Vad glad jag blirChika är på benen och är uppe och vandrar, nästan som om ingenting har hänt!Helt fantastiskt! Hon har ätit frukost och retats med katten! Igårkväll kunde hon inte ens stå, knappt sitta.
Jag har tagit ledigt idag förstås så vi tar det piano, men jag är så lycklig! Nu är största oron att hon ska få fler strokes.
Håller tummarna för att hon får slippa fler strokes Skönt! Jo förstår den oron. Vår gamla cocker spaniel, 16, fick en otäck frånvaroattack liknande stroke och repade sig från den! Men vi var oroliga som du säger för fler och eftersom han var ensam om dagarna med morfar som hundvakt med jämna mellanrum när vi var på jobb och skola vågade vi inte riskera att det skulle hända när han var ensam. I vårt fall var det lättare att ta det beslutet då han börjat bli lite dement och se och höra sämreChika är på benen och är uppe och vandrar, nästan som om ingenting har hänt!
Jag har tagit ledigt idag förstås så vi tar det piano, men jag är så lycklig! Nu är största oron att hon ska få fler strokes.
. Hoppas det fortsätter fint med din vovve .
Tack!Skönt! Jo förstår den oron. Vår gamla cocker spaniel, 16, fick en otäck frånvaroattack liknande stroke och repade sig från den! Men vi var oroliga som du säger för fler och eftersom han var ensam om dagarna med morfar som hundvakt med jämna mellanrum när vi var på jobb och skola vågade vi inte riskera att det skulle hända när han var ensam. I vårt fall var det lättare att ta det beslutet då han börjat bli lite dement och se och höra sämre
Jag har sådan tur som har veterinären så nära. De hade precis stängt när jag ringde så hon vände bara om och var där samtidigt som mig och kunde låsa upp igen, då pågick anfallet fortfarande. Åh vilken tur att ni kunde få hjälp direktTack!
Det här var riktigt obehagligt, hon föll omkull och kämpade, ena ögat fibbade och det pågick en lång stund.
Vet förberedde mig på flera dagar, eventuellt veckor av rehab, hjälp att kissa och äta... och det senare skulle jag aldrig utsätta min tant för.
Jag förstår helt och hållet erat beslut, det var ungefär så jag bestämde mig för att låta Kailzie gå. Hon var inte jättesjuk, men förvirrad och gick på smärtstillande, och jag skulle börja jobba igen.
Beroende på hur det här utvecklas hoppas jag vi får sommaren i alla fall, och så ska jag rigga min petcam igen för sinnesfriden.
.. Fast då är hon fast med ansvaret. Nu kan hon göra det hon känner att hon orkar och klarar.
Ja, man kan ju se det på flera sätt.
