Vad gör ni....?

[BernT]

Jag har fantastiska, roliga, engagerade kollegor och bra chefer.

Dessutom har jag förmånen att dagligen få träffa människor som jag kan hjälpa. De är i alla åldrar från prematura barn till 100+ och jag kan ofta bota dem, när de har skadat sig. Jag får möta människor i alla livsskeden.
Jag får möjligheter att tillämpa min kompetens och utveckla den, varje dag. Det jag gör är roligt, intressant och tillfredsställande. Jag lär mig nya saker hela tiden och får undervisa och handleda yngre kollegor.

När man har så lång erfarenhet som jag är man väldigt attraktiv på arbetsmarknaden, även om jag passerat 50. Det har varit en tuff väg hit med mycket och hårt jobb och det är det fortfarande, men jag skulle inte vilja göra något annat.

Det måste ändå kännas bra att göra något värdefullt. Sist jag var på kontoret och planerade det jag jobbar med kände jag bara vem fan bryr sig. Hade jag skitit i det och gått hem hade väl folk blivit lite sura men inte värre än att man kan göra det nästa dag. Just den känslan av att det jag gör är helt “onödigt” spär ju på att jag inte trivs. Sen kanske jag inte hade känt att det var onödigt om jag trivdes, vem vet.

 

[Ramona]

Men vad har du för konstig bild av hur det är att jobba på myndighet? Jag är jurist och jobbar på myndighet och trivs jättebra. Jag skrattar på jobbet varje dag. Tjänar bra gör jag också.

Hahahaha, jag lyssnar på mina fd pluggkompisar och andra kompisar! De är inte så positiva. Men sen beror det säkert på vilken myndighet man jobbar på. Det är ju bara det att det inte finns jättemycket att välja på när man inte bor i storstad heller. Jag vill inte pendla mer än max 40 minuter till jobbet.

Jag har ju jobbat måndag till fredag heltid och någonstans tycker jag att det blir ett anställningsfängelse. Jag får ingen tid över till annat, och även om jag hade tid över till annat så saknar jag energi över till annat. Då rids inga hästar, jag träffar inga vänner etc. På helgerna får jag passa på att göra allt det där jag inte hinner med på vardagarna och så går de lediga dagarna bort till att göra en massa måsten istället för att ha kul och göra saker som ger energi. Därför valde jag bort ett relativt välbetalt jobb för att satsa på andra arbetstider. Och jag trivs egentligen jättebra med mina arbetstider och med mitt jobb i sig, men ledningen är katastrof. Det suger ännu mer must ur mig att vara irriterad på jobbet eller till och med ha ångest över jobbet.

Samtidigt har jag jobbat med många olika saker under mitt liv, men har alltid känt att jobb är ett nödvändigt ont för att ha råd att överleva. Jag har aldrig haft den där känslan att jag hellre jobbar än har semester.

 

[Gimlan]

Hahahaha, jag lyssnar på mina fd pluggkompisar och andra kompisar! De är inte så positiva. Men sen beror det säkert på vilken myndighet man jobbar på. Det är ju bara det att det inte finns jättemycket att välja på när man inte bor i storstad heller. Jag vill inte pendla mer än max 40 minuter till jobbet.

Jag har ju jobbat måndag till fredag heltid och någonstans tycker jag att det blir ett anställningsfängelse. Jag får ingen tid över till annat, och även om jag hade tid över till annat så saknar jag energi över till annat. Då rids inga hästar, jag träffar inga vänner etc. På helgerna får jag passa på att göra allt det där jag inte hinner med på vardagarna och så går de lediga dagarna bort till att göra en massa måsten istället för att ha kul och göra saker som ger energi. Därför valde jag bort ett relativt välbetalt jobb för att satsa på andra arbetstider. Och jag trivs egentligen jättebra med mina arbetstider och med mitt jobb i sig, men ledningen är katastrof. Det suger ännu mer must ur mig att vara irriterad på jobbet eller till och med ha ångest över jobbet.

Samtidigt har jag jobbat med många olika saker under mitt liv, men har alltid känt att jobb är ett nödvändigt ont för att ha råd att överleva. Jag har aldrig haft den där känslan att jag hellre jobbar än har semester.

Myndighet är kul! Händer mycket spännande bakom murarna

 

[Raderad medlem 19815]

Hahahaha, jag lyssnar på mina fd pluggkompisar och andra kompisar! De är inte så positiva. Men sen beror det säkert på vilken myndighet man jobbar på. Det är ju bara det att det inte finns jättemycket att välja på när man inte bor i storstad heller. Jag vill inte pendla mer än max 40 minuter till jobbet.

Jag har ju jobbat måndag till fredag heltid och någonstans tycker jag att det blir ett anställningsfängelse. Jag får ingen tid över till annat, och även om jag hade tid över till annat så saknar jag energi över till annat. Då rids inga hästar, jag träffar inga vänner etc. På helgerna får jag passa på att göra allt det där jag inte hinner med på vardagarna och så går de lediga dagarna bort till att göra en massa måsten istället för att ha kul och göra saker som ger energi. Därför valde jag bort ett relativt välbetalt jobb för att satsa på andra arbetstider. Och jag trivs egentligen jättebra med mina arbetstider och med mitt jobb i sig, men ledningen är katastrof. Det suger ännu mer must ur mig att vara irriterad på jobbet eller till och med ha ångest över jobbet.

Samtidigt har jag jobbat med många olika saker under mitt liv, men har alltid känt att jobb är ett nödvändigt ont för att ha råd att överleva. Jag har aldrig haft den där känslan att jag hellre jobbar än har semester.

Jag jobbar i en liten kommun 30 min från Malmö och trivs bra, men såklart är utbudet större närmre storstäderna.

Jag förstår absolut om du inte vill jobba heltid mån-fre, bemötte bara det du skrev om att antingen är det roliga jobb på byrå och då jobbar man mer än heltid, eller så är det tråkiga jobb på myndighet.

 

[Ramona]

Nu fick jag världens ångestpåslag. En av mina bästa kollegor ska säga upp sig imorgon bitti. Träffade dessutom en kollega på affären idag och han ska börja provjobba på ett annat ställe senare denna veckan. En annan kollega sa upp sig förra måndagen. "Alla" söker nya jobb. Blir så ledsen på detta stället, men samtidigt hittar jag inga jobb som känns värt att söka. Jag vill ju inte gå ner i lön och jag vill ju inte ha sämre arbetsvillkor. Jobbar ju ändå statligt nu.

 

[_Taggis_]

På kontor, säger mkt jag vet. Nä men kommer inte gå in på mer specifikt. Mer än att jag absolut inte trivts på ngt av de fyra ställen jag jobbat på hittills. Det är SÅ mkt dötid/sitta av tid och jag hatar det. Senaste jobbet där fikade kollegorna 4 timmar/dag vilket jag också tycker är supertråkigt för jag är inte intresserad av att höra om Kajsa-lottas barns handbollscup 4 timmar om dagen... i början kan jag låtsas vara intresserad men efter 1-2 veckor orkar jag inte fejka längre.

Hade heller aldrig i h-vete stått ut med så mkt dötid. Jag blir rastlös av att ha lugnare perioder här med och då har jag ändå ett jobb där en kan sysselsätta sig en del rent fysiskt. Jag har förvisso ett kontrollrumsbaserat jobb men det är blixtsnabba processer vi övervakar och gör ändringar i så det gäller att hänga med. Kan vara hyfsat komplext och det finns alltid nåt ute i anläggningen som en kan roa sig med...
Kanske behöver du ett jobb som är mer praktiskt?

 

[Ramona]

Hade heller aldrig i h-vete stått ut med så mkt dötid. Jag blir rastlös av att ha lugnare perioder här med och då har jag ändå ett jobb där en kan sysselsätta sig en del rent fysiskt.

Dötid innebär Buke-tid. Älskar dötid på jobbet!

 

[BernT]

Dötid innebär Buke-tid. Älskar dötid på jobbet!

I wish.. senaste två jobben satt vi placerade så att alla kunde se vad man gjorde på datorn och om man pillade med telefonen. Visst att ett mått av dötid är okej, men då får en väl ha överseende med att då kommer den anställde typ surfa. Bara sitta rakt upp och ner och stirra i skärmen en stor del av dagen suger..

 

[ExtraW]

Jag älskar mitt jobb som Sjuksköterska!

 

[_Taggis_]

@Ramona och @BernT Jag känner igen mig i era inlägg. Svarar er i samma för att slippa skriva flera

Jag är sjukt rastlös, och jag hatar känslan av att sitta fast eller rättare sagt att vara "ägd". Innan jag tröttnade på fritiden och blev arbetsnarkoman planerade jag val av jobb osv för att minimera risk för tristess, tidsbrist och pengabrist. Samtidigt har jag en brist på ork pga mina övriga bekymmer, men jag har sett till att ha ett yrke som funkar ändå på heltid. Jag skulle aldrig orka lägga tid och energi på att pendla och jag skulle aldrig kunna sitta fast i kontorstider, då jag är helt slut efter jobbet de ggr jag jobbar 7-16 och det skulle aldrig orkas med några hästar om det var min vardag att jobba så...
Dvs har jag utgått från "vad kan jag jobba med där jag har tid/ork över för hästeriet, tillräckligt med pengar för att klara mig ensam inkl hästar och kan jobba och bo varthelst jag vill". Jag tror att bara den känslan är mkt värd, när jag tröttnat har jag alltid kunnat söka mig vidare vilket jag också gjort. Det har aldrig varit svårt för mig att få jobb, och nu med erfarenhet oroar jag mig inte det minsta. Oavsett vad jag tycker om den saken så är jag mkt eftertraktad då jag är både kvinna och har erfarenhet och utbildning, vi är mkt få i branschen. Tyvärr. Jag har förvisso inte barn osv och det gör ju mkt för känslan av att jag ska dra vidare om jag tröttnar rejält.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt men jag tror att grejen med att orka med sitt yrkesliv är att hitta ett jobb och en karriär som utgår från ens behov. Vi måste lägga så mkt tid på att jobba så det blir ju helt olidligt om det inte funkar på nån av punkterna arbetstider, utbud av yrket där en vill bo samt ekonomiskt.

 

[BernT]

@Ramona och @BernT Jag känner igen mig i era inlägg. Svarar er i samma för att slippa skriva flera

Jag är sjukt rastlös, och jag hatar känslan av att sitta fast eller rättare sagt att vara "ägd". Innan jag tröttnade på fritiden och blev arbetsnarkoman planerade jag val av jobb osv för att minimera risk för tristess, tidsbrist och pengabrist. Samtidigt har jag en brist på ork pga mina övriga bekymmer, men jag har sett till att ha ett yrke som funkar ändå på heltid. Jag skulle aldrig orka lägga tid och energi på att pendla och jag skulle aldrig kunna sitta fast i kontorstider, då jag är helt slut efter jobbet de ggr jag jobbar 7-16 och det skulle aldrig orkas med några hästar om det var min vardag att jobba så...
Dvs har jag utgått från "vad kan jag jobba med där jag har tid/ork över för hästeriet, tillräckligt med pengar för att klara mig ensam inkl hästar och kan jobba och bo varthelst jag vill". Jag tror att bara den känslan är mkt värd, när jag tröttnat har jag alltid kunnat söka mig vidare vilket jag också gjort. Det har aldrig varit svårt för mig att få jobb, och nu med erfarenhet oroar jag mig inte det minsta. Oavsett vad jag tycker om den saken så är jag mkt eftertraktad då jag är både kvinna och har erfarenhet och utbildning, vi är mkt få i branschen. Tyvärr. Jag har förvisso inte barn osv och det gör ju mkt för känslan av att jag ska dra vidare om jag tröttnar rejält.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt men jag tror att grejen med att orka med sitt yrkesliv är att hitta ett jobb och en karriär som utgår från ens behov. Vi måste lägga så mkt tid på att jobba så det blir ju helt olidligt om det inte funkar på nån av punkterna arbetstider, utbud av yrket där en vill bo samt ekonomiskt.

Så är det ju, och jag hatar verkligen att jobba mån-fre 7-16 eller 8-17. Jag skulle helst jobba skift eller natt men det gör man inte i min bransch och min sambo vill inte att jag gör det heller. Tex så tränar jag mkt, så har löst det med att jag gymmar på lunchen och sen tränar på kvällen också (tränar hårt inför en grej därav så mkt träning) men jobbar jag till 17 är jag hemma kanske 1730, dottern lägger sig ca 19, sen ska sambon få lite tid så vid 2030-22 är jag på gymet (bor nära) och lägger mig kanske 23 som tidigast. Oftast 24-01 pga har lite sidosaker som behöver tid.

Skulle mkt hellre jobba skift/natt som sagt och ha mer lediga dagar. Men nu går inte det. Så nu är jag lite halvt missnöjd istället mest hela tiden.

Hade det bara varit jag hade jag tex kunnat flytta men min sambo vill absolut inte och dottern har ju förskola osv här.

 

[_Taggis_]

Det är så mycket mer än att bara köra.

----

Sånt tänker inte jag på längre, så länge man håller sig på vägen är allt lugnt. Värre å veta hur mycket godset man fraktar är värt (i och för sig i fel händer är det inte värt ett skit).

Man får helt enkelt börja i en ändå med det som intresserar och sen ta det därifrån, besöka lastbilsmässor är också en väg att gå, då är allt samlat på ett ställe och man kan passa på och fråga utställarna osv.

Ja det är verkligen en insikt jag fått. Det är Så mkt mer än att bara köra. Är så jäkla tacksam för att "mina" gubbar låter mig följa med och praoa och tom köra på deras arbetstid. Det är ju pressade tider osv så jag förstår att en inte alltid vill lägga extra minutrar på övningskörning men trots det får jag prova. Och den typen av körning som det är i verkligheten erbjuds ju heller inte på körskola...

Mässor ska jag definitvt åka på när det passar. Missade tyvärr Mittia i somras pga att jag var på 30-årsfest 100 mil bort. Annars hade det varit kul att se Får hålla utkik på vad som kan finnas närmare där jag håller till, men jag har ju mina kontakter inom skogsåkerierna så det blir mest naturligt att haka på dom.

 

[_Taggis_]

Skulle mkt hellre jobba skift/natt som sagt och ha mer lediga dagar. Men nu går inte det. Så nu är jag lite halvt missnöjd istället mest hela tiden.

Hade det bara varit jag hade jag tex kunnat flytta men min sambo vill absolut inte och dottern har ju förskola osv här.

Jobbigt läge. Förstår varför jag är ensam, men det är också ett ganska högt pris för friheten. Jag har aldrig kunnat anpassa mig till vad andra tycker eller önskar av mig, allra minst karlar

Jag tror en måste hitta nåt som överväger nackdelarna i situationen. Att gå runt och vara missnöjd äter ju upp en. Det kanske är en strategi om det nu ser ut som det gör, att se det som temporärt? Eller som sagt försöka hitta en lönsam bisyssla som gör att du slipper jobba heltid men ändå drar in pengar?
Jag vet fö många med barn som jobbar skift just för att det ger mer tid hemma men inte går ut över inkomsten. Jag har 6 tim kortare veckoarbetstid än de som jobbar heltid dagtid, jag är ledig var 6e vecka samt nu 5 dagar denna vecka. Och jag tjänar betydligt mer, enligt senaste lönespecen gav 10k i tillägg för obekväm tid och ensamarbete.

 

[BernT]

Jobbigt läge. Förstår varför jag är ensam, men det är också ett ganska högt pris för friheten. Jag har aldrig kunnat anpassa mig till vad andra tycker eller önskar av mig, allra minst karlar

Jag tror en måste hitta nåt som överväger nackdelarna i situationen. Att gå runt och vara missnöjd äter ju upp en. Det kanske är en strategi om det nu ser ut som det gör, att se det som temporärt? Eller som sagt försöka hitta en lönsam bisyssla som gör att du slipper jobba heltid men ändå drar in pengar?
Jag vet fö många med barn som jobbar skift just för att det ger mer tid hemma men inte går ut över inkomsten. Jag har 6 tim kortare veckoarbetstid än de som jobbar heltid dagtid, jag är ledig var 6e vecka samt nu 5 dagar denna vecka. Och jag tjänar betydligt mer, enligt senaste lönespecen gav 10k i tillägg för obekväm tid och ensamarbete.

Lönsam bisyssla har jag men de pengarna sparas 100 % av så de ”finns inte” eller vad man ska säga. De ska inte användas nu iaf. Skulle väl iofs kunna försöka öka intäkterna mer där men då är risken att det blir för mkt tidsåtgång istället.

Det är jättetrist att vantrivas på jobbet, det går ut över hela livet. Har vantrivts de senaste 4-5 åren haha.. först trivdes jag med jobbet men inte med hur man körde sin personalpolitik (gick under handels och det vet väl alla att där får man inga heltidsanställningar direkt..) så pluggade till slut försatt komma vidare i livet men har inte trivts alls på senaste 4 arbetsplatserna. Börjar seriöst överväga vara hemmafru och bara greja med min bisyssla och gymma typ.

 

[Ramona]

Börjar seriöst överväga vara hemmafru och bara greja med min bisyssla och gymma typ.

Hade det inte varit för pengarna hade jag aldrig jobbat. Jag har inget behov av någon statusfylld karriär. Jag vill bara må bra. Och bäst mår jag när jag är ledig.

 

[BernT]

Hade det inte varit för pengarna hade jag aldrig jobbat. Jag har inget behov av någon statusfylld karriär. Jag vill bara må bra. Och bäst mår jag när jag är ledig.

Nä samma här. Har förut alltid varit lite av en arbetsnarkoman men ju fler ställen jag jobbat på där jag inte trivts så dör den delen av mig lite för varje gång. Sen det de ställena har gemensamt är ju jag och jag trivs aldrig så ngt fel gör jag ju. Men även om jag ändrar mindset eller så så kommer jag aldrig klara av den dötid som jag upplevt hittills.

 

[_Taggis_]

Det är jättetrist att vantrivas på jobbet, det går ut över hela livet. Har vantrivts de senaste 4-5 åren haha.. först trivdes jag med jobbet men inte med hur man körde sin personalpolitik (gick under handels och det vet väl alla att där får man inga heltidsanställningar direkt..) så pluggade till slut försatt komma vidare i livet men har inte trivts alls på senaste 4 arbetsplatserna. Börjar seriöst överväga vara hemmafru och bara greja med min bisyssla och gymma typ.

Jag tror ändå att problemet är att du inte hitta ett ett jobb som funkat. Har svårt att se hur precis allting kan vara tråkigt, du är inte ens 30 så det borde av naturliga skäl inte ha hunnits med att prova så många olika branscher? Å andra sidan vet jag inte hur avsides du bor, sånt kan ju väga in i utbudet.
Men din bisyssla kanske kan vara huvudinkomst och du slipper jobba mer än heltid? Om du ändå vill gå hemma så är det väl ingen dum ide att tjäna pengar på nåt en kan göra hemifrån? En har ju olika behov, för alla är det inte viktigt med det sociala sammanhang många jobb ger och då är det väl en perfekt lösning.
Skulle personligen ha jättesvårt för att vara beroende av nån annans försörjning såsom jag tänker att hemmafru är. Det ger väldigt lite eget handlingsutrymme, och att vara ofri är väl det värsta jag kan tänka mig. Självständighet såsom att tjäna pengar för ens uppehälle känns som en förutsättning för jämlikhet och självbestämmande.

 

[movi]

Jag städar på ett äldreboende. Har varit på samma ställe i 19 år. Verkligen stortrivs med jobbet och friheten att lägga upp sitt jobb, personalen i huset och boende och arbetstider. Även fast jag inte har samma arbetsgivare som personalen så är man en i gänget. Har även en otroligt bra chef.

 

[Ramona]

Skulle personligen ha jättesvårt för att vara beroende av nån annans försörjning såsom jag tänker att hemmafru är. Det ger väldigt lite eget handlingsutrymme, och att vara ofri är väl det värsta jag kan tänka mig. Självständighet såsom att tjäna pengar för ens uppehälle känns som en förutsättning för jämlikhet och självbestämmande.

Här håller jag med dig till hundra procent. Sen beror det nog lite på situationen också. Har enormt svårt att realistiskt tänka mig att jag tex hade jobbat på mitt jobb om jag hade varit tillsammans med någon som drog in flera hundra miljoner på ett år. Det är ju en grej om man lever på en normal eller en relativt hög lön, eller en mycket stor inkomst.

 

[Stefffie]

Här håller jag med dig till hundra procent. Sen beror det nog lite på situationen också. Har enormt svårt att realistiskt tänka mig att jag tex hade jobbat på mitt jobb om jag hade varit tillsammans med någon som drog in flera hundra miljoner på ett år. Det är ju en grej om man lever på en normal eller en relativt hög lön, eller en mycket stor inkomst.

Halvt OT

Jag tankte forst nog samma, men lever man med nagon med multi-miljoner inkomst sa undrar jag om det e.g. är pengarna som blir problemet, eller snarare den livsstil som möjliggör att man tjänar så mycket pengar.

Jag tänker t.ex. på Ed Sheerans fru, som jobbar på mitt kontor (det är ett stort kontor, så vi är tyvärr inte bästisar.. ) som ju tydligen har valt att fortsätta lönearbeta, i inte världens mest spännande jobb från mitt perspektiv, samtidigt som hon är gift med en världens högst tjänande musiker. Där är ju två intressanta aspekter - dels att han drog in 110m USD under 2019, men att han också har jobb med massa resande och "oregelbundna" arbetstider.
Vetitusan vad jag gjort om jag var i hennes skor.

För mer normalt balanserade förhållanden föredrar jag en % uppdelning av gemensamma kostnader, och kanske ett gemensamt sparande, och i övrigt separata pengar.