Tack för svar.
Min erfarenhet, efter att nyligen regelbundet ha vistats på gymnasium med en väldigt massa ungdomar, är inte riktigt densamma som din i denna fråga. Visst finns det några som är som du beskriver men jag skulle inte påstå att det är någon norm. Jag kan inte komma på en enda människa jag träffat som trodde sig kunna leva på att vara känd eller sociala medier. Däremot tycker jag att det verkar vara en norm att man ska utbilda sig högt, ofta utan djupare eftertanke huruvida utbildning leder till jobb eller ej. Den uppfattningen kan såklart vara vinklad av vad för utbildningar jag gått, geografiska platser osv.
Dock är det, oavsett vad vi har för olika uppfattningar, väl så att just föräldrarna och hemmet där barn och unga vistas är den som är allra svårast att påverka. Det borde vi vara överens om? Som politiker anser jag att du bör ha tankar om hur man ska lösa diverse problem, så jag undrar över dina konkreta förslag här.
Jag kan tänka mig att korta introduktioner till diverse olika yrken kan vara fördelaktigt för att få ut ungdomar i jobb och väcka intresse. Skulle det kanske vara möjligt att ha en veckas praktik här och där från och med högstadiet? Vet att det finns något sådant nu så mitt, inte alltför genomtänkta, förslag är alltså att öka den tiden. Min uppfattning om högstadiet, vilken är vinklad av mina egna förutsättningar, är att det inte händer så väldigt mycket. Jag tror att mer erfarenhet av den riktiga världen kan vara värd mer än en vecka här och där i skolan.
Jag tror också att man kan behöva göra något åt att det är så svårt att få jobb innan man fyllt arton. Exakt vad vet jag inte men min erfarenhet, vilken jag vet att jag delar med fler, är att det är betydligt svårare att få något på deltid/sommarjobb innan man är myndig. Att behöva vänta såpass länge innan man får faktiskt erfarenhet av att jobba tror jag inte är något vidare bra. Detta kanske är annorlunda i städerna?