Vad gör ni....?

[BernT]

Vad jobbar du med?

På kontor, säger mkt jag vet. Nä men kommer inte gå in på mer specifikt. Mer än att jag absolut inte trivts på ngt av de fyra ställen jag jobbat på hittills. Det är SÅ mkt dötid/sitta av tid och jag hatar det. Senaste jobbet där fikade kollegorna 4 timmar/dag vilket jag också tycker är supertråkigt för jag är inte intresserad av att höra om Kajsa-lottas barns handbollscup 4 timmar om dagen... i början kan jag låtsas vara intresserad men efter 1-2 veckor orkar jag inte fejka längre.

 

[voltis]

Arbetat i butik sen 98, och i den senaste i snart 11 år. Kan ABSOLUT se mig jobba kvar till pension, enda hindret vore väl en långväga flytt men då skulle jag nog söka mig till samma kedja.
Trivs väldigt bra med mina arbetsuppgifter, arbetskamrater och ledning. Gillar att jag blivit så kunnig på mitt område, känner mig trygg i det jag gör. Kan utvecklas inom företaget omjag vill, men jättenöjd att vara andre man till chefen.

Dock såg jag en platsannons just idag som för första gången fick mig att fundera på karriärsbyte! Kanske skickar in ett cv....

Har även funderat på, vad orkar man jobba med när man närmar sig pension? Min avd är mkt fysisk och tung... Men man ska väl inte behöva byta arbetsplats vid 60 bara för det hehe. Får väl sätta mig i kassan....
Det annonserade jobbet är inte fysiskt alls, men vet inte om folk över min ålder (40) jobbar på sådana platser då känns det ju dumt att byta!

 

[Magnum]

Jag har jobbat på samma ställe så länge att jag fått vara på jubilarmiddag
(10år 2017 men jobbat 16 ungefär nu, har några år som timvikarie och lite blandade tjänster sådär)

Har gjort alla delar på stället men nu jobbar jag som kock sedan lång tid. Det är roligt, utvecklande och jag gillar det jag gör. Jag gillar att gå till jobbet varje dag!
Kommer kanske inte jobba kvar just där för alltid, men säkert i branschen. Men kommer inte heller byta bara för att, jag trivs alldeles för bra för att söka nåt annat 'bara för att'.

Finns annat jag gärna skulle jobba med också och gärna vilja göra, men är ju inte tjugo längre... dvs kanske utbilda sej eller så, nje

 

[kolblakkur]

Jag arbetar som undersköterska på ett äldreboende. Har en pooltjänst och går därmed till den avdelningen där jag är bokad. Älskar det! Hade aldrig pallat med att vara på samma avdelning hela tiden, har testat det och det var sjukt tråkigt. Har 0 ansvarsområden förutom att jag hoppar in som samordnare ibland. Då går pulsen upp vill jag lova, mycket sjukfrånvaro på huset.

Har 49 vårdtagare i huvudet (rutiner, mediciner, vilken avdelning de tillhör, hur deras lägenhet ser ut, specialkost osv) och typ dubbelt så många kollegor. Det kan vara intensivt ibland men väldigt kul!

 

[TygerTyger]

Jag har ett sånt jobb - jobbar med administration, bokföring etc. Det är inte arbetsuppgifterna som är det viktiga för mig, utan det är arbetsklimatet och möjligheten till att utvecklas som spelar roll.
Senaste 3 åren har jag helt och hållet kastat om min syn på hur det ska kännas att gå till jobbet Längtar alltid till måndagarna!

Jag är också inne på spåret att arbetsuppgifterna i sig är mindre viktiga för mig. Första året älskade jag mitt jobb och saknade det på helgerna och under semestern. Nu har det gått fyra år och situationen är den motsatta så jag har nyligen insett att jag måste leta efter något annat.

Det är ett antal saker som har ändrats och jag vet inte vilken som är viktigast. Förmodligen hänger de alla ihop. Sammanfattningsvis så har jag lärt mig väldigt mycket under den här tiden men det finns inget utrymme för mig att applicera de kunskaperna. Det hade känts "fair enough" om det inte vore för att de är 100% i linje med vad som tutas ut som den strategi som organisationen i stort ska implementera. Jag kan alltså massor - i alla fall teoretiskt - av vad vi nu borde göra mer av men eventuellt har jag inte ens lyckats kommunicera det till dem som ska ge mig arbetsuppgifter för jag gör precis samma saker som år 1.

Min reallön har under den här tiden sänkts med 60 kr/mån enligt SCB och min chef har sagt att jag eventuellt kan få ett större lyft om ett halvår, om jag gör samma saker som idag men snabbare. Det gör mig allmänt opepp på att göra ytterligare en push för att få genomföra interna förbättringar eller något annat som faktiskt kan ge ökad effektivitet och leveranssäkerhet. Min chef är väldigt snäll men också väldigt ny på sin post och jag känner inte att det ger något att prata med hen om det här eftersom alla hens incitament pekar på att hen ska få sitt team att sitta ned i båten och ro snabbare.

 

[TheRedLightning]

Du är verkligen så cool. Helschysst jobb du har.

Tack. Ja, jag trivs som fisken i vattnet. Har äntligen hittat rätt, nu ska jag bara börja gymma lite så kroppen orkar med det fysiska biten också.

Gillar utmaningarna det ger, speciellt nu när vintern är på intågande (om den ens kommer), där ens kunskaper sätts på prov. Det ska lastas så allt får plats, pusslas, donas och lastsäkras. Jag gillar det då det är många bitar, sitter på väldigt mycket kunskap också.

Det är så mycket mer än att bara köra.

@TheRedLightning Jag provåkte en ny Volvo FH16 750 förra veckan. Vågade givetvis inte provköra då jag hörde vad det specialbygda ekipaget kostade, grämer mig lite Men finns så himla mkt häftigt i den där branschen så jag känner att hur ska en ha tid att lära sig allt?

Sånt tänker inte jag på längre, så länge man håller sig på vägen är allt lugnt. Värre å veta hur mycket godset man fraktar är värt (i och för sig i fel händer är det inte värt ett skit).

Man får helt enkelt börja i en ändå med det som intresserar och sen ta det därifrån, besöka lastbilsmässor är också en väg att gå, då är allt samlat på ett ställe och man kan passa på och fråga utställarna osv.

 

[TygerTyger]

Jag är också inne på spåret att arbetsuppgifterna i sig är mindre viktiga för mig. Första året älskade jag mitt jobb och saknade det på helgerna och under semestern. Nu har det gått fyra år och situationen är den motsatta så jag har nyligen insett att jag måste leta efter något annat.

Det är ett antal saker som har ändrats och jag vet inte vilken som är viktigast. Förmodligen hänger de alla ihop. Sammanfattningsvis så har jag lärt mig väldigt mycket under den här tiden men det finns inget utrymme för mig att applicera de kunskaperna. Det hade känts "fair enough" om det inte vore för att de är 100% i linje med vad som tutas ut som den strategi som organisationen i stort ska implementera. Jag kan alltså massor - i alla fall teoretiskt - av vad vi nu borde göra mer av men eventuellt har jag inte ens lyckats kommunicera det till dem som ska ge mig arbetsuppgifter för jag gör precis samma saker som år 1.

Min reallön har under den här tiden sänkts med 60 kr/mån enligt SCB och min chef har sagt att jag eventuellt kan få ett större lyft om ett halvår, om jag gör samma saker som idag men snabbare. Det gör mig allmänt opepp på att göra ytterligare en push för att få genomföra interna förbättringar eller något annat som faktiskt kan ge ökad effektivitet och leveranssäkerhet. Min chef är väldigt snäll men också väldigt ny på sin post och jag känner inte att det ger något att prata med hen om det här eftersom alla hens incitament pekar på att hen ska få sitt team att sitta ned i båten och ro snabbare.

Eh. Insåg nu att jag glömde att explicit säga att jag hade kunnat trivas med jobbet om det hade funnits utvecklingsmöjligheter som hade med mina intressen att göra, flexibilitet att justera rollen i takt med att min kompetens ökar samt betalningsvilja. De sakerna har visat sig vara superviktiga.

 

[Unafraid]

Jag har ett jobb, men på olika platser, dvs olika arbetsgivare. Väljer att vara väldigt luddig.
Ställe ett: mest ansvar (som jag verkligen gillar!), Bra kollegor, men inte den bästa ledningen direkt... Vilket orsakar dålig stämning.
Ställe två: har en kollega jag inte trivs med, det har fler kollegor bekräftat, den kollegan jag inte trivs med "gör fel".
Ställe tre: utför inte ens mina arbetsuppgifter, men är så sjukt uppskattad, känner mig så välkommen!

Jag trivs bäst på ställe tre, där jag definitivt inte är första valet eller liknande, jag har sämst koll på vad jag egentligen ska göra och noll utveckling.

Stället som jag har mest ansvar på och egentligen har det roligaste jobbet trivs jag minst på. Så för mig är kollegor och ledning faktiskt extremt viktiga.

(Studerar heltid, så detta är inte en heltidssysselsättning)

 

[cirkus]

Jag jobbade 22 år på samma ställe, stort amerikanskt IT-bolag. Det var ett bra jobb som jag trivdes på väldigt mkt pga kollegor och bra chefer. Hela min avdelning (25 pers runt om i europa) fick ett erbjudande (blev uppsagd) i ett svep - inte oväntat men trist. Ända sen min sambo startat sitt företag 2007 (då vi levde helt på min lön första månaderna) så har jag sagt att jag vill vara koordinator/spindeln i nätet på hans jobb - tajmingen blev perfekt - jag tror aldrig jag hade gjort det om jag inte hade blivit uppsagd. Jag trivs superbra och har världens bästa kollegor och ett jobb jag verkligen trivs med.

 

[Ciccio]

Jag kör lastbil. Älskar verkligen mitt jobb och klättrar på väggarna av att va hemma för länge.

Så kul att komma till kunder och lasta/lossa, se årstiderna skifta. Det är verkligen frihet under ansvar.

Visa bifogad fil 41917

Jättefin bild!

 

[Ciccio]

Du är verkligen så cool. Helschysst jobb du har.

@TheRedLightning
Jag tycker också du är cool!

 

[Pontevecchio]

Ekonomichef.
Gillar uppgifterna och redovisning men ffa är det bransch/typ av företag jag sökt mig till. Storbolag med mycket politik och byråkrati är intr min grej.

Jag gillar entreprenörsdrivna bolag i snabbrörliga branscher.

 

[Mineur]

Jag är också inne på spåret att arbetsuppgifterna i sig är mindre viktiga för mig. Första året älskade jag mitt jobb och saknade det på helgerna och under semestern. Nu har det gått fyra år och situationen är den motsatta så jag har nyligen insett att jag måste leta efter något annat.

Det är ett antal saker som har ändrats och jag vet inte vilken som är viktigast. Förmodligen hänger de alla ihop. Sammanfattningsvis så har jag lärt mig väldigt mycket under den här tiden men det finns inget utrymme för mig att applicera de kunskaperna. Det hade känts "fair enough" om det inte vore för att de är 100% i linje med vad som tutas ut som den strategi som organisationen i stort ska implementera. Jag kan alltså massor - i alla fall teoretiskt - av vad vi nu borde göra mer av men eventuellt har jag inte ens lyckats kommunicera det till dem som ska ge mig arbetsuppgifter för jag gör precis samma saker som år 1.

Min reallön har under den här tiden sänkts med 60 kr/mån enligt SCB och min chef har sagt att jag eventuellt kan få ett större lyft om ett halvår, om jag gör samma saker som idag men snabbare. Det gör mig allmänt opepp på att göra ytterligare en push för att få genomföra interna förbättringar eller något annat som faktiskt kan ge ökad effektivitet och leveranssäkerhet. Min chef är väldigt snäll men också väldigt ny på sin post och jag känner inte att det ger något att prata med hen om det här eftersom alla hens incitament pekar på att hen ska få sitt team att sitta ned i båten och ro snabbare.

Förutom delen om chefen och lönen skulle det kunnat vara jag som skrev det där!

 

[Mineur]

Jag tröstar mig med att jag i alla fall har hittat en bransch (livsmedel) som jag brinner för och som jag kan tänka mig att jobba inom fram till pensionen, även om jag för tillfället känner ett starkt behov av att byta jobb.

 

[Ramona]

Det undrar jag med, vantrivs på typ alla jobb. Börjar nytt om några veckor och det känns lovande men vem vet. Tycker alla jobb är enformiga, tråkiga, alldeles för lite att göra så det blir mkt sitta av tid osv. Jag satsar på sidogrejer som genererar pengar så att jag kan investera det och sluta jobba vid typ 50-55. Men jag är inte ens 30 än så det är väldigt många år kvar som jag måste jobba..

Sådär känner jag med.

Enda gången jag riktigt trivdes var när jag försörjde mig som hästhandlare. Men även det fick jag ju nog av en dag och bara stod och grät i stallet och tyckte att jag förtjänade så mycket mer.

Grejen är att jag har en rätt gedigen utbildning i bagaget, men ska jag jobba som jurist jobbar jag inte bara heltid, utan det blir mycket mer och det vill jag inte. Jag vill ha tid att rida mina hästar, umgås med vänner, fika på stan etc. Jag vill inte leva för att jobba. Och att sätta mig på kontoret på en myndighet känns helt själsdödande för mig så det vill jag heller inte göra. Jag måste få skratta och ha kul på jobbet också.

Jag får kriser med jämna mellanrum och jag är inte alls rädd för att göra stora förändringar i livet, men just nu känner jag att jag bara vill lägga mig i sängen och skita i allting, för jag pallar inte med mer. Och att det regnat konstant i två månader gör ju inte saken bättre!

 

[Raderad medlem 19815]

Sådär känner jag med.

Enda gången jag riktigt trivdes var när jag försörjde mig som hästhandlare. Men även det fick jag ju nog av en dag och bara stod och grät i stallet och tyckte att jag förtjänade så mycket mer.

Grejen är att jag har en rätt gedigen utbildning i bagaget, men ska jag jobba som jurist jobbar jag inte bara heltid, utan det blir mycket mer och det vill jag inte. Jag vill ha tid att rida mina hästar, umgås med vänner, fika på stan etc. Jag vill inte leva för att jobba. Och att sätta mig på kontoret på en myndighet känns helt själsdödande för mig så det vill jag heller inte göra. Jag måste få skratta och ha kul på jobbet också.

Jag får kriser med jämna mellanrum och jag är inte alls rädd för att göra stora förändringar i livet, men just nu känner jag att jag bara vill lägga mig i sängen och skita i allting, för jag pallar inte med mer. Och att det regnat konstant i två månader gör ju inte saken bättre!

Men vad har du för konstig bild av hur det är att jobba på myndighet? Jag är jurist och jobbar på myndighet och trivs jättebra. Jag skrattar på jobbet varje dag. Tjänar bra gör jag också.

 

[CillaW]

Jag har fantastiska, roliga, engagerade kollegor och bra chefer.

Dessutom har jag förmånen att dagligen få träffa människor som jag kan hjälpa. De är i alla åldrar från prematura barn till 100+ och jag kan ofta bota dem, när de har skadat sig. Jag får möta människor i alla livsskeden.
Jag får möjligheter att tillämpa min kompetens och utveckla den, varje dag. Det jag gör är roligt, intressant och tillfredsställande. Jag lär mig nya saker hela tiden och får undervisa och handleda yngre kollegor.

När man har så lång erfarenhet som jag är man väldigt attraktiv på arbetsmarknaden, även om jag passerat 50. Det har varit en tuff väg hit med mycket och hårt jobb och det är det fortfarande, men jag skulle inte vilja göra något annat.

 

[kakan89]

Min sambo har jobbat på kyl-lager i drygt 18 år, samma arbetsplats och har inga planer på att byta. Han trivs kanon.

Själv byter jag jobb oftare än underkläder i princip Jag tror man är olika helt enkelt.

 

[TheRedLightning]

@TheRedLightning
Jag tycker också du är cool!

Va ni e gulliga då,själv tycker jag mest att jag är en väldigt sprallig tjej med både en eller två rävar bakom öronen.

 

[BernT]

Sådär känner jag med.

Enda gången jag riktigt trivdes var när jag försörjde mig som hästhandlare. Men även det fick jag ju nog av en dag och bara stod och grät i stallet och tyckte att jag förtjänade så mycket mer.

Grejen är att jag har en rätt gedigen utbildning i bagaget, men ska jag jobba som jurist jobbar jag inte bara heltid, utan det blir mycket mer och det vill jag inte. Jag vill ha tid att rida mina hästar, umgås med vänner, fika på stan etc. Jag vill inte leva för att jobba. Och att sätta mig på kontoret på en myndighet känns helt själsdödande för mig så det vill jag heller inte göra. Jag måste få skratta och ha kul på jobbet också.

Jag får kriser med jämna mellanrum och jag är inte alls rädd för att göra stora förändringar i livet, men just nu känner jag att jag bara vill lägga mig i sängen och skita i allting, för jag pallar inte med mer. Och att det regnat konstant i två månader gör ju inte saken bättre!

Jag är likadan, inte rädd för att totalt tvärvända och ändra riktning i livet. Jag känner mig ofta rastlös, och jag har väldigt lite tålamod. Jag AVUNDAS alla de som har ett jobb de trivs med, oavsett vad de gör egentligen.

Jag vill på ett sätt jobba jääääättemkt, utvecklas och blabla. Och på ett sätt vill jag kunna gymma 4 timmar om dagen, hålla kroppen i topptrim och bara mysa med dotter och sambo. Dvs inte jobba

Jag skulle nog kunna ”jobba på kontor” sålänge jag tycker om kollegorna och sålänge jag har något att göra och Det finns möjlighet att avancera.

Men jag tror att såna som du och jag alltid kommer ha den här känslan, och emellanåt krisa. Jag kan bryta ihop totalt och lagom till att min sambo förstått vad jag bryter ihop för, då har jag hunnit komma på en ny plan/lösning och går vidare. Det går fort i hockey..

Sen tycker jag det ofta är så otydligt hur en ska göra för att avancera. Jag har gjort som ”alla säger” och varit på och framåt blabla men det lönar sig väldigt sällan. Oftast har ngn annan tagit åt sig äran för mitt jobb. Jag skulle vilja ha en plan typ steg 1,2,3 osv. Lite gör såhär så sker det här.