Lagrådet har yttrat sig över ännu ett av regeringens många förslag på det straffrättsliga området under senare tid: lagrådsremissen
Ett nytt straffrättsligt påföljdssystem. Liksom tidigare förslag på området får även den aktuella lagrådsremissen allvarlig kritik från Lagrådet.
I sitt 120 sidor långa
yttrande riktar Lagrådet ovanligt skarp kritik mot beredningen av förslagen i remissen. Enligt Lagrådet lever beredningen inte upp till de krav som måste ställas på en reform av denna omfattning. Den bristfälliga beredningen har bidragit till att två av reformens mest centrala förslag inte kan tillstyrkas.
Reformen innebär en genomgripande omläggning av det svenska påföljdssystemet. Tillsammans med övriga straffrättsliga reformer som regeringen lagt fram under 2025 och 2026 är den enligt Lagrådet den mest ingripande förändringen på området sedan 1989 års påföljdsreform, eller till och med sedan brottsbalken trädde i kraft på 1960-talet. Samtidigt beräknas reformen medföra statliga merkostnader på över 40 miljarder kronor per år. Mot den bakgrunden borde lagstiftningsarbetet ha genomförts med särskild omsorg, framhåller Lagrådet.
En central invändning gäller den korta utredningstiden. Straffreformutredningen tillsattes i juli 2023 och lämnade sitt betänkande redan i maj 2025, efter mindre än två års arbete. Enligt Lagrådet är det ”knappast möjligt” att genomföra ett så omfattande och principiellt viktigt reformarbete på så kort tid. Enligt Lagrådet har den begränsade tiden inte givit utrymme för tillräcklig analys och eftertanke. Som jämförelse pekar Lagrådet på att 1989 års påföljdsreform föregicks av ett utredningsarbete som pågick i mer än sex år.
Lagrådet lyfter också fram att tre av utredningens experter kritiserade arbetssättet i ett gemensamt särskilt yttrande. Experterna ansåg att utredningstiden hade varit orimligt kort, att arbetet till stor del hade kommit att handla om lagtekniska lösningar och att utrymmet för att diskutera reformens principiella utgångspunkter, konsekvenser och olika förslags inbördes samband hade varit klart begränsat.
Även direktiven till utredningen får kritik. Lagrådet konstaterar att regeringen i flera centrala frågor redan i direktiven pekade ut vilka förslag utredningen skulle lämna. Därmed begränsades möjligheterna att kritiskt analysera behovet av förändringarna och väga argument för och emot olika lösningar. Ett exempel är att utredningen aldrig uttryckligen tog ställning till om det verkligen finns behov av en generellt höjd repressionsnivå, utan tycks ha utgått från att den frågan redan var avgjord genom direktiven.
Lagrådet kritiserar också remissbehandlingen. Betänkandet omfattade närmare 1 900 sidor och remisstiden var fyra månader, huvudsakligen under sommaren 2025. Med hänsyn till materialets omfattning och komplexitet framstår även den remisstiden som ”uppseendeväckande kort”, skriver Lagrådet. Dessutom konstaterar Lagrådet att den omfattande kritik som flera remissinstanser framförde, bland annat mot den teoretiska grunden för reformen och utformningen av vissa centrala bestämmelser, i stor utsträckning lämnades obearbetad när regeringen tog fram lagrådsremissen.
Lagrådet ifrågasätter dessutom varför regeringen har valt att dela upp den stora omläggningen av straffrätten på ett stort antal separata lagrådsremisser och propositioner. Uppdelningen har, enligt Lagrådet, gjort det närmast omöjligt att få en samlad bild av reformerna och deras samlade konsekvenser. Samma svårigheter måste enligt Lagrådet ha drabbat remissinstanser, tjänstemän och riksdagens ledamöter. Särskilt anmärkningsvärt är att Straffreformutredningens egna förslag inte har behandlats samlat i en och samma lagrådsremiss, anmärker Lagrådet.
Den samlade bedömningen blir att lagstiftningsärendet inte kan anses vara tillfredsställande berett. Bristerna är visserligen inte så allvarliga att Lagrådet avstyrker hela reformen, men de har enligt Lagrådet tydligt bidragit till att två av de viktigaste förslagen fått en olämplig utformning. Därför avstyrks förslagen om en ökad användning av hela straffskalan och om en ny modell för straffmätning vid flerfaldig brottslighet. Lagrådet anser att reglerna är alltför otydliga för att kunna ge den förutsebarhet och rättssäkerhet som krävs och varnar för en lång period med osäker och olikformig rättstillämpning om de genomförs i nuvarande skick.