Vad gör vi? Kids edition del 5

Bukefalos 30 år!

Du är bara några månader bort från "då får du inte komma på mitt kalas" :nailbiting:🙈

Skämt å sido, det är en balansgång det där. Dels superviktigt att prata med barnen om hur andra uppfattar det man säger osv. Men också är det nog ofta så att barnen inte alls tolkar in allt de vi vuxna gör. Tycker tex att det oftast ha varit så att "min bästa kompis" byts mellan barnen var och varannan dag och många har 17 olika bästa kompisar :)
Och så bråkar dom "du är inte min bästa kompis längre" och 10 min senare är dom bästa kompisar igen.
 
Lilla E "behövde en tygbit" och då gör man tydligen såhär med soffan :banghead: :crazy:
20251015_142433.webp

Och ni ska inte tro att hålet sitter på något undanskymt ställe, nejdå. Mitt på divankudden har vi nu ett 5 cm hål. Så nu har dottern strikt saxförbud igen, dvs hon får bara använda bebissaxen som enbart klipper ritpapper.
 
Här hade vi sista BVC-besöket för S igår, det känns lite sorgligt tycker jag 😅, tiden går så fort och det är så dubbelt, som vid alla milstolpar känns det både som att jag är så glad och tacksam för att de utvecklas och som att allt bara blir roligare med tiden, samtidigt som jag känner hur tiden rinner ifrån mig. Småbarnsåren gick så fort, det blev ju så när barnen kom samtidigt. H ska dit i början av november för sista besöket och jag tror att jag kanske snor åt mig det också för jag tycker BVC är så mysigt.
 
Här hade vi sista BVC-besöket för S igår, det känns lite sorgligt tycker jag 😅, tiden går så fort och det är så dubbelt, som vid alla milstolpar känns det både som att jag är så glad och tacksam för att de utvecklas och som att allt bara blir roligare med tiden, samtidigt som jag känner hur tiden rinner ifrån mig. Småbarnsåren gick så fort, det blev ju så när barnen kom samtidigt. H ska dit i början av november för sista besöket och jag tror att jag kanske snor åt mig det också för jag tycker BVC är så mysigt.

Det där kan jag också tänka på ibland. Vi har ju ändå ett år mellan våra, men det sa ändå ”poff” och så fanns det inget bebishull kvar i huset längre. På gott och ont så går ju faserna fasligt snabbt förbi när man inte spridit ut det.
 
Inatt hade jag inte dragit ner rullgardinen, jag tycker inte att det behövs nu när det är så mörkt och dessutom är det lite mysigt att gatlyktorna utanför kan bli en nattlampa. Så när dotter vaknade sa hon direkt: "Kolla, en prick!" och pekade upp i himlen. Jag svarade att det var en stjärna. Då klättrade hon fram till fönstret och sa "Wow!" när hon såg hur många det var. "Jag har aldrig sett stjärnor förut, vad fina dom är! Jag önskar att vi kunde ha en här inne". Sen frågade hon var alla planeterna är.

När vi kom ut genom dörren senare var båda barnen helt förundrade över att det plötsligt var frost på marken. Dom ville känna på det, plocka klöver med frost på och springa i frosten. Närmare förskolan dök soluppgången upp mellan träden och jag sa: "Har ni sett, vilken vacker soluppgång!" Dottern höll med, och ville att jag skulle berätta för hennes fröknar att vi sett soluppgången för hon kunde inte säga ordet. Jag sa att det kan du visst, sol-upp-gång heter det, testa! Så tränade hon när vi gick över gården, slängde av sig sin overall i hallen och sprang in till sin fröken och berättade att hon sett soluppgången. Men först efter att hon visat sin nya tröja med en enhörning på.

Ibland spricker man av hur slitsamt det är med barn och ibland spricker man av all kärlek.
 
Inatt hade jag inte dragit ner rullgardinen, jag tycker inte att det behövs nu när det är så mörkt och dessutom är det lite mysigt att gatlyktorna utanför kan bli en nattlampa. Så när dotter vaknade sa hon direkt: "Kolla, en prick!" och pekade upp i himlen. Jag svarade att det var en stjärna. Då klättrade hon fram till fönstret och sa "Wow!" när hon såg hur många det var. "Jag har aldrig sett stjärnor förut, vad fina dom är! Jag önskar att vi kunde ha en här inne". Sen frågade hon var alla planeterna är.
Vad mysigt! 🥰
Vi hade en liknande upplevelse i förrgår. Ofta på kvällen när det är mörkt så frågar killarna "Kan man gå ut nu?". Jag brukar svara att man kan om man måste, och så är det bra med det. Men nu när det bara var jag och en kille hemma så passade vi faktiskt på. Klädde på oss igen, bytte batterier i ficklampor, och gick ut i den nästan kolmörka, kalla, stilla och stjärnklara kvällen. Vi lyste på saker och tittade hur de såg ut, upptäckte djur, lyste nära och långt, tittade på stjärnor och blinkande flygplan. En av de där stunderna man kommer att komma ihåg hela livet. :heart
 
Idag fyller min näst minsta 8 ar, helt galet. Häromdagen var det 20 ar sen jag och min man träffades första gangen, det är halva mitt liv. Nästa ar tar min äldsta studenten.

Jag hinner inte med, kan ngn skruva ner tempot lite?

I eftermiddag blir det kalas pa en gard med alpakor, vi brukar oftast ha kalasen hemma men iar blir det där. Känns bade skönt och lite konstigt. Lite rädd bara för att köra dit, det ligger en bit upp i bergen och med en smal väg med brant pa sidorna. Jag har ordentligt höjdrädd och blunda är lite dumt när man kör bil.
 
Vad mysigt! 🥰
Vi hade en liknande upplevelse i förrgår. Ofta på kvällen när det är mörkt så frågar killarna "Kan man gå ut nu?". Jag brukar svara att man kan om man måste, och så är det bra med det. Men nu när det bara var jag och en kille hemma så passade vi faktiskt på. Klädde på oss igen, bytte batterier i ficklampor, och gick ut i den nästan kolmörka, kalla, stilla och stjärnklara kvällen. Vi lyste på saker och tittade hur de såg ut, upptäckte djur, lyste nära och långt, tittade på stjärnor och blinkande flygplan. En av de där stunderna man kommer att komma ihåg hela livet. :heart

Åh, vad fint det lät! Min äldsta är fortfarande lite mörkrädd, men själv gillar jag mörkret så jag längtar tills vi kan göra sånt här. Ser fram emot att göra en liten slinga med reflexer att lysa på och promenera.
 
Åh, vad fint det lät! Min äldsta är fortfarande lite mörkrädd, men själv gillar jag mörkret så jag längtar tills vi kan göra sånt här. Ser fram emot att göra en liten slinga med reflexer att lysa på och promenera.
Vi bor ju relativt nära varandra. Friluftsfrämjandet har reflex promenad och korvgrillning på höstlovet i Farsta. Vi är sugna på att åka dit 😃
 
Håller med de som skriver om hur fort det går... Ikväll var vi spontant inbjudna till barnens kompisar (två jämnåriga med mina) på pizzakväll. Alla fyra barnen har lekt och myst ihop hela kvällen utan ett enda bråk. Så sent som i somras var båda minstingarna påtagligt mindre och gnälligare och kunde bara hålla sams någon kvart i taget. Nu hänger de ihop som små plåster. Stora barnen har spelat Minecraft och kommer och berättar saker med engelska termer. Och det går att hålla konversationer,bara en sån sak. Så glad jag blir av att ha fina vänner att umgås med. ❤️
 
Nä nu är ni lite för positiva i den här tråden tycker jag. :D Nu är det dags för negativ historia igen. 2,5 åringen har nu fått de STORA känslorna vilket späts på av att han fått en lillasyster och min föräldraförmåga varit lite påverkad av höggravida och snitt. I denna situation har det här hemma uppfunnits en ny extremsport. Den går ut på att jag febrilt sitter med droppande svett och 180 i puls och letar på Spotify och försöker hitta vilken låt han menar när han skriker att han vill dansa till hoppa hoppa, följt av högre och högre dinosaurievrål och fler och fler tårar varje gång jag väljer fel.
 
Museidag i Göteborg idag. Vi valde mellan Sjöfartsmuseet och Naturhistoriska, och landade på det senare.
Litet av en metaupplevelse där museet i sig självt (läs: inte bara dess artefakter och utställningar) är en stor del av det bevaransvärda. Litet för stor del faktiskt. Det mesta känns orört sedan 1923, och även om jag är rätt så förändringsobenägen i grunden så kändes det hyfsat mossigt. Framför allt med två 3-åringar.
När man vet vad somliga museer gör för att väcka nyfikenhet och intresse, både hos barn och vuxna, så blev det bara frustrerande. Platt och ointressant ljussättning i montrar med fantastiskt innehåll. Otydliga och/eller pyttesmå infoskyltar. Montrar där mycket var så högt placerat att barnen måste lyftas för att se. Och över alltihopa en katastrofal akustik, där även en normalkänslig bara vill fly. Jag hade glömt hur trist ett museum kan kännas. :crazy:
(Men personalen var trevlig och fiket fint.)
 
Hemkomna efter en helg med husvagnen. Premiär på ALV idag, dottern har fått krama Pippi, se Pippi-föreställning, ridit ponny för första gången, åkt 100 gånger i rutschkanorna (favoriten) och köpt med Pippi-spel och pussel hem. Otroligt härlig helg och hon stupade I säng vid nattning, trött och väldigt nöjd tjej. :heart
 
Helt slut som mamma efter en vecka med barnen i sträck (vi byter vanligtvis 3-1-3 för att få lite vila och minska saknaden). Vi har varit iväg över helgen och firat ungarnas kusin, vilket tajmat med att lilla E haft en riktig "allt är skit och alla gör fel"-helg. Det suger musten ur mig, speciellt som alla invändningar skriks fram, ungefär 20 cm från mitt huvud. Och både när hon är glad och när hon är arg ska det slåss/knuffas/sparkas. Antingen som bus eller för att hon tycker man är dummast i världen...

Och mina försök att rädda allehanda situationer från tredje världskriget genom distraktioner (typ, jag lyckas vända sura situationer och fånga damens intresse genom att säga "du kanske vill bära den/hämta den/öppna den/etc lilla E?" ignoreras totalt av både barn och gamlingar och 9 gånger av 10 gör någon annan exakt det jag just föreslagit att lilla E ska göra (pga att barn är barn och gamlingar är mer eller mindre döva) sekunderna efter att jag sagt det. Vilket leder till... Tredje världskriget.

Vi avslutade kvällen fint iallafall, sa att vi haft roligt i helgen (för det har vi ju också) och "älskar dig mamma/lilla E". Men det ska trots allt bli skönt med lite barnfritt nästa vecka 😵‍💫🤪:sleep::crazy:
 
Och vi har en väldigt känslig sjuåring vars kompisar (och andra barn) är alldeles för tuffa ibland :(
Han ville inte vara med och bowla som avslutning på fotbollen (men pappan är tränare så de åkte ändå och det gick ok), tycker det stundtals är jobbigt i skolan och vill inte ha sitt födelsedagskalas för att han är rädd att någon ska vara elak.
 
Och vi har en väldigt känslig sjuåring vars kompisar (och andra barn) är alldeles för tuffa ibland :(
Han ville inte vara med och bowla som avslutning på fotbollen (men pappan är tränare så de åkte ändå och det gick ok), tycker det stundtals är jobbigt i skolan och vill inte ha sitt födelsedagskalas för att han är rädd att någon ska vara elak.
Åh, sånt här träffar mig rakt i hjärtat 💔 Och säkert till stor del för att jag har en känslig treåring och att jag ibland är så himla rädd för hur omvärlden ska behandla honom.

Heja din pojke, och hoppas att födelsedagsfirandet ändå kan bli något positivt i slutändan!
 

Liknande trådar

  • Barnböcker (utbruten från Vad gör vi? Kids edition del 5)
  • Särintressen hos barn
  • Vad gör vi? CCXXX
  • Ryggsäck till första klass

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp