Tack!
Det här var riktigt obehagligt, hon föll omkull och kämpade, ena ögat fibbade och det pågick en lång stund.

Jag har sådan tur som har veterinären så nära. De hade precis stängt när jag ringde så hon vände bara om och var där samtidigt som mig och kunde låsa upp igen, då pågick anfallet fortfarande.
Vet förberedde mig på flera dagar, eventuellt veckor av rehab, hjälp att kissa och äta... och det senare skulle jag aldrig utsätta min tant för.
Jag förstår helt och hållet erat beslut, det var ungefär så jag bestämde mig för att låta Kailzie gå. Hon var inte jättesjuk, men förvirrad och gick på smärtstillande, och jag skulle börja jobba igen.
Beroende på hur det här utvecklas hoppas jag vi får sommaren i alla fall, och så ska jag rigga min petcam igen för sinnesfriden.