Vårföräldrar 2018 del 3

Jag har satt mig i en jävligt dålig sits..

Jag är gravid igen.. ett oskyddat samlag, så jävla klantigt. Har ångest till tusen och undrar hur jag ska orka/ klara av att ha två barn så här tätt?
Jag får panik över att tänka på att jag ska vara hemma i minst 2 år till.. jag är väldigt ensam om dagarna, det är jag och sonen. Har lärt känna en tjej och hennes son via babysimmet men annars är jag ensam om dagarna och det tär på mig, jag saknar att ha vuxna kontakter.
Jag har också blivit uppsagd från jobbet nu under min föräldrarledighet så det blir jag som kommer behöva vara hemma..

Vet inte vad jag vill få fram med det här, mest kanske bara få skriva av mig.
Någon här som har tätt mellan barnen?
 
Jag har satt mig i en jävligt dålig sits..

Jag är gravid igen.. ett oskyddat samlag, så jävla klantigt. Har ångest till tusen och undrar hur jag ska orka/ klara av att ha två barn så här tätt?
Jag får panik över att tänka på att jag ska vara hemma i minst 2 år till.. jag är väldigt ensam om dagarna, det är jag och sonen. Har lärt känna en tjej och hennes son via babysimmet men annars är jag ensam om dagarna och det tär på mig, jag saknar att ha vuxna kontakter.
Jag har också blivit uppsagd från jobbet nu under min föräldrarledighet så det blir jag som kommer behöva vara hemma..

Vet inte vad jag vill få fram med det här, mest kanske bara få skriva av mig.
Någon här som har tätt mellan barnen?

Grattis! :) Kanske känns konstigt att man skriver det nu när du är villrådig om hur ni vill göra. Tråkigt att det blivit så med jobbet :( Jag har ju bara ett barn så har ju inget att skriva om själva tätt-barn grejen. Men eftersom jag tjuvläser i vintertråden så vet jag att @Sofie_B också är gravid med barn nr 2 så kanske du kan läsa lite i den tråden för tips eller råd.

Sen angående jobb, du kan ju söka nya jobb. Så kanske du kan vara den som jobbar när ni fått barn nr 2 (om ni bestämmer er för att det är det ni vill) så kanske pappan kan vara hemma föräldraledig då? Så behöver du inte känna panik över att du blir hemma så länge.
 
Jag har satt mig i en jävligt dålig sits..

Jag är gravid igen.. ett oskyddat samlag, så jävla klantigt. Har ångest till tusen och undrar hur jag ska orka/ klara av att ha två barn så här tätt?
Jag får panik över att tänka på att jag ska vara hemma i minst 2 år till.. jag är väldigt ensam om dagarna, det är jag och sonen. Har lärt känna en tjej och hennes son via babysimmet men annars är jag ensam om dagarna och det tär på mig, jag saknar att ha vuxna kontakter.
Jag har också blivit uppsagd från jobbet nu under min föräldrarledighet så det blir jag som kommer behöva vara hemma..

Vet inte vad jag vill få fram med det här, mest kanske bara få skriva av mig.
Någon här som har tätt mellan barnen?
Jag som har två barn med två år emellan kan bara säga att det är supertufft! Men att det aldrig är tuffare än att man kan bita ihop och fixa det. De flesta säger att om man tar sig igenom de första hundåren så har de så roligt tillsammans när de blir större.

Det kallas pseudotvillingar när det är så tätt. Det finns rätt mycket att läsa om man googlat.

Angående att du är ensam, finns det något du kan göra åt det? Hur ser det ut med öppna förskolor? Föräldragrupp bvc? Shoppingcenter (där hänger många mammor)? Mera babysim? Babymassage? Mamma-barnträning/yoga eller liknande? Eller bor du mitt ute i skogen långt ifrån allt? I så fall kan man alltid sätta upp en lapp på Ica, eller kanske finns ngn lokal Facebook-grupp där man kan söka sällskap på barnvagnspromenader. Framförallt när tvåan är på g. Lär finnas fler föräldrar som vill rasta storasyskonet.

Bamsekramar och lycka till!
 
Jag har satt mig i en jävligt dålig sits..

Jag är gravid igen.. ett oskyddat samlag, så jävla klantigt. Har ångest till tusen och undrar hur jag ska orka/ klara av att ha två barn så här tätt?
Jag får panik över att tänka på att jag ska vara hemma i minst 2 år till.. jag är väldigt ensam om dagarna, det är jag och sonen. Har lärt känna en tjej och hennes son via babysimmet men annars är jag ensam om dagarna och det tär på mig, jag saknar att ha vuxna kontakter.
Jag har också blivit uppsagd från jobbet nu under min föräldrarledighet så det blir jag som kommer behöva vara hemma..

Vet inte vad jag vill få fram med det här, mest kanske bara få skriva av mig.
Någon här som har tätt mellan barnen?

Lite samma sits när vi fick nummer två (han var dock ”planerad”) 18 månader mellan barnen. Jag hade inget jobb, mannen hade just blivit klar med studierna och sökte jobb. Sedan flyttade vi 10 mil pga hans jobb. Är rätt ensam om dagarna men försöker komma iväg på mamma-barnträffar i alla fall en gång i halvåret :angel:

Det är tufft, vi har dessutom köpt hus som måste renoveras. Men de går
 
Grattis! :) Kanske känns konstigt att man skriver det nu när du är villrådig om hur ni vill göra. Tråkigt att det blivit så med jobbet :( Jag har ju bara ett barn så har ju inget att skriva om själva tätt-barn grejen. Men eftersom jag tjuvläser i vintertråden så vet jag att @Sofie_B också är gravid med barn nr 2 så kanske du kan läsa lite i den tråden för tips eller råd.

Sen angående jobb, du kan ju söka nya jobb. Så kanske du kan vara den som jobbar när ni fått barn nr 2 (om ni bestämmer er för att det är det ni vill) så kanske pappan kan vara hemma föräldraledig då? Så behöver du inte känna panik över att du blir hemma så länge.

Hoppar in här eftersom jag blir ”kallad”. :angel::) Jag är som sagt gravid och kommer ha 15 månader mellan mina. Det var inte heller planerat, mannen ville inte ha fler, utan ett enda samlag där han kom i mig och sen blev det en bebis. Jag har dock alltid velat ha två så även om det kom som en chock att det blev så tätt så är det välkommet.

Jag är i en lite annan sits än dig då jag 1) har haft det väldigt enkelt med sonen så jag känner mig inte ett dugg sliten efter första året. Orkar därför ett par slitiga år känner jag, jag är lika utvilad och rustad nu som jag var inför nr 1 och 2) jag har delvis jobbat hela tiden sen sonen kom (är egentföretagare) så känner mig inte så isolerad. Jag känner dock igen mig i det här med att inte ha så mycket vänner. Jag flyttade till staden mannen bor i för två år sedan och hamnade en timmes bilväg från alla mina vänner. Har i den här staden lyckats känna en kompis, det är så svårt i vuxen ålder tycker jag! :crazy: Vi träffades via en mammagrupp på fb för barn beräknade i februari 2018, kanske kan du kika i något liknande?
 
Idag ska jag passa min kompis ena tvillingtjej ett par timmar. Ska bli kul att se hur det kommer gå att ha två 9-månaders här hemma när man inte är van vid att ta hand om två barn :p Det ska nog gå bra, och i värsta fall får jag väll gå på några timmars promenad, både W och tjejen gillar att åka vagn!

Sen måste jag försöka skotta undan all snö som kommit här också! Får försöka passa på under W första sovstund!
 
Grattis! :) Kanske känns konstigt att man skriver det nu när du är villrådig om hur ni vill göra. Tråkigt att det blivit så med jobbet :( Jag har ju bara ett barn så har ju inget att skriva om själva tätt-barn grejen. Men eftersom jag tjuvläser i vintertråden så vet jag att @Sofie_B också är gravid med barn nr 2 så kanske du kan läsa lite i den tråden för tips eller råd.

Sen angående jobb, du kan ju söka nya jobb. Så kanske du kan vara den som jobbar när ni fått barn nr 2 (om ni bestämmer er för att det är det ni vill) så kanske pappan kan vara hemma föräldraledig då? Så behöver du inte känna panik över att du blir hemma så länge.

Tack eller va jag nu ska säga:p

Tankarna snurrar rätt så rejält. Vet inte alls hur jag ska ställa mig till det här. Känner att man ska vara tacksam över att man har blivit gravid. Men är rädd att det är V (sonen) som kommer hamna i kläm, och det vill jag inte. Tänk om jag kommer må dåligt under graviditeten och då ska jag ta hand om en bebis på det och inte kunna vara den mamman jag vill vara.. som sagt allt bara snurrar
 
Tack eller va jag nu ska säga:p

Tankarna snurrar rätt så rejält. Vet inte alls hur jag ska ställa mig till det här. Känner att man ska vara tacksam över att man har blivit gravid. Men är rädd att det är V (sonen) som kommer hamna i kläm, och det vill jag inte. Tänk om jag kommer må dåligt under graviditeten och då ska jag ta hand om en bebis på det och inte kunna vara den mamman jag vill vara.. som sagt allt bara snurrar
Förstår att det är mycket tankar och att det kan kännas tufft och att man känner oro om man ska klara det. Jag och min bror har 16 månader imellan oss och jag har alltid sagt innan att jag vill ha barn tätt, men sen när vi fick W har den där målbilden kring ålderskillnaden mellan barnen växt lite grann :p
 
Både jag och sambon var så trötta igår så vi gick och lade oss vid strax efter 21. Så sover W mellan 19-08 utan ett enda uppvak!! :banana: Enligt min Fitbit har jag sovit 9h och 30 min! :D Helt galet underbart! :up:
Gud så underbart! E fortsätter att gnälla istället för att amma nattetid men är på bättringsvägen. Feberfri och kommit igång att äta. I helgen sov hon mest i vårt knä större delen av dagarna och levde på vatten och yoghurt.
Tror jag kan räkna antalet amningar senaste dagarna på händerna... Undrar hur det påverkat produktionen.
 
@Shpongle har nog inga bra råd och särskilt inte som nån annan redan skrivit. Det är 14 mån mellan mina barns kusiner och det har gått bra. Mellan mina är det drygt två år. Det ÄR tuffare än med en, men värt det (för mig). Hade en tuff period under sista delen av graviditeten när jag mådde dåligt och var jättetrött. Klart att det påverkar hur man känner sig som mamma men sånt kommer ju påverka oavsett när man blir gravid, om ni vill ha fler barn någon gång. Det är övergående.
Känner igen mig i att inte vilja vara hemma flera år till! Men varför skulle du behöva vara hemma två år till? Trist på jobbet men det går ju att söka nytt, dels redan nu och jobba innan bebis i så fall, och dels ta kortare föräldraledighet nästa gång. Minns inte var du bor men det finns ju mycket att göra medan man är ledig också. Jag har både pluggat och varit gruppledare på svenska med baby under hösten. (Stora barnet dock hos dagmamma).
 
Både jag och sambon var så trötta igår så vi gick och lade oss vid strax efter 21. Så sover W mellan 19-08 utan ett enda uppvak!! :banana: Enligt min Fitbit har jag sovit 9h och 30 min! :D Helt galet underbart! :up:

Åh vad skönt, låter rent lyxigt. :D

H är sjuk igen så här sovs det dåligt igen. Varje gång vi varit på ÖF blir H sjuk. Nu blir det ingen mer ÖF förrän sjuksäsongen är över.
 
Gud så underbart! E fortsätter att gnälla istället för att amma nattetid men är på bättringsvägen. Feberfri och kommit igång att äta. I helgen sov hon mest i vårt knä större delen av dagarna och levde på vatten och yoghurt.
Tror jag kan räkna antalet amningar senaste dagarna på händerna... Undrar hur det påverkat produktionen.
Enligt min erfarenhet går det lät att öka upp produktionen igen om bebis vill. I alla fall för mig.
 
Jag har satt mig i en jävligt dålig sits..

Jag är gravid igen.. ett oskyddat samlag, så jävla klantigt. Har ångest till tusen och undrar hur jag ska orka/ klara av att ha två barn så här tätt?
Jag får panik över att tänka på att jag ska vara hemma i minst 2 år till.. jag är väldigt ensam om dagarna, det är jag och sonen. Har lärt känna en tjej och hennes son via babysimmet men annars är jag ensam om dagarna och det tär på mig, jag saknar att ha vuxna kontakter.
Jag har också blivit uppsagd från jobbet nu under min föräldrarledighet så det blir jag som kommer behöva vara hemma..

Vet inte vad jag vill få fram med det här, mest kanske bara få skriva av mig.
Någon här som har tätt mellan barnen?

Förstår att det är mycket tankar som snurrar. Att ha barn tätt är säkert krävande, men alla familjer är olika så upplevelsen av det torde vara väldigt individuell. Jag har betydligt längre mellan mina, nästan 2,5 år. Det är inte speciellt tufft, men vi har förutsättningar som underlättar. Stora barnet är på förskola 30 timmar/vecka och pappan har förtroendearbetstid, arbetar t.ex hemifrån. Att vara själv med båda barnen en hel dag tycker jag är tufft. Ni har era förutsättningar, men tycker inte du ska låsa fast dig i sådant som är föränderligt. Att vara hemma två år t.ex. det måste ju vara möjligt att göra på andra sätt och i synnerhet inget som bestäms nu. Men kring det och det sociala har du redan fått många bra tankar tycker jag.
 
Jag som har två barn med två år emellan kan bara säga att det är supertufft! Men att det aldrig är tuffare än att man kan bita ihop och fixa det. De flesta säger att om man tar sig igenom de första hundåren så har de så roligt tillsammans när de blir större.

Det kallas pseudotvillingar när det är så tätt. Det finns rätt mycket att läsa om man googlat.

Angående att du är ensam, finns det något du kan göra åt det? Hur ser det ut med öppna förskolor? Föräldragrupp bvc? Shoppingcenter (där hänger många mammor)? Mera babysim? Babymassage? Mamma-barnträning/yoga eller liknande? Eller bor du mitt ute i skogen långt ifrån allt? I så fall kan man alltid sätta upp en lapp på Ica, eller kanske finns ngn lokal Facebook-grupp där man kan söka sällskap på barnvagnspromenader. Framförallt när tvåan är på g. Lär finnas fler föräldrar som vill rasta storasyskonet.

Bamsekramar och lycka till!

Här kommer det isåfall bli 18 månader. Oj det var inte så rolig läsning när man googlade pseudotvillingar :nailbiting: vet inte om jag vill utsätta min son för det. :(

Jag missade föräldragruppen på Bvc då jag var mitt uppe i flytt vilket känns väldigt tråkigt. Men ska absolut börja gå oftare till kyrkis och kika om det finns någon facebookgrupp.
 
Hoppar in här eftersom jag blir ”kallad”. :angel::) Jag är som sagt gravid och kommer ha 15 månader mellan mina. Det var inte heller planerat, mannen ville inte ha fler, utan ett enda samlag där han kom i mig och sen blev det en bebis. Jag har dock alltid velat ha två så även om det kom som en chock att det blev så tätt så är det välkommet.

Jag är i en lite annan sits än dig då jag 1) har haft det väldigt enkelt med sonen så jag känner mig inte ett dugg sliten efter första året. Orkar därför ett par slitiga år känner jag, jag är lika utvilad och rustad nu som jag var inför nr 1 och 2) jag har delvis jobbat hela tiden sen sonen kom (är egentföretagare) så känner mig inte så isolerad. Jag känner dock igen mig i det här med att inte ha så mycket vänner. Jag flyttade till staden mannen bor i för två år sedan och hamnade en timmes bilväg från alla mina vänner. Har i den här staden lyckats känna en kompis, det är så svårt i vuxen ålder tycker jag! :crazy: Vi träffades via en mammagrupp på fb för barn beräknade i februari 2018, kanske kan du kika i något liknande?

Tack för att du tog dig tid att svara! Det är så mycket tankar och känslor som snurrar. Kändes det självklart för er att fortsätta graviditeten? Hur var din första känsla?
Jag blir ännu mer osäker och ledsen när man läser om allt dåligt som experterna utlåter sig om..

Vad skönt att du känner dig pigg och peppad inför nr.2, det underlättar ju ens beslut. Jag och sambon pratade igår och kände att vi idag inte skulle orka ett till barn just nu, men man vet ju inte hur man känner om nio månader. Vi kanske inte känner oss lika slitna då.

Det är verkligen jättesvårt att hitta kompisar i vuxen ålder, känns som alla har så fullt upp med sitt.
 
Förstår att det är mycket tankar som snurrar. Att ha barn tätt är säkert krävande, men alla familjer är olika så upplevelsen av det torde vara väldigt individuell. Jag har betydligt längre mellan mina, nästan 2,5 år. Det är inte speciellt tufft, men vi har förutsättningar som underlättar. Stora barnet är på förskola 30 timmar/vecka och pappan har förtroendearbetstid, arbetar t.ex hemifrån. Att vara själv med båda barnen en hel dag tycker jag är tufft. Ni har era förutsättningar, men tycker inte du ska låsa fast dig i sådant som är föränderligt. Att vara hemma två år t.ex. det måste ju vara möjligt att göra på andra sätt och i synnerhet inget som bestäms nu. Men kring det och det sociala har du redan fått många bra tankar tycker jag.
Jag är arbetsbefriad under hösten i 6 månader och då kommer sambon kunna vara hemma de första 4 månaderna, och det är ju guldvärd. Men resten av tiden så blir det nog jag som kommer behöva vara hemma, vet inte hur vi ska lösa det på något annat sätt.
Tanken är egentligen att jag ska söka in till universitet/ högskolan VT2020, men det får man isåfall skjuta fram. Och vi har inte råd att jag pluggar samtidigt som sambon är föräldrarledig.
Vet inte riktigt hur vi ska lösa det rent ekonomiskt så sambon skulle kunna vara hemma mer.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 194
Senast: jemeni
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 402
Gravid - 1år Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
14
· Visningar
1 026
Senast: Kilauea
·
Kropp & Själ Lång historia det här, ska försöka korta ned. Började med min mammas demens 2015-2016 (några kanske minns min tråd kring det) där jag...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
21 050
Senast: Stereo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Uppdateringstråd 29
  • Lösa hundar

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp