Vad gör jag sen?

[Septicemia]

Jag ska som sagt läsa en kurs i miljöstyrning på arbetstid. Förhoppningsvis blir det bättre då.
Känns lite oförskämt mot kollegan men vad gör man.

Maken tycker jag ska säga upp mig och hålla tummarna för något annat. Han tror vi hade klarat oss på bara hans lön ett tag. Jag är inte lika optimistisk. Och i vilket fall är det tre månader. Då kan jag lika gärna stanna i 4 och slippa de 45 karensdagarna från a-kassan.

Jag vet ärligt talat inte vad jag vill idag, mer än att jag vill bort från jobbet.

Det är jättebra! Jag tänkte i banorna om något som känns lustfyllt, något att se fram emot. Om kursen är det för dig så är det ju toppen

Nej, jag tycker väl också att det inte finns någon poäng i att du säger upp dig när det rör sig om en så pass kort period men det är ju skönt att din man stöttar en ev. uppsägning och inte är bekymrad för ekonomin. Har ni funderat på att sätta er ner och gå igenom vilka omkostnader ni har? Att få svart på vitt hur mycket pengar som verkligen går åt borde vara mindre stressigt tänker jag.

Det är inte meningen att låta glättig, jag fattar att du kämpar på, men jag tror verkligen att om du orkar hitta något varje dag som känns bra eller positivt så blir tillvaron lite mindre jävlig. Sedan om det är att pussa på en hästmule, beställa hämtmat eller hitta meningen med livet är mindre viktigt.

 

[sthu]

@majola Som sagt, de kanske känner någon men i så fall bor de 20, 30, 40 mil bort. Det hjälper knappast, för jag tänker inte flytta dit.

Sätta grejer på väggarna och hålla på med färgade lappar låter inte heller speciellt hjälpfullt för min del. Jag har testat sånt förr och det gav mig ingenting mer än ångest.

Nu låter det som att jag inte nätverkar alls. Det gör jag. Men inte på det sättet. Jag skickar inga kort och håller på. Kul att det funkar för dig.

 

[sthu]

Det är jättebra! Jag tänkte i banorna om något som känns lustfyllt, något att se fram emot. Om kursen är det för dig så är det ju toppen

Nej, jag tycker väl också att det inte finns någon poäng i att du säger upp dig när det rör sig om en så pass kort period men det är ju skönt att din man stöttar en ev. uppsägning och inte är bekymrad för ekonomin. Har ni funderat på att sätta er ner och gå igenom vilka omkostnader ni har? Att få svart på vitt hur mycket pengar som verkligen går åt borde vara mindre stressigt tänker jag.

Det är inte meningen att låta glättig, jag fattar att du kämpar på, men jag tror verkligen att om du orkar hitta något varje dag som känns bra eller positivt så blir tillvaron lite mindre jävlig. Sedan om det är att pussa på en hästmule, beställa hämtmat eller hitta meningen med livet är mindre viktigt.

Det finns verkligen ingenting att se fram emot med jobbet. Jag har söndagsångest när jag går hem på fredag eftermiddag. Jag älskar att plugga, men jag föredrar att göra det i en annan miljö än städskrubb. Min fritid är bra, det är mitt arbetsliv som förstör tillvaron. Och där ska jag spendera rätt mycket tid...

Vi har stenkoll på ekonomin. I och med att vi flyttat är det några posten som kommer förändras, exakt hur vet vi inte än i och med att vi bara haft lägenheten i två veckor (vi bodde hos mina föräldrar i grannbyn innan dess). Jag kan inte se att den håller för att förlora en hel inkomst.

 

[Septicemia]

Det finns verkligen ingenting att se fram emot med jobbet. Jag har söndagsångest när jag går hem på fredag eftermiddag. Jag älskar att plugga, men jag föredrar att göra det i en annan miljö än städskrubb. Min fritid är bra, det är mitt arbetsliv som förstör tillvaron. Och där ska jag spendera rätt mycket tid...

Vi har stenkoll på ekonomin. I och med att vi flyttat är det några posten som kommer förändras, exakt hur vet vi inte än i och med att vi bara haft lägenheten i två veckor (vi bodde hos mina föräldrar i grannbyn innan dess). Jag kan inte se att den håller för att förlora en hel inkomst.

Klart att sitta i en städskrubb och plugga inte känns särskilt roligt, jag hade nog testat att lyssna på en ljudbok eller en podd tills kursen drar igång om jag var du. Finns det något att förlora på att testa? Det låter ju som att jobbet tar en del fritid ifrån dig om du har söndagsångest redan på fredag eftermiddag.

Då förstår jag varför du känner dig osäker på utgifterna men om någon månad så vet ni förhoppningsvis hur kostnaderna kommer se ut framöver och kan ta ställning till vilka pengar som behövs för att dra runt boende, mat och annat.

 

[sthu]

Klart att sitta i en städskrubb och plugga inte känns särskilt roligt, jag hade nog testat att lyssna på en ljudbok eller en podd tills kursen drar igång om jag var du. Finns det något att förlora på att testa? Det låter ju som att jobbet tar en del fritid ifrån dig om du har söndagsångest redan på fredag eftermiddag.

Då förstår jag varför du känner dig osäker på utgifterna men om någon månad så vet ni förhoppningsvis hur kostnaderna kommer se ut framöver och kan ta ställning till vilka pengar som behövs för att dra runt boende, mat och annat.

Jag läser, virkar, surfar. Men det är inte därför jag går till jobbet. Det är grejer jag hellre gör hemma i fåtöljen liksom. Jag har dessutom en kollega att ta hänsyn till. Idag struntade jag helt i henne och satte mig och läste. Hon blev skitsur.
Ja, förmodligen inkräktar jobbet en hel del på min fritid. Jag har ägnat helgen åt att gråta och känna mig allmänt misslyckad på grund av jobbet.

Tekniskt sett vet jag inte ens om jag kommer in på kursen. Det tar ett tag att få besked. Med min vanliga tur är det säkert nåt som saknas så jag inte kommer in/kursen blir inte av.

Jag tror att mitt problem är att 4 månader känns som en evighet. Det är bara ett svart tomrum framför mig, inget ljus i tunneln.
Med tanke på hur mitt arbetsliv sett ut hittills lär jag åka bananskal in på något annat jobb, som jag egentligen inte vill ha men som ändå funkar (en del av mina jobb har varit suveräna, andra mindre kul). Så jag känner inget behov av att göra nån stor grej av det. Det löser sig, men jag vill gärna veta hur. Och som sagt, just nu känns det bara svart och tungt.

 

[Septicemia]

Jag läser, virkar, surfar. Men det är inte därför jag går till jobbet. Det är grejer jag hellre gör hemma i fåtöljen liksom. Jag har dessutom en kollega att ta hänsyn till. Idag struntade jag helt i henne och satte mig och läste. Hon blev skitsur.
Ja, förmodligen inkräktar jobbet en hel del på min fritid. Jag har ägnat helgen åt att gråta och känna mig allmänt misslyckad på grund av jobbet.

Tekniskt sett vet jag inte ens om jag kommer in på kursen. Det tar ett tag att få besked. Med min vanliga tur är det säkert nåt som saknas så jag inte kommer in/kursen blir inte av.

Jag tror att mitt problem är att 4 månader känns som en evighet. Det är bara ett svart tomrum framför mig, inget ljus i tunneln.
Med tanke på hur mitt arbetsliv sett ut hittills lär jag åka bananskal in på något annat jobb, som jag egentligen inte vill ha men som ändå funkar (en del av mina jobb har varit suveräna, andra mindre kul). Så jag känner inget behov av att göra nån stor grej av det. Det löser sig, men jag vill gärna veta hur. Och som sagt, just nu känns det bara svart och tungt.

Nej, det är väl inte många som går till jobbet för att göra annat på arbetstid. Men om du uttryckligen inte har något att göra, det saknas arbetsuppgifter att sysselsätta sig med en hel arbetsdag och du har bestämt dig för att stanna hela vikariatet så finns det inte särskilt mycket mer att välja på. Göra det bästa av en situation som suger, helt enkelt. Trist att kollegan tog illa upp - är tanken att ni ska jobba tillsammans?

Du är inte misslyckad på grund av jobbet! Herregud, du går dit trots att det får dig att må fruktansvärt. Varje avslutad arbetsdag är en vinst. Men står du verkligen ut med att ha det så här i fyra månader? Så som du beskriver ditt mående här så finns det nog fog för att prata med vården, är det ett alternativ?

 

[sthu]

Nej, det är väl inte många som går till jobbet för att göra annat på arbetstid. Men om du uttryckligen inte har något att göra, det saknas arbetsuppgifter att sysselsätta sig med en hel arbetsdag och du har bestämt dig för att stanna hela vikariatet så finns det inte särskilt mycket mer att välja på. Göra det bästa av en situation som suger, helt enkelt. Trist att kollegan tog illa upp - är tanken att ni ska jobba tillsammans?

Du är inte misslyckad på grund av jobbet! Herregud, du går dit trots att det får dig att må fruktansvärt. Varje avslutad arbetsdag är en vinst. Men står du verkligen ut med att ha det så här i fyra månader? Så som du beskriver ditt mående här så finns det nog fog för att prata med vården, är det ett alternativ?

Tanken är att vi ska jobba ihop men det gör vi inte. Eller ja, vi städar varsin del av skolan på morgonen. Sen går jag till ett annat objekt och hon gör nånting (ingen aning om vad). Minst fyra timmar av arbetsdagen går till att göra ingenting.

Alltså, jag vill verkligen inte stanna hela vikariatet. Men uppsägningstiden är 3 månader så jag kommer inte loss tidigare även om jag vill. Chefen är hopplös att prata med.

Jag har hamnat mellan stolarna när det kommer till vården. I och med att vi bytt landsting har jag inte längre någon vårdkontakt. Och vad ska kontakten/vården göra? Min erfarenhet är att de pratar lite, justerar medicinen lite och sen är allt som vanlig i alla fall. Jag vet ju varför jag mår dåligt.

 

[Septicemia]

Tanken är att vi ska jobba ihop men det gör vi inte. Eller ja, vi städar varsin del av skolan på morgonen. Sen går jag till ett annat objekt och hon gör nånting (ingen aning om vad). Minst fyra timmar av arbetsdagen går till att göra ingenting.

Alltså, jag vill verkligen inte stanna hela vikariatet. Men uppsägningstiden är 3 månader så jag kommer inte loss tidigare även om jag vill. Chefen är hopplös att prata med.

Jag har hamnat mellan stolarna när det kommer till vården. I och med att vi bytt landsting har jag inte längre någon vårdkontakt. Och vad ska kontakten/vården göra? Min erfarenhet är att de pratar lite, justerar medicinen lite och sen är allt som vanlig i alla fall. Jag vet ju varför jag mår dåligt.

Ok, kan du hålla kollegan sällskap/vara lite social de stunderna ni ses och sedan hålla på med vad du vill under de timmarna du är helt sysslolös och ensam?

Är det känslan av att vara låst till det här jobbet, oavsett uppsägning, som gör att det känns extra tufft? Finns det någon personalansvarig att bolla med?

Jag vet inte vad vården kan göra eller kommer att göra i ditt landsting. Beroende på hur ditt mående bedöms så kanske det finns möjlighet till regelbundna samtal, om du bara mår sämre är det kanske läge för sjukskrivning? Det är ju egentligen omöjligt för någon på buke att veta helt säkert men utifrån det du skriver här på forumet så verkar du inte alls må bra.

 

[sthu]

Ok, kan du hålla kollegan sällskap/vara lite social de stunderna ni ses och sedan hålla på med vad du vill under de timmarna du är helt sysslolös och ensam?

Är det känslan av att vara låst till det här jobbet, oavsett uppsägning, som gör att det känns extra tufft? Finns det någon personalansvarig att bolla med?

Jag vet inte vad vården kan göra eller kommer att göra i ditt landsting. Beroende på hur ditt mående bedöms så kanske det finns möjlighet till regelbundna samtal, om du bara mår sämre är det kanske läge för sjukskrivning? Det är ju egentligen omöjligt för någon på buke att veta helt säkert men utifrån det du skriver här på forumet så verkar du inte alls må bra.

Fast ska jag underhålla kollegan får jag sitta i tre timmar och roa henne. Hon jobbar deltid och går hem två timmar innan mig, då har hon suttit sysslolös sen klockan 7-7.30. Jag knallar iväg till mitt nästa objekt vid 9.30 (och det är snudd på för tidigt, jag kommer mitt i fruktstunden), är tillbaka 11-11.30 och sitter till 14.30. Det är helt sjukt jag vet, men det är så det är..

Jag har funderat på att gå ner i tid. Sluta vid lunch. Bara för att slippa lite av dötiden. Men då är det pengarna. Det gör ganska många tusenlappar på en månad.

Vården gör ingenting så länge man inte är suicidal är min erfarenhet. Jag vill inte dö, jag vill bara ha en anledning att inte gå till jobbet. De ökar på medicinen och skickar hem en igen. De kan ju inte göra nåt åt mitt jobb. Det måste chefen göra och hon bryr sig uppenbarligen inte.

 

[Septicemia]

Fast ska jag underhålla kollegan får jag sitta i tre timmar och roa henne. Hon jobbar deltid och går hem två timmar innan mig, då har hon suttit sysslolös sen klockan 7-7.30. Jag knallar iväg till mitt nästa objekt vid 9.30 (och det är snudd på för tidigt, jag kommer mitt i fruktstunden), är tillbaka 11-11.30 och sitter till 14.30. Det är helt sjukt jag vet, men det är så det är..

Jag har funderat på att gå ner i tid. Sluta vid lunch. Bara för att slippa lite av dötiden. Men då är det pengarna. Det gör ganska många tusenlappar på en månad.

Vården gör ingenting så länge man inte är suicidal är min erfarenhet. Jag vill inte dö, jag vill bara ha en anledning att inte gå till jobbet. De ökar på medicinen och skickar hem en igen. De kan ju inte göra nåt åt mitt jobb. Det måste chefen göra och hon bryr sig uppenbarligen inte.

Underhålla kollegan är inte ditt ansvar. Jag menade att vara lite artigt social skadar inte om ni bara är två och tanken är att ni ska samarbeta. Om du däremot upplever att hon "stjäl" tiden så är det kanske bäst att låta bli.

Har du möjlighet att gå ner i tid så kanske det är en bra lösning? Klarar ni er på det så tycker jag att det låter otroligt mycket bättre än som du har det nu.

Nej, vill du bara inte gå till jobbet så blir du knappast hjälpt av vården. Men mår du inte bra och vill få hjälp med att hantera det, oavsett anledning, så är det ett alternativ att söka sig dit.

 

[sthu]

Underhålla kollegan är inte ditt ansvar. Jag menade att vara lite artigt social skadar inte om ni bara är två och tanken är att ni ska samarbeta. Om du däremot upplever att hon "stjäl" tiden så är det kanske bäst att låta bli.

Har du möjlighet att gå ner i tid så kanske det är en bra lösning? Klarar ni er på det så tycker jag att det låter otroligt mycket bättre än som du har det nu.

Nej, vill du bara inte gå till jobbet så blir du knappast hjälpt av vården. Men mår du inte bra och vill få hjälp med att hantera det, oavsett anledning, så är det ett alternativ att söka sig dit.

Vården har hittills inte gett några verktyg att hantera nånting. Typ stressa inte och sov ordenligt är de råd jag får.

Jag är trevlig mot kollegan och hjälper henne med jobbet och underhåller henne. Men hon stjäl verkligen energi..

 

[mackan]

@sthu det låter helt absurt att tjänsten är upplagd så att du bokstavligen har 3 timmar utan någon sysselsättning och chefen vet detta ? Vad har hen för kommentar när du påtalat detta? Har du rakt ut frågat varför du måste vara där och sitta av tiden? Och vad säger objekten om att ni sitter av tid - de betalar ju för det till din arbetsgivare liksom?

Bortsett från detta - går det inte att försöka se uppsägningstiden som att du ändå då kan plugga/läsa etc dessa timmar med fullt godkänt från chefen?
Arbetstid 07-14.30 är ju ändå rätt schysst arbetstid och du har hela EM och kvällen ledig sen?

 

[sthu]

@sthu det låter helt absurt att tjänsten är upplagd så att du bokstavligen har 3 timmar utan någon sysselsättning och chefen vet detta ? Vad har hen för kommentar när du påtalat detta? Har du rakt ut frågat varför du måste vara där och sitta av tiden?

Bortsett från detta - går det inte att försöka se uppsägningstiden som att du ändå då kan plugga/läsa etc dessa timmar med fullt godkänt från chefen?
Arbetstid 07-14.30 är ju ändå rätt schysst arbetstid och du har hela EM och kvällen ledig sen?

Arbetstiden är 06-14.30.

Jag har inte redogjort tiderna för chefen. Jag vill inte att kollegan ska bli sur på mig för att jag förstör hennes softa jobb.. Men jag har sagt att jag har väldigt lite att göra. Ska ta upp det mer på onsdag när jag har möte med chefen just om jobbet.

Jag försöker se det som att det är bra, jag har tid att göra annat. Men det är svårt. Jag ser det som bortkastad tid.

 

[bettysmatte]

Jag har inte redogjort tiderna för chefen. Jag vill inte att kollegan ska bli sur på mig för att jag förstör hennes softa jobb.. Men jag har sagt att jag har väldigt lite att göra.

Ja, självklart måste du berätta EXAKT hur mycket dötid det är på jobbet, och hur många timmar som du sitter sysslolös! Att bara säga att man har väldigt lite att göra, beskriver ju verkligen inte situationen på rätt sätt.

 

[sthu]

Ja, självklart måste du berätta EXAKT hur mycket dötid det är på jobbet, och hur många timmar som du sitter sysslolös! Att bara säga att man har väldigt lite att göra, beskriver ju verkligen inte situationen på rätt sätt.

Är som sagt rädd att kollegan kommer bli sur på mig. Det blir jobbigt att jobba ihop då.. Även om det bara är några månader. Hon verkar ju rätt nöjd med situationen.

Men jag ska ta upp det. Kommer förmodligen få svaret att "det finns alltid nåt att göra".

 

[mackan]

@sthu Jag tänker att det ju också måste finnas en arbetsbeskrivning som är baserad på objektets behov av städning/underhåll ? Objektet betalar ju som sagt din AG för detta och det känns ju tokmärkligt att det är så gravt fel sysselsättningsmässigt ? Jag hade blivit vansinnig som objekt om jag betalar för en tjänst som innebär att i praktiken sitter två anställda och sitter av tiden i städskrubben !

Jag tycker du behöver se till det rätta i situationen istället för din kollega som du dessutom snart inte ska jobba med. Det är att vara tydlig med din chef om hur läget faktiskt ser ut!

 

[sthu]

@mackan Det är gravt felräknat. Det måste det vara. Jag har inte sett beskrivningarna på objekten trots att jag bett om det, men baserat på min egna snabba överslagsräkning är det minst 3 h för mycket för min tjänst. Jag jobbar snabbt, det vet jag, så egentligen ska det ta lite längre tid än vad det gör idag.
Hur kollegans tjänst ser ut vet jag inte, men uppenbarligen har hon för mycket tid också.

 

[bettysmatte]

Är som sagt rädd att kollegan kommer bli sur på mig. Det blir jobbigt att jobba ihop då.. Även om det bara är några månader. Hon verkar ju rätt nöjd med situationen.

Men jag ska ta upp det. Kommer förmodligen få svaret att "det finns alltid nåt att göra".

Jag ser det som ett gyllene tillfälle att visa hur arbetsam du är ! Och att du bryr dig om jobbet!

 

[sthu]

Jag ser det som ett gyllene tillfälle att visa hur arbetsam du är ! Och att du bryr dig om jobbet!

Kanske ser bra ut i chefens ögon, men det är inte chefen jag jobbar ihop med. Hur ska jag stå ut med både ett tråkigt jobb och en arg kollega?

 

[Magiana]

Är som sagt rädd att kollegan kommer bli sur på mig. Det blir jobbigt att jobba ihop då.. Även om det bara är några månader. Hon verkar ju rätt nöjd med situationen.

Men jag ska ta upp det. Kommer förmodligen få svaret att "det finns alltid nåt att göra".

Jag hade inte orkat bry mig om kollegans åsikt.