Vad gör vi? Kids edition del 5

[Blyger]

Jag får inte ha nånting från växthuset ifred. Idag "snodde" lilleman en paprika som jag tänkt ha till lunchen och gnagde i sig som om det vore ett äpple. Bra att han gillar frukt och grönt, men ibland skulle jag vilja smaka också

Så har mina ungar också varit, saker hann sällan in från växthuset utan försvann på vägen

 

[sthu]

Så har mina ungar också varit, saker hann sällan in från växthuset utan försvann på vägen

Det är ju egentligen positivt, men jag vill ju också smaka

 

[Mirre]

Egentid med äldsta idag, sedan kom vi hem till krasslig 6 åring. Nu sover yngsta och de två stora spelar tvspel

 

[turbofling]

Idag behövde vi aka hemifran mellan 8:30 och 8:40 för fotbollssmatch. Funderade pa om vi skulle ställa en väckarklocka men min man menade att sa länge sover vi ju aldrig ända. Jag ställde klockan för säkerhetsskull. Vi vaknar 8:20 i lite smatt panik. Klockan hade jag ställt för fel dag. Men i turbofart kom vi iväg och var pa plats bara 5 min sent.
Vi sov 11 timmar inatt, antar att vi behövde det, senaste veckorna har varit väldigt intensiva men ett lite lugnare uppvaknande hade varit skönt

 

[bettysmatte]

Inte provat just det märket, men han fick låna ett par fodrade på förskolan. De trillade av de med. Han har inga stövelfötter

Stövlar har rätt lätt för att glida av, men de flesta av "mina" småbarn på jobbet har någon typ av overall/regnbyxor/överdragsbyxor med gummiband under foten. Skulle inte det kunna funka för att hindra att stövlarna åker av?

 

[sthu]

Stövlar har rätt lätt för att glida av, men de flesta av "mina" småbarn på jobbet har någon typ av overall/regnbyxor/överdragsbyxor med gummiband under foten. Skulle inte det kunna funka för att hindra att stövlarna åker av?

Nä, det hjälper inte. Stövlarna åker av ändå.
Men vi hittade ett par bra skor på Gekås. Eller känga kanske man ska kalla det.

 

[turbofling]

Kan inte barnen, du och mannen ansvara för varsin dag? Dvs alla väljer iaf en rätt per vecka (eller två om ni äter både lunch och middag). Finns tiden och det funkar så lagar även väljaren maten/alt hjälper dig, för visst har du ganska stora barn?

Så slipper du vara ensam ansvarig, alla blir nöjda minst en dag i veckan och kanske blir maten mer intressant när man själv blir delaktig

Det har vi provat men det blev väldigt mkt samma mat eller "jag vet inte vad jag vill äta, det spelar ingen roll".
Jag funderade pa att anmäla de minsta barnen till fritids bara för att dom ska fa lunch men det blir lite dyrt (fritdskostnad + lunch) för ngt som jag egentligt inte behöver.

Lite avunddsjuk pa den svenska skolmaten just nu, skulle varit skönt att bara planera mat pa kvällen och inte bade lunch och kväll.

Jag är generellt lite frusterad över matrutinerna/matsituationen här hemma. Det känns som jag börjar med lunch vid 12 och kan städa iordning i köket efter 15 (barnen kommer hem för lunch vid sa olika tider) och sen är det snart dags att börja med kvällsmat (fast da turas jag och min man om med matlagning och föräldrataxi).

Men sa kom jag pa att jag kan ju använda menyerna med maten som serveras pa fritids och anpassa lite (=alltid pasta som extra tillbehör). Da far jag nya ideer, lite mer variation och jag slipper lägga ner tid pa att fundera pa vad vi äta. Pa kvällen lägger jag ner lite mer tid pa vad vi ska äta, da är det iaf en som blir nöjd (min man). Och passar det inte barnen sa far dom äta en macka/müsli eller rester. Hoppas min plan fungerar.

 

[FeatherCloud]

Det har vi provat men det blev väldigt mkt samma mat eller "jag vet inte vad jag vill äta, det spelar ingen roll".
Jag funderade pa att anmäla de minsta barnen till fritids bara för att dom ska fa lunch men det blir lite dyrt (fritdskostnad + lunch) för ngt som jag egentligt inte behöver.

Lite avunddsjuk pa den svenska skolmaten just nu, skulle varit skönt att bara planera mat pa kvällen och inte bade lunch och kväll.

Jag är generellt lite frusterad över matrutinerna/matsituationen här hemma. Det känns som jag börjar med lunch vid 12 och kan städa iordning i köket efter 15 (barnen kommer hem för lunch vid sa olika tider) och sen är det snart dags att börja med kvällsmat (fast da turas jag och min man om med matlagning och föräldrataxi).

Men sa kom jag pa att jag kan ju använda menyerna med maten som serveras pa fritids och anpassa lite (=alltid pasta som extra tillbehör). Da far jag nya ideer, lite mer variation och jag slipper lägga ner tid pa att fundera pa vad vi äta. Pa kvällen lägger jag ner lite mer tid pa vad vi ska äta, da är det iaf en som blir nöjd (min man). Och passar det inte barnen sa far dom äta en macka/müsli eller rester. Hoppas min plan fungerar.

Låter ju som en bra idé att inspireras av fritidsmaten
Jag hade nog också tänkt att det är okej om det blir mycket samma mat. Man kan inte förvänta sig underverk från dag 1, utan håller man i kanske de med tiden varierar sig mer. Poängen är ju att barnen ska (tvingas) bli mer involverade, jag tänker att de är stora nog att förstå att du varken kan eller vill ansvara på det sättet du gör? Och väljer barnet ingenting alls, ja då får man kanske äta macka/inget/frukt den måltiden?

 

[turbofling]

Låter ju som en bra idé att inspireras av fritidsmaten
Jag hade nog också tänkt att det är okej om det blir mycket samma mat. Man kan inte förvänta sig underverk från dag 1, utan håller man i kanske de med tiden varierar sig mer. Poängen är ju att barnen ska (tvingas) bli mer involverade, jag tänker att de är stora nog att förstå att du varken kan eller vill ansvara på det sättet du gör? Och väljer barnet ingenting alls, ja då får man kanske äta macka/inget/frukt den måltiden?

Ja, jag känner att jag inte orkar fixa hur mycket som helst. Samtidigt vill jag gärna att dom äter ngt, mest för min egna skull, humöret pa vissa av barnen med för lite mat i magen är inte roligt . Nu blir det sa att dom far önska mat när vi har vart familjemöte pa söndagkvällar. Sen fyller jag pa med "fritidsmat" och pasta som "nödmat" och den som inte är nöjd far laga sin egen mat (och städa köket efter sig).Kan ju hoppas att dom tröttnar pa pasta efter ett tag och äter ngt annat iaf ibland.

 

[Kilauea]

Nån som kan skicka lite styrka i att orka med femåring som inte lyssnar, typ alls? Storebror hade också en jobbig period i samma ålder, men inte alls på samma vis.

 

[FeatherCloud]

Lilla E hostade hela kvällen igår och hela natten, så idag fick hon stanna hemma. Jag (och pappan också) har varit väldigt förskonad från vabb senaste åren så det är ganska mysigt när det väl inträffar. Vi kör mest soffmys med film och så kan jag passa på att tvätta och baka lite.

 

[Human]

Jag blir så stolt över mina äldste son (3,5 år) och den resa han gjort vad gäller mat. Under dryga två år (från 6 månader tillbaka 2,5 år) fick vi inte ihop honom mat, alls. När det var som värst var det enda han åt hundmat, välling och ibland cheerios. Han hade ingen maträtt som funkade, inte pasta och inte pannkakor eller något sånt alls. Jag tvingades bita ihop och le så många gånger när bekanta lite överslätande sa att "Det finns inga barn i Sverige idag som frivilligt svälter ihjäl vet du!" eftersom jag aldrig varit orolig för hans överlevnad eller utveckling utan bara fruktade det eviga låga blodsocker-humöret som vi behövde hantera.

Spola fram tiden tills igår. Jag serverade pyttipanna till middag. Stora sonen tittar på sin tallrik och konstaterar att han inte tycker om kött. Helt ok svarade jag, bara lägg det åt sidan. Sonen sorterar ut köttbitarna i en hög och fortsätter sen att äta baconet, korven, potatisen och klagar inte ens över att det ibland slank med någon lökbit. Jag behöver inte ens mata honom. När tallriken är tom (sånär som på köttet då) ber han om mer.

Jag vet att jag har beskrivit en helt vardaglig middag, men det är inte så länge sen som jag drömde om att det skulle finnas någon mat som han skulle kunna äta frivilligt. Så stolt över honom, och över oss föräldrar som härdat ut det här.

 

[Aconite]

Nån som kan skicka lite styrka i att orka med femåring som inte lyssnar, typ alls? Storebror hade också en jobbig period i samma ålder, men inte alls på samma vis.

Samma här fast med 3.5-åring. Funderar på om extremt selektiv hörsel ingår i något slags utvecklingssprång. I kombination med barnets vanliga initiativförmåga och gränstestande är det minst sagt utmanande

 

[Midsommarblomster]

Jag blir så stolt över mina äldste son (3,5 år) och den resa han gjort vad gäller mat. Under dryga två år (från 6 månader tillbaka 2,5 år) fick vi inte ihop honom mat, alls. När det var som värst var det enda han åt hundmat, välling och ibland cheerios. Han hade ingen maträtt som funkade, inte pasta och inte pannkakor eller något sånt alls. Jag tvingades bita ihop och le så många gånger när bekanta lite överslätande sa att "Det finns inga barn i Sverige idag som frivilligt svälter ihjäl vet du!" eftersom jag aldrig varit orolig för hans överlevnad eller utveckling utan bara fruktade det eviga låga blodsocker-humöret som vi behövde hantera.

Spola fram tiden tills igår. Jag serverade pyttipanna till middag. Stora sonen tittar på sin tallrik och konstaterar att han inte tycker om kött. Helt ok svarade jag, bara lägg det åt sidan. Sonen sorterar ut köttbitarna i en hög och fortsätter sen att äta baconet, korven, potatisen och klagar inte ens över att det ibland slank med någon lökbit. Jag behöver inte ens mata honom. När tallriken är tom (sånär som på köttet då) ber han om mer.

Jag vet att jag har beskrivit en helt vardaglig middag, men det är inte så länge sen som jag drömde om att det skulle finnas någon mat som han skulle kunna äta frivilligt. Så stolt över honom, och över oss föräldrar som härdat ut det här.

Vilka framsteg! Kan inte föreställa mig vilken utmaning det måste ha varit för er. Bra kämpat, och hoppas verkligen det fortsätter i samma riktning!

 

[Dorinda]

Jag blir så stolt över mina äldste son (3,5 år) och den resa han gjort vad gäller mat. Under dryga två år (från 6 månader tillbaka 2,5 år) fick vi inte ihop honom mat, alls. När det var som värst var det enda han åt hundmat, välling och ibland cheerios. Han hade ingen maträtt som funkade, inte pasta och inte pannkakor eller något sånt alls. Jag tvingades bita ihop och le så många gånger när bekanta lite överslätande sa att "Det finns inga barn i Sverige idag som frivilligt svälter ihjäl vet du!" eftersom jag aldrig varit orolig för hans överlevnad eller utveckling utan bara fruktade det eviga låga blodsocker-humöret som vi behövde hantera.

Spola fram tiden tills igår. Jag serverade pyttipanna till middag. Stora sonen tittar på sin tallrik och konstaterar att han inte tycker om kött. Helt ok svarade jag, bara lägg det åt sidan. Sonen sorterar ut köttbitarna i en hög och fortsätter sen att äta baconet, korven, potatisen och klagar inte ens över att det ibland slank med någon lökbit. Jag behöver inte ens mata honom. När tallriken är tom (sånär som på köttet då) ber han om mer.

Jag vet att jag har beskrivit en helt vardaglig middag, men det är inte så länge sen som jag drömde om att det skulle finnas någon mat som han skulle kunna äta frivilligt. Så stolt över honom, och över oss föräldrar som härdat ut det här.

Whoop whoop!
Snyggt jobbat av er

Min unge har egentligen inga problem alls med mat, han äter ALLT på förskolan. Hemma är han jättwpicky om det inte är pasta, potatis eller havregrynsgröt…..
Jag hade varit sjukt nöjd med scenariot du beskrev

 

[Snubbelfot]

Ena grabben iväg med en förälder ett par dagar, andra grabben och föräldern hemma. Vilken kontrast!
Just nu, när så stor del av föräldraskapet handlar om konfliktlösning på olika sätt, är det inte hälften så krävande att ha bara en tvilling hemma - det är en tredjedel eller fjärdedel så krävande. Win-win-win-win.

 

[FeatherCloud]

Ena grabben iväg med en förälder ett par dagar, andra grabben och föräldern hemma. Vilken kontrast!
Just nu, när så stor del av föräldraskapet handlar om konfliktlösning på olika sätt, är det inte hälften så krävande att ha bara en tvilling hemma - det är en tredjedel eller fjärdedel så krävande. Win-win-win-win.

Ensamtid med ett barn är verkligen enormt viktigt Det brukar ge positiva avtryck länge efteråt när man väl får till det, tycker jag

 

[Midsommarblomster]

Idag har dottern sin första play-date efter förskolan. Hon har börjat kalla en vän på förskolan sin bästa kompis, och nu ska hon för första gången följa med henne hem efter förskolan. Lägligt nog bor de några hus bort.

Det är såklart urgulligt, samtidigt som tankarna börjar spinna iväg kring att någon form av selektering börjat. Att välja vänner. Det är fint, och viktigt att få göra, och samtidigt komplext för... har alla en bästa vän nu? Eller är det någon som hör kompisarna kalla varandra för bästa vänner, och inte blir kallad det själv? Jag känner lite att mitt mammahjärta inte är redo för allt jag kommer att få se, och höra, under barnens uppväxt. Jag vet inte hur det gick till, för jag har inte varit särskilt barnkär förr, men i samma ögonblick som jag blev mamma så blev jag visst alla barns mamma i hjärtat samtidigt.

 

[Imogen]

Idag har dottern sin första play-date efter förskolan. Hon har börjat kalla en vän på förskolan sin bästa kompis, och nu ska hon för första gången följa med henne hem efter förskolan. Lägligt nog bor de några hus bort.

Det är såklart urgulligt, samtidigt som tankarna börjar spinna iväg kring att någon form av selektering börjat. Att välja vänner. Det är fint, och viktigt att få göra, och samtidigt komplext för... har alla en bästa vän nu? Eller är det någon som hör kompisarna kalla varandra för bästa vänner, och inte blir kallad det själv? Jag känner lite att mitt mammahjärta inte är redo för allt jag kommer att få se, och höra, under barnens uppväxt. Jag vet inte hur det gick till, för jag har inte varit särskilt barnkär förr, men i samma ögonblick som jag blev mamma så blev jag visst alla barns mamma i hjärtat samtidigt.

Du är bara några månader bort från "då får du inte komma på mitt kalas"

Skämt å sido, det är en balansgång det där. Dels superviktigt att prata med barnen om hur andra uppfattar det man säger osv. Men också är det nog ofta så att barnen inte alls tolkar in allt de vi vuxna gör. Tycker tex att det oftast ha varit så att "min bästa kompis" byts mellan barnen var och varannan dag och många har 17 olika bästa kompisar

 

[Midsommarblomster]

Du är bara några månader bort från "då får du inte komma på mitt kalas"

Skämt å sido, det är en balansgång det där. Dels superviktigt att prata med barnen om hur andra uppfattar det man säger osv. Men också är det nog ofta så att barnen inte alls tolkar in allt de vi vuxna gör. Tycker tex att det oftast ha varit så att "min bästa kompis" byts mellan barnen var och varannan dag och många har 17 olika bästa kompisar

Verkligen så! Min dotter har redan börjat med det där, men det låter snarare: ”Då får du inte hälsa på hemma hos mig när jag blir vuxen!” till sin lillebror när hon blir sur, och förvånande nog blir han extremt kränkt och ledsen och vrålar ATT DET FÅR HAN VISST!!