Utmattning och stress på jobbet - akut hjälp!

[Lobelia]

Ja men att sjukdomarna finns betyder inte att försäkringsbolagen, som är vad @sjoberga skrivit om, vill ersätta dem.

I @sjoberga s länk så framgår det tydligt att just det försäkringsbolag ersätter men med en karens på 18 månader från försäkringens tecknande.

 

[vallhund]

Vänta nu.
Var kommer barnkonventionen in i diskussionen om huruvida man har rätt att slippa jobba för att orka ha hobbyer, som vuxen?

Vem har skrivit något om att slippa jobba för att orka ha hobbyer som vuxen?

 

[monster1]

I @sjoberga s länk så framgår det tydligt att just det försäkringsbolag ersätter men med en karens på 18 månader från försäkringens tecknande.

Det här är inte kritik mot ditt inlägg, men jag förstår inte ens vad försäkringsbolagen har med det här att göra. Mer än att @sjoberga använde dessa som en referens för vilka sjukdommar som hen anser vara "diffusa".

 

[Centaur]

Skatten på olika sjukbidrag, oavsett om du får 10.000 eller 50.000, är i regel 34%. Det är en sanslöst orättvis beskattning. Vet inte vilka länder ni jämför med när ni påstår att Sverige har ett så förträffligt och generöst sjukförsäkringssystem, Uganda?? Jämfört med grannländer är det svenska systemet helt eländigt! I Norge tex är skatten på låga inkomster mycket lägre, och sjukbidragen är också betydligt högre. För tex de som blivit sjuka och förlorat sin arbetsförmåga innan 26 års ålder är grundersättningen ungefär dubbelt så hög som i Sverige. I tillägg är skatten lägre. Det går att ha en någorlunda god livskvalitet trots allvarlig sjukdom.

I Sverige drabbas de unga sjuka som aldrig har kunnat arbeta eller som endast har arbetat deltid tex vid sidan om studier extremt hårt ekonomisk. Det är en dubbel bestraffning, de är så sjuka att de redan har en kraftigt sänkt livskvalitet och i tillägg har de knappt till mat på bordet och tak över huvudet...

För de som hade sån tur att de hann arbeta fulltid på en någorlunda välbetald jobb i ett par år innan de blev sjuka är det inga problem att klara sig på bidragen. Särskilt om de har turen att ha en make eller sambo att dela alla utgifter med (eller bli försörjd av...).

Det är mycket svårare för ensamstående som tvingas betala hyra, el och andra fasta utgifter utan att ha någon att dela den med. Hyra på 5000 vs 2500 är en jätteskillnad.

Är man ung, ensam och kronisk sjuk är man dömd till ett liv i hälsomässig och ekonomisk misär. Det enda hoppet är att lyckas gifta sig med någon som kan försörja dem, eller att de på något mirakulöst vis ska bli friska.
Det är för jäkligt.

 

[Lobelia]

Jo visst. Ekonomin har ju betydelse för alla i ett hushåll.
Och visst finns det ensamstående föräldrar utan arbetsförmåga.
Och då finns olika ekonomiska räddningssystem, bland annat försörjningsstöd, barnbidrag, bostadsbidrag med mera.
I flera kommuner ingår väl en enklare dator i "socialbidragsnormen" (jag väljer en gammal term för att jag inte vet vad som är korrekt benämning numera och tror och hoppas att de flesta här förstår vad som åsyftas).

Vad gäller att ha ett socialt liv: javisst och deltids närvaro på en arbetsplats, även i väldigt liten omfattning, innebär ju ett socialt liv och ett sammanhang.
Varpå jag resonerat mig fram till att närvaro på en arbetsplats är bättre än fullständig frånvaro av arbete.
Och jo, visst behöver man ha lite pengar för att "ha ett socialt liv" men faktiskt tycker jag fortfarande att personer som inte jobbar, ska ha mindre pengar än personer som jobbar.
Dessutom: beroende på hur och med vem man väljer att utöva sitt "sociala liv" så behöver det faktiskt inte vara så dyrt men det beror ju också på vilka intressen man har.
Har man dyra intressen så begränsar förstås ekonomin mer.

Vill dock påminna om att jag inte lämnat synpunkter på vilken nivå av sjukersättning som är "rätt" - bland annat för att jag inte har en aning om vad normal lägenhetshyra och liknande ligger på.
Jag har också dålig eller ingen koll på vad man får kvar efter skatt beroende på vad man får före skatt.

Nivån på ersättningen som @sjoberga föreslår är det de flesta protesterar mot, han har föreslagit 10% respektive 25% under minimiinkomsten. Redan idag har många lågavlönade (med avtalsenliga löner) svårt att leva på inkomsten, att då leva på 75% av dem och för all framtid, är att döma folk till livslång fattigdom och detta i vissa fall som tack för att ha slitit ut sig i arbetet. Och att det främst gäller lågavlönade då de med högre lön ofta har andra typer av inkomster/försäkringar som kan hjälpa.

 

[kryddelydd]

Vem har skrivit något om att slippa jobba för att orka ha hobbyer som vuxen?

OK, det var vasst formulerat.
Men det var en tillspetsning av att det framförts åsikter att man inte ska vara så sliten efter jobbet att man inte orkar med att ha en meningsfull fritid.
Och den åsikten hör jag med jämna mellanrum i just sjukskrivningsdebatter: man ska ha rätt till en meningsfull fritid i första hand och eventuell energi därutöver kanske man kan jobba på. Om du förstår hur jag menar trots lite klumpigt sätt att uttrycka mig.

 

[kryddelydd]

Skatten på olika sjukbidrag, oavsett om du får 10.000 eller 50.000, är i regel 34%. Det är en sanslöst orättvis beskattning. Vet inte vilka länder ni jämför med när ni påstår att Sverige har ett så förträffligt och generöst sjukförsäkringssystem, Uganda?? Jämfört med grannländer är det svenska systemet helt eländigt! I Norge tex är skatten på låga inkomster mycket lägre, och sjukbidragen är också betydligt högre. För tex de som blivit sjuka och förlorat sin arbetsförmåga innan 26 års ålder är grundersättningen ungefär dubbelt så hög som i Sverige. I tillägg är skatten lägre. Det går att ha en någorlunda god livskvalitet trots allvarlig sjukdom.

I Sverige drabbas de unga sjuka som aldrig har kunnat arbeta eller som endast har arbetat deltid tex vid sidan om studier extremt hårt ekonomisk. Det är en dubbel bestraffning, de är så sjuka att de redan har en kraftigt sänkt livskvalitet och i tillägg har de knappt till mat på bordet och tak över huvudet...

För de som hade sån tur att de hann arbeta fulltid på en någorlunda välbetald jobb i ett par år innan de blev sjuka är det inga problem att klara sig på bidragen. Särskilt om de har turen att ha en make eller sambo att dela alla utgifter med (eller bli försörjd av...).

Det är mycket svårare för ensamstående som tvingas betala hyra, el och andra fasta utgifter utan att ha någon att dela den med. Hyra på 5000 vs 2500 är en jätteskillnad.

Är man ung, ensam och kronisk sjuk är man dömd till ett liv i hälsomässig och ekonomisk misär. Det enda hoppet är att lyckas gifta sig med någon som kan försörja dem, eller att de på något mirakulöst vis ska bli friska.
Det är för jäkligt.

Det svenska ekonomiska skyddsnätet ÄR bra.
När man inte isolerat tittar på just sjukbidrag (eller vad det nu heter).

 

[sjoberga]

Just för att jag upplever att du anser att det jag förespråkar är sjukt och behöver lagas, att du anser systemet är fel är fullt förståeligt, jag inser svagheten men anser det du förespråkar har andra sämre svagheter.

Återigen nej. Jag har påpekat att det finns minst en konsekvens av dagens gällande system som är trasig och skulle behöva lagas.

Så länge du inte förespråkar lagligt slavarbete, dvs specifikt försvarar möjligheten att lagligt få utnyttja människor för 50 öre i timmen, så är mina inlägg inte ens i närheten av din tolkning. Därav halmgubben. Och jag har inte fått uppfattningen att det är därför du tycker dagens system är bra.

 

[monster1]

OK, det var vasst formulerat.
Men det var en tillspetsning av att det framförts åsikter att man inte ska vara så sliten efter jobbet att man inte orkar med att ha en meningsfull fritid.
Och den åsikten hör jag med jämna mellanrum i just sjukskrivningsdebatter: man ska ha rätt till en meningsfull fritid i första hand och eventuell energi därutöver kanske man kan jobba på. Om du förstår hur jag menar trots lite klumpigt sätt att uttrycka mig.

Det är en rekommendation som kommer ifrån psykiatrin, jag har fått den flera gånger till mig under min sjukskrivning. Det är viktigt ur förebyggande syfte att man har ork för både arbete och fritid. Och då talar vi en "normal fritid" inte träning inför ironman. Så du får väll ta det med dina kollegor då. Dock har det inte kommit upp i den här diskussionen. Här har vi enbart talat om de vilkor man lever under när man har sjukersättning.

 

[monster1]

Det svenska ekonomiska skyddsnätet ÄR bra.
När man inte isolerat tittar på just sjukbidrag (eller vad det nu heter).

Det heter sjukersättning, man vill väll komma ifrån bidragsstämpeln, uppenbarligen lyckas man inte särskillt väl med det.

 

[sjoberga]

Nivån på ersättningen som @sjoberga föreslår är det de flesta protesterar mot, han har föreslagit 10% respektive 25% under minimiinkomsten. Redan idag har många lågavlönade (med avtalsenliga löner) svårt att leva på inkomsten, att då leva på 75% av dem och för all framtid, är att döma folk till livslång fattigdom och detta i vissa fall som tack för att ha slitit ut sig i arbetet. Och att det främst gäller lågavlönade då de med högre lön ofta har andra typer av inkomster/försäkringar som kan hjälpa.

Men du tycker alltså att det är rimligt att någon som sliter 50% trots problem och försöker återgå i arbete i så hög grad som möjligt ska få ut mindre än den som vägrar ställa upp på rehab och får full ersättning. Så incitamentet att återgå blir negativt ekonomiskt, för lägger denne sig platt får man mer pengar (och slipper kostnader för att jobba som resor, dyrare mat osv)

För det är den för mig mycket knepiga konsekvensen av ditt motargument.

 

[monster1]

Men du tycker alltså att det är rimligt att någon som sliter 50% trots problem och försöker återgå i arbete i så hög grad som möjligt ska få ut mindre än den som vägrar ställa upp på rehab och får full ersättning. Så incitamentet att återgå blir negativt ekonomiskt, för lägger denne sig platt får man mer pengar (och slipper kostnader för att jobba som resor, dyrare mat osv)

För det är den för mig mycket knepiga konsekvensen av ditt motargument.

Vägrar vad har du fått det ifrån? Talar vi sjukpenning och rehab eller sjukersättning här? Det känns som om du blandar väldigt.

 

[sjoberga]

Vägrar vad har du fått det ifrån? Talar vi sjukpenning och rehab eller sjukersättning här? Det känns som om du blandar väldigt.

Egentligen spelar det liten roll, men jag talar om antingen sjukpenning långt från akut insjuknande eller sjukersättning (dvs vad som händer efter en rimlig omställningsperiod där man har inkomstbaserad ersättning). Jag menar att den som arbetar till exempel 50% (med lägstalön) alltid ska få ut mer än vad den som är helt finansierad av samhället kan få ut i bidrag från samhället. Och att det måste finnas en tydlig skillnad, som skapar även ekonomiska incitament att faktiskt undersöka sin arbetsförmåga och försöka få den över nollstrecket. Med hjälp av samhälle, arbetsgivare och vården även om utsikterna att nå en hög arbetsförmåga är liten. Vi ska satsa resurser på att hjälpa människor att kunna försörja sig själva, inte på att hålla dem utanför.

Samtidigt måste vi bevaka att denna lägsta ersättning är dräglig att leva på.

 

[Lobelia]

Men du tycker alltså att det är rimligt att någon som sliter 50% trots problem och försöker återgå i arbete i så hög grad som möjligt ska få ut mindre än den som vägrar ställa upp på rehab och får full ersättning. Så incitamentet att återgå blir negativt ekonomiskt, för lägger denne sig platt får man mer pengar (och slipper kostnader för att jobba som resor, dyrare mat osv)

För det är den för mig mycket knepiga konsekvensen av ditt motargument.

Och du talar om att andra skapar halmdockor

Alla tjänar inte samma summa idag, men vi kanske kan ta orättvisan att somliga tjänar 15.000 i månaden och andra 15 miljoner.

Den som är sjukskriven till 50% tjänar redan idag mer än den som är sjukskriven till 100%. Däremot får vi så länge vi accepterar olika lönenivåer även acceptera olika nivåer på sjukpenningen men redan idag finns det ett tak. Och mig veterligt har det alltid varit så.

Jag har redan skrivit att jag anser att man bör genomgå utredning och rehabilitering där det är möjligt.

 

[sjoberga]

Och du talar om att andra skapar halmdockor

Alla tjänar inte samma summa idag, men vi kanske kan ta orättvisan att somliga tjänar 15.000 i månaden och andra 15 miljoner.

Den som är sjukskriven till 50% tjänar redan idag mer än den som är sjukskriven till 100%. Däremot får vi så länge vi accepterar olika lönenivåer även acceptera olika nivåer på sjukpenningen men redan idag finns det ett tak.

Jag har redan skrivit att jag anser att man bör genomgå utredning och rehabilitering där det är möjligt.

Det jag menar är att jag absolut inte vill se orättvisan i att någon får mer bidrag från samhället, utan att arbeta alls, än en annan som kämpar och arbetar 25, 50 eller 100% med lägsta lön EFTER en rimlig omställningsperiod som är inkomstbaserad.

Och sedan menar jag nog att man bör genomgå utredning och rehabilitering. Punkt. Eftersom sannolikheten för att man verkligen är helt utan arbetsförmåga fortvarigt är extremt liten, även om jag också är medveten om att de extremerna existerar.

 

[monster1]

Det jag menar är att jag absolut inte vill se orättvisan i att någon får mer bidrag från samhället, utan att arbeta alls, än en annan som kämpar och arbetar 25, 50 eller 100% med lägsta lön EFTER en rimlig omställningsperiod som är inkomstbaserad.

Och sedan menar jag nog att man bör genomgå utredning och rehabilitering. Punkt. Eftersom sannolikheten för att man verkligen är helt utan arbetsförmåga fortvarigt är extremt liten, även om jag också är medveten om att de extremerna existerar.

Jag förstår inte riktigt. Vad menar du med extremt liten? Det är ju ändå flera hundratusen personer som har sjukersättning. Här är förövrigt en artikel på temat från 2010 http://www.dn.se/nyheter/sverige/sjukersattning-till-allt-fler-yngre/ efter införandet av de hårdare reglerna med utförsäkring och liknande.

 

[monster1]

Det jag menar är att jag absolut inte vill se orättvisan i att någon får mer bidrag från samhället, utan att arbeta alls, än en annan som kämpar och arbetar 25, 50 eller 100% med lägsta lön EFTER en rimlig omställningsperiod som är inkomstbaserad.

Och sedan menar jag nog att man bör genomgå utredning och rehabilitering. Punkt. Eftersom sannolikheten för att man verkligen är helt utan arbetsförmåga fortvarigt är extremt liten, även om jag också är medveten om att de extremerna existerar.

Man får inte bidrag man får ersättning.

 

[Lobelia]

Det jag menar är att jag absolut inte vill se orättvisan i att någon får mer bidrag från samhället, utan att arbeta alls, än en annan som kämpar och arbetar 25, 50 eller 100% med lägsta lön EFTER en rimlig omställningsperiod som är inkomstbaserad.

Och sedan menar jag nog att man bör genomgå utredning och rehabilitering. Punkt. Eftersom sannolikheten för att man verkligen är helt utan arbetsförmåga fortvarigt är extremt liten, även om jag också är medveten om att de extremerna existerar.

Ja vi kan väl enas om att vi har olika åsikter där, jag anser att man ska genomgå utredning för rehabilitering om det är möjligt, du vill att man ska genomgå oavsett vad.

Jag undrar lite smått vad vitsen är att göra en rehabutredning eller starta rehab på någon som ligger på sjukhus som ett vårdpaket, inte är kontaktbar och liknande men du kanske kan förklara vitsen med det?

Och till skillnad från dig anser jag att lägsta ersättningsnivå ska baseras på att folk ska få en dräglig tillvaro även om de inte har råd till privata försäkringar inte på avsevärt mindre än lägstalönen som redan den är svår att leva på och det i synnerhet som folk under arbetslivet via arbetsgivaravgiften finansierar "bidraget" (osäker på hur hög del dock).

 

[sjoberga]

Jag förstår inte riktigt. Vad menar du med extremt liten? Det är ju ändå flera hundratusen personer som har sjukersättning. Här är förövrigt en artikel på temat från 2010 http://www.dn.se/nyheter/sverige/sjukersattning-till-allt-fler-yngre/ efter införandet av de hårdare reglerna med utförsäkring och liknande.

Jag är helt övertygad om att det inte finns flera hundratusen som har exakt noll arbetsförmåga.

 

[sjoberga]

Ja vi kan väl enas om att vi har olika åsikter där, jag anser att man ska genomgå utredning för rehabilitering om det är möjligt, du vill att man ska genomgå oavsett vad.

Jag undrar lite smått vad vitsen är att göra en rehabutredning eller starta rehab på någon som ligger på sjukhus som ett vårdpaket, inte är kontaktbar och liknande men du kanske kan förklara vitsen med det?

Och till skillnad från dig anser jag att lägsta ersättningsnivå ska baseras på att folk ska få en dräglig tillvaro även om de inte har råd till privata försäkringar inte på avsevärt mindre än lägstalönen som redan den är svår att leva på och det i synnerhet som folk under arbetslivet via arbetsgivaravgiften finansierar "bidraget" (osäker på hur hög del dock).

Då tycker du det är Ok att en person som jobbar 50% och kämpar på, får mindre eller samma peng att leva på som en annan som låter bli att kämpa på. Det är en åsikt. Jag tycker det är helt uppåt väggarna att de 50% inte ska räknas ekonomiskt.