Varför är DSPS en störning men inte tidigt sänggående?

[Sar]

För övrigt läste jag om en familj dör alla vaknade kring 03.00 på morgonen. De led också av detta, det finns få kompisar som man kan ringa till vid 4 tiden på morgonen för att höra om man ska umgås...

 

[Azalea]

Har man en fast dygnsrytm så kan man väl ändå till stor del anpassa sig till den om man så vill? Jobb finns ju alla möjliga tider på dygnet. Sedan tror jag man helt enkelt får strunta i vad folk tycker om ens dygnsrytm. Om man inte vill ta diskussionen när det kommer upp dvs. SÅ himla omöjliga är väl inga personer (de man väljer att ha nära sig, menar jag nu) så att de fortsätter tjata om man säger hur det är, vad som fungerar för en och att man hatar tjatet. Fortsätter de med det kanske man ska fundera på vilka man omger sig med.

För min del är jag SÅ tacksam för sömnmedel. Jag har en rätt ojämn/sen dygnsrytm vilket inte funkar för mig. Att somna efter 01 är inte bra för mig personligen även om jag kan vara pigg mkt längre. Men ni som trivs och mår bra av det gör ju bäst i att anpassa er till det, självklart. Folk lär sig hålla käften om ens val om man är tydlig med att man inte uppskattar deras kommentarer. Oftast.

 

[Kilauea]

Intressant att läsa om allas erfarenheter.
Jag har fått lära mig att det rätta är att gå upp så man hinner få dagsljus.
Sen träffade jag min sambo. Enligt mig en riktig nattuggla. Han har sedan barnsben svårt att komma igång på morgonen, lärde sig saker i skolan först efter lunch osv. Han kan dock ställa om dygnet tex vid jobb, men när han är ledig faller han lätt in i gamla mönster.
Gissa om vi har (haft) diskussioner hur det ska bli när/om vi får barn, med läggtider och så.

 

[Killaloe]

Har man en fast dygnsrytm så kan man väl ändå till stor del anpassa sig till den om man så vill? Jobb finns ju alla möjliga tider på dygnet.

Jag måste bara inflika att det inte alltid är så lätt, som i t.ex @gul_zebra (ledsen om jag pratar över huvudet på dig nu) där det finns myndigheter att förhålla sig till. Eller bestämmelser som gör att all anpassning utanför 8-17 på vardagar är omöjlig. (Försök övertala t.ex arbetsförmedlingen att du vill arbetsträna på lördagsnätter - de kommer stirra på dig som att du är en idiot)

Jag menar, har du allvarliga sömnstörningar så är det väl inte helt omöjligt att du får hjälp för detta och att det troligtvis påverkar livet rätt mycket mer än vad som är möjligt att anpassa. Hur gör en med läkarkontakter? Myndigheter? Det är ju inte så att dessa är öppet dygnet runt och har en redan problem och är t.ex sjukskriven så är en utlämnad i sådana här fall och kan alltså inte styra särskilt mycket själv.

 

[Azalea]

Jag måste bara inflika att det inte alltid är så lätt, som i t.ex @gul_zebra (ledsen om jag pratar över huvudet på dig nu) där det finns myndigheter att förhålla sig till. Eller bestämmelser som gör att all anpassning utanför 8-17 på vardagar är omöjlig. (Försök övertala t.ex arbetsförmedlingen att du vill arbetsträna på lördagsnätter - de kommer stirra på dig som att du är en idiot)

Jag menar, har du allvarliga sömnstörningar så är det väl inte helt omöjligt att du får hjälp för detta och att det troligtvis påverkar livet rätt mycket mer än vad som är möjligt att anpassa. Hur gör en med läkarkontakter? Myndigheter? Det är ju inte så att dessa är öppet dygnet runt och har en redan problem och är t.ex sjukskriven så är en utlämnad i sådana här fall och kan alltså inte styra särskilt mycket själv.

Jag menade de som inte har en allvarlig sömnstörning (det är inte många i tråden som är diagnostiserade, om jag förstått rätt) utan bara har en dygnsrytm som ej ger dem större besvär än att det är tufft att jobba tidigt eller att folk tycker de är lata som "sover bort" mornar.

Jag själv har/haft rejäla insomningsbesvär, så jag kan absolut förstå vilka problem allvarlig sömnstörning ställer till med, vet inte hur många läkarbesök och dylikt som jag missat pga sömnbesvären.

 

[gul_zebra]

gul_zebra: Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Jag tror det som du säger är viktigt att skilja på att det finns nattugglor och sedan också olika sorters allvarliga sömnstörningar, det är inte alls samma sak. (citerar dig):

"Det är liksom inte normalt hur man än vrider på det, och jag tycker definitivt inte att det öht kan jämföras med att vara nattmänniska. Jag önskar att jag bara var en nattmänniska och jag kan ärligt talat inte låta bli att ta illa upp och se det som en förminskning av de problem vi med sömnstörningar har när vi jämförs med nattmänniskor. Det är som dag och natt så att säga, det är inte ens i närheten av samma sak."


Men på Wikipedia står det:

The ICSD (page 128-133) diagnostic criteria for delayed sleep-phase disorder are:

1. There is an intractable delay in the phase of the major sleep period in relation to the desired clock time, as evidenced by a chronic or recurrent complaint of inability to fall asleep at a desired conventional clock time together with the inability to awaken at a desired and socially acceptable time.
2. When not required to maintain a strict schedule, patients will exhibit normal sleep quality and duration for their age and maintain a delayed, but stable, phase of entrainment to local time.
3. Patients have little or no reported difficulty in maintaining sleep once sleep has begun.
4. Patients have a relatively severe to absolute inability to advance the sleep phase to earlier hours by enforcing conventional sleep and wake times.
5. Sleep–wake logs and/or actigraphy monitoring for at least two weeks document a consistent habitual pattern of sleep onsets, usually later than 2 a.m., and lengthy sleeps.
6. Occasional noncircadian days may occur (i.e., sleep is "skipped" for an entire day and night plus some portion of the following day), followed by a sleep period lasting 12 to 18 hours.
7. The symptoms do not meet the criteria for any other sleep disorder causing inability to initiate sleep or excessive sleepiness.

Då skulle jag lätt kunna bli diagnosticerad med DSPS, fastän jag bara anser mig vara en "vanlig" nattuggla. Jag trodde faktiskt inte jag hade en sömnstörning. (då förstår jag precis vad TS menar, för det står "desired conventional clock time" och "socially acceptable time". Då är vi ju där igen... varför är extrem morgonpigghet socialt accepterat men inte det motsatta?)

Självklart så finns det sömnstörningar av olika slag som är något annat än senarelagd dygnsrytm t.ex.

Men mitt problem är att definitionen av DSPS är som Irmelinis hämtat från Wikipedia: sådan så att det handlar om att "alla ska sova vid samma tid på dygnet därmed basta, sover man på morgonen/halva dagen så är man en sämre sorts människa, och en slöfock"

Alltså ingår en hel drös med människor, som jag, i den definitionen, även om vi inte anser att vi lider av någon sömnstörning, vi vill ju bara sova på "annan tid än den socialt acceptabla".

Nu står det ju inte enbart om läggtider utan även när man vaknar, att det är helt omöjligt att vakna tidigare än kroppen vill. Vanliga nattmänniskor brukar mig veterligen kunna vakna fast de inte sovit klart. Folk med DSPS tenderar att inte kunna det. Tvärtom sover man sig igenom allt. Måtte det inte börja brinna, brandlarm gör ingen större nytta...
Likaså är personer med DSPS oförmögna att somna i tid enstaka gånger, spelar ingen roll hur stor sömnbrist man har, det är helt omöjligt.

DSPS är ju, som det står i kriterierna här över, lite bredare än att man bara sover sent.

Jag måste bara inflika att det inte alltid är så lätt, som i t.ex @gul_zebra (ledsen om jag pratar över huvudet på dig nu) där det finns myndigheter att förhålla sig till. Eller bestämmelser som gör att all anpassning utanför 8-17 på vardagar är omöjlig. (Försök övertala t.ex arbetsförmedlingen att du vill arbetsträna på lördagsnätter - de kommer stirra på dig som att du är en idiot)

Jag menar, har du allvarliga sömnstörningar så är det väl inte helt omöjligt att du får hjälp för detta och att det troligtvis påverkar livet rätt mycket mer än vad som är möjligt att anpassa. Hur gör en med läkarkontakter? Myndigheter? Det är ju inte så att dessa är öppet dygnet runt och har en redan problem och är t.ex sjukskriven så är en utlämnad i sådana här fall och kan alltså inte styra särskilt mycket själv.

No worries! Instämmer helt i problem med myndigheter. Har ju en del begränsningar där själv då jag för att komma ut i arbete ska gå via daglig verksamhet, som bara är igång dagtid på vardagar. Redan där försvinner hälften av all möjlig tid när det som passar mig bäst är eftermiddag/kväll - och utan medicin hade jag inte kommit ut alls istället. Ska dessutom försöka gå dit på en studiecirkel för att lära mig sånt som är självklart för andra och bra att veta på en arbetsplats. Den börjar kl 10 på morgonen. Kan väl inte direkt påstå att jag ser speciellt ljust på möjligheten att ta mig dit och gör jag inte det så, ja, då får jag ju inte lära mig de där praktiska grejerna som vore bra att veta heller.

Framöver har jag tid hos läkare. Halvt omöjligt att få tid och dessutom en viktig sådan, så jag kan inte boka om. Jag ska vara där kl 9 på morgonen... För att inte tala om telefontider, telefontider är ett jävla otyg!

 

[gul_zebra]

Jag tycker Läkartidningen definierade det bättrehttp://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView ( vet inte om jag fick in länken men det är första sökningen på DSPS).

Det är en definitiv skillnad på att vara nattmänniska jämfört med att ha DSPS. Som nattmänniska fungerar det någorlunda med jobb/skola " vanliga" tider fast det inte är optimalt, just pga att man kan somna tidigare en kväll. För en med DSPS är det i det närmaste omöjligt.

http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=4041

 

[Fille]

Hittade dock att tidigt sänggående också benämns som störning (wikipedia igen)

"advanced sleep phase syndrome (ASPS), is a condition in which patients feel very sleepy and go to bed early in the evening (e.g. 6:00–8:00 p.m.) and wake up very early in the morning (e.g. around 3:00 a.m.)."

Den störningen har nog jag... Kan lätt somna vid 20 och gå upp runt 04...

 

[Philosophia]

Den störningen har nog jag... Kan lätt somna vid 20 och gå upp runt 04...

Fast det räcker inte med "lätt somna vid 20", utan det handlar om en oförmåga att hålla sig vaken på kvällen (t.ex. att man kan somna bland folk om man försöker tvinga sig att vara vaken vid en sen middagsbjudning eller att man somnar framför ratten om man får för sig att köra bil på kvällen).

 

[Fille]

Fast det räcker inte med "lätt somna vid 20", utan det handlar om en oförmåga att hålla sig vaken på kvällen (t.ex. att man kan somna bland folk om man försöker tvinga sig att vara vaken vid en sen middagsbjudning eller att man somnar framför ratten om man får för sig att köra bil på kvällen).

Jag har väldigt svårt att hålla mig vaken på kvällstid, krävs mkt koffein om jag ska köra bil sent (vilket jag oftast undviker), brukar få hoppa över vänners fester för att jag har svårt att hålla mig vaken, även somnat på fester när jag väl tagit mig dit... Är i spanien nu och i förrgår höll jag mig vaken ända till 20,20 sen snarka ja tydligen... Igår fick jag ta en power nap samt dricka kaffe efter kvällsmaten, då kunde jag vara vaken ända till 23! Sov faktiskt ända till halv sex idag men kommer vara svårt att hålla sig vaken ikväll eftersom jag behöver runt 8 timmars sömn för att orka med en hel dag...

 

[skogaliten]

Nu står det ju inte enbart om läggtider utan även när man vaknar, att det är helt omöjligt att vakna tidigare än kroppen vill. Vanliga nattmänniskor brukar mig veterligen kunna vakna fast de inte sovit klart. Folk med DSPS tenderar att inte kunna det. Tvärtom sover man sig igenom allt. Måtte det inte börja brinna, brandlarm gör ingen större nytta...
Likaså är personer med DSPS oförmögna att somna i tid enstaka gånger, spelar ingen roll hur stor sömnbrist man har, det är helt omöjligt.

DSPS är ju, som det står i kriterierna här över, lite bredare än att man bara sover sent.


No worries! Instämmer helt i problem med myndigheter. Har ju en del begränsningar där själv då jag för att komma ut i arbete ska gå via daglig verksamhet, som bara är igång dagtid på vardagar. Redan där försvinner hälften av all möjlig tid när det som passar mig bäst är eftermiddag/kväll - och utan medicin hade jag inte kommit ut alls istället. Ska dessutom försöka gå dit på en studiecirkel för att lära mig sånt som är självklart för andra och bra att veta på en arbetsplats. Den börjar kl 10 på morgonen. Kan väl inte direkt påstå att jag ser speciellt ljust på möjligheten att ta mig dit och gör jag inte det så, ja, då får jag ju inte lära mig de där praktiska grejerna som vore bra att veta heller.

Framöver har jag tid hos läkare. Halvt omöjligt att få tid och dessutom en viktig sådan, så jag kan inte boka om. Jag ska vara där kl 9 på morgonen... För att inte tala om telefontider, telefontider är ett jävla otyg!

Fast jag, och säkert andra här som inte vill se det här sättet att fungera som en funktionsstörning, har dessa problem, bl.a. med att vakna innan kroppen vill.

Hur många jätteviktiga möten har jag inte bara sovit över genom åren!

När jag verkligen måste göra något, läkarbesök t.ex., vid en såpass okristlig tid som kl 09.00, så sätter jag upp ett antal olika typer av väckningsfunktioner runt mig. Och oftast, men inte alltid, så lyckas jag pressa upp mig. Oftast till priset att hjärnan är otroligt seg och resten av den dagen blir mer eller mindre förstörd.

Men istället för att diskutera hur synd det är om oss som är konstruerade så att vi vill sova under en del av dagen, så tycker jag att vi ska diskutera våra rättigheter!

Varför kan inte du, som har svårt på förmiddagarna, få arbetsträna eller gå på studiecirkel på eftermiddagarna? När din kropp och knopp är aktiv och mottaglig.

Det om något vore att visa respekt för dig och ditt sätt att vara.

Men nej, eftersom du är i underläge som sjukskriven, så försöker myndigheterna trycka in dig i mallen!

Tyvärr hjälper det antagligen inte att protestera för dig, du skulle i så fall behöva någon vid din sida med enorm pondus som en överläkare eller liknande.

Om man befinner sig i en annan position, så är det trots allt möjligt att åtminstone delvis anpassa arbetslivet efter ens egna förutsättningar.

Men som sagt, jag önskar ett mer flexibelt arbetsliv, och för den delen skolliv.

 

[anhe]

*kl*

Intressant ämne, vad sjutton är jag då? Jag har lätt att förskjuta dygnet så till vida att jag vid lediga perioder lätt kan börja vara vaken längre på kvällarna (trots att jag är en morgonmänniska och fungerar absolut bäst på morgnarna, och är kvällstrött). Men jag sover i princip aldrig längre än vanligt. Min förskjutning på morgonen är aldrig lika mycket som den på kvällen, vilket gör att mina nätter blir bara kortare och kortare och jag vaknar aldrig utvilad. Någonsin. Sova ikapp, det existerar liksom inte. Om jag börjar vänja mig vid att vara uppe till två på nätterna, så sover jag ändå sällan längre än 7-8 på morgonen.

 

[gul_zebra]

Fast jag, och säkert andra här som inte vill se det här sättet att fungera som en funktionsstörning, har dessa problem, bl.a. med att vakna innan kroppen vill.

Hur många jätteviktiga möten har jag inte bara sovit över genom åren!

När jag verkligen måste göra något, läkarbesök t.ex., vid en såpass okristlig tid som kl 09.00, så sätter jag upp ett antal olika typer av väckningsfunktioner runt mig. Och oftast, men inte alltid, så lyckas jag pressa upp mig. Oftast till priset att hjärnan är otroligt seg och resten av den dagen blir mer eller mindre förstörd.

Men istället för att diskutera hur synd det är om oss som är konstruerade så att vi vill sova under en del av dagen, så tycker jag att vi ska diskutera våra rättigheter!

Varför kan inte du, som har svårt på förmiddagarna, få arbetsträna eller gå på studiecirkel på eftermiddagarna? När din kropp och knopp är aktiv och mottaglig.

Det om något vore att visa respekt för dig och ditt sätt att vara.

Men nej, eftersom du är i underläge som sjukskriven, så försöker myndigheterna trycka in dig i mallen!

Tyvärr hjälper det antagligen inte att protestera för dig, du skulle i så fall behöva någon vid din sida med enorm pondus som en överläkare eller liknande.

Om man befinner sig i en annan position, så är det trots allt möjligt att åtminstone delvis anpassa arbetslivet efter ens egna förutsättningar.

Men som sagt, jag önskar ett mer flexibelt arbetsliv, och för den delen skolliv.

Jag ska iväg strax så jag ska fatta mig kort.
Ingen försöker pressa in mig i en mall. Jag ska praktisera på eftermiddagar, så har sagts från början och det har aldrig varit något knussel utan snarare en självklarhet. Det jag inte kan är att praktisera kvällstid då daglig verksamhet inte är igång då. Det är allt.
Studiecirkeln jag ska gå på finns bara på förmiddagar. Det diskuteras kring att öka till även eftermiddagar och klarar jag inte av att ta mig dit så måste jag inte, man har varit väldigt tydlig med att jag absolut inte måste om det inte går utan man vill bara att jag försöker. Jag är desto mer vrång för jag vill gå på den där studiecirkeln. Allting kring min praktik är en enda stor anpassning efter mig och mina förmågor och oförmågor.

Jag håller med om att samhället borde bli mer flexibelt men jag tycker inte att man kan kalla sömnstörningar för normala för det och jag tycker att kalla de för normala förminskar våra problem vilket är det absolut sista vi sömnstörda behöver. Det absolut största problemet för många av oss är ju tvärtom stigmat i att vi anses lata, det avhjälps inte av att man ska anse oss normala när vi de facto inte är det.

Så, nu ska jag skynda mig iväg på praktikplatsbesök.

 

[Borttaget konto]

Fast jag, och säkert andra här som inte vill se det här sättet att fungera som en funktionsstörning, har dessa problem, bl.a. med att vakna innan kroppen vill.

Hur många jätteviktiga möten har jag inte bara sovit över genom åren!

När jag verkligen måste göra något, läkarbesök t.ex., vid en såpass okristlig tid som kl 09.00, så sätter jag upp ett antal olika typer av väckningsfunktioner runt mig. Och oftast, men inte alltid, så lyckas jag pressa upp mig. Oftast till priset att hjärnan är otroligt seg och resten av den dagen blir mer eller mindre förstörd.

Men istället för att diskutera hur synd det är om oss som är konstruerade så att vi vill sova under en del av dagen, så tycker jag att vi ska diskutera våra rättigheter!

Varför kan inte du, som har svårt på förmiddagarna, få arbetsträna eller gå på studiecirkel på eftermiddagarna? När din kropp och knopp är aktiv och mottaglig.

Det om något vore att visa respekt för dig och ditt sätt att vara.

Men nej, eftersom du är i underläge som sjukskriven, så försöker myndigheterna trycka in dig i mallen!

Tyvärr hjälper det antagligen inte att protestera för dig, du skulle i så fall behöva någon vid din sida med enorm pondus som en överläkare eller liknande.

Om man befinner sig i en annan position, så är det trots allt möjligt att åtminstone delvis anpassa arbetslivet efter ens egna förutsättningar.

Men som sagt, jag önskar ett mer flexibelt arbetsliv, och för den delen skolliv.

Svarar på random inlägg men det är en tanke jag haft tråden igenom. Jag förstår inte riktigt resonemanget kring funktionsnedsättningar?

Funktionsnedsättningar är ju inte till för att andra ska tycka synd om en och hindrar inte heller att man diskuterar rättigheter - vad spelar det egentligen för roll för dig om någon som har en hypotalamus som saknar förmågan att anpassa dygnsrytmen sägs ha en funktionsnedsättning? På vilket sätt hindrar det dig att få respekt eller bryta den morgonpigga normen när DSPS ses som en funktionsnedsättning? Det går att jobba för ett flexiblare, öppnare, mer respektfullt samhälle även om ord som funktionsnedsättning finns med i bilden. Man behöver inte sopa andras svårigheter att klara vardagen under mattan bara för att det inte passar ens agenda att riskera ses som någon det är "synd om".

Det känns som att du inte riktigt kan skilja begreppet funktionsnedsättning från det där stigmat du fäster vid ordet, men det behöver inte finnas ett stigma.

Funktionsnedsättning innebär ju bara konstaterandet att man på något sätt har en nedsatt förmåga, i det här fallet alltså en nedsatt förmåga att anpassa sin dygnsrytm efter yttre omständigheter (inte samma sak som att ha en viss preferens eller vara oerhört morgontrött etc utan en på allvar nedsatt eller total oförmåga att anpassa sin dygnsrytm på egen hand hur mycket man än försöker), det behöver inte ses som något fult för det. Det är som det är bara, en funktionsnedsättning, en nedsatt förmåga, som ibland leder till funktionshinder när den här nedsatta förmågan inte går ihop med omgivningens (och/eller kanske också sina egna) förväntningar eller krav.

Jag är en människa med en relativt anpassningsbar dygnsrytm (även om jag absolut är mer av en nattuggla och kan vara väldigt morgontrött, har försovit mig och kommit för sent ett par gånger) och ser jag på sömnstörningar, däribland DSPS, så kan jag absolut se varför det betraktas som funktionsnedsättningar med tanke på vilka fördelar jag har av att oftast kunna vakna på utsatt tid, att för det mesta kunna somna när jag är trött, att kunna jobba natt utan större problem, att kunna jobba på morgonen utan större problem osv. Ser jag då på de allvarligare sömnstörningarna och vilka funktionshinder som kan uppkomma så är det i mina ögon solklara funktionsnedsättningar eftersom de innebär att den här förmågan att någorlunda anpassa sig efter yttre omständigheter är kraftigt nedsatt eller saknas helt. En nedsatt förmåga som kan leda till verkliga svårigheter att klara vardagen.

Men jag förstår som sagt inte hur en funktionsnedsättning inte skulle kunna ge en människa respekt, eller hur samhället inte skulle kunna anpassas efter funktionsnedsättningar, bara för att man konstaterar att det finns en nedsatt förmåga.

 

[SaraMara]

Svarar på random inlägg men det är en tanke jag haft tråden igenom. Jag förstår inte riktigt resonemanget kring funktionsnedsättningar?

Funktionsnedsättningar är ju inte till för att andra ska tycka synd om en och hindrar inte heller att man diskuterar rättigheter - vad spelar det egentligen för roll för dig om någon som har en hypotalamus som saknar förmågan att anpassa dygnsrytmen sägs ha en funktionsnedsättning? På vilket sätt hindrar det dig att få respekt eller bryta den morgonpigga normen när DSPS ses som en funktionsnedsättning? Det går att jobba för ett flexiblare, öppnare, mer respektfullt samhälle även om ord som funktionsnedsättning finns med i bilden. Man behöver inte sopa andras svårigheter att klara vardagen under mattan bara för att det inte passar ens agenda att riskera ses som någon det är "synd om".

Det känns som att du inte riktigt kan skilja begreppet funktionsnedsättning från det där stigmat du fäster vid ordet, men det behöver inte finnas ett stigma.

Funktionsnedsättning innebär ju bara konstaterandet att man på något sätt har en nedsatt förmåga, i det här fallet alltså en nedsatt förmåga att anpassa sin dygnsrytm efter yttre omständigheter (inte samma sak som att ha en viss preferens eller vara oerhört morgontrött etc utan en på allvar nedsatt eller total oförmåga att anpassa sin dygnsrytm på egen hand hur mycket man än försöker), det behöver inte ses som något fult för det. Det är som det är bara, en funktionsnedsättning, en nedsatt förmåga, som ibland leder till funktionshinder när den här nedsatta förmågan inte går ihop med omgivningens (och/eller kanske också sina egna) förväntningar eller krav.

Jag är en människa med en relativt anpassningsbar dygnsrytm (även om jag absolut är mer av en nattuggla och kan vara väldigt morgontrött, har försovit mig och kommit för sent ett par gånger) och ser jag på sömnstörningar, däribland DSPS, så kan jag absolut se varför det betraktas som funktionsnedsättningar med tanke på vilka fördelar jag har av att oftast kunna vakna på utsatt tid, att för det mesta kunna somna när jag är trött, att kunna jobba natt utan större problem, att kunna jobba på morgonen utan större problem osv. Ser jag då på de allvarligare sömnstörningarna och vilka funktionshinder som kan uppkomma så är det i mina ögon solklara funktionsnedsättningar eftersom de innebär att den här förmågan att någorlunda anpassa sig efter yttre omständigheter är kraftigt nedsatt eller saknas helt. En nedsatt förmåga som kan leda till verkliga svårigheter att klara vardagen.

Men jag förstår som sagt inte hur en funktionsnedsättning inte skulle kunna ge en människa respekt, eller hur samhället inte skulle kunna anpassas efter funktionsnedsättningar, bara för att man konstaterar att det finns en nedsatt förmåga.

Jag håller med. "Störningen" uppkommer väl först när man faktiskt inte KAN anpassa sig utan de facto sover över viktiga möten/event, inte för att man Egentligen mått bättre av en annan rytm?

Som icke sömnstörd är jag mkt tacksam över att kunna vända runt mitt dygn efter behov. Egentligen är jag nog helt ljusstyrd, sommartid mkt morgonpigg men vintertid påtvingat morgonaktiv pga att jag inte hinner med det jag vill varje dag om jag inte går upp senast 06.

För mig hade det varit ett oerhört handikapp att inte kunna vända runt och mixtra med min sömn så att jag är pigg mkt sena kvällsträningar med hästarna och sedan pigg nog att vara på plats för viktiga möten tidig morgon dagen efter, så tvingas de flesta jag känner leva och hade min kropp strejkat hade det förstört mitt liv i mkt större utsträckning än en hel del andra kroppsliga hinder. Liksom vad gäller en del andra diagnoser, såsom ADHD eller liknande inbillar jag mig att det kam hjälpa att ha en diagnos, för att påvisa att det inte är ngt som individen kan påverka, vilket kanske kan göra att det bereds andra möjligheter att klara livet i samhället?

 

[avslutat medlemskap]

Lite störda är vi nog allihop annars gjorde vi nåt vettigare än att sitta på arslet och skriva inlägg på buke eller uppdatera fejjan om det senaste som hänt,,,,,,eller inte hänt i våra patetiska liv.

För att återgå till ordningen, många har ju svårt att sova pga. ljus, jag har aldrig haft en rullgardin eller persienn nerdragen och reagerar inte på ljus öht. Jag blir inte piggare av solen och en del av mitt liv har jag tillbringat under jorden utan dagsljus under kortare eller längre tider, jag brukade inte ens tända upp annat än ledljuset och dygnsrytmen har varit precis densamma som ovan jord så ingen ska komma och säga att det generellt är dagsljuset som styr oss alla.

 

[Lilla]

Jag håller med. "Störningen" uppkommer väl först när man faktiskt inte KAN anpassa sig utan de facto sover över viktiga möten/event, inte för att man Egentligen mått bättre av en annan rytm?

Som icke sömnstörd är jag mkt tacksam över att kunna vända runt mitt dygn efter behov. Egentligen är jag nog helt ljusstyrd, sommartid mkt morgonpigg men vintertid påtvingat morgonaktiv pga att jag inte hinner med det jag vill varje dag om jag inte går upp senast 06.

För mig hade det varit ett oerhört handikapp att inte kunna vända runt och mixtra med min sömn så att jag är pigg mkt sena kvällsträningar med hästarna och sedan pigg nog att vara på plats för viktiga möten tidig morgon dagen efter, så tvingas de flesta jag känner leva och hade min kropp strejkat hade det förstört mitt liv i mkt större utsträckning än en hel del andra kroppsliga hinder. Liksom vad gäller en del andra diagnoser, såsom ADHD eller liknande inbillar jag mig att det kam hjälpa att ha en diagnos, för att påvisa att det inte är ngt som individen kan påverka, vilket kanske kan göra att det bereds andra möjligheter att klara livet i samhället?

En plus på den!

 

[skogaliten]

Svarar på random inlägg men det är en tanke jag haft tråden igenom. Jag förstår inte riktigt resonemanget kring funktionsnedsättningar?

Funktionsnedsättningar är ju inte till för att andra ska tycka synd om en och hindrar inte heller att man diskuterar rättigheter - vad spelar det egentligen för roll för dig om någon som har en hypotalamus som saknar förmågan att anpassa dygnsrytmen sägs ha en funktionsnedsättning? På vilket sätt hindrar det dig att få respekt eller bryta den morgonpigga normen när DSPS ses som en funktionsnedsättning? Det går att jobba för ett flexiblare, öppnare, mer respektfullt samhälle även om ord som funktionsnedsättning finns med i bilden. Man behöver inte sopa andras svårigheter att klara vardagen under mattan bara för att det inte passar ens agenda att riskera ses som någon det är "synd om".

Det känns som att du inte riktigt kan skilja begreppet funktionsnedsättning från det där stigmat du fäster vid ordet, men det behöver inte finnas ett stigma.

Funktionsnedsättning innebär ju bara konstaterandet att man på något sätt har en nedsatt förmåga, i det här fallet alltså en nedsatt förmåga att anpassa sin dygnsrytm efter yttre omständigheter (inte samma sak som att ha en viss preferens eller vara oerhört morgontrött etc utan en på allvar nedsatt eller total oförmåga att anpassa sin dygnsrytm på egen hand hur mycket man än försöker), det behöver inte ses som något fult för det. Det är som det är bara, en funktionsnedsättning, en nedsatt förmåga, som ibland leder till funktionshinder när den här nedsatta förmågan inte går ihop med omgivningens (och/eller kanske också sina egna) förväntningar eller krav.

Jag är en människa med en relativt anpassningsbar dygnsrytm (även om jag absolut är mer av en nattuggla och kan vara väldigt morgontrött, har försovit mig och kommit för sent ett par gånger) och ser jag på sömnstörningar, däribland DSPS, så kan jag absolut se varför det betraktas som funktionsnedsättningar med tanke på vilka fördelar jag har av att oftast kunna vakna på utsatt tid, att för det mesta kunna somna när jag är trött, att kunna jobba natt utan större problem, att kunna jobba på morgonen utan större problem osv. Ser jag då på de allvarligare sömnstörningarna och vilka funktionshinder som kan uppkomma så är det i mina ögon solklara funktionsnedsättningar eftersom de innebär att den här förmågan att någorlunda anpassa sig efter yttre omständigheter är kraftigt nedsatt eller saknas helt. En nedsatt förmåga som kan leda till verkliga svårigheter att klara vardagen.

Men jag förstår som sagt inte hur en funktionsnedsättning inte skulle kunna ge en människa respekt, eller hur samhället inte skulle kunna anpassas efter funktionsnedsättningar, bara för att man konstaterar att det finns en nedsatt förmåga.

Jag misstänker att några här har missförstått hela meningen med mitt ursprungliga inlägg.

Den viktigaste frågeställningen är:

"Varför är förskjuten dygnsrytm i form av senarelagd sovtid ansett som funktionsstörning, medan motsvarande förskjutning vid tidigarelagd sovtid INTE är ansedd som en funktionstörning."

Det har aldrig handlat om att påstå att senarelagd sovtid skulle vara helt oproblematisk, eller att förneka att de de mest extrema formerna skulle kunna klassas som en funktionsnedsättning.

Men, för det finns ett men också, det är frågeställningen om varför samhället är så ensidigt normerat mot "morgonstund har guld i mun".

Det finns gedigen forskning som visar att "de ensidigt morgonpigga" är en mindre grupp än "de ensidigt kvällspigga", där naturligtvis hela populationen finns inom en normalfördelningskurva där de "anpassliga" är i övervägande majoritet.
En annan del av forskningen visar att små barn tenderar till att vara morgonpigga, medan "stora barn" (tonåringar) genomgår en period av kvällspigghet och morgontrötthet. För att det senare i livet blir allt vanligare med kvällströtthet ju äldre man blir.

Varför anpassar man inte skoldagen för tonåringar (gymnasiet) till deras dygnsrytm?

Varför har vissa yrkesgrupper väldigt tidig start på arbetsdagen? Vi använder numera artificiell belysning på de flesta platser, endera på morgonen, eller på eftermiddagen. Fler skulle kunna välja sådana yrken, om det inte var självklart att man skulle börja tidigt på morgonen...

Varför har man inte flextid på i stort sett alla arbetsplatser där det skulle gå att få att fungera? Det skulle ju innebära att morgontidiga kommer tidigt och går hem tidigt, och kvällspigga kommer sent och blir blir kvar sent. Under en del av dagen är alla samlade.

Summan utav åtgärder i den här stilen, skulle antagligen vara att betydligt färre skulle känna stress och vi skulle kunna få ett mer diversifierat arbetsliv.

 

[SaraMara]

Jag misstänker att några här har missförstått hela meningen med mitt ursprungliga inlägg.

Den viktigaste frågeställningen är:

"Varför är förskjuten dygnsrytm i form av senarelagd sovtid ansett som funktionsstörning, medan motsvarande förskjutning vid tidigarelagd sovtid INTE är ansedd som en funktionstörning."

Det har aldrig handlat om att påstå att senarelagd sovtid skulle vara helt oproblematisk, eller att förneka att de de mest extrema formerna skulle kunna klassas som en funktionsnedsättning.

Men, för det finns ett men också, det är frågeställningen om varför samhället är så ensidigt normerat mot "morgonstund har guld i mun".

Det finns gedigen forskning som visar att "de ensidigt morgonpigga" är en mindre grupp än "de ensidigt kvällspigga", där naturligtvis hela populationen finns inom en normalfördelningskurva där de "anpassliga" är i övervägande majoritet.
En annan del av forskningen visar att små barn tenderar till att vara morgonpigga, medan "stora barn" (tonåringar) genomgår en period av kvällspigghet och morgontrötthet. För att det senare i livet blir allt vanligare med kvällströtthet ju äldre man blir.

Varför anpassar man inte skoldagen för tonåringar (gymnasiet) till deras dygnsrytm?

Varför har vissa yrkesgrupper väldigt tidig start på arbetsdagen? Vi använder numera artificiell belysning på de flesta platser, endera på morgonen, eller på eftermiddagen. Fler skulle kunna välja sådana yrken, om det inte var självklart att man skulle börja tidigt på morgonen...

Varför har man inte flextid på i stort sett alla arbetsplatser där det skulle gå att få att fungera? Det skulle ju innebära att morgontidiga kommer tidigt och går hem tidigt, och kvällspigga kommer sent och blir blir kvar sent. Under en del av dagen är alla samlade.

Summan utav åtgärder i den här stilen, skulle antagligen vara att betydligt färre skulle känna stress och vi skulle kunna få ett mer diversifierat arbetsliv.

Jag har i princip bara arbetat på arbetsplatser med flex och råder alla morgontrötta att bli advokater - här är det kutym att komma sent och gå hem först vid åtta-nio på kvällen. Jag som har två ridhästar är en raritet som går hem vid sex. :-D

I mitt yrke råder snarare det omvända, oerhört vanligt med kvällsaktiviteter

 

[avslutat medlemskap]

Det här har jag vetat hela tiden, nån som är förvånad?

"
Intelligenta människor är nattugglor.

Enligt forskning så finns det ingen större poäng i att vara vaken på natten. Det är ganska korkat sett till evolutionen, då det förr i tiden var väldigt bra med en dygnsrytm där du sov på natten och vara vaken på dagen.

Därför anser forskare att människor som är vakna länge på natten faktiskt är mer utvecklade och ligger före andra i sin utveckling, enligt Psychology Today. Så, om du gillar att vara uppe sent kan det vara ett tecken på att du är riktigt smart!"