Vårföräldrar 2021

[bigwig]

Fredagen den 7/5 kom världens finaste lilla pojke till världen! Att han imorgon redan varit med oss i en vecka är helt galet...

Vattnet gick tidigt på torsdags morgonen och jag fick åka in på kontroll under förmiddagen. Då hade jag bara någon enstaka värk och blev inbokad för igångsättning på fredagen om det inte startat innan dess. Men det gjorde det! Under eftermiddagen fick jag mer och mer värkar så vi kom in på förlossningen 23.30, då var jag öppen 5 cm.
Under natten sen fick jag värkstimulerande dropp och antibiotika intravenöst pga lång vattenavgång.
När det blev dags att krysta var mina värkar lite korta och med för lång paus mellan men det kom in en barnmorska till som tryckte och hängde på magen och på något vis kom han ut kl 12.00 Helt galen känsla, kändes verkligen som ett team, barnmorskorna, undersköterskan, min sambo och jag!
Dock började dom ganska snabbt diskutera operation för att moderkakan inte verkade på g ut. Och dom ville inte vänta speciellt länge på den pga den långa vattenavgången och infektionsrisk. Så operation bokades och kateter sattes. Och då kom den ut av sig själv. Sen kom det galet med blod och personalen fick akutlarma och plötsligt var rummet fullt med folk! De tryckte i mig massa mediciner för att stoppa blödningen och man såg att en del av moderkakan satt kvar. Så jag kördes akut till operation och kvar på rummet blev min sambo med vår nyfödda son...
Operationen var lyckad om än ganska komplicerad. Totalt förlorade jag 2 liter blod...
Det bestämdes att vi fick stanna på förlossningen till lördag förmiddag. Min sambo fick vara med natten på förlossningen eftersom jag inte kunde ta hand om bebisen själv.
På lördagen förflyttades jag till bb och min sambo fick åka hem. Jag mådde så dåligt och mitt hb var nere på 80 (mot 130 någon vecka tidigare)..
På BB började kampen om att kunna amma men jag producerar inte mjölk pga blodförlusten. Så han har fått ersättning den dess och jag pumpar för att försöka få igång det.
I måndags fick jag äntligen ok att åka hem efter en påse blod.. Fantastiskt att få komma hem! Har inte ens haft möjlighet att duscha förrän jag kom hem..
Dagarna hemma nu har varit en känslostorm då allt kommit ifatt mig i kombination med lite baby-blues. Men idag har det känts bättre! ❤

Så trots min oro om att gå över tiden och få en stor bebis föddes han i 39+3, var 48 cm lång och vägde 3555 gram!

Grattis!! Tuff start med akut op och att sedan bli kvar ensam på BB! Professionellt sett är det för mig helt obegripligt att vissa sjukhus har denna restriktion pga covid

skönt att det börjar kännas bättre, hoppas amningen kommer igång och att ni får lite lugn och ro nu

 

[Marty]

Fredagen den 7/5 kom världens finaste lilla pojke till världen! Att han imorgon redan varit med oss i en vecka är helt galet...

Vattnet gick tidigt på torsdags morgonen och jag fick åka in på kontroll under förmiddagen. Då hade jag bara någon enstaka värk och blev inbokad för igångsättning på fredagen om det inte startat innan dess. Men det gjorde det! Under eftermiddagen fick jag mer och mer värkar så vi kom in på förlossningen 23.30, då var jag öppen 5 cm.
Under natten sen fick jag värkstimulerande dropp och antibiotika intravenöst pga lång vattenavgång.
När det blev dags att krysta var mina värkar lite korta och med för lång paus mellan men det kom in en barnmorska till som tryckte och hängde på magen och på något vis kom han ut kl 12.00 Helt galen känsla, kändes verkligen som ett team, barnmorskorna, undersköterskan, min sambo och jag!
Dock började dom ganska snabbt diskutera operation för att moderkakan inte verkade på g ut. Och dom ville inte vänta speciellt länge på den pga den långa vattenavgången och infektionsrisk. Så operation bokades och kateter sattes. Och då kom den ut av sig själv. Sen kom det galet med blod och personalen fick akutlarma och plötsligt var rummet fullt med folk! De tryckte i mig massa mediciner för att stoppa blödningen och man såg att en del av moderkakan satt kvar. Så jag kördes akut till operation och kvar på rummet blev min sambo med vår nyfödda son...
Operationen var lyckad om än ganska komplicerad. Totalt förlorade jag 2 liter blod...
Det bestämdes att vi fick stanna på förlossningen till lördag förmiddag. Min sambo fick vara med natten på förlossningen eftersom jag inte kunde ta hand om bebisen själv.
På lördagen förflyttades jag till bb och min sambo fick åka hem. Jag mådde så dåligt och mitt hb var nere på 80 (mot 130 någon vecka tidigare)..
På BB började kampen om att kunna amma men jag producerar inte mjölk pga blodförlusten. Så han har fått ersättning den dess och jag pumpar för att försöka få igång det.
I måndags fick jag äntligen ok att åka hem efter en påse blod.. Fantastiskt att få komma hem! Har inte ens haft möjlighet att duscha förrän jag kom hem..
Dagarna hemma nu har varit en känslostorm då allt kommit ifatt mig i kombination med lite baby-blues. Men idag har det känts bättre! ❤

Så trots min oro om att gå över tiden och få en stor bebis föddes han i 39+3, var 48 cm lång och vägde 3555 gram!

Stort grattis till er lilla pojke

Jag förstår din känsla med blödningen och akutlarmet. Jag var ju med om samma, men för min del blev det ingen operation eftersom allt kom ut. Måste vara jobbigt för pappan när du behövde opereras. Det är ju chockartat ändå att få en bebis . Mitt HB var nere på 84 och jag var väldigt glad att pappan fick vara med på BB här. Hade han inte fått det vet jag inte vad jag gjort. Jag kände mig väldigt anfådd och svimfärdig så fort jsg stod upp så jag vågade knappt hålla bebis då. Blev betydligt bättre för mig efter järndropp, men anfåddheten har hängt i ett tag. Nu är det betydligt bättre dock.

Ta hand om er

 

[bigwig]

37+3 och tiden går i snigelfart. Fortfarande inget igångsättningsdatum, bebisarna och mina värden ser fortsatt bra ut. Less är bara förnamnet

Har en väldigt förstående BM som är ett jättebra stöd och är väldigt initiativrik i planeringen framåt vilket känns bra! Det är bara att hålla tummarna att bebisarna väljer att starta igång förlossningen själva denna vecka eller nästa

 

[Marty]

37+3 och tiden går i snigelfart. Fortfarande inget igångsättningsdatum, bebisarna och mina värden ser fortsatt bra ut. Less är bara förnamnet

Har en väldigt förstående BM som är ett jättebra stöd och är väldigt initiativrik i planeringen framåt vilket känns bra! Det är bara att hålla tummarna att bebisarna väljer att starta igång förlossningen själva denna vecka eller nästa

Det är inte lång tid kvar för er nu. Snart har du dina bebisar ute hos dig

 

[Jessica91]

Hur går det för alla?
För min del har det varit rätt kämpiga veckor.. Lite baby-blues, amnings- och pumpningsförsök, och lite jobbiga känslor från dagarna på BB. Förlossningen känns okej trots operation och jag hade gärna fött barn igen. Men dagarna på BB var kämpiga och det passerade så mycket personal med olika tankar och råd främst kring amningen.. Många var kanon men några fick mig bara att känna mig kass. Och att vara där utan min sambo när jag mådde som jag gjorde..
Sen vi kom hem har jag försökt amma, pumpa var tredje timme och sen ändå fått ge ersättning. Det har varit knäckande.. Sen i måndags har jag lagt ner pumpande och amning då min produktion fortfarande inte kommit igång och efter det beslutet blev livet så mycket ljusare igen och jag känner att jag kan börja njuta av min bebis ❤

 

[piggelin]

Bebis blev två månader igår

Första veckorna var tuffa psykiskt och fysiskt. Kände mig väldigt knäckt av förlossningen och hade ont i kroppen. Men efter ca en månad började jag må bättre. Vissa dagar är fortfarande tuffa när han har magknip och bara vill bli buren tex. Men nu vet man att de dagarna kommer och går och att nästa dag kan vara bättre.

Jag valde ju bort amningen från början och har inte ångrat det alls. Kan utan problem vara iväg några timmar, åker till stallet flera dagar i veckan. Sambon har även tagit med sig bebis till sina föräldrar någon helg så jag fått vara ensam hemma ett par timmar. Folk verkar tycka det är konstigt att jag kan vara ifrån honom så mycket men jag tycker det är väldigt skönt då han bitvis är väldigt krävande och missnöjd.

Räknar ner till sambon har semester så jag får mer avlastning på dagtid.

 

[Marty]

Hur går det för alla?
För min del har det varit rätt kämpiga veckor.. Lite baby-blues, amnings- och pumpningsförsök, och lite jobbiga känslor från dagarna på BB. Förlossningen känns okej trots operation och jag hade gärna fött barn igen. Men dagarna på BB var kämpiga och det passerade så mycket personal med olika tankar och råd främst kring amningen.. Många var kanon men några fick mig bara att känna mig kass. Och att vara där utan min sambo när jag mådde som jag gjorde..
Sen vi kom hem har jag försökt amma, pumpa var tredje timme och sen ändå fått ge ersättning. Det har varit knäckande.. Sen i måndags har jag lagt ner pumpande och amning då min produktion fortfarande inte kommit igång och efter det beslutet blev livet så mycket ljusare igen och jag känner att jag kan börja njuta av min bebis ❤

Jag förstår precis din känsla nu när ni lagt amning och pumpande åt sidan. Exakt så kändes det innan vi la amningen åt sidan. Jag bara grät och var frustrerad, och bebis vad arg och frustrerad. Vi har pumpat sedan dess och det funkar väldigt bra. Dock är jag inte superbekväm med att pumpa så jag försöker härda ut minst en månad till tänker jag. Men tillgången är god så det är bra.

Min tjej blev 1 månad igår . Hon sover väldigt bra på nätterna och har inte alls ofta ont i magen nu. Däremot är hon gärna vaken och blir övertrött och gnällig då. Hon vill inte underhålla sig själv i någon babysitter eller babygym. Det är lätt frustrerande och svårt att underhålla en liten bebis . För övrigt går dagarna bra och hon går upp i vikt som hon ska. Vi var på hörseltest i veckan och nästa vecka är det dags för läkarundersökning.

 

[piggelin]

Jag förstår precis din känsla nu när ni lagt amning och pumpande åt sidan. Exakt så kändes det innan vi la amningen åt sidan. Jag bara grät och var frustrerad, och bebis vad arg och frustrerad. Vi har pumpat sedan dess och det funkar väldigt bra. Dock är jag inte superbekväm med att pumpa så jag försöker härda ut minst en månad till tänker jag. Men tillgången är god så det är bra.

Min tjej blev 1 månad igår . Hon sover väldigt bra på nätterna och har inte alls ofta ont i magen nu. Däremot är hon gärna vaken och blir övertrött och gnällig då. Hon vill inte underhålla sig själv i någon babysitter eller babygym. Det är lätt frustrerande och svårt att underhålla en liten bebis . För övrigt går dagarna bra och hon går upp i vikt som hon ska. Vi var på hörseltest i veckan och nästa vecka är det dags för läkarundersökning.

Det där med att inte kunna underhålla sig själv känns igen innan trodde jag att bebisar kunde ligga på golvet eller i babysitter och man skulle få gjort massa hemma men så är det inte med vår bebis. Han kan sitta max 15 min i babysittern sen tröttnar han.

 

[Marty]

Det där med att inte kunna underhålla sig själv känns igen innan trodde jag att bebisar kunde ligga på golvet eller i babysitter och man skulle få gjort massa hemma men så är det inte med vår bebis. Han kan sitta max 15 min i babysittern sen tröttnar han.

Här är det snarare 5, OM jag sitter och gungar den och jollrar med henne . Selen sitter hon dock gärna i (och somnar), och det är ju en jäkla tur när hon aldrig vill ligga själv.

 

[Hogstorp]

Idag är vår lille kille 1 månad redan Tiden går så sjuk fort så här i början, jag har inte ens hunnit logga in här
Förlossningen gick inte alls som väntat tyvärr. Med dottern som nu är 3,5 år gjorde jag planerat kejsarsnitt pga sätesläge. Den här gången hade jag gärna gjort snitt igen men det fick jag inte så jag ställde in mig på en vanlig förlossning och det kändes okej.
Jag hade bf 25/4 och gick över tiden. Den 3/5 hade jag tid för kontroll på förlossningen. De ansåg mig redo för en igångsättning som fick göras direkt på plats pga mitt tidigare kejsarsnitt. Jag fick en ballong måndag morgon som satt kvar i 1 dygn. Under den tiden fick jag rätt kraftiga värkar men inte värre än att jag kunde hantera dem utan smärtstillande.
Jag fick en sovdos och tisdag morgon tog de bort ballongen. Då blev värkarna ännu intensivare och jag fick ta ett bad.
Därefter sattes värkstimulerande dropp in och jag började med lustgasen. Smärtan var hemsk, lustgasen hjälpte lite grann. Timmarna bara gick och de höjde droppet hela tiden. Tillslut hjälpte inte lustgasen. Jag fick epidural som tyvärr satte sig fel så att bara ena sidan av livmodern blev smärtfri. De satte om den efter några timmar men det blev inte så mycket bättre.
Sedan fick jag för mycket lustgas och fick en panikattack. Då sattes en bedövning i livmoderhalsen. Blev inte mycket bättre det heller. Jag öppnade mig väldigt långsamt och allt eftersom tiden gick avstannade det mer och mer. Vid 2030 på kvällen (då hade jag haft hemskt onda värkar i 10 timmar där inga mycket bedövning hjälpte) så hade de flera gånger sagt "vi ökar droppet och väntar en timme till". När de sa det igen vid 2030 så hade jag fått nog. Hade inga krafter kvar alls. Var helt slut. Sa då i dimman av lustgasen att jag ville göra kejsarsnitt istället som förra gången, att jag inte orkade mer, att jag gav upp.
Efter en hel del prat med ansvarig läkare så skickade de (motvilligt) begäran om snitt till operation vid 21. Vid 23 fick vi åka upp dit och 2345 föddes vår lille kille Det var en traumatiskt upplevelse för mig allt detta men redan efter någon dag så kändes det inte som att det var jag som upplevt allt, det var redan glömt.
Fick ligga kvar flera dagar själv på BB, vilket var rätt okej ändå. Fick mycket hjälp med allt eftersom jag var sängliggandes i stort sätt. Det var väldigt skönt att få komma hem till mannen och storasyster sedan
Sedan dess har som sagt allt gått i ultrafart. Inte en lugn stund. Det är väldigt tufft att få barn två tycker jag. Storasyster är jättestolt över sin lillebror men är ofta väldigt trotsig och lyssnar inte jättemycket på vad vi säger. Lillebror sover hyffsat bra på nätterna, vissa sämre än andra men ändå ok. Det är skittufft att vara hemma med dem själv bägge två tycker jag.
Har som tur var avlastning med förskola för storasyster 15h/v samt att mina föräldrar är pensionärer så jag hänger mycket hos dem. Hade aldrig orkat med annars.
Men jag vet ju att allt bara blir bättre och enklare ju äldre lillebror blir så det är bara att stå ut...
Han föddes 4/5 kl 23.45 och vägde 3650 gram och var 52 cm lång. En månad senare nu är han 4680 gram tung och 54,5 cm lång Ammingen fungerar kanonbra så det är skönt. Med dottern delammade jag.

 

[piggelin]

Idag är vår lille kille 1 månad redan Tiden går så sjuk fort så här i början, jag har inte ens hunnit logga in här
Förlossningen gick inte alls som väntat tyvärr. Med dottern som nu är 3,5 år gjorde jag planerat kejsarsnitt pga sätesläge. Den här gången hade jag gärna gjort snitt igen men det fick jag inte så jag ställde in mig på en vanlig förlossning och det kändes okej.
Jag hade bf 25/4 och gick över tiden. Den 3/5 hade jag tid för kontroll på förlossningen. De ansåg mig redo för en igångsättning som fick göras direkt på plats pga mitt tidigare kejsarsnitt. Jag fick en ballong måndag morgon som satt kvar i 1 dygn. Under den tiden fick jag rätt kraftiga värkar men inte värre än att jag kunde hantera dem utan smärtstillande.
Jag fick en sovdos och tisdag morgon tog de bort ballongen. Då blev värkarna ännu intensivare och jag fick ta ett bad.
Därefter sattes värkstimulerande dropp in och jag började med lustgasen. Smärtan var hemsk, lustgasen hjälpte lite grann. Timmarna bara gick och de höjde droppet hela tiden. Tillslut hjälpte inte lustgasen. Jag fick epidural som tyvärr satte sig fel så att bara ena sidan av livmodern blev smärtfri. De satte om den efter några timmar men det blev inte så mycket bättre.
Sedan fick jag för mycket lustgas och fick en panikattack. Då sattes en bedövning i livmoderhalsen. Blev inte mycket bättre det heller. Jag öppnade mig väldigt långsamt och allt eftersom tiden gick avstannade det mer och mer. Vid 2030 på kvällen (då hade jag haft hemskt onda värkar i 10 timmar där inga mycket bedövning hjälpte) så hade de flera gånger sagt "vi ökar droppet och väntar en timme till". När de sa det igen vid 2030 så hade jag fått nog. Hade inga krafter kvar alls. Var helt slut. Sa då i dimman av lustgasen att jag ville göra kejsarsnitt istället som förra gången, att jag inte orkade mer, att jag gav upp.
Efter en hel del prat med ansvarig läkare så skickade de (motvilligt) begäran om snitt till operation vid 21. Vid 23 fick vi åka upp dit och 2345 föddes vår lille kille Det var en traumatiskt upplevelse för mig allt detta men redan efter någon dag så kändes det inte som att det var jag som upplevt allt, det var redan glömt.
Fick ligga kvar flera dagar själv på BB, vilket var rätt okej ändå. Fick mycket hjälp med allt eftersom jag var sängliggandes i stort sätt. Det var väldigt skönt att få komma hem till mannen och storasyster sedan
Sedan dess har som sagt allt gått i ultrafart. Inte en lugn stund. Det är väldigt tufft att få barn två tycker jag. Storasyster är jättestolt över sin lillebror men är ofta väldigt trotsig och lyssnar inte jättemycket på vad vi säger. Lillebror sover hyffsat bra på nätterna, vissa sämre än andra men ändå ok. Det är skittufft att vara hemma med dem själv bägge två tycker jag.
Har som tur var avlastning med förskola för storasyster 15h/v samt att mina föräldrar är pensionärer så jag hänger mycket hos dem. Hade aldrig orkat med annars.
Men jag vet ju att allt bara blir bättre och enklare ju äldre lillebror blir så det är bara att stå ut...
Han föddes 4/5 kl 23.45 och vägde 3650 gram och var 52 cm lång. En månad senare nu är han 4680 gram tung och 54,5 cm lång Ammingen fungerar kanonbra så det är skönt. Med dottern delammade jag.

Vilken tuff förlossning förstår hur det känns ❤ jag slapp kejsarsnitt visserligen men hade också långdraget förlopp och ingen bra smärtlindring. Känns verkligen som man blev snuvad på hela grejen. Men minnet bleknar för varje dag som går och som du beskriver det känns som att man inte ens varit där, utan det var någon annan. Ta hand om dig.

 

[bigwig]

Vad kul att läsa era uppdateringar!

Våra tjejer är nu en vecka gamla det är väldigt intensivt och fullt upp är en grav underdrift. Men för varje dag blir det lite lättare!

Blev tillslut igångsatt i vecka 38+3 och tjejerna är födda 38+4.
Förlossningen var lång, strulig och tuff bland annat på grund av värksvaghet. Men det viktigaste fungerade bra: tjejerna mådde prima hela tiden och jag fick inga större komplikationer och trots att det var nära blev det inget kejsarsnitt med tvilling 2. Det skiljer drygt 3 timmar mellan tjejerna och de var väldigt långa timmar.

Tvilling 1 vägde drygt 2800 gram och tvilling 2 drygt 3500 gram så det är inte konstigt att jag var så tung i slutet! Amningen har kommit igång bra och äntligen börjar mjölkstasen lägga sig idag börjar det kännas bättre i brösten men stor skillnad i ”slitage” när det är två som ammar, mycket tuffare start denna gång än med dottern!

 

[Marty]

Nu är det varmt för lilla bebis som hunnit passera 7 veckor. Igår var hon på BVC och fick första Rotavaccinet. Jag hade förberett mig på det värsta då jag hört så mycket om biverkningar från det. Sambon tog t om ledigt då jag behövde åka iväg med hästen idag så jag var rädd för att göra det själv om hon skulle ha massa biverkningar. Kan sammanfatta det med att hon än så länge inte fått några biverkningar som det verkar .

Nu försöker vi mest fokusera på att hålla oss svala. Hon blir varm och vill inte vara nära, men vill ändå vara nära för att kunna somna. En ganska svår ekvation!

Hon väger in på strax över 5,5 kg och 57,5 cm lång. Kan inte förstå att hon gått upp nästan 2 kg sedan födseln. Hon börjar växa ur 56 i kläder. Går ju så snabbt! Nyss kändes 62-kläderna gigantiska .

 

[bigwig]

Hur går det för alla?

Idag fyller tjejerna sex veckor och livet har återvänt första veckorna var väldigt tuffa, mycket för att hela familjen åkte på världens förskolevirus som vi hade restsymtom av i en månads tid.

Tjejerna har gått upp fint i vikt sedan start och nu ammas det mer sällan vilket ger mer frihet till mig. På månadskontrollen vägde de 4,6 kg respektive 3,7 kg. Ena tjejen behöver gå upp till 62-kläder nu medan andra fortfarande kan ha storlek 50. Jag och äldsta dottern har haft egna lekdejter varje dag hela senaste veckan, perfekt att vara granne med lekparken så vi kan vara iväg utan att släpa med oss pappa och småsyskon! Pappan är mer sliten än jag i nuläget så då är det skönt för oss alla att han kan vara mer med småtjejerna under dagtid och vila upp sig. I förrgår när jag och äldsta dottern var iväg på ärenden blev en av småsyskonen hungrig så då fick hon prova ersättning vilket inte hade varit några problem, väldigt skönt!

Började även denna gång med magträning direkt, tvillingar har även en ökad risk för skallasymetri så vi måste tänka extra mycket på positionsändring. Som tur är har vi även denna gång fått barn som gillar att ligga på mage, det är även favoritpositionen när man ska sova.. på dagen får de sova på mage men inte på natten vilket har gjort att de har sovit väldigt mycket på oss under nätterna fördelen är dock att vi har två väldigt stabila tjejer i nacken vilket är skönt då man ”bollar runt dem” rätt mycket när man håller i båda

vagnen går okej att åka men de trivs bäst i sele/ sjal. Köpte snabbt en till Tula ftg, den är så bra och det är väldigt skönt att ha en egen med rätt inställningar! Sjalen är mysig men jag tycker tyvärr att det blir för bökigt att sjala i och ur hela tiden då man byter barn stup i ett för tröst eller amning av den andra.

De har två olika personligheter men är ändå väldigt lika i sättet alla tre barn. Nu känns det självklart att de båda ska vara här men känner fortfarande ibland en overklighetskänsla över att ha tre barn!

nätterna har varit tuffa, mest för att de vill sova på mage på en. Annars sover de faktiskt bra (för att vara spädbarn). Men senaste två nätterna har varit mycket bättre så vi hoppas de håller i sig!

Avslutningsvis är jag så tacksam över att hela familjen har ytterligare 7 veckor hemma tillsammans

 

[piggelin]

Vår bebis är nu lite mer än 3 månader

Han har varit lite mer av den krävande sorten kan man säga. De första 3 månaderna var han väldigt skrikig så här I efterhand tror vi det var kolik. Det var väldigt jobbigt både för mig och sambon. Nu har det lugnat ner sig och han är betydligt nöjdare på kvällarna. Är dock en bebis som vill bäras mycket, vägrar vagn och att ligga själv. Han hatar även att åka bil så vi blir mest sittandes här hemma. Bvc sköterskan förklarade begreppet high need baby och han prickar in de flesta av de punkterna. Det som fungerat bra från start är dock nattsömnen han har från ca 1 månader bara ett uppvak för mat och sover resten mellan 21-7 ca. Så det är väldigt skönt. Dagtid sover han sämre måste oftast sova i famnen för att inte vakna.

Vi har även haft problem med dålig viktuppgång vissa veckor. Han är ganska svår med matningen vissa dagar vilket är jobbigt. Bvc gör dock inte så mkt mer än att vi får gå på massa extra viktkontroller. Han får fri tillgång på flaska så går liksom inte att öka på maten mer än så.

Känns som den där tremånaders puckeln är passerad iaf och jag hoppas att han blir lättare och lättare med tiden.

 

[Marty]

Hur går det för alla?

Idag fyller tjejerna sex veckor och livet har återvänt första veckorna var väldigt tuffa, mycket för att hela familjen åkte på världens förskolevirus som vi hade restsymtom av i en månads tid.

Tjejerna har gått upp fint i vikt sedan start och nu ammas det mer sällan vilket ger mer frihet till mig. På månadskontrollen vägde de 4,6 kg respektive 3,7 kg. Ena tjejen behöver gå upp till 62-kläder nu medan andra fortfarande kan ha storlek 50. Jag och äldsta dottern har haft egna lekdejter varje dag hela senaste veckan, perfekt att vara granne med lekparken så vi kan vara iväg utan att släpa med oss pappa och småsyskon! Pappan är mer sliten än jag i nuläget så då är det skönt för oss alla att han kan vara mer med småtjejerna under dagtid och vila upp sig. I förrgår när jag och äldsta dottern var iväg på ärenden blev en av småsyskonen hungrig så då fick hon prova ersättning vilket inte hade varit några problem, väldigt skönt!

Började även denna gång med magträning direkt, tvillingar har även en ökad risk för skallasymetri så vi måste tänka extra mycket på positionsändring. Som tur är har vi även denna gång fått barn som gillar att ligga på mage, det är även favoritpositionen när man ska sova.. på dagen får de sova på mage men inte på natten vilket har gjort att de har sovit väldigt mycket på oss under nätterna fördelen är dock att vi har två väldigt stabila tjejer i nacken vilket är skönt då man ”bollar runt dem” rätt mycket när man håller i båda

vagnen går okej att åka men de trivs bäst i sele/ sjal. Köpte snabbt en till Tula ftg, den är så bra och det är väldigt skönt att ha en egen med rätt inställningar! Sjalen är mysig men jag tycker tyvärr att det blir för bökigt att sjala i och ur hela tiden då man byter barn stup i ett för tröst eller amning av den andra.

De har två olika personligheter men är ändå väldigt lika i sättet alla tre barn. Nu känns det självklart att de båda ska vara här men känner fortfarande ibland en overklighetskänsla över att ha tre barn!

nätterna har varit tuffa, mest för att de vill sova på mage på en. Annars sover de faktiskt bra (för att vara spädbarn). Men senaste två nätterna har varit mycket bättre så vi hoppas de håller i sig!

Avslutningsvis är jag så tacksam över att hela familjen har ytterligare 7 veckor hemma tillsammans

Det är så kul att höra om dina tvillingar! Alltid varit fascinerad av tvillingar så det är väl därför . Skönt att höra att det går bra för er

Min tjej har ni blivit drygt 2,5 månader och passerat 6 kg. Vi håller på att fasa in ersättning nu. Hittills har jag pumpat ut och gett på heltid men det är meckigt att få till pumpningen tycker jag. Dels tar det tid och så blir jag så upplåst när jag måste pumpa några gånger under dagen. Nu äter hon två mål per dag med ersättning och det går bra. Hon sover längre på ersättningen så härom dagen sov hon mellan 22-05 . Guld för en mamma som är trött på att få sova max 3 timmar i stöten. Det enda vi inte riktigt fått till är insomningen. Ofta är det skrik och gnäll någon timme innan hon släpper efter och somnar.

Precis som @piggelin s bebis hatar min tjej både babysitter och babygym. Det funkar bara om jag sitter och gungar/underhåller henne, och då är det max 10 min som funkar. Vagnen har hon hatat fram tills för typ en vecka sedan. Nu håller jag på att försöka lära henne att sova där på dagarna. Det funkar om hon ligger på sidan med filt över ögonen och man inte går med vagnen när hon ska försöka somna. Idag kunde vi även gå med vagnen en sväng efter att hon somnat (utan att hon vaknade ). Hade ju beställt en bebis som snällt sover i vagnen när jag är i stallet, men där är vi ännu inte.

Nu har pappan gått på semester/FL i 6 veckor så det ska bli väldigt skönt med lite avlastning. Vi har inga avancerade semesterplaner men jag hoppas att vi vågar hitta på lite smågrejer. Hittills har jag varit lite rädd för att åka iväg med henne eftersom hon hatar vagnen och därmed får svårt att sova borta. Men i takt med att hon blir mer trygg där så blir det lättare att våga åka iväg .

 

[piggelin]

Det är så kul att höra om dina tvillingar! Alltid varit fascinerad av tvillingar så det är väl därför . Skönt att höra att det går bra för er

Min tjej har ni blivit drygt 2,5 månader och passerat 6 kg. Vi håller på att fasa in ersättning nu. Hittills har jag pumpat ut och gett på heltid men det är meckigt att få till pumpningen tycker jag. Dels tar det tid och så blir jag så upplåst när jag måste pumpa några gånger under dagen. Nu äter hon två mål per dag med ersättning och det går bra. Hon sover längre på ersättningen så härom dagen sov hon mellan 22-05 . Guld för en mamma som är trött på att få sova max 3 timmar i stöten. Det enda vi inte riktigt fått till är insomningen. Ofta är det skrik och gnäll någon timme innan hon släpper efter och somnar.

Precis som @piggelin s bebis hatar min tjej både babysitter och babygym. Det funkar bara om jag sitter och gungar/underhåller henne, och då är det max 10 min som funkar. Vagnen har hon hatat fram tills för typ en vecka sedan. Nu håller jag på att försöka lära henne att sova där på dagarna. Det funkar om hon ligger på sidan med filt över ögonen och man inte går med vagnen när hon ska försöka somna. Idag kunde vi även gå med vagnen en sväng efter att hon somnat (utan att hon vaknade ). Hade ju beställt en bebis som snällt sover i vagnen när jag är i stallet, men där är vi ännu inte.

Nu har pappan gått på semester/FL i 6 veckor så det ska bli väldigt skönt med lite avlastning. Vi har inga avancerade semesterplaner men jag hoppas att vi vågar hitta på lite smågrejer. Hittills har jag varit lite rädd för att åka iväg med henne eftersom hon hatar vagnen och därmed får svårt att sova borta. Men i takt med att hon blir mer trygg där så blir det lättare att våga åka iväg .

Jag brukar lägga honom innan vi ska ut med vagnen och då sover han oftast i den. Funkar inte att somna in själv i den dock. Vi har en bärsele som vi har med när vi ska iväg, det är ett mer säkert kort. Det är lite jobbigt nu när det är så varmt bara och med solen.

Haha jag hade också tänkt att bebisen skulle sova i vagnen i stallet men jag har helt enkelt lämnat honom hemma med pappan när jag ska dit.

 

[Marty]

Jag brukar lägga honom innan vi ska ut med vagnen och då sover han oftast i den. Funkar inte att somna in själv i den dock. Vi har en bärsele som vi har med när vi ska iväg, det är ett mer säkert kort. Det är lite jobbigt nu när det är så varmt bara och med solen.

Haha jag hade också tänkt att bebisen skulle sova i vagnen i stallet men jag har helt enkelt lämnat honom hemma med pappan när jag ska dit.

Låter som vi är i exakt samma sits . Känner igen mig i allt du skriver och gör likadant med vår tjej. Ett jäkla bestyr med de små.

Idag har hon i alla fall fått en guldstjärna. Vi åkte till grannstaden för att handla lite, och när vi skulle äta somnade hon otroligt nog i vagnen och sen kunde vi gå en promenad och ta en glass utan att hon vaknade . Kändes som något stort att få äta en lunch på stan ifred med pappan utan att hon vaknade!

 

[piggelin]

Vad härligt

Jag upplevde att det blev lite bättre vid 3 månader inte riktigt så gnällig och otålig längre. Så förhoppningsvis blir det lättare för er med snart.

Haha ja första gången jag och sambon kunde äta samtidigt var för några veckor sen. Konstigt nog anpassar man sig men när nånting plötsligt blir bättre känns det plötsligt plättlätt med bebis

Häromdagen när jag var på lindex gick en mamma där med bebis I vagn och jag tänkte "gud finns det folk som tar med sig sina bebisar när dom ska hitta på saker"

 

[Hogstorp]

Aleks har blivit 13 veckor nu, han sköter sig bra, hänger mest med på vad storasyster vill göra. Han har dok gått in i fas 4 nu vilket gör att han vill amma varje eller varannan timme varje natt... zzzz hoppas det bättrar på sig snart...
Han trivs bra i både vagnen, babysittern, selen, sängen osv. Det enda som fungerar mindre bra är att när han vaknat första gången efter nattning för mat så kan jag inte få honom att somna om i sin egna säng (som står precis bredvid min) så sedan någon månad tillbaka har han fått sova jämte mig istället. Då somnar han om direkt efter varje matning, hade inte överlevt annars, speciellt nu när han vill äta så ofta på natten
Jag själv mår annars väldigt bra, känns som att jag återhämtat mig dubbelt så snabbt den här gången jämfört med dottern, kanske för att man är tryggare i allt eftersom det är andra barnet
Jag har dock fortfarande 10 kg kvar att gå ner (gick upp 28 kg totalt ), men det får ta den tid det tar. Jag älskar att motionera så det kommer nog försvinna så småningom ändå
Ha det gott alla!