Hundhälsa Valp med underbett

Jag tackade nej till en unghund som hade dragit ut 2 canintänder pga överbett. Jag vill tävla och vill inte riskerar att hunden har svårare att hålla apporten pga avsaknad av canintänder. Jag hade inte gjort mig av med en hund om den visat sig behöva dra ut tänder men tackade nej när jag visste redan innan hur det låg till.
 
Min nuvarande hund hade överbett vid besiktningen.

Har inte blivit några problem (än iaf) och ångrar mig inte en sekund.

Vi har inga planer på utställning, och de andra grenar vi tränar (nosework, rally, agility) spelar bettfel ingen roll.

Är normalt j-ligt restriktiv på att köpa defekter/icke hälsotestat men känner att bettfel är inte en enorm grej. Har kanske fel, men har aldrig hört om någon som fått värre konsekvenser än att behöva slipa ner eller dra ett par tänder, och om allt annat när det gäller linjer och hälsa stämmer så är det inte en dealbreaker för mig.
 

Seabaz

Trådstartare
Tack för alla svar igen.

Jag har googlat olika veterinärsidor världen över, hundforum och youtube om detta och övervägande verkar första tipset vara att dra ut de två mjölktänderna ur underkäken nu så fort som möjligt för att inte "låsa" bettet och hindra underkäken från att växa. Ju förr desto bättre? (Input på det?)

Sedan hoppas att de permanenta tänderna kommer rätt. Annars dra ut dom med senare.

I övrigt säger folk på forum ungefär som här, alla har olika erfarenheter från "aldrig haft problem" till "jag sköt valpen och skaffade en ny"
 
Fast de allra flesta säger ju ändå (här) att de inte skulle köpa en valp med ett sådant stort överbett. Varav en dessutom är veterinär.

Förstår att din önskan efter valp är superstor, men bekymmer får man ändå med en hund med tiden, vore det då inte bättre ett köpa en valp där du iaf fått en ok stämpel hos veterinären vid besiktningen, istället för en där du vet att det kan bli allvarliga problem och kräva operation?
 
Jag har haft två hundar med överbett, ordentliga sådana, och det var inget vi märkte av under deras liv. Dock så var det små sällskapshundar, shih-tzus.
 
Nyfiken fråga, ni som tycker att ingen ska köpa en valp med ett större bettfel är tanken då att vi uppfödare ska avliva såna "oönskvärda" valpar?

Om ingen vill köpa valp med bettfel så blir det ju följden, för som uppfödare kan man inte direkt samla på hundar som inte duger till avel av en eller annan anledning.

Själv föredrar jag nog att sälja dem extremt billigt och vara övertydlig med vad ett större bettfel kan -men inte måste- innebära, precis som jag gjorde med min hittills enda uppfödda valp med bettfel..
 

Seabaz

Trådstartare
Fast de allra flesta säger ju ändå (här) att de inte skulle köpa en valp med ett sådant stort överbett. Varav en dessutom är veterinär.

Förstår att din önskan efter valp är superstor, men bekymmer får man ändå med en hund med tiden, vore det då inte bättre ett köpa en valp där du iaf fått en ok stämpel hos veterinären vid besiktningen, istället för en där du vet att det kan bli allvarliga problem och kräva operation?
Om du läser mitt inlägg innan det du citerar så ser du att jag velar åt nej men även vill veta hur en framtid för en sådan här valp ser ut.

Min sambo och jag är ute från början efter en ren sällskapshund att ha kul med, vi kommer träna en del men aldrig tävla eller ställa ut. Dessutom kastrera tiken när den är i lämplig ålder. (Vilken hund vi än köper)

Men Lite som @Gnist är inne på så måste ju sånna här valpar också kunna få ett liv i en familj.

Att jag tvekar är att valpen fortfarande är så pass dyr även efter avdraget på 5000kr (som jag heller inte tror täcker ev operation) pga covid som drivit upp priser.

Pengar finns, både för köp och operation men det är mer en princip just nu.

Plus att det är helg nu så jag har inte kunnat ringa någon vet klinik och fråga om ungefärliga kostnader. Hoppas hinna det i morgon på lunchen.

Jag är lika 50/50 som denna valp är 50/50 att ha (dyra) problem i framtiden.
 
Om du läser mitt inlägg innan det du citerar så ser du att jag velar åt nej men även vill veta hur en framtid för en sådan här valp ser ut.

Min sambo och jag är ute från början efter en ren sällskapshund att ha kul med, vi kommer träna en del men aldrig tävla eller ställa ut. Dessutom kastrera tiken när den är i lämplig ålder. (Vilken hund vi än köper)

Men Lite som @Gnist är inne på så måste ju sånna här valpar också kunna få ett liv i en familj.

Att jag tvekar är att valpen fortfarande är så pass dyr även efter avdraget på 5000kr (som jag heller inte tror täcker ev operation) pga covid som drivit upp priser.

Pengar finns, både för köp och operation men det är mer en princip just nu.

Plus att det är helg nu så jag har inte kunnat ringa någon vet klinik och fråga om ungefärliga kostnader. Hoppas hinna det i morgon på lunchen.

Jag är lika 50/50 som denna valp är 50/50 att ha (dyra) problem i framtiden.
För bara 5000 i avdrag hade jag inte chansat. Möjligen om uppfödaren erbjuder sig att stå för ev operation i framtiden. Men annars, nej inte en chans.
 
Nyfiken fråga, ni som tycker att ingen ska köpa en valp med ett större bettfel är tanken då att vi uppfödare ska avliva såna "oönskvärda" valpar?

Om ingen vill köpa valp med bettfel så blir det ju följden, för som uppfödare kan man inte direkt samla på hundar som inte duger till avel av en eller annan anledning.

Själv föredrar jag nog att sälja dem extremt billigt och vara övertydlig med vad ett större bettfel kan -men inte måste- innebära, precis som jag gjorde med min hittills enda uppfödda valp med bettfel..
Det här är en jättesvår fråga tycker jag.

Å ena sidan tycker jag att man som uppfödare behöver ha en plan på vad man gör med eventuella valpar som inte blir sålda (av olika skäl) precis som en presumtiv valpköpare behöver ha en plan för hur denna ska ta hand om hunden om något oväntat händer (nytt jobb, skilsmässa, hund kommer ej överens med befintliga hundar, hunddagis passar inte etc).

Vad gäller hälsodefekter där man tidigt kan se att risken är stor för att hunden inte kommer leva ett normalt hundliv så tycker jag nog att man bör överväga avlivning. Detta innefattar dock generellt inte hundar med över- eller underbett. Jag kan nog tycka att det mest rimliga i en sådan situation är hundens bästa varför jag tycker att man som uppfödare antingen får ta ansvaret själv för hunden eller mer eller mindre ge bort den gratis till någon (lämplig person!) som kan tänka sig att ta hand om hunden så att vederbörande kan använda den tilltänkta köpeskillingen till en eventuell framtida operation istället.
 
Nyfiken fråga, ni som tycker att ingen ska köpa en valp med ett större bettfel är tanken då att vi uppfödare ska avliva såna "oönskvärda" valpar?

Om ingen vill köpa valp med bettfel så blir det ju följden, för som uppfödare kan man inte direkt samla på hundar som inte duger till avel av en eller annan anledning.

Själv föredrar jag nog att sälja dem extremt billigt och vara övertydlig med vad ett större bettfel kan -men inte måste- innebära, precis som jag gjorde med min hittills enda uppfödda valp med bettfel..
För mig är det ganska självklart.

Valpar med grava defekter som inte förväntas kunna leva ett normalt liv avlivas. :cry:

Valpar med defekter som inverkar på avel/utställningsmöjligheter och som eventuellt behöver korrigeras säljs för sällskapspris och uppfödaren skriver in i kontraktet att eventuella operationer bekostas av denne. Alternativt uppfödaren behåller valpen tills det går att utvärdera och säljer sedan till skäligt pris anpassat till ålder, meriter, etc.

(När jag säger sällskapspris menar jag inga enorma avdrag, iom att uppfödaren enligt kontraktet kommer täcka korrigering av defekten om det behövs, men i de raser där det är kutym att dra av någon tusenlapp för tex feltecknat kan man gott göra det.)

Tycker också den här frågeställningen är ett lysande tillfälle att lyfta frågan med uppfödare som tummar på avelsmaterial och hälsotester, och de som högljutt skriker "men [insert osunt drag eller defekt] är nooormalt för rasen och är maan insatt skulle man aaaldrig klaga på det..."
 
@Gnist de flesta uppfödare jag känner behåller valpen och utvärderar efter ett tag. Jag tänker att man som uppfödare får räkna med att stå kvar med valpar som man inte kan/bör sälja. Det kostar, ja, men det är sånt man får ta som uppfödare.

Och jag skulle aldrig rekommendera någon att köpa hunden i fråga. Inte i detta skede.
 

Seabaz

Trådstartare
@Gnist de flesta uppfödare jag känner behåller valpen och utvärderar efter ett tag. Jag tänker att man som uppfödare får räkna med att stå kvar med valpar som man inte kan/bör sälja. Det kostar, ja, men det är sånt man får ta som uppfödare.

Och jag skulle aldrig rekommendera någon att köpa hunden i fråga. Inte i detta skede.
Det är lite där jag står nu med. Borde uppfödaren behålla denna valp och bekosta eventuella operationer själv och när "allt är klart" sälja den som sällskapshund, om säg, ett år?

Det känns som den mest logiska lösningen och back up för en uppfödare?
 
Nyfiken fråga, ni som tycker att ingen ska köpa en valp med ett större bettfel är tanken då att vi uppfödare ska avliva såna "oönskvärda" valpar?

Om ingen vill köpa valp med bettfel så blir det ju följden, för som uppfödare kan man inte direkt samla på hundar som inte duger till avel av en eller annan anledning.

Själv föredrar jag nog att sälja dem extremt billigt och vara övertydlig med vad ett större bettfel kan -men inte måste- innebära, precis som jag gjorde med min hittills enda uppfödda valp med bettfel..
Som kattuppfödare tänker jag att man får ge bort en individ som har en defekt som riskerar att behöva åtgärdas via dyr kirurgi som inte täcks av försäkringen. Alternativt reducerat pris och att man betalar tillbaks det hela om felet behöver åtgärdas i vuxen ålder.
 
@Gnist de flesta uppfödare jag känner behåller valpen och utvärderar efter ett tag. Jag tänker att man som uppfödare får räkna med att stå kvar med valpar som man inte kan/bör sälja. Det kostar, ja, men det är sånt man får ta som uppfödare.

Och jag skulle aldrig rekommendera någon att köpa hunden i fråga. Inte i detta skede.
Ptja, mig behöver du inte bekymra dig för. Det har noll med någon kostnadsfråga att göra som du tycks tro. Jag har alltid en plan för om någon/några valpar inte blir sålda.
Har dock inte hänt än på de år jag varit uppfödare att någon valp varit osåld vid 8 veckors ålder, men en plan för det finns ändå vid varje kull och ett överbett som vid 8 veckors ålder är + 2 cm är rent krasst inte så mycket att utvärdera. Det kommer aldrig, någonsin, ever att räta till sig och du kan ju inte inbilla dig att en 1-årig hund med ett sådant bettfel är ens ett uns eftertraktad på marknaden med eller utan tänder i munnen. Eller jo, såna som alltid söker gratis hund kan nog vara intresserade, men såna har ca noll och ingen chans att få tag på en hund från mitt håll..

Som uppfödare är jag faktiskt inte speciellt intresserad av att samla på mig hundar som inte duger i avel "bara för att", hur hårt andra än kan tycka att det låter och alltså såldes den valpen (enda uppfödda hunden med bettfel på 23 år som uppfödare f ö) och om någon fler valp med bettfel föds, så kommer även den att säljas på samma premisser som föregående.
 
Som kattuppfödare tänker jag att man får ge bort en individ som har en defekt som riskerar att behöva åtgärdas via dyr kirurgi som inte täcks av försäkringen. Alternativt reducerat pris och att man betalar tillbaks det hela om felet behöver åtgärdas i vuxen ålder.
Delvis knapplån

Ja varför är det så stor skillnad mellan katt och hund där egentligen?

On topic har jag haft en hund med extremt överbett, men fick honom i vuxen ålder. Han hade inga problem med det, det bara såg "lustigt" ut. Men gällde det en valp skulle jag vilja prata med veterinären som undersökt valpen, ha mer information och ett större prisavdrag. Minst halva priset, mer avdrag om vet bedömer att operation etc sannolikt kommer behövas.

Annars kan uppfödaren behålla, åtgärda och sedan sälja
 
Om du läser mitt inlägg innan det du citerar så ser du att jag velar åt nej men även vill veta hur en framtid för en sådan här valp ser ut.

Min sambo och jag är ute från början efter en ren sällskapshund att ha kul med, vi kommer träna en del men aldrig tävla eller ställa ut. Dessutom kastrera tiken när den är i lämplig ålder. (Vilken hund vi än köper)

Men Lite som @Gnist är inne på så måste ju sånna här valpar också kunna få ett liv i en familj.

Att jag tvekar är att valpen fortfarande är så pass dyr även efter avdraget på 5000kr (som jag heller inte tror täcker ev operation) pga covid som drivit upp priser.

Pengar finns, både för köp och operation men det är mer en princip just nu.

Plus att det är helg nu så jag har inte kunnat ringa någon vet klinik och fråga om ungefärliga kostnader. Hoppas hinna det i morgon på lunchen.

Jag är lika 50/50 som denna valp är 50/50 att ha (dyra) problem i framtiden.
Min inställning i sådana här frågor är enkel.
Betala inte för problem!

Dvs köp inte sånt som kommer att ge bekymmer Vare sig det är eventuellt eller säkertställt att det blir problem.

Lägg pengarna på något sunt och förhoppningsvis problemfritt.

Corona har trissat upp efterfrågan men låt inte det mana dig till att köpa problem.
 
Förstår att din önskan efter valp är superstor, men bekymmer får man ändå med en hund med tiden, vore det då inte bättre ett köpa en valp där du iaf fått en ok stämpel hos veterinären vid besiktningen, istället för en där du vet att det kan bli allvarliga problem och kräva operation?
Överbett och behöva dra tänder är inge allvarliga problem.
Om dra tänder är allvarliga problem borde ingen köpa nakenhundar, chihuahua, pomeranian, osv...

Nyfiken fråga, ni som tycker att ingen ska köpa en valp med ett större bettfel är tanken då att vi uppfödare ska avliva såna "oönskvärda" valpar?

Om ingen vill köpa valp med bettfel så blir det ju följden, för som uppfödare kan man inte direkt samla på hundar som inte duger till avel av en eller annan anledning.

Själv föredrar jag nog att sälja dem extremt billigt och vara övertydlig med vad ett större bettfel kan -men inte måste- innebära, precis som jag gjorde med min hittills enda uppfödda valp med bettfel..
Det man kan göra att behålla valpen till vuxen ålder, dra tänderna om behovet finns och sedan sälja valpen som vuxen hund när man vet att bettfelet inte kommer orsaka extra kostnader eller vara problem längre.

För mig är det ganska självklart.
Valpar med grava defekter som inte förväntas kunna leva ett normalt liv avlivas. :cry:
Fast bettfel är ingen grav defekt, och en hund med bettfel kan absolut leva ett normalt liv, det enda är att den kanske i framtiden kommer behöva dra ett par tänder.
 
Ptja, mig behöver du inte bekymra dig för. Det har noll med någon kostnadsfråga att göra som du tycks tro. Jag har alltid en plan för om någon/några valpar inte blir sålda.
Har dock inte hänt än på de år jag varit uppfödare att någon valp varit osåld vid 8 veckors ålder, men en plan för det finns ändå vid varje kull och ett överbett som vid 8 veckors ålder är + 2 cm är rent krasst inte så mycket att utvärdera. Det kommer aldrig, någonsin, ever att räta till sig och du kan ju inte inbilla dig att en 1-årig hund med ett sådant bettfel är ens ett uns eftertraktad på marknaden med eller utan tänder i munnen. Eller jo, såna som alltid söker gratis hund kan nog vara intresserade, men såna har ca noll och ingen chans att få tag på en hund från mitt håll..

Som uppfödare är jag faktiskt inte speciellt intresserad av att samla på mig hundar som inte duger i avel "bara för att", hur hårt andra än kan tycka att det låter och alltså såldes den valpen (enda uppfödda hunden med bettfel på 23 år som uppfödare f ö) och om någon fler valp med bettfel föds, så kommer även den att säljas på samma premisser som föregående.
Som @Dopy skrev menade jag att uppfödaren kan (eller bör enligt mig) ha kvar hunden och utvärdera mående med tiden. Blir hunden äldre och inte störs av felet så kan de placera eller sälja, och är bettet ett problem kan de åtgärda och sälja.

Att bara dumpa på första bästa köpare känner jag att är lite snabblösning.
 
Upp