Vad har du på dig på jobbet?

[YorkWann]

Jeans, någon bekväm röja, tjocksockor och birkenstock. Jobbar på förskola.

 

[lytesout95]

Jeans, snyggare gympaskor och någon varm tröja eftersom jag oftast fryser.
Jobbar på kontor där det är mycket blandade klädstilar. Ingen träffar kunder hos oss.

 

[Migo]

Det finns ju många trådar om klädråd till anställningsintervjuer och så, men detta är en ren nyfikenhetstråd - vad har du på dig på jobbet? Och vad jobbar du med? I vilken miljö?

Som sagt - jag är bara nyfiken Och är såklart alltid glad åt roliga tips också. Vi pratade just på mitt jobb om hur mycket skilda klädstilar man ser i området där vi sitter, som är fullt av gymnasieskolor, kontorsbyggnader, verkstäder, byggarbetsplatser, konferenscenter, restauranger... ja. Man ser allt, och jag tycker att det är roligt att observera.

 

[Trani]

De enda som klär sig "riktigt" skarpt är några yngre killar

Apropå det: jag har en känsla av att den yngre generationen (de som är i 20-årsåldern nu) klär upp sig mer än de äldre. Tänker i synnerhet på kostym. För inte så länge sedan stod jag och väntade på kollektivtrafik en vardag och studerade under tiden en kostymklädd man i min egen ålder (under 30) och jag slogs av tanken att förr gjorde män motstånd mot kostymen. Vad hände med kostymföraktet? Nu passar män istället på att köpa en skräddarsydd när de är i Thailand.

Är det en backlash från det individualistiska klädidealet? Hänger det ihop med de övergripande politiska högervindarna? Eller är det mer en skillnad mellan landsbygd och stad (som jag har rört mig mellan) och inte över tid/generationer?

 

[Koltrast]

Apropå det: jag har en känsla av att den yngre generationen (de som är i 20-årsåldern nu) klär upp sig mer än de äldre. Tänker i synnerhet på kostym. För inte så länge sedan stod jag och väntade på kollektivtrafik en vardag och studerade under tiden en kostymklädd man i min egen ålder (under 30) och jag slogs av tanken att förr gjorde män motstånd mot kostymen. Vad hände med kostymföraktet? Nu passar män istället på att köpa en skräddarsydd när de är i Thailand.

Är det en backlash från det individualistiska klädidealet? Hänger det ihop med de övergripande politiska högervindarna? Eller är det mer en skillnad mellan landsbygd och stad (som jag har rört mig mellan) och inte över tid/generationer?

Jag har noterat det samma och jag både bor i och är uppväxt i samma stad. Skillnaden tycks således inte bero på orten.

Som yngre reste jag mycket i östra och centraleuropa och förvånades då över mängden unga män i kostym, något som nu är vardagsmat här hemma! Då tyckte jag att det kändes väldigt mossigt och förlegat att unga människor klädde upp sig till tänderna vanliga arbetsdagar(även om jag förstår att valet inte var deras eget).

Jag tror att det har med högervindar och finansvärldens intåg i allas våra liv(ekonomiekot har väl aldrig tagit så stor del av sändningarna som nu?) att göra.

 

[Anna]

Apropå det: jag har en känsla av att den yngre generationen (de som är i 20-årsåldern nu) klär upp sig mer än de äldre. Tänker i synnerhet på kostym. För inte så länge sedan stod jag och väntade på kollektivtrafik en vardag och studerade under tiden en kostymklädd man i min egen ålder (under 30) och jag slogs av tanken att förr gjorde män motstånd mot kostymen. Vad hände med kostymföraktet? Nu passar män istället på att köpa en skräddarsydd när de är i Thailand.

Är det en backlash från det individualistiska klädidealet? Hänger det ihop med de övergripande politiska högervindarna? Eller är det mer en skillnad mellan landsbygd och stad (som jag har rört mig mellan) och inte över tid/generationer?

Så är det på mitt jobb - det är killarna i 25-45-årsgruppen som bär kostym, de (flesta) äldre är mycket mer avslappnat klädda. Nu när jag tänker efter är det särskilt de som inte kommer från Göteborg som klär upp sig - vi har många som pendlar från Trollhättan - Vänersborg - Uddevalla och en massa hålor där omkring. Kan det vara ett uppror mot epatraktorkulturen?

 

[Trani]

Kan det vara ett uppror mot epatraktorkulturen?

En tydlig markör över att de "kommit upp sig" och in till staden?

 

[Trani]

Jag har noterat det samma och jag både bor i och är uppväxt i samma stad. Skillnaden tycks således inte bero på orten.

Som yngre reste jag mycket i östra och centraleuropa och förvånades då över mängden unga män i kostym, något som nu är vardagsmat här hemma! Då tyckte jag att det kändes väldigt mossigt och förlegat att unga människor klädde upp sig till tänderna vanliga arbetsdagar(även om jag förstår att valet inte var deras eget).

Jag tror att det har med högervindar och finansvärldens intåg i allas våra liv(ekonomiekot har väl aldrig tagit så stor del av sändningarna som nu?) att göra.

Mossigt och förlegat ja! Numera kanske många (yngre) ser det som mossigt och förlegat att göra uppror mot auktoriteter? Det är ju ordning och reda och eget ansvar som gäller...

 

[Koltrast]

Kan det vara ett uppror mot epatraktorkulturen?

Det var lite så jag helt fördomsfullt tänkte om de unga männen(och kvinnorna, de bar också kostym) i öst; efter så många år under kommunismens grå filt kändes det viktigt att klä sig fin. Typ.

 

[Koltrast]

Mossigt och förlegat ja! Numera kanske många (yngre) ser det som mossigt och förlegat att göra uppror mot auktoriteter? Det är ju ordning och reda och eget ansvar som gäller...

Kan det ha med trygghetslängtan att göra, kanske? Det känns som att vår generation(vi tycks vara ungefär lika gamla) strävar efter trygghet i form av fast jobb och det som tidigare varit så föraktat - villa, volvo, vovve - är nu det mest eftertraktade. När det är svårt att få jobb signalerar kostymen att man minsann är en av dem som lyckats? Kanske?

Eller är det bara gammalt hederligt revolt mot föräldragenerationen? Mina päron och deras generationskamrater brände studentmössor, men mina klasskamrater firade överdådigt sin student med mössa, bal och allt det där(jag skippade mössa, men hade fest, men jag var lite udda).

 

[Raderad medlem 6459]

Det känns som att vår generation(vi tycks vara ungefär lika gamla) strävar efter trygghet i form av fast jobb och det som tidigare varit så föraktat - villa, volvo, vovve - är nu det mest eftertraktade

Men JA.

Mvh dagdrömmer om att ha råd att börja pensionsspara.

 

[Koltrast]

Men JA.

Mvh dagdrömmer om att ha råd att börja pensionsspara.

Ja, jag drömmer om fast jobb och under en tid(som iofs är förbi nu) drömde jag om radhus.

 

[Raderad medlem 6459]

Ja, jag drömmer om fast jobb och under en tid(som iofs är förbi nu) drömde jag om radhus.

Ja, herregud, jag med. Fast jobb alltså. Men just pensionsspara - fatta TRYGGHETEN i att ha så pass ordnat liv att man till och med kan börja planera för pensionen.

Åh suck.

 

[Trani]

Kan det ha med trygghetslängtan att göra, kanske? Det känns som att vår generation(vi tycks vara ungefär lika gamla) strävar efter trygghet i form av fast jobb och det som tidigare varit så föraktat - villa, volvo, vovve - är nu det mest eftertraktade. När det är svårt att få jobb signalerar kostymen att man minsann är en av dem som lyckats? Kanske?

Eller är det bara gammalt hederligt revolt mot föräldragenerationen? Mina päron och deras generationskamrater brände studentmössor, men mina klasskamrater firade överdådigt sin student med mössa, bal och allt det där(jag skippade mössa, men hade fest, men jag var lite udda).

Båda teorierna låter mycket rimliga. Revolt tillbaka till det trygga - det som uppfattas som enklare. Tjugoåringar tittar på Mad Men och går sedan ut och köper korsetter istället för att fundera över bh:ns historiska värde. För genus är en del i det hela. Kostymen är ju en tydlig maskulinitetsmarkör. Jag upplever att många söker trygghet i sina genus. Kanske som revolt också.

 

[Trani]

Ja, jag drömmer om fast jobb och under en tid(som iofs är förbi nu) drömde jag om radhus.

Radhus är den perfekta kombinationen mellan lägenhet och hus! Föreställer jag mig drömmande.

Har inte tänkt på det så men du har nog rätt i att det finns en trygghetslängtan i mina radhusfantasier.

 

[Pontevecchio]

Jobbar på kontor som ska vara ungt och coolt, alltså får man en hoodie när man jobbat i tre år. Dock är säljarna ofta rätt uppklädda. Jag har oftast vanlig vardagsklädsel, jeans och tröja men är det jobbresor eller möten klär jag upp mig.

Nu är jag mammaledig så glider runt i det som passar för det jag ska göra under dagen.

 

[Petruska]

Jeans, någon bekväm röja, tjocksockor och birkenstock. Jobbar på förskola.

Åh, jag tycker det är så himla mysigt när jag då och då hämtar mitt lilla plastbarnbarn på förskolan och personalen är sådär avspänt klädd och allting är så liksom familjärt.

 

[Petruska]

Radhus är den perfekta kombinationen mellan lägenhet och hus! Föreställer jag mig drömmande.

Har inte tänkt på det så men du har nog rätt i att det finns en trygghetslängtan i mina radhusfantasier.

Alltså, jag vill ha en vidareutveckling av teorin bakom det här!

Du som är så himla radikal på en massa vis - och så lagar du vegan husmanskost och drömmer trygghetsdrömmar om radhus!

Vad är det i normaliteten som lockar, undrar förfallen 60-talist som aldrig har haft en fast anställning och som får rysningar av obehag vid tanken på att pensionsspara eller bo i radhus? (Det sista klarar jag knappt ens av att skriva.)

 

[Philosophia]

Jag har lärt mig ett nyttord genom att läsa den här tråden - företagspiké". Undra varför detta tämligen trista mittemellanplagg har blivit då populärt i förrtagskretsar?

 

[Philosophia]

Alltså, jag vill ha en vidareutveckling av teorin bakom det här!

Du som är så himla radikal på en massa vis - och så lagar du vegan husmanskost och drömmer trygghetsdrömmar om radhus!

Vad är det i normaliteten som lockar, undrar förfallen 60-talist som aldrig har haft en fast anställning och som får rysningar av obehag vid tanken på att pensionsspara eller bo i radhus? (Det sista klarar jag knappt ens av att skriva.)

Jag suktar också efter radhus! Det är som att bo i lägenhet fast på rad vilket jag tilltalas av. Det är också ett markekonomiskt sätt att bygga hus på - om det nu är hus man vill bo i. Men tyvärr finns det begränsat med vettiga radhus i Sverige. Oftast är de väldigt trista.