Vad är onormal trötthet?

[Midsommarblomster]

Jag har också haft många tankar om kost på sistone, och hur utvecklingen av näringsfattig mat påverkar oss. Jag är lite på en egen resa just nu där jag försöker bryta mig loss från att tänka på kalorier (alls, vilket är en utmaning när vi blivit påtryckta vikten av det i 30+ år) och försöker bara tänka på om det jag äter bidrar till någonting i kroppen mer än mättnadskänsla och smak. Så det har blivit mycket fruktsallad, nötter, dadlar, chiapudding, grönkålschips, grönsaksstavar med dipp osv. som snacks i stället för godis. Jag försöker också laga mat med så mycket oprocessade livsmedel som möjligt. Vilket är lite en utmaning med heltidsjobb och småbarn men blir det köttbullar och makaroner någon dag så försöker jag åtminstone ställa fram morotsstavar till. En liten extra växel kan nog göra större skillnad än vad man tror.

Sen försöker jag vara utomhus mycket, nedkopplad mycket, gå och lägga mig i tid och träna när jag orkar. Jag sitter inte på svaret kring hur man återfår så mycket energi som möjligt, men jag greppar lite efter det själv och jag tror att det är många faktorer som spelar in. Inte att förglömma psykisk hälsa, känsla av meningsfullhet och stimulans mm.

 

[Midsommarblomster]

För att svara för egen del så har jag nog en ganska normal energinivå. Jag arbetar heltid, har två småbarn och en hund på deltid. Jag lyssnar mycket på ljudböcker, skriver, promenerar varje dag och löptränar 2-3 dagar i veckan. Går och lägger mig vid 22 men vaknar med barnen några gånger per natt. Vi går alltid upp vid 6, även på helger. Jag skulle nog bedöma mig som ganska pigg, oftast.

Det jag reflekterat kring i mitt eget liv är att jag både hann med mindre, och var tröttare, innan barnen. Vi sov till 9 på helgerna och jag sov ofta någon timme mitt på dagen. Jag tyckte att jag hade svårt att hinna med, och orka med, allt jag ville göra. Vilket känns lite märkligt idag för tänker jag tillbaks på livet utan småbarn så hade jag ju oceaner av tid i jämförelse. Men jag hade anpassat mig, då likväl som nu. Så jag har verkligen blivit ödmjuk inför att min kropp och mitt psyke är oerhört anpassningsbara utifrån vilka förutsättningar som ges.

 

[Araminta]

Jag har helt nyligen insett att jag faktiskt sover för mycket en del nätter. Det faktum att jag kan sova 11-12 timmar som 36-åring, betyder inte att det är sömn jag behöver eller ens är bra för mig. Med allt snack i samhället om att "vi" sover för lite så har tanken på att det kan bli för mycket inte riktigt slagit mig.

I allt annat så är jag väldigt medveten om att aktivitet föder aktivitet. Jag har NPF-hjärna och med den följer en dålig startmotor. Min hjärna strävar konstant mot passivitet. Att gå från passivitet till aktivitet innebär alltid en uppförsbacke och varierande ångestpåslag. Jag vet idag att det är falsk trötthet och tämligen verklighetsfrånkopplad ångest. Att följa med ner i passiviteten ger nämligen än värre ångest, mer passivitet och nedstämdhet. Kan jag bara komma igång så mår jag bättre väl uppe i hastighet.

Bedrägligt nog så är det ganska tröttsamt att leva med den här startmotorn, det är ständig ryckig stadskörning där andra cruisar på lands- och motorvägar, och jag blir fortare mentalt trött. Men att skilja riktig trötthet från startmotorns konstanta gnällanden är en utmaning jag inte helt fått grepp om ännu. Träning är bra men jag har tyvärr extremt svårt att få till det. Medicinering ger en hel del. Och så tar jag faktiskt en koffeintablett när jag kommer till jobbet på morgonen. Det ger en liten extra knuff igång när det är som trögast.

 

[pepp]

Nä, det är det jag tänker be vården om

Har du kontaktat vården?

 

[kolblakkur]

Har du kontaktat vården?

Nä, jag testar en grej först

 

[pepp]

Nä, jag testar en grej först

Vadå för nåt?

 

[kolblakkur]

Uppdatering:
Nu har det gått två månader så nu vågar jag väl ändå tro att jag hittat vad som felades.

Jag har tid på VC men kommer att avboka den, för jag är betydligt piggare numera. Jag har gjort två förändringar: kollat upp min misstänka pälsdjursallergi (genom blodprov på Werlabs) som jag medicinerat mot med Loratadin (vanlig biverkning: trötthet och sömnighet) - jag är INTE pälsdjursallergiker Så slutade med medicinen (kommer dock behöva tidsvis pga pollen) och slapp därmed eventuella biverkningar.

Jag har även köpt en snarkskena. Främst var det för min sambos skull, som hamnade på soffan mer eller mindre varje natt Men jag märker att den gör underverk för min sömn så den har definitivt varit avgörande för hur jag mår nu.

Idag sov jag en helgtupplur för första gången på två månader - endast pga att jag har ett ordentligt migränanfall. Vilar inte bort mina helger längre. Jag har orkat börjat träna på gruppträning minst två dagar i veckan. När jag kommer hem från jobb så orkar jag pyssla lite hemma. Är piggare på jobb så jag får mer gjort. Jag ser fram emot att hitta på saker istället för att känna att jag behöver släpa iväg min kropp.

Skriver detta för att jag kanske kan hjälpa någon annan