Vad hände, har jag blivit intresserad av en "gubbe" och nu då?

Jag tänker att det inte är den fysiska åldern som spelar någon roll utan var man befinner sig i livet och vilket liv man vill leva. Man kan såklart vilja leva helt olika liv fast man är jämngamla och helt lika fast man har stor åldersskillnad, vill man det spelar ålder ingen roll. Om däremot en part vill ta det lite lugnare och en annan leva mer utåtriktat kan det bli problem, men det är ju inte heller åldersbundet. Vi går igenom olika faser av livet och det funkar bäst om man har en partner som befinner sig i en liknande ens egna.
 
...och här kommer jag och tycker annorlunda.
Jag förstår TS noja. Själv tycker jag inte att ålder bara är en siffra och själv skulle jag akta mig noga för att falla för en 20 år äldre man. Visst, kärlek är vackert och man rår inte för sina känslor, men i ärlighetens namn så tror jag (är i princip bombsäker) att jag skulle backa.

Kalla mig trångsynt eller vad ni vill, men så funkar jag.
 
...och här kommer jag och tycker annorlunda.
Jag förstår TS noja. Själv tycker jag inte att ålder bara är en siffra och själv skulle jag akta mig noga för att falla för en 20 år äldre man. Visst, kärlek är vackert och man rår inte för sina känslor, men i ärlighetens namn så tror jag (är i princip bombsäker) att jag skulle backa.

Kalla mig trångsynt eller vad ni vill, men så funkar jag.
Vad är anledningen till att du skulle backa?
 
Jag är ju en av oss som har frågat @Rugguggla vad det är som gör att hen tvekar pga åldern. Jag vet inte om jag riktigt ser något svar på den frågan, men det är ju heller inget jag kräver.

För egen del är jag ganska säker på att jag skulle ogilla att jag hade fallit för en 20 år äldre man. Mest för att det så tydligt visar ett mönster i heterosexuella relationer som jag inte alls gillar. Normen är helt enkelt att mannen är lite äldre. Är den ena parten mycket äldre, talar normer för att det i så fall är mannen. Därför kan jag tycka att situationen är lite svårhanterlig.

Men det säger ingenting om hur jag faktiskt skulle göra i situationen. Att jag skulle tänka på ovanstående, är jag helt säker på. Men jag vet inte hur jag sen skulle göra.
 
Mina föräldrar har 23 års åldersskillnad och det är nu som pappa börjat bli dement (han är 90 år gammal) men jag tror inte att mamma (som den yngre i förhållandet) ångrar deras relation. De har iallafall haft 28 år tillsammans som gifta i år.

De fick mig som är ca 20 år yngre än deras tidigare barn och är både yngre och äldre än deras barnbarn. Den delen funkar, inga problem.
 
Bästa inlägget!!! Blir SÅ GLAD bara av att läsa detta!
Tack, skönt att du känner så! Vila i att du har en ny vän, se inte så långt framåt i tiden! Gör inte upp planer för resten av livet, utan tänk så här:
Vill jag gå ut och äta med Härliga Mannen på fredag? Jajamen, det vill jag! Och vill han gå ut och äta med dig? Yes! Då blir det en jättetrevlig kväll!
Vill du hellre sitta hemma på fredag för att han fyllt 66 år? Nä, det vill du ju inte! Passa på att gå ut och ha roligt! Det kanske varar en vecka, en månad, du tröttnar om ett halvår, han flyttar till Bahamas... eller så lever ni helt underbart lyckliga tillsammans i massa, massa år! Just nu behöver du inte tänka på det! Lev här och nu!
Gå ut och möt Härliga Mannen, tillåt dig själv att vara kär, och låt det vara bra så!
:heart
 
Jag är ju en av oss som har frågat @Rugguggla vad det är som gör att hen tvekar pga åldern. Jag vet inte om jag riktigt ser något svar på den frågan, men det är ju heller inget jag kräver.

För egen del är jag ganska säker på att jag skulle ogilla att jag hade fallit för en 20 år äldre man. Mest för att det så tydligt visar ett mönster i heterosexuella relationer som jag inte alls gillar. Normen är helt enkelt att mannen är lite äldre. Är den ena parten mycket äldre, talar normer för att det i så fall är mannen. Därför kan jag tycka att situationen är lite svårhanterlig.

Men det säger ingenting om hur jag faktiskt skulle göra i situationen. Att jag skulle tänka på ovanstående, är jag helt säker på. Men jag vet inte hur jag sen skulle göra.

Jag ska försöka sätta ord på hur jag tänker angående åldern. Just nu, just idag tänker jag som flera skrivit, kör på, se vart som händer, ha kul. Samtidigt tänker jag att jag inte vill såra någon,varken honom eller mig själv, att någon av oss trillar dit ordentligt och sen inte kan hantera en så stor åldersskillnad.

Om, jag skriver om det skulle utvecklas till en relation, hur tänker jag då om kanske 5 år när jag förhoppningsvis är relativt pigg och mitt i livet medan han kanske drabbats av ålderskrämpor och inte alls är lika pigg på att utöva fysiska aktiviteter tillsammans som vi skulle kunna göra idag. Andra saker är hur omgivningen skulle ta det, hans barn tex

Men nu har vi ju bestämt att ses igen, så tanken är att känna efter lite hur det känns då. Känns det som att jag vill fortsätta träffas på ett mer intimt plan sen, så får man väl tillsammans diskutera saken med honom och fråga hur han känner omkring det hela.

Vill även skicka ett litet tack till alla som svarat här, det har vart så skönt att ha lite vinklar att ta fast på. Som jag skrev i första inlägget har jag inte så mycket vänner, så jag har ingen att direkt att diskutera det hela med, så det betyder mycket att ha er alla här.
 
Jag ska försöka sätta ord på hur jag tänker angående åldern. Just nu, just idag tänker jag som flera skrivit, kör på, se vart som händer, ha kul. Samtidigt tänker jag att jag inte vill såra någon,varken honom eller mig själv, att någon av oss trillar dit ordentligt och sen inte kan hantera en så stor åldersskillnad.

Om, jag skriver om det skulle utvecklas till en relation, hur tänker jag då om kanske 5 år när jag förhoppningsvis är relativt pigg och mitt i livet medan han kanske drabbats av ålderskrämpor och inte alls är lika pigg på att utöva fysiska aktiviteter tillsammans som vi skulle kunna göra idag. Andra saker är hur omgivningen skulle ta det, hans barn tex

Men nu har vi ju bestämt att ses igen, så tanken är att känna efter lite hur det känns då. Känns det som att jag vill fortsätta träffas på ett mer intimt plan sen, så får man väl tillsammans diskutera saken med honom och fråga hur han känner omkring det hela.

Vill även skicka ett litet tack till alla som svarat här, det har vart så skönt att ha lite vinklar att ta fast på. Som jag skrev i första inlägget har jag inte så mycket vänner, så jag har ingen att direkt att diskutera det hela med, så det betyder mycket att ha er alla här.
Om du vill hålla koll på ålderskrämpor, rent pragmatiskt, kolla in hans föräldrar. De kan ge ledtrådar till ens egen ålderdom, även om det såklart inte ger några självklara resultat.
Min farfar dog vid 92 år, och pappa är nu 90 år, det är bara de senaste par åren han börjat klanka av. Innan dess så hade de ju minst 20 år tillsammans dessutom.
Jag skulle vilja påstå att det är deras personligheter som jag tyckt varit "problemet" i deras förhållande, inte åldern.
 
För att jag vill vara på samma åldersnivå med min partner, helt enkelt.
Om jag idag skulle ha en 20 år äldre man så skulle han ha varit pensionär sedan några år redan och jag har en bra bit kvar. Ett exempel. ...och jag tänker inte presentera flera.
Det ändrar sig nog sådant tankesätt om det är någon man faktiskt på riktigt älskar. Då brukar man kunna se bortom åldern.

Det är dock tungt när åldern hinner ikapp partnern men det är ett problem man får ta som det kommer. Känner en vars man nu gick bort 88 år och hon är 24 år yngre. Givetvis fruktansvärt jobbigt men samtidigt så fick dom 22 år ihop.

Man ska inte stirra sig blind på åldern alltid. Pensionär innebär inte att man är sängliggande och inte kan göra saker och ting. Det går att ha ett aktivt liv långt upp i åldern. När det gäller sånt ska man nog faktiskt aldrig säga aldrig.
 
Jag ska försöka sätta ord på hur jag tänker angående åldern. Just nu, just idag tänker jag som flera skrivit, kör på, se vart som händer, ha kul. Samtidigt tänker jag att jag inte vill såra någon,varken honom eller mig själv, att någon av oss trillar dit ordentligt och sen inte kan hantera en så stor åldersskillnad.

Om, jag skriver om det skulle utvecklas till en relation, hur tänker jag då om kanske 5 år när jag förhoppningsvis är relativt pigg och mitt i livet medan han kanske drabbats av ålderskrämpor och inte alls är lika pigg på att utöva fysiska aktiviteter tillsammans som vi skulle kunna göra idag. Andra saker är hur omgivningen skulle ta det, hans barn tex

Men nu har vi ju bestämt att ses igen, så tanken är att känna efter lite hur det känns då. Känns det som att jag vill fortsätta träffas på ett mer intimt plan sen, så får man väl tillsammans diskutera saken med honom och fråga hur han känner omkring det hela.

Vill även skicka ett litet tack till alla som svarat här, det har vart så skönt att ha lite vinklar att ta fast på. Som jag skrev i första inlägget har jag inte så mycket vänner, så jag har ingen att direkt att diskutera det hela med, så det betyder mycket att ha er alla här.
Det här med krämpor kan ju hända i vilken ålder som helst, folk kan vara pigga upp till 90 år och kan råka ut för det ena och det andra redan i 50 års åldern.

Hur andra tar det är nog sista anledningen till att inte ha en relation, det är någonting som dom får jobba på och acceptera vilket dom säkerligen kommer göra tillslut.
 
Min make är 11 år äldre, vissa dagar känner jag mig mer mogen än honom. ;) Men livet har lärt mig att ta vara på varje möjlighet av lycka, jag har haft vänner som har dött innan de har fyllt 30 år, andra som har blivit förlamade från nacken och ner innan de hann bli 35. Man kan bli dement tidigt och man kan vara pigg långt upp i åldrarna, själva siffran spelar ingen roll utan individen och förhållandet betyder allt.
 
Min make är 11 år äldre, vissa dagar känner jag mig mer mogen än honom. ;) Men livet har lärt mig att ta vara på varje möjlighet av lycka, jag har haft vänner som har dött innan de har fyllt 30 år, andra som har blivit förlamade från nacken och ner innan de hann bli 35. Man kan bli dement tidigt och man kan vara pigg långt upp i åldrarna, själva siffran spelar ingen roll utan individen och förhållandet betyder allt.
Men riktigt så enkelt är det ju inte ändå. En av mina vänner har en betydligt äldre man, och han är tex så pass gammal att han inte lär hinna se sina barn helt vuxna, och inte sina barnbarn. Det betyder ju också att barn och barnbarn går miste om honom tidigt, sas.

Min vän ser inte att hon och de hade kunnat göra annorlunda än de har gjort, men det betyder inte att ålder inte är en faktor i deras liv. Det är mycket mer än en siffra.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 903
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 151
Senast: Whoever
·
Relationer Jag har blivit ghostad. Det gör ont, jag är ledsen och jag saknar honom. Jag vill ha svar - vad var det som hände? Eller egentligen hade...
Svar
11
· Visningar
1 753
Senast: Stefffie
·
  • Artikel
Dagbok Den 7 Februari 2023 ändrade jag mitt liv för alltid. Jag gick upp för en bro som en man kom ner som kvinna. Det var en ganska kall...
14 15 16
Svar
301
· Visningar
39 136
Senast: Tranan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp