Vad gör vi? Kids edition del 5

[miumiu]

I bilen på väg hem från Coop efter att ha införskaffat tårta osv till födelsedagskalaset imorgon.

W, 10 år: Mamma, ska jag säga varför några tar knark? Det är för att allt blir perfekt. Det tar bort all smärta och sånt.

 

[zassoo]

Nu har barnen kommit hem igen Det kändes som att båda hade vuxit flera centimetrar bara på två dagar De har haft det toppen på varsitt håll, jag har haft det otroligt lugnt och skönt men hade lite svårt att sova

 

[Blyger]

I bilen på väg hem från Coop efter att ha införskaffat tårta osv till födelsedagskalaset imorgon.

W, 10 år: Mamma, ska jag säga varför några tar knark? Det är för att allt blir perfekt. Det tar bort all smärta och sånt.

Oj vilket... Tungt svar.

 

[miumiu]

Oj vilket... Tungt svar.

Ja, alltså det är ju väldigt svårt att veta alls vad man som förälder ska svara i såna lägen. Så jag hummade nog mest med och han fyllde i att det känns så första gången, men sen mår man dåligt och så gled vi in på beroende litegrann. Men han är väldigt skarpsynt för att vara bara tio år ibland tycker jag.

 

[FeatherCloud]

Lilla E har varit på sitt allra första barnkalas, på lekland. Två timmar totalt och nu är hela familjen sopslut Men coolt att se hur stor hon blivit, hon och födelsedagsbarnet rejsade runt ganska mycket själva och cyklade och klättrade, jag var i princip överflödig Imorgon är det ännu ett kalas, gissar att den här helgen sätter ribban ganska rejält till när hon själv fyller år i augusti.

 

[turbofling]

Annars blev den här dagen inte riktigt som tänkt då förskolan ringde vid lunchtid och berättade att lillebror R som är 1,5 år hade ramlat från en stol och att det onda inte gick över. Vi och personalen har tidigare skrattat tillsammans åt hur R ständigt ramlar men lika fort är uppe på benen igen, han låter aldrig lite vurpor stoppa honom så det här var helt olikt honom. Vi åker och hämtar en jätteledsen pojke som inte alls kan använda högerarmen, han låter den bara hänga trots att han egentligen är högerhänt. Råkar man röra armen blir han väldigt ledsen. Lyckligtvis är det en matglad unge så han kunde trots tårarna och smärtan äta en tallrik soppa och lite smörgås i mitt knä på förskolan innan vi packade in honom i bilen och körde till närmaste sjukhus med barnklinik, typ en timme bort.

Vi fick vänta runt 2,5 timmar på akuten, och hann både känna tacksamhet för att vårt ärende inte var så allvarligt, samtidigt som det skar i mig när vi ibland skiftade ställning och R som då fick så ont att han bara grät. Efter senare undersökning, smärtstillande, röntgen av hela armen då det inte gick att avgöra var det onda satt, och nytt läkarsamtal konstaterades att allt såg bra ut på röntgen och att det finns fler saker som kan göra väldigt ont, men i det här skedet får vi avvakta lite. Så nu sover trött och ledsen liten R bredvid mig och vi hoppas så att han vaknar upp imorgon med lite mer rörelseförmåga i armen och mindre smärta.

Hur mår armen?

 

[Snubbelfot]

Första begravningen för killarna, deras älskade gammelmorfar. På annan ort, med två nätter hos morföräldrarna. Och en hög med nya ansikten.
De var inte med under begravningsgudstjänsten utan vi gick in i kapellet efteråt. Killarna var alldeles fantastiska, förstås, både i kapellet och på mottagningen efteråt. Men det har varit mycket prat kring begreppet död och allt omkring det, senaste veckan.

I övrigt... är jag matt. En vecka av alldeles utomordentligt kass barnsömn, och därmed vuxensömn. Första semesterveckan och det känns som att ha jobbat dubbla skift sedan midsommar. Och så litet identitetskris på det. Vad är kvar av Mig, när jaget reducerats till den enda rollen Förälder? Sånt man kan fundera på - men helst låter bli.

 

[miumiu]

Kalasat idag! Helt jävla slut nu Men det gick bra! Endast ett slagsmål Tur min syrra var med och kunde styra upp. Kom på nu att dom aldrig fick sina godispåsar, så nu har vi två kg Packmangodis hemma

 

[FeatherCloud]

Nytt kalas för lilla E idag igen. All in på enhörningstemat och jag vet nu en tjej som har liknande förväntningar på sitt eget kalas. Imponerande lugnt kalas dock, trots att de var 9 tjejer i 4-5årsåldern så var ljudnivån aldrig över pratnivå. Har absolut aldrig hänt på ett kalas som sonen varit på

Nu har barnen åkt till sin pappa och jag är ensam en vecka. Redan tomt men samtidigt väldigt lugnt och skönt.

 

[turbofling]

Det var 30 grader varmt redan kl 10 på förmiddagen och det är så kvavt att man är helt klibbig utan att ens röra på sig.
Sista skolveckan nu och sen sommarlov, har sällan känts så välbehövligt som nu.

Var hos min läkare idag och fick order om att kraftigt reducera all stress. Sa att från nästa vecka blir det lugnare men han undrade om det verkligen blir det med 5 sommarlovslediga barn. Men det blir det verkligen, färre träningar, inga/få matcher, ingen väckarklocka, inga läxor/prov osv, få tider att passa. Få mer tid att umgås med barnen.

 

[Human]

Hur mår armen?

Vad snällt att du frågar Den var skruttig på fredagsmorgonen och jag meddelade en vän att vi nog fick skjuta upp den helgresan vi skulle ta med avfärd fredag eftermiddag. Men sen blev armen lite mindre slapp och armens ägare på lite bättre humör, så då åkte jag ändå. När jag pratade med min man på kvällen så var ungen helt som vanligt, och använde armen nästan lika mycket som innan skadan. Tänk om man hade sånt läkekött!

 

[Midsommarblomster]

Sonen har börjat prata så mycket, och det är superkul! Han berättar att de leker att de går och handlar på förskolan. Ketchup, tydligen. Sedan berättade han att han ramlade.

- Jaså, vart slog du dig då?
- Där borta! (pekar i riktning mot förskolan)
- Jo visst, på förskolan. Men var på kroppen slog du dig?
- ....snoppen!
- Jaså, slog du dig på snoppen?
- Ja. Fick plåster!
- Fick du ett plåster på snoppen?

Då kan han inte hålla sig längre och börjar skratta. "Nej, inte plåster på snoppen. Tokigt!" Maken berättade senare att han haft ett plåster på knät när han kom hem Men det är ju fint att att en 2-åring med ytterst begränsat språk redan har lärt sig att skämta! Dottern drog också sitt första skämt som 2-åring, men då sa hon kort "Jag gillar inte jordgubbar" och brast sen ut i asgarv.

 

[Blyger]

Vi är på semester och har det så bra. Mina föräldrar och min bror med familj är också med, så sex vuxna och fyra barn.

Just nu leker min stora med sin ena kusin vid poolen (morfar är också med), jag vilar på rummet med lilla som sover och resten är på stranden. Älskar att resa så här

 

[clusia]

Har inte träffat mitt barn på två veckor för hon har varit hos mormor och morfar och sen sin pappa. Fick hem henne i går och vi firade med att beställa in ”allt” på Max. Kommer hem och hon kliar sig i hårbotten och gnäller på myggbett. Tittar henne i hårbotten och nä, det där är inte myggbett….
Resten av kvällen fick ägnas åt att finkamma hår. Yey.

 

[Midsommarblomster]

Efter att barnen somnat igår och maken stuckit iväg för en sen golfrunda kröp jag upp i soffan och tittade på "This is 40". Jag såg den när den kom 2012 och tyckte att den var oerhört rolig, och såhär 13 år senare när man själv är mitt i familjelivet så måste jag säga att det var något sorgligt med den också. Rolig, men också sorglig. Det var så mycket igenkänning i hälsoångest, skärmångest, föräldrarelationer och frustration som får huvudet att fullkomligt koka när alla skriker samtidigt. Nu är väl allt draget till sin spets i en komedi, men visst har de hittat många ömma punkter som ofta uppstår.

Jag och maken är verkligen partners just nu. Inte på ett romantiskt sätt, det känns knappt som att vi hinner prata med varandra. Men vi hugger i, kompletterar varandra, läser av situationer, får saker gjort. Hämtning, lämning, matlagning, städning, soporna ut på torsdagar, kläder på barnens hyllor, djupandas när båda barnen skriker samtidigt, leta efter skor, bad och "han tog min leksak!" Vi båda fick en sömnlös natt och hade en stökig morgon. Maken gick tillslut iväg med barnen, men kom tillbaks efter några minuter då dottern bestämt sig för att hon ville ha sin sparkcykel. Han stod med vagnen och väntade medan hon rotade runt inne i carport, och han såg verkligen helt tom ut i blicken. Tålmodig, men trött. Jag gick ut och gav honom en lång kram. Ibland går han mig på nerverna när jag är överstimulerad till max och han prasslar med en godispåse. Eller vi blir osynkade i nåt som ska göras. Det kan verkligen vara svårt att se varandra när allt annat måste komma före, och frustrationen som man håller inne runt barnen kommer ut mot varandra. Jag sa det ofta när vi hade 2 under 2 och hjärnan kokade flera gånger om dagen. "Vräk ut det på mig. Jag vet hur det känns, och att det inte är personligt. Jag kan ta det."

Idag påminner jag mig om att han är en fantastisk man som verkligen finns här för oss, varje dag, och gör allt som måste göras. Även om han ibland prasslar med påsar och glömmer torka av diskbänken. Den här tiden i relationen kommer att passera, och jag tycker ändå att vi lyckas ganska bra med att göra det vi måste, klappa varandra på axeln och inse att det är okej att det är den relationen vi har just nu. Men det sagt funderar jag ändå på om vi ska ta in på ett spa på semestern. Ett dygn bara han och jag.

 

[Trollunge]

Efter att barnen somnat igår och maken stuckit iväg för en sen golfrunda kröp jag upp i soffan och tittade på "This is 40". Jag såg den när den kom 2012 och tyckte att den var oerhört rolig, och såhär 13 år senare när man själv är mitt i familjelivet så måste jag säga att det var något sorgligt med den också. Rolig, men också sorglig. Det var så mycket igenkänning i hälsoångest, skärmångest, föräldrarelationer och frustration som får huvudet att fullkomligt koka när alla skriker samtidigt. Nu är väl allt draget till sin spets i en komedi, men visst har de hittat många ömma punkter som ofta uppstår.

Jag och maken är verkligen partners just nu. Inte på ett romantiskt sätt, det känns knappt som att vi hinner prata med varandra. Men vi hugger i, kompletterar varandra, läser av situationer, får saker gjort. Hämtning, lämning, matlagning, städning, soporna ut på torsdagar, kläder på barnens hyllor, djupandas när båda barnen skriker samtidigt, leta efter skor, bad och "han tog min leksak!" Vi båda fick en sömnlös natt och hade en stökig morgon. Maken gick tillslut iväg med barnen, men kom tillbaks efter några minuter då dottern bestämt sig för att hon ville ha sin sparkcykel. Han stod med vagnen och väntade medan hon rotade runt inne i carport, och han såg verkligen helt tom ut i blicken. Tålmodig, men trött. Jag gick ut och gav honom en lång kram. Ibland går han mig på nerverna när jag är överstimulerad till max och han prasslar med en godispåse. Eller vi blir osynkade i nåt som ska göras. Det kan verkligen vara svårt att se varandra när allt annat måste komma före, och frustrationen som man håller inne runt barnen kommer ut mot varandra. Jag sa det ofta när vi hade 2 under 2 och hjärnan kokade flera gånger om dagen. "Vräk ut det på mig. Jag vet hur det känns, och att det inte är personligt. Jag kan ta det."

Idag påminner jag mig om att han är en fantastisk man som verkligen finns här för oss, varje dag, och gör allt som måste göras. Även om han ibland prasslar med påsar och glömmer torka av diskbänken. Den här tiden i relationen kommer att passera, och jag tycker ändå att vi lyckas ganska bra med att göra det vi måste, klappa varandra på axeln och inse att det är okej att det är den relationen vi har just nu. Men det sagt funderar jag ändå på om vi ska ta in på ett spa på semestern. Ett dygn bara han och jag.

Något av det bästa/mest återhämtande jag och min man gjort nu under småbarnsåren är att lämna bort barnen till barnvakt och sen bara vara hemma ett dygn själva. Spa är underbart med men man ska ändå packa väska, åka iväg, sova borta, åka hem, packa upp. Men att bara vara hemma själva och ta det lugnt har varit helt underbart. Och är ju minst lika sällsynt som spa just nu!! sova heeela natten i sin egen säng, vakna och ha det en lugn morgon. Ljuvligt.

 

[Midsommarblomster]

Något av det bästa/mest återhämtande jag och min man gjort nu under småbarnsåren är att lämna bort barnen till barnvakt och sen bara vara hemma ett dygn själva. Spa är underbart med men man ska ändå packa väska, åka iväg, sova borta, åka hem, packa upp. Men att bara vara hemma själva och ta det lugnt har varit helt underbart. Och är ju minst lika sällsynt som spa just nu!! sova heeela natten i sin egen säng, vakna och ha det en lugn morgon. Ljuvligt.

Vi har lite svårt att hålla fingrarna i styr från diverse husprojekt så jag tror vi skulle behöva komma iväg En lite sexigare miljö bort från tvätthögar och blöjhinkar, med ett glas champagne. Det skulle sitta fint!

 

[Trollunge]

Vi har lite svårt att hålla fingrarna i styr från diverse husprojekt så jag tror vi skulle behöva komma iväg En lite sexigare miljö bort från tvätthögar och blöjhinkar, med ett glas champagne. Det skulle sitta fint!

Haha fattar! Vi är otroligt begåvade vad gäller att inte göra någon nytta hemma

 

[Imogen]

Något av det bästa/mest återhämtande jag och min man gjort nu under småbarnsåren är att lämna bort barnen till barnvakt och sen bara vara hemma ett dygn själva. Spa är underbart med men man ska ändå packa väska, åka iväg, sova borta, åka hem, packa upp. Men att bara vara hemma själva och ta det lugnt har varit helt underbart. Och är ju minst lika sällsynt som spa just nu!! sova heeela natten i sin egen säng, vakna och ha det en lugn morgon. Ljuvligt.

Alltså det där är är något av ett drömscenario för mig. Helt orimligt underbart vore det om det faktiskt också hade fungerat. Tyvärr för oss just en dröm fortfarande och försöker ignorera att det sannolikt är några år bort innan det händer

Men vi har iaf tre barn som sover bra på nätterna och en treåring som vi får dra upp ur sängen varje morgon. Man får ta det man får

 

[FeatherCloud]

Och jag som separerad är ju hemma utan barn varannan vecka. Det är faktiskt lika skönt varje gång när jag lämnat av ungarna till skola och förskola på morgonen och vet att jag har flera dagar av egentid framför mig...
I ungefär 1,5 dag, sen saknar jag dom igen.