Vad gör vi? Kids edition del 5

[sthu]

Tältar med ena sonen inatt. På villatomten förvisso, som proof of concept liksom, hans första vistelse öht i ett tält.
Största utmaningen är att vår rätt stora suterrängtomt har, högt räknat, två kvadratmeter plan mark i våg. Men han somnade som en stock efter kort nattning, vi ligger rimligt bekvämt och ingen av oss fryser. Making memories.

Så mysigt!

 

[Fille]

Tältar med ena sonen inatt. På villatomten förvisso, som proof of concept liksom, hans första vistelse öht i ett tält.
Största utmaningen är att vår rätt stora suterrängtomt har, högt räknat, två kvadratmeter plan mark i våg. Men han somnade som en stock efter kort nattning, vi ligger rimligt bekvämt och ingen av oss fryser. Making memories.

Maken tältade också med ena sonen, men de frös så de kom in under natten

 

[Snubbelfot]

Maken tältade också med ena sonen, men de frös så de kom in under natten

Vi hade preppat för att just det inte skulle behöva hända, det hade kunnat bli ett dåligt första tältminne tänkte jag...

För övrigt har sonen aldrig någonsin sovit så länge. Jag fick väcka honom halv tio...

 

[FeatherCloud]

Nu börjar det kännas att jag, med undantag för eftermiddag/kväll i fredags haft minst ett av barnen hos mig sedan i onsdags kväll förra veckan. Vi är så att säga lite småirriterade på varandra hela tiden
Vi har ändå lyckats måla om några möbler och träffa lite kompisar, och idag åkte vi tillslut och badade och hade med plockmat till stranden. Lite kallt och blåsigt men mysigt. Det ska regna både lördag och söndag så lika bra att passa på.

 

[clusia]

Jag har tydligen lovat mitt barn en heldagsshopping i morgon

 

[Midsommarblomster]

Står i duschen när dottern kommer springande upp från för trappan och ropar att sonen har sprungit ut från tomten och följt efter pappa. ”Hela vägen till affären!” Höll precis på att skrubba mig och hade balsam i håret, och fick slänga mig ut efter telefonen och ringa maken och be honom springa tillbaks. Därmed har vi haft premiär på temat småbarn på rymmen.

Jag anmälde mig till kommunens föräldrautbildning Komet igår kväll, uppgiven efter ännu en dag fylld av konflikter. Jag tycker att vi jobbar med alla verktyg vi vet är rätt och försöker ha en ängels tålamod med vår viljestarka, upproriska och högintensiva son. Jag ser att all hans utveckling är positiv. Han är nyfiken, verbal, modig och kärleksfull. Allt kommer att bli precis som det ska. Just nu är han tillräckligt trotsig, våldsam och intensiv för att jag ska behöva lite hjälp för att ta oss igenom den här fasen med familjen i behåll.

 

[Midsommarblomster]

Tredje rymningen så nu har vi gått in och låst dörrarna. Försökte att inte skratta när en naken liten rumpa fullkomligt lubbar över gräsmattan bort mot lekplatsen. Tror han att jag inte kan komma ikapp?

 

[Nordthor]

Tredje rymningen så nu har vi gått in och låst dörrarna. Försökte att inte skratta när en naken liten rumpa fullkomligt lubbar över gräsmattan bort mot lekplatsen. Tror han att jag inte kan komma ikapp?

Om han inte springcyklar eller cyklar än så vill jag bara varna för den perioden. De går från snabba till ninjasnabba. Hade en högst ovärdig språngmarsch efter min unge som drog iväg på springcykel (givetvis utan hjälm ). Alltså han utökade avståndet riktigt snabbt och effektivt. Själv sprang jag i birkenstock vilket med undantag från flip-flop kan vara det sämsta man kan ha på fötterna under en språngmarsch

 

[Snubbelfot]

Ett knappt 4-årigt långfinger får nästan, men bara nästan, plats mellan kedja och kuggkrans på en påhängscykel.

 

[Midsommarblomster]

Om han inte springcyklar eller cyklar än så vill jag bara varna för den perioden. De går från snabba till ninjasnabba. Hade en högst ovärdig språngmarsch efter min unge som drog iväg på springcykel (givetvis utan hjälm ). Alltså han utökade avståndet riktigt snabbt och effektivt. Själv sprang jag i birkenstock vilket med undantag från flip-flop kan vara det sämsta man kan ha på fötterna under en språngmarsch

Jo då, han har både springcykel och sparkcykel som han startar igång som en motorcykel, med tillhörande ljud och handrörelse innan han drar iväg. Bara en tidsfråga innan han kommer på att de går att använda som flyktfordon Tur att hans pappa kan komma upp i nästan 30 km/h, upptäckte vi när vi tävlade med flakmoppen på landet. Hans mor är något långsammare, och bor i Birken (Ett beslut jag får omvärdera just nu..)

 

[Midsommarblomster]

”Tycker du mig är bra.. och snäll?”

En sista fråga innan han slöt sina små blå och somnade

 

[FeatherCloud]

Vi tog en sista utflyktsdag innan pappaveckan för att besöka ett naturum i närheten och har bland annat håvat insekter, väldigt mysigt
Det ska ändå bli lite skönt med en vecka utan barnen, de ska åka och hälsa på sin farfar och kommer ha det toppen, och jag kommer hinna vila, läsa, dreja och fixa hemma. Sen när de kommer tillbaka är det deras sista sommarlovsvecka innan förskola och fritids drar igång, sommaren har gått galet fort..

 

[Fille]

Vi tog en sista utflyktsdag innan pappaveckan för att besöka ett naturum i närheten och har bland annat håvat insekter, väldigt mysigt
Det ska ändå bli lite skönt med en vecka utan barnen, de ska åka och hälsa på sin farfar och kommer ha det toppen, och jag kommer hinna vila, läsa, dreja och fixa hemma. Sen när de kommer tillbaka är det deras sista sommarlovsvecka innan förskola och fritids drar igång, sommaren har gått galet fort..

Håller med om att det gått galet fort! Jag är lärare och det känns som om att jag gick på semester nyss, men sex veckor har redan gått, börjar arbeta igen om ca två veckor! Fattar inte hur tiden kan gå så galet fort!

Vi ska ut och jaga kantareller idag, får se om vi får någon fångst

 

[Midsommarblomster]

Vi har en vecka kvar av semestern, jobbar sedan en vecka och har sedan en till vecka i augusti. Det gör mig verkligen inget! Jag är ganska dålig på att ha semester, inte för att jag är någon workoholic men för att jag trivs med rutiner och projekt. Jag är lite för rastlös för långa dagar på stranden utan vill hellre måla huset eller gräva i rabatten. Men, det är ju lite svårt med småbarn. Jag ser fram emot när de blir lite större och man kan göra sånt ihop i lite högre grad. Vi bakade bullar en dag och det var såklart lite väl rörigt () men ändå väldigt mysigt.

Sen tycker jag att sensommaren och tidig höst är den bästa tiden på året! Svalt, lugnt och riktigt hög mysfaktor!

 

[FeatherCloud]

Vi har en vecka kvar av semestern, jobbar sedan en vecka och har sedan en till vecka i augusti. Det gör mig verkligen inget! Jag är ganska dålig på att ha semester, inte för att jag är någon workoholic men för att jag trivs med rutiner och projekt. Jag är lite för rastlös för långa dagar på stranden utan vill hellre måla huset eller gräva i rabatten. Men, det är ju lite svårt med småbarn. Jag ser fram emot när de blir lite större och man kan göra sånt ihop i lite högre grad. Vi bakade bullar en dag och det var såklart lite väl rörigt () men ändå väldigt mysigt.

Sen tycker jag att sensommaren och tidig höst är den bästa tiden på året! Svalt, lugnt och riktigt hög mysfaktor!

Fattar hur du menar I år är första året som jag kunnat fixa och jobba med barnen hemma, eftersom de leker så bra själva, men även i år har tex gräset och tvätten fått vänta till pappaveckan
Jag är ingen ligga på stranden-människa heller utan vill varva utflykter med hemmaprojekt. Vi har badat också men kanske 2 timmarsbad och inte heldagar. Tycker vi haft en bra balans den här sommaren, så skulle gärna haft 4-5 veckor till

 

[Midsommarblomster]

Var på badhuset med barnen idag och hade en riktigt rolig förmiddag. De hade fått ett nytt cyklop, ett sånt som man spänner över hela ansiktet. Sonen överraskade med att dra på sig det utan tvekan och sprattlade runt länge utan puffar för att komma ner en bit. Han var överförtjust, jag sa att han var modig och att han ju nästan kunde simma utan puffar på. Då reagerade dottern och ville absolut testa det, men när jag skulle dra banden över huvudet på henne så slog hon bakut och puttade bort det. Det här är tjejen som inte vill ha för tighta kläder, och absolut inte tröjor med för liten ringning runt halsen så att det känns som att tröjan fastnar när hon ska ta av den. Hon får panik, så jag var inte det minsta förvånad över att cyklopet skulle vara för obehagligt för henne.

När vi sedan mötte upp maken ropade båda barnen högt att de testat cyklopet och simmat utan puffar. Jag sa ingenting, utan undrade mest om hon skulle säga något om det eller låta sig leva i den fantasin lite. När maken svarade med förtjusning så började hon gråta, och erkände att hon inte vågat testa. Mitt hjärta brast verkligen, och när sonen somnat i bilen pratade vi en stund om att det modigaste man kan göra är att säga nej till något som man inte vågar göra, även om någon annan vill att man testar. Att vara sig själv och göra det man själv vill. Det gav mig också lite en tankeställare till hur vår uppmuntran kan slå fel ibland. Framför allt känns det otroligt fint att få ha den här typen av diskussioner nu när de börjar bli större, och få vara vägledare.

 

[turbofling]

Var på badhuset med barnen idag och hade en riktigt rolig förmiddag. De hade fått ett nytt cyklop, ett sånt som man spänner över hela ansiktet. Sonen överraskade med att dra på sig det utan tvekan och sprattlade runt länge utan puffar för att komma ner en bit. Han var överförtjust, jag sa att han var modig och att han ju nästan kunde simma utan puffar på. Då reagerade dottern och ville absolut testa det, men när jag skulle dra banden över huvudet på henne så slog hon bakut och puttade bort det. Det här är tjejen som inte vill ha för tighta kläder, och absolut inte tröjor med för liten ringning runt halsen så att det känns som att tröjan fastnar när hon ska ta av den. Hon får panik, så jag var inte det minsta förvånad över att cyklopet skulle vara för obehagligt för henne.

När vi sedan mötte upp maken ropade båda barnen högt att de testat cyklopet och simmat utan puffar. Jag sa ingenting, utan undrade mest om hon skulle säga något om det eller låta sig leva i den fantasin lite. När maken svarade med förtjusning så började hon gråta, och erkände att hon inte vågat testa. Mitt hjärta brast verkligen, och när sonen somnat i bilen pratade vi en stund om att det modigaste man kan göra är att säga nej till något som man inte vågar göra, även om någon annan vill att man testar. Att vara sig själv och göra det man själv vill. Det gav mig också lite en tankeställare till hur vår uppmuntran kan slå fel ibland. Framför allt känns det otroligt fint att få ha den här typen av diskussioner nu när de börjar bli större, och få vara vägledare.

Det är ngt som jag pratar om ofta med barnen, det är modigt att säga nej när man inte vill/vågar. Samtidigt är det också modigt att våga prova ngt som man först inte vågade. Det är en balansgång som inte är helt lätt, att avstå och att våga prova. (Jag har själv många rädslor och det är en skön känsla att klara ngt när man först inte vågade samtidigt som det är jobbigt att ha en press att man ska prova)

 

[Midsommarblomster]

Det är ngt som jag pratar om ofta med barnen, det är modigt att säga nej när man inte vill/vågar. Samtidigt är det också modigt att våga prova ngt som man först inte vågade. Det är en balansgång som inte är helt lätt, att avstå och att våga prova. (Jag har själv många rädslor och det är en skön känsla att klara ngt när man först inte vågade samtidigt som det är jobbigt att ha en press att man ska prova)

Ja, det är en väldigt svår balansgång! Dottern är en försiktig tjej som ofta tvekar. Det är fantastiskt att se henne när hon väl gör någonting ändå, för ofta upptäcker hon att det inte var farligt alls och hon blir så stolt att hon nästan spricker. Här har sonen varit bra draghjälp eftersom han springer rakt in i saker (vare sig han bör eller inte), och då blir hon nyfiken. Man vill ju ge henne det där, nya upplevelser och känslan av att våga. Samtidigt så kanske hon är och kommer förbli en försiktig typ, och då vill jag inte att hon ska känna att det är bättre att vara någonting annat. Att vara som hennes bror.

Jag gissar att man kanske kan prata om att man kan vara modig på olika sätt. Det kan vara modigt och bra att våga testa något nytt, det kan också vara modigt och bra att lyssna på sin magkänsla och inte göra saker man inte är bekväm med. Man måste känna själv. Vi försöker också säga att man inte behöver testa nu, man kan vänta och se hur det känns en annan dag. Så att det inte blir så mycket ”nu eller aldrig”.

(Maken var tydligen en som tittade på som barn. Han kunde sitta stilla och iaktta andra barn länge, tills han själv ville vara med och då visste han redan hur leken gick till. Han lärde sig tydligen simma så, satt på poolkanten och tittade tills han efter lång tid hoppade i och det gick hyfsat bra. Själv var, och är, jag mer trial and error.)

 

[vemsomhelst123]

Var på badhuset med barnen idag och hade en riktigt rolig förmiddag. De hade fått ett nytt cyklop, ett sånt som man spänner över hela ansiktet. Sonen överraskade med att dra på sig det utan tvekan och sprattlade runt länge utan puffar för att komma ner en bit. Han var överförtjust, jag sa att han var modig och att han ju nästan kunde simma utan puffar på. Då reagerade dottern och ville absolut testa det, men när jag skulle dra banden över huvudet på henne så slog hon bakut och puttade bort det. Det här är tjejen som inte vill ha för tighta kläder, och absolut inte tröjor med för liten ringning runt halsen så att det känns som att tröjan fastnar när hon ska ta av den. Hon får panik, så jag var inte det minsta förvånad över att cyklopet skulle vara för obehagligt för henne.

När vi sedan mötte upp maken ropade båda barnen högt att de testat cyklopet och simmat utan puffar. Jag sa ingenting, utan undrade mest om hon skulle säga något om det eller låta sig leva i den fantasin lite. När maken svarade med förtjusning så började hon gråta, och erkände att hon inte vågat testa. Mitt hjärta brast verkligen, och när sonen somnat i bilen pratade vi en stund om att det modigaste man kan göra är att säga nej till något som man inte vågar göra, även om någon annan vill att man testar. Att vara sig själv och göra det man själv vill. Det gav mig också lite en tankeställare till hur vår uppmuntran kan slå fel ibland. Framför allt känns det otroligt fint att få ha den här typen av diskussioner nu när de börjar bli större, och få vara vägledare.

Jag tänker att det viktigaste är att man får lov att vara olika. Vi umgås mycket med barnets kompis och hens mamma, på nivån semestrar ihop och äter middag någon gång i veckan. Barnen är nästan som syskon (bägge ensambarn) och bara några veckor skiljer i ålder. Barnen är väldigt olika egentligen, vi som föräldrar är väldigt olika. Men vi är helt öppna med det, man tänker olika, man agerar olika. Barnen blir som du skriver lite draghjälp åt varandra den ena är och har varit totalt orädd för fysiska utmaningar, den andra är ett socialt litet geni som skaffar nya vänner direkt och som inte drar sig för att själv gå och beställa en extra Festis om vi äter ute. Men lite fegare när det gäller tex klättra, simma, höjder osv. Den ena är otroligt dramatisk när det gäller skador, den andra är stoisk och biter ihop, det är också bra att lära sig att man inte behöver riva upp land och jord för ett sår men också att man inte behöver bita ihop när något gör ont.
Jag firade en kompis barn som fyllde två häromdagen, var så fascinerad över hur föräldrarna till de två mindre barn som var där kunde sitta och dricka kaffe helt obrydda. Har nåt minne av mitt barn på kalas i den åldern där jag fick springa runt och jaga så inget förstördes och hur hen till slut flög som en vante över en tröskel med en ballong i famnen som smällde och någon mamma till ett typ lika gammalt barn som satt tyst och ritade sen typ en timme sa ”det där är inte så bra för hörseln” . What to do liksom… barn är som de är sen får vi hjälpa dem med broms och gas beroende på vad det gäller.

 

[Nordthor]

Fortsätter att beta av saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra som förälder... Beställde nyss blink-skor till sonen tex