Bukefalos 25 år!

Utveckligen går framåt -eller?

K

knyttet

Tycker att man ser en tendens ute bland "barockryttare" att allt ska hända så fort helt plötsligt. Ekipage som knappt kan rida skolorna i skritt ska börja att trampa hästen, trots att den varken har takt, balans eller form. Jag har sett ekipage som kan göra tjusiga terre-a-terre och courbetter -men som inte kan rida en piaff i samling.
Har den akademiska ridningen blivit cirkuskonster istället för skolning och utbildning av hästen? Och var tog utbildningstrappan vägen? Är det så att den akademiska ridningen delats upp i två genrer, en som skolar hästen a la BB och en som rider "cirkuskonster" (har inget bättre ord för detta fenomen)?

Har sett diskussionen kring detta på flera forum, men här diskuteras bara hur BRA det blir om man får en s-stång i munnen på hästen. Var tog skolningen vägen?

Med förhoppning om intressanta diskussioner. ;)
 
Jag tycker att det är ännu mer fascinerande att folk som inte ens kan konsten att sitta rakt på en häst ska rida skolor :-)
Såg en barrockuppvisning på Ribersborgs fälttävlan. En tjej på en ardenner som konstant satt 5 cm utanför hästens ryggrad men ändå "red" skolor och korsgalopp och en massa andra saker. Det gick förvisso bra ändå för hon hade ett stångbett som fixade till "böjningen".........
att kalla sånt barrock tycker jag är förnedrande för barrocken. Barrockriodning rätt utförd är ju kjolosalt bra, att visa avarterna är så himla dumt.
 
Det du tar upp är en mycket intressant, och känslig, fråga. Tittar man tillbaka på när barockridningen började bli mer välkänd för ungefär fyra år sedan var det stort fokus på just det att man hade t.ex. piaffen placerad betydligt tidigare i utbildningen än vad vi var vana vid.

Jag minns att många 'vardagsryttare' (däribland jag själv) uttryckte stor glädje över att nu få tillträde till det som tidigare var förunnat ganska få personer, oftast de som hade halvblod och som hade ambition att tävla. Nu spelade det inte någon roll vad man hade för häst eller om man inte vill tävla, det fanns ändå en möjlighet att få lära sig det där man drömde om när man var liten och som man sett eliten göra på TV.

Detta sett i teorin tycker jag är något som är positivt. Men i praktiken innebär det att det nu efter några år sammanställts i "det går fort att utbilda en häst till piaff" vilket inte alls är sant. Man vill trampa sina hästar och rida på stång tidigt, för det gör ju 'alla andra'. Det är här vi fått problem. Den akademiska vägen handlar inte om att rida piaff tidigt i hästens utbildning, den akademiska vägen är att utbilda hästen ordentligt i grunden. Att stärka och gymnastisera hästen sakta men säkert så att den har den fysiska och mentala styrkan att ta klivet upp på nästa trappsteg.

Fenomenet med stången är väl liknande, men jag ser samtidigt inte att det är fel att introducera stången tidigt, om förutsättningarna i övrigt är rätt; framåt-nedåt, böjning, ryttarens förståelse samt hästens behov. Vad vi i Sverige tidigare varit dåliga på är att utnyttja stångbettets fördelar. En häst som har väldigt svårt att förstå sökning framåt-nedåt kan faktiskt vara hjälpt av en korrekt använd stång. Det är inte mer rätt att använda ett tränsbett bara för att det är ett tränsbett om hästen inte förstår det. Men trots detta ser jag lite här och där ryttare som skulle gynnas mer av att vänta med introduktion av stångbettet av en eller flera anledningar.

I den akademiska ridningens barndom (som vi nog inte lämnat än) i Sverige var det nära till källan, antingen deltog man på kurs för Bent Branderup, eller så deltog man på kurs för någon av de fåtal av hans svenska elever som undervisade. Idag har hans elever elever som har elever som håller kurser och lektioner. Man läser på forum på nätet där man inte kan vara helt säker på faktats korrekthet och försöker utföra det i praktiken. Teori och praktik är inte alls speciellt lätta att sammanföra, och det blir inte lättare när man kommer några steg från källan. Alla har vi väl lekt viskningsleken någon gång?

Jag tycker att din beskrivning av det med en "skola a la BB" (Akademisk Ridkonst) och en "cirkuskonster" beskriver fenomenet väl.

Återstår frågan hur och om "vi" ska tackla det hela. Som det ser ut idag upplever jag dessvärre att detta missförstånd med stångens och piaffens "tidighet" ger ridinriktningen dålig reklam.

Filosoferar:
 
Bra skrivet, Jegra. :bow:

Det finns en annan tråd där man talr om barock kontra vanlig dressyr och där beskrivs barock som att rida i skritt med stång. Känns som att det är dags att uppdatera FAQ:n - och kanske begreppen. :) mvh/T_B
 
M

Mathias

Kommenterar alla ovanstående, men försöker mest ge ett första svar på vad vi kan göra:

Vill absolut inte påstå att avarterna är är uppdelade i de som tränar för Branderup och andra, det finns, ungefär, lika mycket allvarliga avarter innom alla våra inriktningar men de uppenbarar sig på lite olika sätt.

Vad vi kan göra är att hjälpa andra, att ge andra tillfälle till reflektion. Att skriva någon på näsan hjälper inte, det skadar både den som skriver och den som läser, men trots det måste alla ha kurrage att säga ifrån till någon då de ser en trolig brist. Att bara ge positiv kritik skapar lite självgoda ryttare som slutar ifrågasätta sig själva på det sätt vi måste. Negativ kritik har sin plats och vi måste våga ge och ta den, förmånen att få vara med hästen och få rida ger motivation nog, behöver man en tränare som smickrar för att orka eller vilja har man inte med hästar att göra. Sista meningen är något hårddragen, uppmuntran är nyttigt i svackor och för att känna igen när man gör rätt.

Det viktigaste är dock självkritik och att svälja prestigen. Det svider, men det hjälper. Medicin är besk. Samtidigt måste vi inse att vi är människor, prestige och tävlingsinstinkt finns i de flesta, och att förändra till exempel en invand ryttares sits är en lång och skakig väg. Erkänner man känslorna för sig själv är det lättare att höja sig över känslorna av presige och brådska och lättare att ge andra förutsättningar för att lyckas även de.

Fel får förekomma. Vi får göra misstag, gör vi inte misstag gör vi kanske för lite, så länge vi är självkritiska för det ridningen frammåt. Kan vi dessutom dela med oss av misstagen är det ännu bättre och delar man med sig av sina misstag minskar pressen på att veta eller göra bäst, och man kommer kunna arbeta med sin häst på ett bättre sätt.

Så är det, man skall se till bettens funktion, men man skall försöka se till alla redskaps funktion. Och man måste sätta sig in i vad ryttaren har för sig när man inte är där. Stången behöver inte vara bland det första man tänker på för oss nybörjare. Min häst fick jag att slappna av i nacken, att kunna söka sig frammåt, först med grimma. Fortsatta vägen är följsam sits, balans och väl avvägda träningar. Jag provade både vanligt bett och stång innan. Bara ett exempel, definitivt, jag vet.

Nybörjare kommer alltid finnas. Efter en termin på universitetet visste jag hur världen skulle styras och hur universum skapades, det var berusande, men bedrägligt. Efter ett år började jag förstå hur mycket hantverk och hårt arbete det låg bakom och vid examen förstår man hur mycket man inte vet men har möjlighet att lära sig.

Jag reagerar inte mot nybörjarnas förtjusning i stång och vackra sadlar utan mot de mer erfarnas bristande förmåga att dirigera om denna förtjusning till det vanliga hantverket, ett svårt men viktigt jobb, och jag reagerar inte mot alla misstag som sker utan mot att de inte används för att lära sig av utan snarare permanentas.

Alltså:
Självkritik
Våga göra fel
Reflektion
Åstadkom något själv
Våga kritisera
Tänk positivt
Förstå andras känslor
Skapa goda förutsättningar för andra nybörjare
Surfa mindre, läs gärna men rid mer!
 
Vill nog förtydliga mig lite, citerar mig själv:

Jag tycker att din beskrivning av det med en "skola a la BB" (Akademisk Ridkonst) och en "cirkuskonster" beskriver fenomenet väl.

Jag menar så klar inte alls att rider man inte AR så gör man cirkuskonster. Om jag ska formulera mig bättre så skulle jag säga att det finns de som tagit till sig utbildningstrappan med tanke på att utbilda hästen och de som tycker det är viktigare/roligare att få göra 'coola saker'.

Tilläggas ska nog också att jag sannolikt hamnar mitt mellan dessa två... Jag är förskräckligt förtjust i 'coola saker' men någonstans (har ingen aning om när) på vägen har jag insett att för att nå de RIKTIGT coola rörelserna måste jag göra ett ordentligt grundjobb.

Det ena behöver ju inte utesluta det andra, det tar bara lite längre tid att göra jobbet ordentligt.
 
Nåja, nu är det ju inte din kritik som fått mig att "öppna ögonen", jag har sett denna tendens en tid men inte riktigt bestämt mig för hur jag ska tackla det hela. När det nu kommer upp till diskussion är jag gärna med och försöker se om det går att åstadkomma en förändring.

Jag tror nämligen inte att lösningen är att skälla ut och dömma ut de som tycker det är skoj att göra de 'coola sakerna', du vinner aldrig förståelse om du skäller på folk. Jag föredrar att försöka förstå varför det är som det är och sedan börja påverka utifrån det.

Så var snäll och ta inte åt dig den äran.
 
A

Antti

Lätt att förstå. Alla vill bli gurus.
Vad du nu börjar se är vad jag såg när dom första dök upp på marknaden. Nu har det gått en tid och du ser dom som börjar klättra underifrån. Och så reagarera du över att det inte är 100 %.Så även om du och några kanske tycker att ni kommit upp ett steg på stegen och andra har fått upp första foten så har dom som var högre upp på stegen också stått kvar eller kommit högre upp. Uppifrån sett så ser det lika ut än :)
Tittar du neråt så ser du din bild.
Stegen ändras inte.
 

Liknande trådar

Hästvård Bakgrund: Nu kommer en lååång historia, var beredda. Köpte min 8-åriga kallblodstravare i slutet på febr detta år. Han är skolad...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
11 514
F
Ridning Eftersom den förra låstes lägger jag en ny här då det är på detta forum som ev "motsättningar" mellan "tävlingsdressyr" och "klassisk...
13 14 15
Svar
284
· Visningar
16 679
  • Låst
Ridning Vad är Klassisk Ridkonst? Klassisk Dressyr Klassisk Dressyr är ingen alternativ ridstil - utan den Klassiska dressyren står bara...
Svar
4
· Visningar
9 597
Ridning Akademisk Ridkonst á la IngelaH Att jag skriver just ”Akademisk Ridkonst á la IngelaH”, beror på att det finns tusen och åter tusen...
Svar
14
· Visningar
1 383

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 15
  • Föl 2021

Omröstningar

Upp