Vad ska jag GÖRA????

[knyttet]

Sambon ringde precis hemifrån, det har varit ett rejält hundslagsmål.
Våra två tikar har gruffat en hel del det senaste, i synnerhet när sambon är ensam med dem. Han fick plocka isär dem häromdan, men nu var det allvarligare.
Han hade slitit i 10 minuter utan att få isär dem, schäfern är illa biten med ett söndertrasat öra och ett jack i huvudet som måste sys. Terven är i biten i tassar och ben.
Vad ska jag göra???
Det händer inte när jag är med (ryar jag i så viker de undan), men det måste ju fungera även för sambon. Jag kan inte riskera fler slagsmål, nästa gång kanske det blir på liv och död. En måste bort, jag ser inget alternativ.

Terven är omplacering och lite småknepig ihop med andra hundar, så henne kan jag inte placera om igen. Skulle inte kunna ha det på mitt samvete. Gör vi oss av med schäfern så kan vi å andra sidan inte kunna skaffa nån mer hund, eftersom samma situation skulle uppstå igen med en ny hund ihop med terven. Det enda som egentligen känns vettigt är att behålla sambons schäfer (som är en trevlig hund) och låta min tjej (terven) somna in för gott. Men jag VILL INTE!!!
Hon är jättemysig på alla vis..men svår med andra hundar. Kanske är jag egoistisk, det är väl bättre att ge den yngre hunden en chans och ta bort min hund. I så fall får sambon ta med henne till veterinären, jag klarar det inte...

Kan nån ge mig lite råd och stöd i det här beslutet, jag känner mig alldeles vilsen...

 

[Tippan]

Vi har i omgångar länge kämpat med att hålla vissa tikar ihop. Alltid vakta och hålla ording. Men ingen är perfekt och en dag så kommer det gäster, barn glömmer och så kommer en hund lös och så smack så sitter de ihop rejält och utgången är stora skador. Shit. När den ena av tikarna tappade livslusten och bara gick omkring och var livrädd hemma så tog vi beslutet att faktiskt ta bort den "elaka" hunden. Hon var också en omplacering, så en ny omplacering var inget alternativ... Anra gånger så har vi placerat om tikarna. De är alltid de som varit "på" som fått lämna flocken eftersom att de passat bättre som ensamhundar. Men då har de varit egenuppfödda och inga omplaceringar.

Det ska vara roligt och lustfyllt att ha hund. Man kan inte gå omkring och vara rädd hela tiden. Det känner hundarna av och jag tror inte att någon blir lycklig av det i längden...

 

[Amia]

Det e inte roligt i den situationen du står i just nu.. Har du inegn bra vän eller nån du kan lita på som kan ha den omplacerade hunden så ni slipper avliva den? Om du nu inte har det så tycker ajg att det vore bäst att låta avliva henne..

 

[Humlan2]

Usch, ingen rolig situation. Tänkte bara berätta om en vän till mig som hade två hanhundar, nu har hon bara ena kvar. Den äldre var omplacering och den andra fick de som valp. De funkade i början men blev ohållbart när den yngre blev 2-3 år. En omplacering till var inte att tänka på för den äldre och efter mycket funderande fram och tillbaka bestämde hon sig för att låta omplaceringen somna in.

 

[Geezer]

Jag kan nog tyvärr inte ge dig så mycket stöd men mitt råd är följ förnuftet och inte känslorna.

Ingen hund kan ersätta den hund du har nu MEN det finns andra hundar som är trevliga. Livet är faktiskt roligare med en hund som fungerar med de flesta hundar. Detta kanske inte det du vill höra just nu men samtidigt är livet inte alltid rättvist (det vet jag mycket väl). Som du kanske förstår så tycker jag att du skall låta terven somna in för allas skull. Försök att fokusera på att du ändå har gett henne flera bra år och att hon inte lider av det som skall ske.

Många, många kramar från mig.

 

[knyttet]

Jag följde förnuftet och inte känslorna...och guuud vad jag ångrar mig!

Min sambo fick ta med min tik till veterinären och avliva henne. Han var livrädd att hundarna skulle flyga ihop igen och kunde inte tänka sig att vara ensam med dem igen, så jag kände inte att jag hade något val. Vi delar ju lika på hanteringen av hundarna och om han inte klarar av min hund så...
Hon var en väldigt stressad individ och varje gång hon blev uppjagad av nåt så kom den där skärpan fram. I slutet räckte det att en bil körde förbi, så blev hon så triggad att hon flög på den andra hunden. Det är ju en situation som inte fungerar.

Jag vet väl på något vis längst inne att jag gjorde rätt, men det känns som ett sånt svek mot min älskade hund. Hade hon kunnat vara med mig hela tiden (som hon kände sig trygg med) så hade det aldrig behövt bli så här...
Just nu känns allt bara som ett enda svart hål, inget är roligt utan henne. Schäfern sitter och är ledsen, men jag vet inte ens om jag vill skaffa nån ny hund som kompis till henne.
Ingen kan ersätta min älskade Lisa....

 

[Bebben]

Jag förstår att du är ledsen, men tänk hur hon måste ha mått. Att alltid vara stressad och i bråk är inte kul för NÅGON hund

Kram på dig!

 

[Calazirya]

Ingen kan eller ska ersätta din Lisa.

Tycker du skall vänta med att skaffa en till hund tills du själv kommit över det som hänt.

Men du har tagit det rätta beslutet, även om det är hårt just nu så var det rätt.

Inte så mycket tröstande ord .

Men en stor Kram

 

[hoppsann]

Beklagar sorgen...
Förstår att det känns hemskt, men du tog nog ett riktigt beslut. Även om det är hårt...
Problemet du beskriver har jag suttit i själv...
Hos oss var problemet att sambon i all välmening, hade låtit hunden stiga över honom (!) i rang. Och kvar var jag. Så länge jag var hemma, var det som regel inga problem, men som Tippan beskrev så kunde det bli problem om man fick besök, mm. Både de andra hundarna och min sambo, fick djupa jack, här och där som syddes då och då...
I vårt fall gjorde vi som Tippan. Placerade ut "på" hunden. Jag behöll dock ägarskapet, och han levde lycklig som ensamhund.
Men jag hade inte lämnat ut en omplaceringshund, under de premisserna du beskriver... Då har de det bäst av att somna in..

Låt det sjunka in ett tag. Sörg färdigt. Gläd dig åt att hon hade ett bra slut på sitt liv hos dig. Gläd dig över alla goda stunder ni har haft. Sedan tar du och börjar kika in på lite valpsidor! Jag tror att du har svårt att klara dig, utan "egen" hund!

mvh

 

[Tippan]

Hur tungt det än känns och jag vet att du kommer att brottas med dina skuldkänslor en lång tid framöver så hoppas jag att du kan tänka tillbaka på varför du tog beslutet. Det var ju inte bara för er skull utan för hennes skull. Om man blir så stressad av en sådan liten pryl så att man måste avreagera sig på sin kompis så mår man kanske inte så bra. Att hon skulle kunna vara med dig dygnet runt är ju en omöjlighet även om man skulle önska det. Vi är inte mer än människor.

 

[knyttet]

Tack alla för uppmuntran och stöd!

Jag vet väl innerst inne att jag gjorde rätt, men man brottas ju ändå med skuldkänslorna. Jag hade aldrig räknat med att det skulle göra SÅ ont som det gör och att det skulle bli så oerhört tomt utan henne. Alla små egenheter som hon hade och som man aldrig tänkte på innan, de har blivit så jättecharmiga och jag saknar varenda minut med henne. Ingen som hälsar en välkommen vid dörren, ingen som sitter mitt framför när man tittar på tv, innan som tigger vid fötterna när jag äter, ingen som sover hos mig i sängen... En hundvän är verkligen oersättlig...