Vänner som avbokar och ombokar

Behöver ju inte vara av en slump men är det så svårt att vara lite spontan? Måste allt planeras så långt i förväg?

Fast rätt dåligt exempel , men nej jag hade inte blivit sur om personen velat rida i paddocken istället då hade jag ridit ut själv är inte beroende av mänskligt sällskap.

Okej ganska egoistisk av dig tänker jag, om jag inte orkar ses ska du alltså känna dig bortvald. Okej.
Men alltså, det var bortvald pga att något annat dyker upp, inte bortvald pga inte orkar. Det är viss skillnad. Att välja bort någon för att göra något annat med någon annan- inte bara en gång, två gånger, tre gånger utan frekvent så blir man ledsen för att bli bortvald. Att vännen bokar av för att den inte orkar är en annan sak.
 
Jag skulle absolut vilja umgås, om vännen fortfarande vill det, även om det ingår vård av sjukt djur i träffen!
Men personen som har det sjuka djuret kanske inte orkar hantera dig och sin oro samtidigt? Min poäng var att olika saker kan dränera en person olika mycket. För @Lickety är det vardagsmat och kanske inte en orsak till känslomässigt kaos och oro, för en annan person med en annan typ av mående kan oron för djuret göra en helt oförmögen till att göra något annat än att just oroa sig.

Man vet inte alltid vad andra människor kämpar med och de har inte ett ansvar att redogöra det för en heller. Om man inte orkar umgås med en person som ställer in träffar är det helt ok, men själv känner jag ingen som ställer in för att de har något roligare att göra. Eller ja det kan ha hänt att någon avbokat med frågan om det är ok för att det dykt upp något som händer väldigt sällan (en oväntad gäst som de ser sällan eller att någon bjudit med dom på en konsert de alltid velat gå på) medans vi ses nästan varje dag. Det är för mig helt ok det med. Livet förändras ju och man kan ju inte vara helt rigid med sina umgängen med vänner. Men jag har aldrig varit med om att det hänt frekvent med en person att den avbokat för att något annat dykt upp som är högre prioriterat (minus sjuka föräldrar, barn, partners etc).
 
Men personen som har det sjuka djuret kanske inte orkar hantera dig och sin oro samtidigt? Min poäng var att olika saker kan dränera en person olika mycket. För @Lickety är det vardagsmat och kanske inte en orsak till känslomässigt kaos och oro, för en annan person med en annan typ av mående kan oron för djuret göra en helt oförmögen till att göra något annat än att just oroa sig.

Man vet inte alltid vad andra människor kämpar med och de har inte ett ansvar att redogöra det för en heller. Om man inte orkar umgås med en person som ställer in träffar är det helt ok, men själv känner jag ingen som ställer in för att de har något roligare att göra. Eller ja det kan ha hänt att någon avbokat med frågan om det är ok för att det dykt upp något som händer väldigt sällan (en oväntad gäst som de ser sällan eller att någon bjudit med dom på en konsert de alltid velat gå på) medans vi ses nästan varje dag. Det är för mig helt ok det med. Livet förändras ju och man kan ju inte vara helt rigid med sina umgängen med vänner. Men jag har aldrig varit med om att det hänt frekvent med en person att den avbokat för att något annat dykt upp som är högre prioriterat (minus sjuka föräldrar, barn, partners etc).

Jag hoppas du läste det du citerade där jag säger OM vännen fortfarande vill umgås?! Det du frågar är rätt tydligt avhandlat i mitt inlägg iom att OM finns med så jag fattar inte varför du dumförklarar mig med ditt resonemang. Klart att jag fattar om någon inte orkar umgås om ett djur är sjukt!

Det jag menade, för att vara ohyggligt tydlig, var att om vännen fortfarande ville/orkade umgås var jag ok med att träffas trots att vännen skulle behöva lägga tid på sitt djur också förutom på vår samvaro.
 
En gång i tiden var jag en vän som mådde väldigt dåligt och lät det gå ut på min närmsta vän genom ett sådant här liknande missförhållande. Att min vän sa upp den relationen var nog det bästa som hänt oss båda, för även om jag mådde dåligt (obehandlad PTSD vid tiden) så förtjänade hon att bli behandlad bättre, och tack och lov hade iallafall hon insikten och självrespekten att ta slut på en vänskap som började bli giftig. Ja, jag mådde dåligt, men det låg inte på henne och hon förtjänade bättre. Jag förstod först i efterhand hur ohållbart mitt beteende hade varit. Att du säger att "nog är nog" kan alltså vara bra för både dig och din vän (som kanske behöver ett uppvaknande). Att sätta gränser för vad som är okej beteende i en relation är nyttigt för båda (och otroligt viktigt)!
 
Jag hoppas du läste det du citerade där jag säger OM vännen fortfarande vill umgås?! Det du frågar är rätt tydligt avhandlat i mitt inlägg iom att OM finns med så jag fattar inte varför du dumförklarar mig med ditt resonemang. Klart att jag fattar om någon inte orkar umgås om ett djur är sjukt!

Det jag menade, för att vara ohyggligt tydlig, var att om vännen fortfarande ville/orkade umgås var jag ok med att träffas trots att vännen skulle behöva lägga tid på sitt djur också förutom på vår samvaro.
Dumförkara är väll lite att ta i när jag utvecklar vad jag ville visa på med de exempel kring saker som kan dränera en som du och @Lickety sedan resonerade kring.
 
Jag håller med @athena_arabians . Jag tyckte också det lät som dumförklaring eller iaf fultolkning.
Jag kan inte se att jag varken tolkat eller dumförklarat något i texten. Jag har missat ett om, men jag kan inte se att jag dumförklarat eller fulltolkat något. Jag har inte anklagat någon för någonting?

I stort sett har jag försökt visa för dig bland annat dag som kan göra en person som har problem med sin ork så trött att den inte orkar umgås.
 
Är det inbjudningar av typen ”Vi tänkte gå ut på lördag några stycken, vill du följa med?”

Eller är det en vän som hör av sig just till dig ”Har du lust att ses, var länge sen sist? Vore kul!”

Om det är det senare så kan man väl helt enkelt säga att ”Vore jättekul, men har lite tunt i plånboken såhär i slutet på månaden, så kanske en promenad eller om du vill komma över på kvällsté?” (eller vad man nu kan bjuda på som är billigt).

Drinkar och tilltugg på lokal är ju inget måste, tänker jag. Huvudsaken är väl att ses, man får väl hitta en aktivitet som passar båda.

Det är födelsedagar som firas på puben, eller några som vill åka in till fastlandet nån dag för att gå på bio eller äta lunch eller shoppa eller manikyr eller casino typ..
Eller om det är nåt event och nån som frågar en grupp om den ska beställa biljetter åt alla osv...

Jag träffar fortfarande folk här hemma eller hos dem eller ses på stranden och har en fiskelina i vattnet samtidigt som vi ser på solnedgången tex... det är alltid trevligt och billigt.

Men ja, några eventbiljetter eller cocktailpartys blir det inte och har inte varit på några år... Puben har vi naturligtvis varit till då och då men det har gått från 3-4ggr i veckan till 1 gång i månaden nu ungefär sedan covid egentligen.

Har hört om många i samma båt samtidigt som andra ändå är där "jämt". Det är väl prioriteringar. Vi äger ett hus nu så jag gillar att sätta in extra pengar om jag har några till framtida räkningar istället för att gå på pub. Men har inte kunnat göra det heller senaste månaderna... det är som att vi just nu går plus minus noll varje månad med det pytte-sparande vi gör...

Vi har det ändå bra men trådstarten fick det att hugga till lite i igenkännande
 
Det är födelsedagar som firas på puben, eller några som vill åka in till fastlandet nån dag för att gå på bio eller äta lunch eller shoppa eller manikyr eller casino typ..
Eller om det är nåt event och nån som frågar en grupp om den ska beställa biljetter åt alla osv...

Jag träffar fortfarande folk här hemma eller hos dem eller ses på stranden och har en fiskelina i vattnet samtidigt som vi ser på solnedgången tex... det är alltid trevligt och billigt.

Men ja, några eventbiljetter eller cocktailpartys blir det inte och har inte varit på några år... Puben har vi naturligtvis varit till då och då men det har gått från 3-4ggr i veckan till 1 gång i månaden nu ungefär sedan covid egentligen.

Har hört om många i samma båt samtidigt som andra ändå är där "jämt". Det är väl prioriteringar. Vi äger ett hus nu så jag gillar att sätta in extra pengar om jag har några till framtida räkningar istället för att gå på pub. Men har inte kunnat göra det heller senaste månaderna... det är som att vi just nu går plus minus noll varje månad med det pytte-sparande vi gör...

Vi har det ändå bra men trådstarten fick det att hugga till lite i igenkännande
Men då är det ju knappast du som tar initiativen till alla de här bjudningarna du inte har råd med och sedan ställer in? :heart Enhelt annan situation än trådstarten.
 
Det är födelsedagar som firas på puben, eller några som vill åka in till fastlandet nån dag för att gå på bio eller äta lunch eller shoppa eller manikyr eller casino typ..
Eller om det är nåt event och nån som frågar en grupp om den ska beställa biljetter åt alla osv...

Jag träffar fortfarande folk här hemma eller hos dem eller ses på stranden och har en fiskelina i vattnet samtidigt som vi ser på solnedgången tex... det är alltid trevligt och billigt.

Men ja, några eventbiljetter eller cocktailpartys blir det inte och har inte varit på några år... Puben har vi naturligtvis varit till då och då men det har gått från 3-4ggr i veckan till 1 gång i månaden nu ungefär sedan covid egentligen.

Har hört om många i samma båt samtidigt som andra ändå är där "jämt". Det är väl prioriteringar. Vi äger ett hus nu så jag gillar att sätta in extra pengar om jag har några till framtida räkningar istället för att gå på pub. Men har inte kunnat göra det heller senaste månaderna... det är som att vi just nu går plus minus noll varje månad med det pytte-sparande vi gör...

Vi har det ändå bra men trådstarten fick det att hugga till lite i igenkännande
Det låter mer som att kompisgänget hittar på grejor ni inte kan vara med på av ekonomiska skäl och därför tackar nej till?

Jag tänker att det är lite annan situation än om du och en kompis bestämmer att ni ska ses en viss dag, och så bokar du av när det närmar sig.

Födelsedagar etc tänker jag i alla fall att det är fler än dig som är tillfrågade om de vill vara med.
 
Jag är en sån som avbokar. Det rör sig dels om npf, men även ME (fick diagnosen i slutet av förra året så det är ju en ny ”förklaring” som stödjer mina avbokningar).

Jag har alltid haft en bristande energi, både fysisk och psykisk. Jag har några vänner som är otroligt accepterande vilket jag är väldigt tacksam över. Men så har jag också blivit av med många vänner just pga att jag avbokar.

Jag förstår till 200% att mina avbokningar förstör för andra. Och det är förståeligt att folk blir både irriterade och besvikna. Jag har mer eller mindre slutat planera in saker med endast en person. Jag vill inte göra någon besviken. Det får ju mig att känna mig elak, även fast jag inte kan rå för hur jag mår.

Himla svår balans.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 105
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 542
Senast: Imna
·
Relationer Vad är hemligheten bakom att lyckas i långa relationer? Alltså inte att bara vara i en långvarig relation utan att faktiskt trivas i...
13 14 15
Svar
287
· Visningar
34 650
Senast: monster1
·
Övr. Barn Jag har just dumpat en tidigare vän. En vän som försvann för ca 8 år sedan när hen skaffade barn. Den enda kontakten var när jag besökte...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
6 867
Senast: hoppsann
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Köpa hus
  • 🥂 VALBORG 🍾
  • Barn och djur

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp