Vad gör vi? Del CCXXVII

[Sel]

Jag tror jag ska börja bädda nu.
Mor och far tyckte att den nya uppblåsbara madrassen var så fantastisk att jag tänkte att jag borde prova sova på den också, så här ligger den mitt i vardagsrummet; uppblåst och inbjudande.
Det känns lite som när man slog upp ett tält i trädgården som barn - spännande men bekvämt. Jag ska bara rulla ut sängkläderna, dra för gardinerna och göra mig hemmastadd.

 

[Enya]

Har tittat på en dokumentär från Australien om svampmorden, riktigt intressant! Tittar nu på någon från Danmark om en man som tar sig in i familjers hem och går in i barnrum. Obehagligt!

Får göra mig redo för sängen strax, känner jag.

Tacksam för plusgraderna ute i alla fall!

 

[MJLee]

Matkoma efter lammstek och sallad. Är otroligt orolig över min lilla mamma som varit på sjukhus efter att hon kräkts hela natten och mått dåligt. Känns så hopplöst att sitta här i Sverige när hon behöver mig i Kenya. Det finns ingen som kan stötta henne nu när min bonuspappa är borta.

 

[LadyCovergirl]

Dags att sova! Ska bara flytta mig och katten till sovrummet.

 

[Lilla]

Nu vill jag inte vara vaken.

 

[Ninnurur]

Spaken till sandspridaren har gett mig orimligt mycket träningsvärk bakom höger skulderblad Men men, idag lär allt ha smält bort så jag inte behöver sanda. Hade faktiskt planer på att ta en sjukdag bara för återhämtning men så ska kollegan på begravning så det sket sig. Får hoppas på lugn dag på plats istället.

 

[Hippocampus]

Ja alltså, jag är inte den som stressar upp mig i onödan. Men när man har elever som nästan inte går att ha i möblerade rum överlag, och så förväntas jag som ensam lärare hantera dem i grupp i salar fyllda med livsfarliga föremål?
”Det är stökigt för alla lärare med dessa elever” - absolut, men de andra lärarna har dem inte i en sal full med potentiella mordvapen.

Idag har jag, som exempel, haft elever som klättrar genom fönstren, fäktas med saxar, kastar slöjdprojekt i huvudet på klasskompisar som sitter vid symaskin, fältningskamp med kvastar i träslöjden. Elever som har andra lektioner men som istället springer i slöjdsalarna. Elev som suttit och karvat med kniv i bordet. Elever som medvetet klippt sönder material. Elever som ätit (!!?) limstift. Osv.

Hur ska jag hinna att UNDERVISA övriga elever samtidigt som jag ska vakta på allt detta?

Imorgon har jag mina nior. Tack gode gud för det.

(Och förlåt för gnäll.)

Får ni inte vara 2? Vad säger riskbedömningen?

 

[Hippocampus]

Sitter i syrummet, arg som ett bi och gråter. Vi rök ihop ordentligt. Jag orkar inte. Funderar seriöst på att flytta.. Samtidigt vill jag inte vara utan min lilla familj. Men det här går ju inte. Det började egentligen efter hans lilla otrohetshistoria..

Gör det. Du och barnet förtjänar att ha det lugnt och trevligt hemma. Barn påverkas väldigt mycket av föräldrar som mår dåligt. Så får maken bestämma sig sen om han vill vara en ansvarsfull vuxen person och pappa.

 

[bettysmatte]

Fem grader varmt ! Så skönt att gå ut utan mössa och vantar på morgonen ! Isigt fläckvis, men det ger sig nog snart. Idag är det kort dag till kl 14:30 och sedan ska jag hem och bara ta det lugnt. Vi har bytt personal i vårt arbetslag denna vecka och trots att han är helt suverän blir det självklart lite extra jobb med att förklara saker som varit självklara. Men, som sagt, han är väldigt duktig så jag är inte orolig!

 

[Lilla]

Lönen har kommit! Och räkningarna är dragna.
Och jag ska gå upp och dricka kaffe!

 

[Tassetassen]

Ja alltså, jag är inte den som stressar upp mig i onödan. Men när man har elever som nästan inte går att ha i möblerade rum överlag, och så förväntas jag som ensam lärare hantera dem i grupp i salar fyllda med livsfarliga föremål?
”Det är stökigt för alla lärare med dessa elever” - absolut, men de andra lärarna har dem inte i en sal full med potentiella mordvapen.

Idag har jag, som exempel, haft elever som klättrar genom fönstren, fäktas med saxar, kastar slöjdprojekt i huvudet på klasskompisar som sitter vid symaskin, fältningskamp med kvastar i träslöjden. Elever som har andra lektioner men som istället springer i slöjdsalarna. Elev som suttit och karvat med kniv i bordet. Elever som medvetet klippt sönder material. Elever som ätit (!!?) limstift. Osv.

Hur ska jag hinna att UNDERVISA övriga elever samtidigt som jag ska vakta på allt detta?

Imorgon har jag mina nior. Tack gode gud för det.

(Och förlåt för gnäll.)

Det ska göras KIA varje gång
Inte ok alls

 

[Tassetassen]

Sista dagen innan lovet
Mysigt värre

 

[Luzzan]

Vaknade upp till att nästan all snö är bortsmält!Vilken bra start på fredagen

 

[Sel]

Det var rätt mysigt att sova på luftmadrass. Skumt att vakna i köket bara!

 

[Liten]

Sitter i syrummet, arg som ett bi och gråter. Vi rök ihop ordentligt. Jag orkar inte. Funderar seriöst på att flytta.. Samtidigt vill jag inte vara utan min lilla familj. Men det här går ju inte. Det började egentligen efter hans lilla otrohetshistoria..

Gör det som är bäst för dig. Du förtjänar att må bra. Jag tycker att du ska prioritera ditt välmående (det påverkar också barnet), om du tvingas att välja.

 

[Sel]

Min lilla pinne bor fortfarande i burk men jag tror att jag ska släppa ut hen i sovrumsfönstret idag. Jag har en rätt stor murgröna där och en annan spontan indisk pinne levde hela sitt liv där, så varför inte? Jag misstänker att den här lilla kommer från ett av hennes ägg ändå.

 

[Snubbelfot]

Sitter i syrummet, arg som ett bi och gråter. Vi rök ihop ordentligt. Jag orkar inte. Funderar seriöst på att flytta.. Samtidigt vill jag inte vara utan min lilla familj. Men det här går ju inte. Det började egentligen efter hans lilla otrohetshistoria..

Det jag tycker låter jobbigast är att det (som jag uppfattar det) skaver på flera plan samtidigt. Först och främst den grundläggande tilliten - efter att han dels gjorde vad han gjorde, och dels inte kände att han kunde prata med dig om det innan. Men också familjeprojektledandet och det man skulle kunna kalla brist på ansvarstagande och aktiv delaktighet, åtminstone på de områden du beskrivit.

Jag säger inte kategoriskt lämna. Man kan komma igenom väldigt mycket i en relation, om båda vill. Men det håller ju inte att ha det som det är nu. Jag vet inte om du nämnt det innan men har ni provat parterapi? Att under (i bästa fall) strukturerade och konstruktiva former jobba med både själva grundfrågorna och med er själva, tillsammans med någon som har sett problematiken många gånger förut? Många kommuner har rejält subventionerade familjeterapeuter och väntetiden kan vara rätt kort.

 

[sthu]

Det jag tycker låter jobbigast är att det (som jag uppfattar det) skaver på flera plan samtidigt. Först och främst den grundläggande tilliten - efter att han dels gjorde vad han gjorde, och dels inte kände att han kunde prata med dig om det innan. Men också familjeprojektledandet och det man skulle kunna kalla brist på ansvarstagande och aktiv delaktighet, åtminstone på de områden du beskrivit.

Jag säger inte kategoriskt lämna. Man kan komma igenom väldigt mycket i en relation, om båda vill. Men det håller ju inte att ha det som det är nu. Jag vet inte om du nämnt det innan men har ni provat parterapi? Att under (i bästa fall) strukturerade och konstruktiva former jobba med både själva grundfrågorna och med er själva, tillsammans med någon som har sett problematiken många gånger förut? Många kommuner har rejält subventionerade familjeterapeuter och väntetiden kan vara rätt kort.

Här är väntetiden lång tyvärr, de är bara här nån gång i månaden.

Vi pratade hela morgonen om det. Kom fram till att jo, vi försöker. Jag vet att jag kan vara rätt svår, så jag har också en del att jobba med.
Små framsteg. När jag frågade vad vi ska äta till middag ikväll svarade han faktiskt med ett förslag och inte bara "nåt gott".

 

[Sel]

Här är väntetiden lång tyvärr, de är bara här nån gång i månaden.

Vi pratade hela morgonen om det. Kom fram till att jo, vi försöker. Jag vet att jag kan vara rätt svår, så jag har också en del att jobba med.
Små framsteg. När jag frågade vad vi ska äta till middag ikväll svarade han faktiskt med ett förslag och inte bara "nåt gott".

Har ni ställt er i kö ändå? Förr eller senare blir det ju plats till er i alla fall tänker jag, och det kan inte skada.

 

[Glimra]

Dricker kaffe och är glad att jag slipper gå ut. Himla otrevligt väder. Är ett under att katterna valde att kliva utanför den inglasade altanen.