Vad är 15 års erfarenhet värt?

[Ainon]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Problemet med lärare som har låg kunskapsnivå i matte men god pedagogisk förmåga är att de visserligen kanske kan hjälpa normala elever och de som har det svårt för matte medan elever som har väldigt lätt för matte glöms bort. Kan även bli svårt att handleda fram vissa av eleverna som har det svårt till mer än mekanisk sifferhantering om de själva inte har ett kompetent eget matematiskt tänkande.

Har tyvärr alltför mycket erfarenhet av värdelösa mattelärare i grundskolan som definitivt saknat tillräckliga matematiska kunskaper.
Nu vill jag inte racka ner på ts personligen (för jag tycker själv också att detta med ämnesbehörighet, som det ser ut nu har vissa problem) men hade inte varit nöjd med mellanstadielärare som knappt klarar matematiken på gymnasienivå (A-E), det är väldigt grundläggande matte.
Hjälpte själv en bekant med Ma D för några månader sedan (var 7 år sedan jag läste Ma E), inga problem när jag fått en 10 min att repetera det kapitlet handlade om. Men såklart är det skillnad på om man istället för att få högsta betyg i varenda prov istället under gymnasiet precis hankade sig fram över G-gränsen, då kunde man det ju knappt på den tiden (och borde nog inte satsa på att bli matematiklärare, om det inte var så att man bara var enormt lat).

 

[Toffeln]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Vad är det då som gör en lärare bra?

En bra lärare är den som kan det som krävs för att eleverna ska klara sig bra i ämnet! Det är inte den som fick bäst betyg på högskolan, utan den som i praktiken klarar av yrket bäst. Dvs både den pedagogiska biten och den kunskapsmässiga biten. Sen bryr jag mig inte om om man inte kommer ihåg högre matte, när barnen inte kommer vara ens i närheten av sånt. Man ska förstås förstå allt man lär ut, så i matte kräver det ju djupare kunskap än bara själva kursen. Men att kräva att en mattelärare för mellanstadieelever ska minnas den högre matten tycker jag är naivt, då har man förmodligen ett minne utöver det vanliga, alternativt inte läst matte själv...

Men helt enkelt - det är inte bara behörigheten som gör en lärare bra, det är elevernas resultat (inte resultat i betyg utan faktisk förståelse) som avgör om en lärare är bra eller inte. För det är ju ändå det som är målet, att eleverna ska lära sig.

 

[Toffeln]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Nej, det räcker inte tillnärmelsevis för att vara en bra lärare. En bra lärarare måste ha mycket djupare kunskaper än så. Dels för att i fallet matte inte endast lära ut räkning, utan faktiskt lära ut något om vad matematik är, vad matematiskt tänkande är. Det är ju sådant, inte räkning, som gör matte intressant. Dels för att barnen kan fråga de mest underliga saker, som går långt utanför vad de egentligen "behöver kunna" vid sin ålder, då måste en bra lärare kunna ge en rimlig förklaring på det de undrar.

Jo, det räcker alldeles utmärkt! I att "kunna lära ut det barnen ska lära sig" ingår att kunna svara på alla konstiga frågor barnen kan komma med och kunna förklara så att barnen förstår. Det räcker inte att ha gått kurser i hur man lär barnen matte, det gäller att kunna göra det också. DET är grejen.

 

[Skogstrollet]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Jag tycker det här är både en rättvisefråga och en fråga om rimlighet.
Handlar det om att kvalitetssäkra lärarna? Knappast. För behörigheten och legitimationen hänger inte ihop med lärarens verkliga kunskaper och förmågan att lära ut.

Visst, jag läser mina förbaskade 7,5 p. De kommer INTE göra mig till bättre lärare. De kommer givetvis inte heller göra mig till en sämre lärare, men det finns en enorm skillnad mellan att inte ha läst matte alls och att ha nästan alla poäng och därtill 17 års erfarenhet av det jobb man faktiskt ska utföra efter examen.

Märk väl att jag inte förespråkar att "vem som helst" kan vara lärare, och att teori inte är nödvändig. Jag pratar rimlighet här.

Men det kanske gör någon annan som sitter i samma sits till en bättre lärare...?

Och var det nu så svårt att repetera kursen så väl det i sig motivering nog till varför den var nödvändig. Jag skulle sluta gnöla om hur onödigt det var och bita i äpplet och inse att det nog visst tillförde något. Även om du inte anser att du kan använda det i undervisningen....

En 7,5-poängskurs kommer nog aldrig att kunna kategoriseras som orimlig i min bok, det är fyra veckors pluggande... ? Hjälp. :-P

 

[Petruska]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Jo, det räcker alldeles utmärkt! I att "kunna lära ut det barnen ska lära sig" ingår att kunna svara på alla konstiga frågor barnen kan komma med och kunna förklara så att barnen förstår.

Fast barnen frågar även om saker som de "inte ska lära sig", och det de ska lära sig bygger på saker som de så sett inte behöver lära sig, men matteundervisningen kommer att bitvis se mycket olika ut om läraren förhåller sig till matematiken och matematiskt tänkande eller snarare lär ut räkning. Även om det på färdighetsnivå räcker med räkning för mellanstadieeleverna.

Allt det jag ser i skolan idag, bland lärare idag, bland blivande lärare idag och i debatten om skolan visar rätt entydigt att (många, inte alla) lärare brister i ämneskunskaper snarare än i kunskaper i att "lära ut". Inte sällan är ämneskunskaperna och intresset för ämnet på en så låg nivå att lärarna inte själva ser hur okunniga de är. Jag tycker att det är ett stort problem.

Problemet är dock inte unikt för matte, tvärtom har jag stött på det tex i spanska, samhällskunskap och historia också - och bild när det gäller lärare för yngre elever (där kan det vara RIKTIGT uselt). Jag sätter alltså inte matte i någon särställning här, det är bara det att tråden råkar handla om matte.

 

[TomasN]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Är det här något som är symtomatiskt för samhället? Många har inget genuint intresse för jobbet. Jag ser det hos många civilingenjörer. De är faktiskt inte teknikintresserade!

 

[Mabuse]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Tack, Toffeln! Det är just så det är.

Jag är övertygad om att de som är förfärade är duktiga på att döma andra men själva har de aldrig befunnit sig i samma situation.

Jodå, eftersom jag är lärare, och har jobbat som lärare parallellt med att jag doktorerat. Och ju mer jag har lärt mig i ämnet, desto bättre har jag begripit vad som egentligen är kärnan i det jag lär ut, och således kunnat förmedla det bättre. Man behöver kunna väldigt mycket mer än sina elever/studenter för att verkligen göra undervisningen rättvisa, upplever jag.

 

[Mabuse]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Vad tycker du låter bäst?
Att bli bättre och få en fördjupning på det man redan jobbar med, eller repetera något som inte tillför något?

Men jag förstod det som att du aldrig läst mer än matte C, så det var väl inte repetition för dig att läsa matte D utan nya kunskaper, eller har jag missförstått något?

Matte C, om jag minns rätt från gymnasiet, var verkligen inte särskilt avancerad matte, så jag måste säga att jag liksom flera andra blir rätt paff att det räcker med den nivån - eller inte ens det, eftersom du säger att du glömt det mesta av matte c också eftersom det var länge sen - för att vara mattelärare. Jag förstår inte hur det inte kan tillföra något att fräscha upp grundläggande baskunskaper, om det nu är så illa att man glömt bort dem eller aldrig haft dem, i det ämne man undervisar i. I min värld är det just precis sånt, exempelvis, som man blir en bättre lärare av. Att läsa grundläggande matte, om man är mattelärare, borde vara just precis något som gör en bättre och fördjupar en i det man redan jobbar med.

 

[Liran]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Grattis till behörigheten, bra jobbat! Men du kan väl försöka tycka om själva ämnet litegrann i varje fall? Tänk på att skolbarn är som hundar och hästar, de nosar sig till din attityd, och vad du ska utstråla på mattelektionerna är att matematik inte bara är ett mycket viktigt ämne utan också himla roligt.

 

[Litenvit]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

...och i min värld som lärare är en fördjupningskurs något som förbättrar min förmåga att ringa in svårigheter och breddar antalet verktyg för att hjälpa eleven.
Vi kan diskutera i all evighet om jag är outbildad, korkad och ointresserad. Det saknades 7,5 hp av 30, jag har på egen hand läst till 15 hp tidigare (tydligen för att jag är så ointresserad av mitt ämne hur en del nu får det till det) och av eget intresse deltagit i den fortbildning som för övrigt stått till buds.

Hade jag varit ointresserad så hade jag fortsatt undervisa matte utan att besvära mig om allt detta. Skolorna hittar ju fortfarande inte tillräckligt många Ma/NO-lärare så de kommer troligen få låta obehöriga fortsätta undervisa matte bara att någon annan undertecknar betygen.

Tänkte aldrig skriva det, men det goda det förde med sig att plugga alls, är att jag anmält mig till 1,5 åriga påbyggnadskursen för att bli speciallärare, inriktning matte. Paradoxalt nog hade jag inte behövt läsa dessa 7,5 p därför att där räckte det med 22 hp matte för att få söka.

 

[inverterad]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Men då förstår jag ännu mindre. Vad är problemet? Du läste kursen, du klarade av den. Antagligen har du fått ut mer av den än du just nu kan se eftersom du är så irriterad på reglerna som "tvingade" dig att läsa kursen. Kursen verkar också ha hjälpt dig att närma dig högskolestudier igen. VAD i allt detta är dåligt?

Det kan ju finnas andra lärare som hade stort utbyte av den kurs du tvingades läsa. Jag antar att reglerna för behörighet har utformats av en anledning, även om du inte kan se den just nu.

 

[Litenvit]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Men då förstår jag ännu mindre. Vad är problemet? Du läste kursen, du klarade av den. Antagligen har du fått ut mer av den än du just nu kan se eftersom du är så irriterad på reglerna som "tvingade" dig att läsa kursen. Kursen verkar också ha hjälpt dig att närma dig högskolestudier igen. VAD i allt detta är dåligt?

Det kan ju finnas andra lärare som hade stort utbyte av den kurs du tvingades läsa. Jag antar att reglerna för behörighet har utformats av en anledning, även om du inte kan se den just nu.

Frågeställningen är den i rubriken. Inom många andra jobb så valideras arbetslivserfarenhet och genomgångna kurser om spelreglerna plötsligt ändras genom lagförändringar. Man förutsätter inte att folk rullat tummarna under sina yrkesverksamma år, utan att de tillägnat sig kunskaper på annat sätt, varvid dessa valideras.

Nästa punkt är lämpligheten av kursens inriktning. Vad ska den lilla tid man har till utbildning ägnas åt? Något som känns relevant eller något som känns irrelevant? Om det nu bara är poäng som räknas och inte nivå eller progression så hade det varit bättre med en lärarspecifik kurs. Så där vänder jag mig emot det fyrkantiga system som bestämmer vad dom räknas i lärarlegitimationen.

Men ja, för övrigt är jag glad att kursen är över och att jag klarade det trots arbetsbelastning. Det känns bra!

 

[Petruska]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Är det här något som är symtomatiskt för samhället? Många har inget genuint intresse för jobbet. Jag ser det hos många civilingenjörer. De är faktiskt inte teknikintresserade!

Ingen aning. När det gäller just lärare så har jag intrycket att många väldigt gärna vill vara lärare och gillar att vara det, och att det är just intresset för ämnena som är lite svagt. Jag har inte abstraktionsförmåga nog att förstå hur man kan gilla att vara lärare utan att gilla sitt/sina ämne/-n, men det tycks vara möjligt för andra.

Jag är lärare själv till stor del (undervisning ingår i mitt arbete), och jag är hängivet engagerad i att undervisa i just mitt ämne. Att undervisa i något jag inte är direkt intresserad av, framstår däremot som en mardröm för mig. Min styrka som lärare är just att jag kan mitt ämne och att jag har en stark ämnesidentitet. För mig är det oerhört viktigt, och de lärare jag minns som de bästa under skoltiden var just de som brann för sitt ämne, vilket märktes både på deras undervisning och på sådant som att de tog kvällskurser på universitet frivilligt av rent intresse.

När det gäller civilingenjör träffar jag dem mest under utbildningstiden, och då har jag slagits av hur ointresserade de verkar. De går i skolan, bara, får en utbildning. De visar förvånansvärt lite intresse för sina studier - ofta. Långt ifrån alltid, så klart.

 

[cirkus]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Du missade kanske att TS från början var SO lärare.

 

[Petruska]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Nej.
...........

 

[Litenvit]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Ingen aning. När det gäller just lärare så har jag intrycket att många väldigt gärna vill vara lärare och gillar att vara det, och att det är just intresset för ämnena som är lite svagt. Jag har inte abstraktionsförmåga nog att förstå hur man kan gilla att vara lärare utan att gilla sitt/sina ämne/-n, men det tycks vara möjligt för andra.

Jag är lärare själv till stor del (undervisning ingår i mitt arbete), och jag är hängivet engagerad i att undervisa i just mitt ämne. Att undervisa i något jag inte är direkt intresserad av, framstår däremot som en mardröm för mig. Min styrka som lärare är just att jag kan mitt ämne och att jag har en stark ämnesidentitet. För mig är det oerhört viktigt, och de lärare jag minns som de bästa under skoltiden var just de som brann för sitt ämne, vilket märktes både på deras undervisning och på sådant som att de tog kvällskurser på universitet frivilligt av rent intresse.

När det gäller civilingenjör träffar jag dem mest under utbildningstiden, och då har jag slagits av hur ointresserade de verkar. De går i skolan, bara, får en utbildning. De visar förvånansvärt lite intresse för sina studier - ofta. Långt ifrån alltid, så klart.

Ja nu ÄR ju inte så många som vill vara lärare, det kan ju inte ha gått någon förbi. Särskilt inte mattelärare.
På mellanstadiet är det särskilt knepigt - på lågstadiet har lärarna i regel full behörighet då det ingår i (den ursprungliga, dock inte den senare) 1-7 utbildningen oavsett inriktning.
De som sökte 4-9 siktar oftast på högstadiet som är organiserat just enligt ämneslärarsystemet. På mellanstadiet är man däremot oftast klasslärare och undervisar i nästan samtliga ämnen.
Man börjar så smått prova ämneslärarsystem även där men det saknas matte/NO-lärare och dessutom finns det andra betänkligheter kring att låta så små barn vara utan sammanhållande lärare.

Därför tänker jag att de lärare som intresserat sig för att bredda och fördjupa sig inom matematik fast det inte var deras ursprungliga inriktning, ska tas tillvara på. Det är inte så uppmuntrande att höra en del personers nedlåtande kommentarer - särskilt inte Petruskas bullshit om att jag skulle vara ointresserad. Jag har utbildat mig vidare utan minsta ekonomisk incitament och utan att det varit "nödvändigt".
Tro inte att det står blivande mattelärare på kö bakom mig som jag hindrar på något sätt.

Att uppmuntra och vårda de grundskollärare vi har och som valt att stanna kvar inom yrket trots allt, kanske vore en bättre väg?

Jag har dessutom all rätt i världen att ifrågasätta kurser som inte känns relevanta när jag utifrån många års yrkesutövande känner vad som istället verkligen skulle ge mig något.

Som vanligt ska då andra tala om för mig vad jag borde göra och tycka för att bli en bättre lärare - sådana som INTE själva undervisar barn i mellanstadieålder. Sedan har man mage att raljera över hur ointresserad jag uppenbarligen är som vet vad jag vill och behöver efter 15 års yrkesutövande.

Det är väl ett av problemen med dagens skola. Lärarna har fått bli marionetter, styrda av förståsigpåare som "vet" men mest gissar.

OBS sedan, att mellanstadielärarna under Sveriges golden age som skolnation gick en kortare seminarieutbildning där samtliga förekommande ämnen på mellanstadiet ingick. Fokus lades på didaktik och metodik, de mer lärarspecifika delarna. Praktikperioderna var mer omfattande.

 

[Mabuse]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Men jag förstår fortfarande inte hur bättre ämneskunskaper kan vara irrelevant? Jag begriper det helt enkelt inte, man måste ju kunna nåt för att lära ut det. Jag har haft briljanta pedagoger när jag t ex läste engelsk litteratur, men jag lovar att de hade varit helt värdelösa på att lära ut statistik, eftersom de inte kunde det själva.

Jag tvivlar inte på att du lärt dig mycket under dina femton år som lärare, men uppenbart inte just matematik. Då är det väl bra att du kunde fördjupa dig lite grann i alla fall?

Min erfarenhet som lärare är att man behöver kunna väldigt mycket mer än den nivån man lär ut på för att kunna undervisa på ett bra sätt. Att vara lärare handlar inte enbart om pedagogik, man måste ha lite ämneskunskaper också. Eller helst mycket ämneskunskaper, då.

 

[kryddelydd]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Jag pluggar gärna. Däremot gör jag det inte gärna för egna pengar *en gång till*.

Nej men konsekvensen för dig om du inte gör det verkar vara att du inte får jobb.
Du har visserligen gjort jobbet - och enligt din egen uppfattning väl - men du har inte haft den formella behörigheten.
För att få behörigheten behöver du komplettera några få högskolepoäng. Ja?

Jag kan förstå irritation över att din befintliga yrkeskompetens och din erfarenhet inte räknas men det är väl i praktiken så att du haft dispens för att göra jobbet trots avsaknad av formell behörighet, i ett antal år.

Inom sjukvården, där jag jobbar, är det inte helt ovanligt att personer på egen bekostnad behöver komplettera upp behörigheter. Jag tänker då på i stort sett alla specialistsjuksköterskor.
Vill man jobba på strålavdelningen, behöver man skaffa sig kompetensen strålsjuksköterska.
Och du ska inte tro att arbetsgivaren betalar kalaset, det får sköterskan göra själv.
Och det visar sig inte i lönekuvertet heller, när sjuksköterskan har kompletterat sin behörighet.

Du jobbar inom offentlig verksamhet. Där är inte arbetsgivarna särskilt generösa.

Du har ett yrke där jag misstänker att du inte har så många andra arbetsgivare att välja på, så arbetsgivaren ser nog inte en realistisk risk att du säger upp dig och väljer ett annat jobb i stället.

Bittert, ja.
Åtgärdbart? Antagligen inte.

 

[Litenvit]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Jag tvivlar inte på att du lärt dig mycket under dina femton år som lärare, men uppenbart inte just matematik. Då är det väl bra att du kunde fördjupa dig lite grann i alla fall?

Nu börjar det gå rundgång i diskussionen.
Hur får du det till att jag inte lärt mig särskilt mycket om matematik under åren? Bara för att jag inte räknat integraler till vardags?
Gör du ingenting på ditt jobb som utvecklar dig, får du aldrig nånsin fortbildning eller väljer att på egen hand läsa sådant som intresserar dig och utvecklar dig? Stackare i så fall.
Om jag hade läst upp till matte E istället för matte C i gymnasiet och sedan jobbat som mellanstadielärare, tror du att jag suttit och putsat integraler under dessa 15 år? Det hade väl blivit för mig, som för de flesta andra som läst matte i gymnasiet: man glömmer det man inte använder. Mattestudierna på lärarhögskolan handlar faktiskt inte om matematik på högre nivå än så när vi pratar 1-7 lärare, gäller även de som väljer matteinriktning.

Den kurs jag ville gå, var en fördjupningskurs. Den jag nu blev tvungen att gå, är inte det. Så ja, min intention var att fördjupa mig inom matematik. Nu blev det inte så.

 

[Litenvit]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Nej men konsekvensen för dig om du inte gör det verkar vara att du inte får jobb.
Du har visserligen gjort jobbet - och enligt din egen uppfattning väl - men du har inte haft den formella behörigheten.
För att få behörigheten behöver du komplettera några få högskolepoäng. Ja?

Jag kan förstå irritation över att din befintliga yrkeskompetens och din erfarenhet inte räknas men det är väl i praktiken så att du haft dispens för att göra jobbet trots avsaknad av formell behörighet, i ett antal år.

Inom sjukvården, där jag jobbar, är det inte helt ovanligt att personer på egen bekostnad behöver komplettera upp behörigheter. Jag tänker då på i stort sett alla specialistsjuksköterskor.
Vill man jobba på strålavdelningen, behöver man skaffa sig kompetensen strålsjuksköterska.
Och du ska inte tro att arbetsgivaren betalar kalaset, det får sköterskan göra själv.
Och det visar sig inte i lönekuvertet heller, när sjuksköterskan har kompletterat sin behörighet.

Du jobbar inom offentlig verksamhet. Där är inte arbetsgivarna särskilt generösa.

Du har ett yrke där jag misstänker att du inte har så många andra arbetsgivare att välja på, så arbetsgivaren ser nog inte en realistisk risk att du säger upp dig och väljer ett annat jobb i stället.

Bittert, ja.
Åtgärdbart? Antagligen inte.

Du har ringat in en del av problematiken.
Däremot har jag inte jobbat under dispens. Jag skrev i ett inlägg lite längre bak i denna diskussion att det inte var lagstadgat att lärare skulle ha speciell behörighet för de olika ämnena - det var upp till rektorn (som inte längre nödvändigtvis behövde ha lärarutbildning för att bli rektor) att avgöra vem som hade tillräcklig kompetens att utföra jobbet.

Det var alltså med stat och kommuns goda minne som man inte brydde sig vad för tjänst lärarna hamnade på. Om man hävdade sin rätt att enbart undervisa sina ämnen så skulle man nog med största säkerhet inte bli anställd.

Nu kom en lagändring. Jag och andra lärare har alltså inte VALT att vår utbildning och våra arbetsvillkor skulle vara på det här viset. Om det hade varit lag på behörighet hade man under alla dessa år sett till att den fortbildning man gått, lett till hp-poäng. Nu plötsligt rycktes mattan under fötterna och allt det engagemang man lagt ner på att lära sig mer om de ämnen man inte hade i examen från början - är inget värt.

Som tur är har jag ändå gått en 15-p kurs som gav riktiga hp, men det var ju för att tillfälle gavs till viss subventionering som gjorde djupare studier möjliga. Idag finns inte denna subventionering längre.

Men visst, jag kan hålla mig till svenska/SO och titta på medan de söker mattelärare. Det finns inte särskilt många att anställa och jag är ju enligt många här för dålig på att undervisa matte för att göra det............