Sv: Vad för häst vill ni ha?
Ridbarheten är inte hög om den är skarp så att det är svårt för vem som helst att rida den.¨
Har den såna kvaliteter så att den kan bli elithäst så visst kan man överse med psyket men då ska det inte vara önsketänkande av ägaren utan mera grundade förhoppningar.
Däremot skadan, varför har den fått den? Svagheter i skelettet? HUr den har uppkommit och hur allvarlig den var påverkar. En del hästar har sämre hållbarhet i skelett, senor, ligament osv. Får lättare allvarligare skador, där en annan mer hållbar häst kanske inte hade fått samma skada. Svårbedömt, ja!
Men så är det ju. Vissa klarar påfrestningar sämre och får skador. Det är ju hållbarheten.
Nu bara måste jag lägga till något till denna diskussionen.
Jag förstår ditt argument helt och hållet, men jag skulle vilja vända lite på det. Tänk om man verkligen avlade för att få fram hästar som kunde ridas av vem som helst. Okej, vem är då vem som helst? Någon som ridit en månad på ridskola? Någon som ridit tre år på ridskola? Någon som aldrig ridit för instruktör men som har suttit till häst i 8 år? Vart drar vi gränsen för vem som kvalificeras som "vem som helst"?
Eftersom vi talar om halvblod så faller de flesta yngre barn bort, självfallet. Så generellt sett kanske "vem som helst" är en person mellan 15-65 år gammal som har i alla fall tillräckligt många år på ridskola för att ha listat ut att dressyr är vad de vill rida (låt oss säga 6 år). Sedan tar vi den mänskliga faktorn med i denna beräkningen, alltså att alla har olika mycket talang och är på olika nivåer vad gäller logik och förståelse, plus att alla har olika förutsättningar. Vad är det då för häst vi behöver som "vem som helst" ska kunna rida?
Den måste vara godmodig, stadig, lugn, ej för känslig, modig, trygg. Den skall kunna bära runt på denna vem som helst, oavsett om vem som helst rycker den i munnen, studsar den på ryggen, sitter snett, ger dubbla signaler och så vidare.
Jag känner faktiskt en sådan här häst
Han heter Riff. Vem som helst kan verkligen rida Riff. Problemet med Riff är att just eftersom han är så godmodig, stadig, lugn, ej för känslig, modig och trygg så har han inget eget initiativ. Han låter vem som helst åka med och rida, tolerar alla fel man gör. Men trots alla dessa goda egenskaper, plus sin godkända exteriör och goda gång blev han aldrig mycket till dressyrhäst eftersom han helt enkelt saknar gnista. Hade han däremot haft gnistan kan jag lova att Vem Som Helst inte kunnat rida honom längre då hans stora gång och bjudning skulle få Vem Som Helst helt ur balans och slutprodukten skulle fortfarande inte vara ett dressyrekipage.
Vad jag vill säga är att det inte finns en dressyrhäst som faktiskt vem som helst kan rida och som gör bra ifrån sig oavsett vem som rider. Elithästarna fungerar trots sin kapacitet och ridbarhet inte like bra för alla elitryttare. En häst som är för vass för att kunna ridas av mig kan vara den nya stjärnan för mig granne.
Jag tror att man med ridbarhet menar på samarbetsvillighet blandat med kapacitet. En häst som är för vass för hobbyryttaren kanske har massor med kapacitet och är sammarbetsvillig, men att den inte förstår de signaler ryttaren ger och blir frustrerad av detta.
Vi människor passar inte ihop med vem som helst eftersom vi är olika, så hur kan vi begära att en häst skall kunna det? Rätt häst hos rätt person borde snarare vara idealet.
Sedan säger jag inte att jag tycker att skarpt lynne är något man skall avla mot. Det vi avlar på är goda egenskaper, dessa kommer i olika förpackningar som lämpar sig för olika ryttare. Det är när hästens negativa egenskaper överväger de positiva man skall avstå från att avla. Denna gräns måste man bedöma med sitt eget förnuft, och vi lyckas inte alltid så bra på det planet.
Jag tror att det är omöjligt att sitta här på ett forum som glad amatör och hävda vare sig hästar man aldrig mött är ridbara eller ej. Ridbarhet är trots allt bara ett mått för hur den som rider upplever hästen den sitter på. Jag finner min häst ridbar, Edward Gal skulle nog inte vara lika imponerad. Gal fann Totilas ridbar, jag skulle säkerligen finna honom fullständigt livsfarlig.
Jag tror det viktigaste är att man har omdöme när man avlar. Det kommer inte komma hem en exteriör, hopp -och dressyrdomare till varje stoägare och tala om att den och den bör man eller bör man ej avla på, utan idag måste man bedöma det själv.
- Kanske är det vårt avelssystem som borde ses över? Kanske borde det göras fler tillfällen att avelsvärdera och få bedömningar på sina halvblod. Kanske vore det en idé att se till att det är extra förmånligt att avla på ston som har visat sig vara lämpliga genom tävlingsresultat eller bedömningar. Jag vet att vissa hingsthållare har liknande policys, samt att ston som utmärker sig på 3-års tester och kvalitetstävlan har liknande erbjudanden. Det är ju dock relativt få som visas när de är så unga, samt nästan alla importer med gröna papper missar dessa bedömningar.
Kanske borde man göra det mer besvärligt att avla på ston som inte värderats eller som kan visa resultat som kan gynna sporten? Även de ston som har skadats kan ju avelsvärderas, och kunde man införa ett förmånssystem kunde det ju vara en bra idé.
I alla fall för att avrunda - Det finns inga enkla svar vare sig när det kommer till ridbarhet, avel eller liknande. Man kan bara sikta på att förbättra det som finns.
