PS jag undrar fortfarande om vilka halmdockor du syftar på.

Jag tycker att det är trasigt att gällande regler tillåter lagligt slavarbete i Sverige. En avart som jag gärna vill göra något åt.

Du anklagar mig för att tycka att andras åsikter är trasiga och sjuka.

En halmgubbe av flera.

Jag skriver att jag tycker att människor som arbetar ska få ut mer pengar än de som inte gör det.

Du anklagar mig för att jag vill straffa människor som är sjuka.

En halmgubbe av flera.

 

[Lobelia]

Jag tycker att det är trasigt att gällande regler tillåter lagligt slavarbete i Sverige. En avart som jag gärna vill göra något åt.

Jag ser din poäng här, men håller inte med om att det är rätt väg, men anser inte diskussionen hör hemma i tråden.

Du anklagar mig för att tycka att andras åsikter är trasiga och sjuka.

Just för att jag upplever att du anser att det jag förespråkar är sjukt och behöver lagas, att du anser systemet är fel är fullt förståeligt, jag inser svagheten men anser det du förespråkar har andra sämre svagheter.

En halmgubbe av flera.

Okej, då är det du själv som skapar halmgubben för du skriver gång på gång att jag förespråkar något sjukt som behöver lagas. Ordklyveri snarare än halmgubbe.

Jag skriver att jag tycker att människor som arbetar ska få ut mer pengar än de som inte gör det.

Du anklagar mig för att jag vill straffa människor som är sjuka.

En halmgubbe av flera.[/QUOTE]
Jag påtalar effekten av det du förespråkar och påtalar att det ger fattigdom. Jag drar flera exempel på varför och som du inte besvarat. Förespråkar man något får man allt finna sig i att folk inte håller med och påtalar varför, att det du förespråkar kommer att leda till fattigdom så är det med andra ord att skapa Halmgubbar att inte hålla med dig. Då fortsätter jag gärna.

Jag noterar att du i mycket väljer att inte diskutera konsekvenserna vidare. Vad det verkligen leder till om man inför din modell.

Vad tror du händer om man säker sjukpenningen på en nivå som ligger ca 25% under lägstalönen när de som har lägst lön har svårt att klara sig på lönen? Att folk blir rika eller?

 

[monster1]

För barn får man antingen hjälp av en förälder till eller av staten med förstärkta inkomster, på mer än ett sätt.

Inlägget är lite olyckligt eftersom jag inte analyserat absoluta beloppet särskilt noga. Eftersom jag levde bra, men snålt, på runt 15.000 kr före skatt i inkomst (två vuxna med ett barn) i ungefär ett år innan jag hittade deltidsarbete och KPI bara vuxit runt 25% sedan dess, så är min personliga uppfattning att 13.400 kr per månad är en ganska hyfsad lägstanivå utan att arbeta. (Det vi levde på motsvarar 9400 kr före skatt idag, per vuxen)

Poängen med inlägget är att jag tycker att den som arbetar ska få ut signifikant mer pengar än den som inte gör det. För varje procent man kan arbeta. Samtidigt som de med lägsta ersättningen ska ha det drägligt. Det är en svår ekvation, men den jag tycker är mest sund. Har vi då lägstalöner på runt 18000 före skatt, för 100% arbete, så måste 0% arbete hamna signifikant lägre.

Dels tror jag att det här är ett tag sedan, 15 000 kr hade kanske kom lite långre då än vad det gör nu. Sen är det stor skillnad på att leva med extremt små medel ett tag tex några år jämfört med att leva så ett helt liv utan möjlighet till förändring.

 

[monster1]

Vi har inte en grundläggande mänsklig rättighet till en meningsfull fritid.
Vi har - även om det är bortglömt av många i Sverige eftersom vi har ett fantastiskt generöst socialt/ekonomiskt skyddsnät jämfört med omvärlden - i första hand ett ansvar att försörja oss själva.
Sedan, när vi gjort det, har vi rätt att välja hur vår fritid ska se ut.

Men om hela ens liv består av fritid, vad blir resultatet då om man inte har rätt till en meningsfull fritid? Ett liv utan mening? Det man upptäckte i den undersökningen där man gav människor pengar och följde deras psykosociala mående var just att de då mådde bättre för att de hade råd att umgås med andra. De hade råd att ta sig ut ur huset, åka och besöka en vän, ta en fika någon gång ibland och bjuda hem någon på middag. Saker som faktiskt kostar pengar, lite pengar men ändå pengar. Det finns en stor risk att man blir isolerad när man inte kan arbeta, både pga av bristen på social interaktivitet via arbetsplatsen men också för att man inte har råd att umgås. Man har inte råd att bjuda hem någon och man har inte råd att ta sig hem till dom. Man känner kanske att man inte alltid kan bli bjuden av andra. Barnen får inte bjuda hem sina vänner för man har inte råd att ge dom mat etc.

I barnskonventionen som ingår i männskliga rättigheter så står det så här "Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling." Man få anta att en meningsfull fritid ingår där det är ju lite svårt att utvecklas om man inte har en meningsfull fritid speciellt om man har så mycket av den som man har när man är barn och har en förälder på sjukersättning.
Det står också så här: "Varje barn har rätt att få tillgång till information via till exempel internet, radio och tv. Staten ska ta ansvar för massmediers roll när det gäller varje barns tillgång till information."
"Varje barn har rätt till social trygghet, och hjälp om föräldrarna till exempel har lite pengar."

 

[kryddelydd]

Men om hela ens liv består av fritid, vad blir resultatet då om man inte har rätt till en meningsfull fritid? Ett liv utan mening? Det man upptäckte i den undersökningen där man gav människor pengar och följde deras psykosociala mående var just att de då mådde bättre för att de hade råd att umgås med andra. De hade råd att ta sig ut ur huset, åka och besöka en vän, ta en fika någon gång ibland och bjuda hem någon på middag. Saker som faktiskt kostar pengar, lite pengar men ändå pengar. Det finns en stor risk att man blir isolerad när man inte kan arbeta, både pga av bristen på social interaktivitet via arbetsplatsen men också för att man inte har råd att umgås. Man har inte råd att bjuda hem någon och man har inte råd att ta sig hem till dom. Man känner kanske att man inte alltid kan bli bjuden av andra. Barnen får inte bjuda hem sina vänner för man har inte råd att ge dom mat etc.

I barnskonventionen som ingår i männskliga rättigheter så står det så här "Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling." Man få anta att en meningsfull fritid ingår där det är ju lite svårt att utvecklas om man inte har en meningsfull fritid speciellt om man har så mycket av den som man har när man är barn och har en förälder på sjukersättning.
Det står också så här: "Varje barn har rätt att få tillgång till information via till exempel internet, radio och tv. Staten ska ta ansvar för massmediers roll när det gäller varje barns tillgång till information."
"Varje barn har rätt till social trygghet, och hjälp om föräldrarna till exempel har lite pengar."

Vänta nu.
Var kommer barnkonventionen in i diskussionen om huruvida man har rätt att slippa jobba för att orka ha hobbyer, som vuxen?

 

[kryddelydd]

Nu sket du väl i det blå skåpet? Det där är verkliga sjukdomar. Depression är en dödlig sjukdom om du inte visste det. Hur man behandlar beror på hur allvarligt det är. Vid utbrändhet handlar det om skador som är mätbara. Du kan inte piska en utbränd till att jobba för det är helt enkelt fullständigt omöjligt. De har redan piskat sig själva till avgrunden och är kaputt.

/Hon vars chef blev en levande grönsak 2003 p.g.a. utbrändhet. Hennes tidsuppfattning försvann, läsförmågan försvann, hon kom inte ihåg att hon gift sig, hon trodde att hennes lilla dotter var hennes syster.

Ja men att sjukdomarna finns betyder inte att försäkringsbolagen, som är vad @sjoberga skrivit om, vill ersätta dem.

 

[Lobelia]

Vänta nu.
Var kommer barnkonventionen in i diskussionen om huruvida man har rätt att slippa jobba för att orka ha hobbyer, som vuxen?

Du missade att det rörde ekonomin och att även sjuka kan råka ha barn. Barn som drabbas av dålig ekonomi.

 

[monster1]

Vänta nu.
Var kommer barnkonventionen in i diskussionen om huruvida man har rätt att slippa jobba för att orka ha hobbyer, som vuxen?

Precis som Lobelia skriver handlar det om ekonomin. Orken eller snarare möjligheterna till arbete har ju redan bedömts av försäkringskassan, arbetsförmedlingen och arbetsgivare. Jag tycker även att vuxna har rätt till ett meningsfullt liv. Det behöver inte nödvändigtvis handla om en hobby, det kan handla om att ha ett socialt liv överhuvudtaget.

 

[kryddelydd]

Precis som Lobelia skriver handlar det om ekonomin. Orken eller snarare möjligheterna till arbete har ju redan bedömts av försäkringskassan, arbetsförmedlingen och arbetsgivare. Jag tycker även att vuxna har rätt till ett meningsfullt liv. Det behöver inte nödvändigtvis handla om en hobby, det kan handla om att ha ett socialt liv överhuvudtaget.

Jo visst. Ekonomin har ju betydelse för alla i ett hushåll.
Och visst finns det ensamstående föräldrar utan arbetsförmåga.
Och då finns olika ekonomiska räddningssystem, bland annat försörjningsstöd, barnbidrag, bostadsbidrag med mera.
I flera kommuner ingår väl en enklare dator i "socialbidragsnormen" (jag väljer en gammal term för att jag inte vet vad som är korrekt benämning numera och tror och hoppas att de flesta här förstår vad som åsyftas).

Vad gäller att ha ett socialt liv: javisst och deltids närvaro på en arbetsplats, även i väldigt liten omfattning, innebär ju ett socialt liv och ett sammanhang.
Varpå jag resonerat mig fram till att närvaro på en arbetsplats är bättre än fullständig frånvaro av arbete.
Och jo, visst behöver man ha lite pengar för att "ha ett socialt liv" men faktiskt tycker jag fortfarande att personer som inte jobbar, ska ha mindre pengar än personer som jobbar.
Dessutom: beroende på hur och med vem man väljer att utöva sitt "sociala liv" så behöver det faktiskt inte vara så dyrt men det beror ju också på vilka intressen man har.
Har man dyra intressen så begränsar förstås ekonomin mer.

Vill dock påminna om att jag inte lämnat synpunkter på vilken nivå av sjukersättning som är "rätt" - bland annat för att jag inte har en aning om vad normal lägenhetshyra och liknande ligger på.
Jag har också dålig eller ingen koll på vad man får kvar efter skatt beroende på vad man får före skatt.

 

[monster1]

Jo visst. Ekonomin har ju betydelse för alla i ett hushåll.
Och visst finns det ensamstående föräldrar utan arbetsförmåga.
Och då finns olika ekonomiska räddningssystem, bland annat försörjningsstöd, barnbidrag, bostadsbidrag med mera.
I flera kommuner ingår väl en enklare dator i "socialbidragsnormen" (jag väljer en gammal term för att jag inte vet vad som är korrekt benämning numera och tror och hoppas att de flesta här förstår vad som åsyftas).

Vad gäller att ha ett socialt liv: javisst och deltids närvaro på en arbetsplats, även i väldigt liten omfattning, innebär ju ett socialt liv och ett sammanhang.
Varpå jag resonerat mig fram till att närvaro på en arbetsplats är bättre än fullständig frånvaro av arbete.
Och jo, visst behöver man ha lite pengar för att "ha ett socialt liv" men faktiskt tycker jag fortfarande att personer som inte jobbar, ska ha mindre pengar än personer som jobbar.
Dessutom: beroende på hur och med vem man väljer att utöva sitt "sociala liv" så behöver det faktiskt inte vara så dyrt men det beror ju också på vilka intressen man har.
Har man dyra intressen så begränsar förstås ekonomin mer.

Vill dock påminna om att jag inte lämnat synpunkter på vilken nivå av sjukersättning som är "rätt" - bland annat för att jag inte har en aning om vad normal lägenhetshyra och liknande ligger på.
Jag har också dålig eller ingen koll på vad man får kvar efter skatt beroende på vad man får före skatt.

Men tror du att en arbetsgivare kommer att betala den sjuka för att VISTAS på arbetsplatsen någon timme om dagen?
Jag tycker att alla människor ska ha ett drägligt liv och det gäller oavsett om man jobbar eller ej eller om man är frisk eller sjuk.