Vad har du på dig på jobbet?

[Raderad medlem 19815]

Jag suktar också efter radhus! Det är som att bo i lägenhet fast på rad vilket jag tilltalas av. Det är också ett markekonomiskt sätt att bygga hus på - om det nu är hus man vill bo i. Men tyvärr finns det begränsat med vettiga radhus i Sverige. Oftast är de väldigt trista.

Jag med! Det är det perfekta boendet för någon som jag - vill lägga så lite tid som möjligt på att fixa och snickra med huset men vill ändå ha hyfsat stor boendeyta samt uteplats och trädgård.

Många som bor i lägenhet har ju sommarhus istället så behovet av t ex lite större yta, avskildhet, trädgård och att känna gräs under fötterna verkar finnas även där, annars hade man väl avstått från sommarhuset och stannat i lägenheten även sommartid.

 

[Trani]

Alltså, jag vill ha en vidareutveckling av teorin bakom det här!

Du som är så himla radikal på en massa vis - och så lagar du vegan husmanskost och drömmer trygghetsdrömmar om radhus!

Vad är det i normaliteten som lockar, undrar förfallen 60-talist som aldrig har haft en fast anställning och som får rysningar av obehag vid tanken på att pensionsspara eller bo i radhus? (Det sista klarar jag knappt ens av att skriva.)

Radhus är som en större lägenhet i flera våningar med egen entré utifrån och en liten trädgård. Jag gillar att bo i flerfamiljshus men hade gärna haft egen liten trädgårdsplätt. Radhus prickar precis in en lagom nivå av kollektiv, föreställer jag mig. Och lagom storlek på trädgård! Jag vill gärna ha en trädgård men jag vill inte ha ett Projekt. Det ligger söta gamla radhus en bit bort från där jag bor så jag brukar sukta lite efter dem. Läget är mycket viktigare än byggnaden, vill jag dock understryka. Jag skulle inte vilja bo perifert hur fint radhus det än var. Och jag har en stark aversion mot tanken på att äga ("äga" om vi snackar bostadsrätter) min bostad.
.
Vad är det du tycker skulle vara hemskt med att bo i radhus, jämfört med att bo i lägenhet?

Jag antar att jag söker trygghet på vissa plan för att uppväga normbrott på andra plan? Att laga mina egna versioner av mat jag åt som barn skapar en trygghet i mitt kostval, till exempel (fast de ultimata trygghetsrätterna för mig är nog dahl och hummus och jag åt varkendera regelbundet som barn).

Svaret på vad i normaliteten som lockar är nog att jag inte vet men att man får väl vara lite vilsen i vår nya sköna värld? Särskilt när så många andra verkar vara av en stark uppfattning att allt är på väg åt helvete.

 

[Raderad medlem 19815]

Alltså, jag vill ha en vidareutveckling av teorin bakom det här!

Du som är så himla radikal på en massa vis - och så lagar du vegan husmanskost och drömmer trygghetsdrömmar om radhus!

Vad är det i normaliteten som lockar, undrar förfallen 60-talist som aldrig har haft en fast anställning och som får rysningar av obehag vid tanken på att pensionsspara eller bo i radhus? (Det sista klarar jag knappt ens av att skriva.)

Fast du har ju sommarhus? Det är väl jättenormalt. Förmodligen ungefär samma som lockar i det som lockar andra att bo i radhus.

 

[Raderad medlem 6459]

Vad är det i normaliteten som lockar, undrar förfallen 60-talist som aldrig har haft en fast anställning och som får rysningar av obehag vid tanken på att pensionsspara eller bo i radhus? (Det sista klarar jag knappt ens av att skriva.)

Vad är det som är så gräsligt med att pensionsspara? Min lilla mormor lever typ på svältgränsen på sin lilla pension. Kan inte se vad som är så radikalt och coolt med det faktiskt.

 

[SaraMara]

Vad är det som är så gräsligt med att pensionsspara? Min lilla mormor lever typ på svältgränsen på sin lilla pension. Kan inte se vad som är så radikalt och coolt med det faktiskt.

Agree.

Efter det bryska uppvaknandet jag nyss fick vad gäller framtida pensionsprognos så fick jag eld i baken att börja pensionsspara privat. Jag hoppas kunna behålla vårt boende och ha råd att äta, men för att så ska bli fallet får jag banne mig ligga i. Om prisutvecklingen fortsätter i den takt som varit de senaste 35 åren kommer det bli knapert att leva på en femtedel av dagens lön typ - före skatt... Sjukt osexigt ämne, och galet olikt min oekonomiska natur, men jag blir banne mig rädd.

 

[Petruska]

Radhus är som en större lägenhet i flera våningar med egen entré utifrån och en liten trädgård. Jag gillar att bo i flerfamiljshus men hade gärna haft egen liten trädgårdsplätt. Radhus prickar precis in en lagom nivå av kollektiv, föreställer jag mig. Och lagom storlek på trädgård! Jag vill gärna ha en trädgård men jag vill inte ha ett Projekt. Det ligger söta gamla radhus en bit bort från där jag bor så jag brukar sukta lite efter dem. Läget är mycket viktigare än byggnaden, vill jag dock understryka. Jag skulle inte vilja bo perifert hur fint radhus det än var. Och jag har en stark aversion mot tanken på att äga ("äga" om vi snackar bostadsrätter) min bostad.
.
Vad är det du tycker skulle vara hemskt med att bo i radhus, jämfört med att bo i lägenhet?

Jag antar att jag söker trygghet på vissa plan för att uppväga normbrott på andra plan? Att laga mina egna versioner av mat jag åt som barn skapar en trygghet i mitt kostval, till exempel (fast de ultimata trygghetsrätterna för mig är nog dahl och hummus och jag åt varkendera regelbundet som barn).

Svaret på vad i normaliteten som lockar är nog att jag inte vet men att man får väl vara lite vilsen i vår nya sköna värld? Särskilt när så många andra verkar vara av en stark uppfattning att allt är på väg åt helvete.

Det är nog mest att de flesta radhus jag känner till ligger i områden som består av radhus och i bästa fall en pendelstation. Och så lever jag i tron att det familjeorienterade normtrycket är väldigt hårt i sådana områden, men det bygger jag egentligen inte på något särskilt.

Jag gillar helt klart idén med ett hus med många bostäder, och att inte alla väggar är ytterväggar, så där har radhus fördelar framför enhushållshus.

 

[Petruska]

Fast du har ju sommarhus? Det är väl jättenormalt. Förmodligen ungefär samma som lockar i det som lockar andra att bo i radhus.

Ja, det är galet normalt. Jag tror inte alls att jag avvisar allt vad normalitet heter, tvärtom undrar jag ju vad det är i normaliteten som lockar.

Jag skulle dock aldrig köpa ett sommarhus, utan det här är ett arv som av olika skäl tills vidare inte riktigt går att sälja. Och jag skulle aldrig ha ett sommarhus i ett sommarhusområde - mitt har jag ju inte valt läge på och det ligger mitt i bonnlandet.

 

[Petruska]

Vad är det som är så gräsligt med att pensionsspara? Min lilla mormor lever typ på svältgränsen på sin lilla pension. Kan inte se vad som är så radikalt och coolt med det faktiskt.

Det är inte gräsligt alls. Varför skulle det vara det? Däremot är det en nivå av framförhållning som är mig en smula främmande, jag vet inte riktigt varför. Jag är överlag väldigt dålig på att spara.

Sen tänker jag nog att det gick ju bra att vara fattig i ungdomen, så det ska nog gå i nästa vända också. Jag får väl återkomma om några decennier med utvärderingen.

 

[Raderad medlem 19815]

Ja, det är galet normalt. Jag tror inte alls att jag avvisar allt vad normalitet heter, tvärtom undrar jag ju vad det är i normaliteten som lockar.

Jag skulle dock aldrig köpa ett sommarhus, utan det här är ett arv som av olika skäl tills vidare inte riktigt går att sälja. Och jag skulle aldrig ha ett sommarhus i ett sommarhusområde - mitt har jag ju inte valt läge på och det ligger mitt i bonnlandet.

Nu frågade du ju iofs Trani men om jag ska svara för min egen del så är det inte så mycket normaliteten i sig utan den större ytan, det faktum att det är lätt att gå ut och känna gräset under fötterna, möjligheten att ha lite hallon och grönsaker och nåt äppelträd. (jag skrev ungefär samma sak i ett tidigare inlägg som Trani gillade, så det är möjligt att hon håller med mig i det jag skriver).

Även om du inte skulle köpa ett sommarhus, så tillbringar du ju ändå en hel del tid där verkar det som. Det tyder ju på att du trivs med det.

 

[Petruska]

Nu frågade du ju iofs Trani men om jag ska svara för min egen del så är det inte så mycket normaliteten i sig utan den större ytan, det faktum att det är lätt att gå ut och känna gräset under fötterna, möjligheten att ha lite hallon och grönsaker och nåt äppelträd. (jag skrev ungefär samma sak i ett tidigare inlägg som Trani gillade, så det är möjligt att hon håller med mig i det jag skriver).

Även om du inte skulle köpa ett sommarhus, så tillbringar du ju ändå en hel del tid där verkar det som. Det tyder ju på att du trivs med det.

Absolut. Jag gillar att kunna odla. Det gillar jag verkligen! Och har all förståelse för att även andra gör.

Jag är lite knäpp på så vis att jag gillar odling, men inte riktigt trädgårdar - dvs jag slipper gärna gräsmatta att klippa, häck att hålla efter osv. De uppgifterna liknar städning lite för mycket, tycker jag.

Men peta ner lite frön och få lite skörd är roligt!

 

[Trani]

Det är nog mest att de flesta radhus jag känner till ligger i områden som består av radhus och i bästa fall en pendelstation. Och så lever jag i tron att det familjeorienterade normtrycket är väldigt hårt i sådana områden, men det bygger jag egentligen inte på något särskilt.

Jag gillar helt klart idén med ett hus med många bostäder, och att inte alla väggar är ytterväggar, så där har radhus fördelar framför enhushållshus.

Nej jag skulle inte heller vilja bo i ett villaområde eller liknande. Men det är ju läget och inte boendeformen. Man kan ju bo i en hyreslägenhet "i skogen" (utkanten av liten håla) med älgar nedanför balkongen eller i villa centralt bredvid ett köpcenter (om man har råd).

 

[Trani]

Nu frågade du ju iofs Trani men om jag ska svara för min egen del så är det inte så mycket normaliteten i sig utan den större ytan, det faktum att det är lätt att gå ut och känna gräset under fötterna, möjligheten att ha lite hallon och grönsaker och nåt äppelträd. (jag skrev ungefär samma sak i ett tidigare inlägg som Trani gillade, så det är möjligt att hon håller med mig i det jag skriver).

Även om du inte skulle köpa ett sommarhus, så tillbringar du ju ändå en hel del tid där verkar det som. Det tyder ju på att du trivs med det.

Ja jag håller med om tjusningen med egen trädgård. Jag bor ändå med mycket grönyta nära lägenheten men suktar ändå lite efter en egen grön plätt. En plätt där jag kan ställa ut ett bord och en stol som aldrig är upptagna av någon annan, och att kunna ha en ytterdörr på vid gavel för att släppa in vädret. Odling är jag inte så intresserad av men jag saknar ändå att ha en utomhusyta som tillhör hemmet liksom.

 

[Petruska]

Ja jag håller med om tjusningen med egen trädgård. Jag bor ändå med mycket grönyta nära lägenheten men suktar ändå lite efter en egen grön plätt. En plätt där jag kan ställa ut ett bord och en stol som aldrig är upptagna av någon annan, och att kunna ha en ytterdörr på vid gavel för att släppa in vädret. Odling är jag inte så intresserad av men jag saknar ändå att ha en utomhusyta som tillhör hemmet liksom.

Ja, ett eget "utomhusrum" är/vore trevligt. Jag har balkong i stan, vilket jag gillar, men det är ju inte exakt samma sak. (Sen är jag kluven. Ser klara fördelar med egen gräsplätt, ser klara nackdelar med trädgårdsstäder som breder ut sig i det oändliga. Samhällsbyggnad är komplicerat.)

 

[Karfitsa]

Så, nu har tråden gått från jobbklädsel till gräsplättar - i sann bukeanda!

Det verkar som det behövs en radhustråd.

 

[Raderad medlem 6459]

Sen tänker jag nog att det gick ju bra att vara fattig i ungdomen, så det ska nog gå i nästa vända också.

Ja nej då såklart är ju pensionsspara helt onödigt, det förstår jag! Det är väl mest för oss som verkligen inte vill bli fattiga. Men känns det OK finns det ju ingen anledning .

 

[Philosophia]

Sen tänker jag nog att det gick ju bra att vara fattig i ungdomen, så det ska nog gå i nästa vända också. Jag får väl återkomma om några decennier med utvärderingen.

Jag inbillar mig att det är stor skillnad på att vara fattig i ungdomen och fattig som pensionär. I takt med att man blir äldre och får arbete och högre lön så blir ofta utgifterna större och det vänjer man sig vid. Jag tänker mig att det är svårare att dra ner på utgifterna för att man blir fattigare än att leva snålt när man inte har haft det på annat sätt. Som ung kan man ju dessutom tänka framåt - att ekonomin kommer att bli bättre sen. Som pensionär blir ju ekonomin bara sämre ju äldre man blir.

Med ålder kommer också krämpor. Jag tror att det är väldigt jobbigt att som fattig pensionär inte ha råd att gå till läkaren eller att hämta ut medicin som läkaren skriver ut. Jag tror helt enkelt att man kan känna sig mer sårbar som fattig pensionär än som fattig ungdom.

Apropå vilka kläder jag har på mig på jobbet.

 

[Petruska]

Jag inbillar mig att det är stor skillnad på att vara fattig i ungdomen och fattig som pensionär. I takt med att man blir äldre och får arbete och högre lön så blir ofta utgifterna större och det vänjer man sig vid. Jag tänker mig att det är svårare att dra ner på utgifterna för att man blir fattigare än att leva snålt när man inte har haft det på annat sätt. Som ung kan man ju dessutom tänka framåt - att ekonomin kommer att bli bättre sen. Som pensionär blir ju ekonomin bara sämre ju äldre man blir.

Med ålder kommer också krämpor. Jag tror att det är väldigt jobbigt att som fattig pensionär inte ha råd att gå till läkaren eller att hämta ut medicin som läkaren skriver ut. Jag tror helt enkelt att man kan känna sig mer sårbar som fattig pensionär än som fattig ungdom.

Apropå vilka kläder jag har på mig på jobbet.

Jo, i samband med att jag klädde på mig inför jobbet tänkte jag på just det där.

Jag tror att det ligger en hel del i det. Men ändå. Pensionsspara. Det tar emot hemskt. Oklart varför, men det tar emot. Jag lyckas liksom inte tro på det. Jag tror någonstans på ett irrationellt vis att sparandet kommer att visa sig vara ogiltigt den dag det är dags att börja leva på det.

 

[Philosophia]

Jo, i samband med att jag klädde på mig inför jobbet tänkte jag på just det där.

Jag tror att det ligger en hel del i det. Men ändå. Pensionsspara. Det tar emot hemskt. Oklart varför, men det tar emot. Jag lyckas liksom inte tro på det. Jag tror någonstans på ett irrationellt vis att sparandet kommer att visa sig vara ogiltigt den dag det är dags att börja leva på det.

Jag hyser också en viss aversion inför att pensionsspara. Dels känns det väldigt osäkert - de ändrar ju hela tiden systemet - och dels krävs det att jag utvecklar någon form av kompetens som jag egentligen inte är intresserad av att utveckla - givet att jag vill försöka säkerställa att jag inte hamnar på bar backe när jag går i pension. Jag ogillar det grovt. Det finns en dubbel orättvisa inbyggd i det nuvarande pensionssystemet. De som tjänar riktigt bra är inte sällan de som samtidigt har intresse och kunskap att placera sina pengar vettigt. De har dessutom råd att placera så mycket pengar att det kommer att göra skillnad i plånboken. Bra placeringar kräver kapital. Jag funderar på vilken skillnad 400 kr i månaden kommer att göra för min pension?

 

[Petruska]

Jag hyser också en viss aversion inför att pensionsspara. Dels känns det väldigt osäkert - de ändrar ju hela tiden systemet - och dels krävs det att jag utvecklar någon form av kompetens som jag egentligen inte är intresserad av att utveckla - givet att jag vill försöka säkerställa att jag inte hamnar på bar backe när jag går i pension. Jag ogillar det grovt. Det finns en dubbel orättvisa inbyggd i det nuvarande pensionssystemet. De som tjänar riktigt bra är inte sällan de som samtidigt har intresse och kunskap att placera sina pengar vettigt. De har dessutom råd att placera så mycket pengar att det kommer att göra skillnad i plånboken. Bra placeringar kräver kapital. Jag funderar på vilken skillnad 400 kr i månaden kommer att göra för min pension?

Mänskligt att döma går jag i pension om kanske 20 år. Om jag då sparar 400 kronor i månaden fram till dess, hur mycket mer än 400 kronor kan jag då räkna med att ha i månaden under antagandet att jag lever i 20 till efter att jag pensionerats? Med andra ord: vilken är poängen? Om utdelningen skulle bli mindre, så är det å andra sidan fortfarande bara 400 kronor i månaden, högst, som jag kan förlora.

Plus att det är något med hela framförhållningen, att mitt liv ska planeras steg för steg för att optimera utkomsten, som går rakt emot min natur.

 

[Raderad medlem 19815]

@Philosophia och @Petruska det avdragsgilla pensionssparandet finns väl i princip inte kvar så det alternativ som finns är att spara t ex fonder eller aktier i vanlig depå alternativt isk eller kapitalförsäkring. De pengarna är inte låsta heller utan man kan sälja när man vill.

Det är bara att låna hem några nummer av tidningen privata affärer från biblioteket för att välja fond, öppna konto hos t ex avanza eller nordnet och fixa månadsöverföring från internetbanken.