Varför är tjock det värsta en kan vara?

[mandalaki]

Rubriken på tråden är en fråga..jag svarade- " För mig skulle det vara hemskt då jag föredrar att vara smal" och gav min motivering på detta.

Det ingick i diskussionsämnet ansåg jag.

Men syftet var kanske att diskutera kvalitén på olika stolsmodeller? Och sjukdomar vid sidan av ev. fetma?

Om du läste startinlägget så borde du ha förstått att Herregud, jag tycker inte det är snyggt att vara fet så därför jag smal - är ett rätt uselt svar:

Varför syns så få feta kvinnor i våra medier? (Och om de syns så är det för att vi skrattar ÅT dem.) Varför uppfostras vi att tycka att överviktiga ska skämmas över sina kroppar? Varför ska de dölja sina kroppar och klä sig så att de ser så smala ut som möjligt?
Varför är det så skamfyllt att vara överviktig? Vilka värderingar lägger vi in i en fet kropp? Och varför ägnar så många, framför allt kvinnor, så mycket tid åt att skämmas över sin kroppshydda?

 

[monster1]

Det är konstigt vilka reaktioner det blir när man berättar att ens övervikt beror på något annat än att man käkar 1 kg godis 20 gånger om dagen. Det är fullständigt omöjligt att ens övervikt har en sjukdom bakom siig, enligt vissa.. Många gånger är det normalviktiga som säger emot och tror sig veta bäst. Sånt här gör mig så trött.

ALL övervikt beror inte på dåligt leverne.

Så mycket skit jag också fått p.g.a. min vikt. Jag är en hemsk människa som är fet, hemskt dålig människa. Jag har fått höra både det ena och det andra. Och gud nåde mig om jag försöker förklara varför jag inte kan gå ner i vikt, ALLA kan ju gå ner i vikt- det måste ju betyda att jag är lat som inte kan det. Lat och hemsk och ett matvrak och godisgris.

Och långt ifrån alla som är smala lever ett hälsosamt leverne. För hälsans skull är det viktigare att röra på sig än att vara smal. Hälsoaspekten av att vara smal är kraftigt överdriven av människor som inte vill erkänna att det handlar om ideal och inte hälsa.

 

[monster1]

Det är konstigt vilka reaktioner det blir när man berättar att ens övervikt beror på något annat än att man käkar 1 kg godis 20 gånger om dagen. Det är fullständigt omöjligt att ens övervikt har en sjukdom bakom siig, enligt vissa.. Många gånger är det normalviktiga som säger emot och tror sig veta bäst. Sånt här gör mig så trött.

ALL övervikt beror inte på dåligt leverne.

Så mycket skit jag också fått p.g.a. min vikt. Jag är en hemsk människa som är fet, hemskt dålig människa. Jag har fått höra både det ena och det andra. Och gud nåde mig om jag försöker förklara varför jag inte kan gå ner i vikt, ALLA kan ju gå ner i vikt- det måste ju betyda att jag är lat som inte kan det. Lat och hemsk och ett matvrak och godisgris.

Och långt ifrån alla som är smala lever ett hälsosamt leverne. För hälsans skull är det viktigare att röra på sig än att vara smal. Hälsoaspekten av att vara smal är kraftigt överdriven av människor som inte vill erkänna att det handlar om ideal och inte hälsa.

 

[mandalaki]

Och långt ifrån alla som är smala lever ett hälsosamt leverne. För hälsans skull är det viktigare att röra på sig än att vara smal. Hälsoaspekten av att vara smal är kraftigt överdriven av människor som inte vill erkänna att det handlar om ideal och inte hälsa.

Det där är för jävla jobbigt. Jag håller mig normalviktig genom att dra igen kakhålet med jämna mellanrum. Och då har jag tänkt att då har jag säkert redan en hel del hälsoeffekter gratis, i och med att jag inte är överviktig, då gör det nog inget att jag inte tränar.

Men nu har jag besvärande många gånger läst att det är hälsosammare att vara rund och träna än att vara smal och inte göra det.

Skit är vad det är.

 

[Comatose]

Men nu har jag besvärande många gånger läst att det är hälsosammare att vara rund och träna än att vara smal och inte göra det.

Skit är vad det är.

 

[Suskiv]

Har du narkolepsi?

Nej jag hat Hypotyreos.

Jag lever med hypotyreos och har gjort i 22 år och något som gör mig trött är alla som skyller konstant ökande vikt eller oförmåga på att gå ner i vikt på diagnosticerad hypotyreos

Jaha, så vissa kroppar svarar inte på medicinering, de har muterat och har blivit omänskliga eftersom för lite kcal in = övervikt och inte som för alla andra människor överskott på kcal = övervikt.

Misstänker man att man har en odiagnosticerad hypotyreos och värdena tyder på att det faktiskt är så och läkaren menar annorlunda så får man kanske ifrågasätta läkaren, fråga varför denne inte anser att alla klassiska symptom i kombination med felande värden inte tyder på hypotyreos osv.

Ja det är jobbigt att ifrågasätta, ja det kräver energi och engagemang, men vad är viktigare än ens hälsa, ens välmående?

Och ja, på den tiden när jag fick min diagnos så var det inte enkelt alls att som 19-åring få prover tagna för sköldkörteln. Unga kvinnor "kan" inte ha fel på sköldkörteln hette det på den tiden så jodå jag fick kämpa, men på den tiden fanns det heller ingen direkt allmän kunskap eller medvetenhet om hypotyreos på samma vis som det gör nu så jag hade ingen aning om vad som var fel, bara att något var fel.

Jag vet inte om min kropp svarar på levaxin, jag har inte fått chansen att testa.

Ja om man är sjuk så måste man orka kämpa, problemet med hypotyreos är att man är så fruktansvärt orkeslös. För att orka med dagen så måste jag ta bort allt som inte är livsnödvändigt och att gå till docktorn tar för mycket energi för att jag ska orka med det just nu.

Klockan är åtta på kvällen, fyra barn har precis lagt sig, hästen är omhändertagen, smådjuren har fått kvällsmat. Jag är så trött att jag vill börja gråta. Men jag vet att jag måste ut i löparspåret eftersom jag annars går upp i vikt. Vi syns om en timme, om jag inte kollapsar i säng innan dess.

Alla kroppar är olika och alla får olika symtom och fungerar även om det är samma sjukdom. För mig är den konstanta tröttheten och orkeslösheten i kombination med att jag inte går ner i vikt de stora bekymren.

Sen är det så att i mitt fall är det hypofysen som inte fungerar som den ska. Det betyder även att andra hormoner i kroppen är olag, det skapar såklart andra symtom än hos nån som bara har hypotyreos.

Men visst du känner såklart min kropp bättre än jag. Och jag sa inte att jag inte kan gå ner i vikt. Det kan jag, men då måste jag äta mindre än 800 Kcal och tyvärr har jag för dålig disiplin för att fixa det.

 

[Gnist]

Sånt där är bara löjligt.. " Men visst du känner såklart min kropp bättre än jag". Det tyder på att du läst, men inte förstått/tagit in vad jag faktiskt skriver utan tror att jag skriver specifikt om just dig, vilket jag inte gör.

Är du så tvärsäker på både hypofysfel och hypotyreos så kanske det är bättre att lägga den lilla energi som finns på att få den hjälp du behöver, på att få alla inkompetenta läkare att göra om - göra rätt istället för att gå ut och springa? Ingen annan lär lägga två strån i kors för det liksom och obehandlad hypotyreos år efter år sliter på kroppen så bara det borde räcka som motivation för att kämpa för en ordentlig utredning.

Jag fick kämpa som en dåre för att få reda på vad som felades med mig för 22 år sedan och jag fick kämpa som en dåre igen efter flytt hit när stafettläkare efter stafettläkare ändrade medicinen hit och dit varannan vecka.

Många får kämpa som dårar för att få den hjälp de behöver när de känner att något inte stämmer och om man istället skiter i att kämpa för att få ett svar på vad som, om något felas så kan man i min värld inte skylla det på vården faktiskt.

 

[TryMe]

Nu var det här nog några sidor bak, och jag minns såklart inte vem som skrev vad

Men det var någon som ifrågasatte hatet och någon som menade att det sitter i huvudet på den överviktiga.
Till viss del håller jag med om att mycket sitter i huvudet på en när man är överviktig, men om jag utgår från mina egna erfarenheter så hade jag inte haft så negativa tankar om mig själv som jag har (pga vikten) om det inte var för att andra, för mig helt okända människor, öppet har påpekat och pikat. Ibland både direkt och bakom ryggen. Vad jag inte kan förstå är VARFÖR man får för sig att man öppet ska säga saker som uppenbarligen sårar en annan människa? För nu menar jag dom som säger taskiga och nedvärderande saker, inte dom som försöker "hjälpa till".

Jag är 157 lång och väger för tillfället 75 kg. Jag är alltså överviktig, men inte fet. Jag klär mig efter min storlek och jag har helt enkelt den sortens utseende att jag inte ser stor ut vid första anblicken. När det vid olika tillfällen har varit viktdiskussioner har folk aldrig trott mig när jag sagt vad jag väger. Jag är alltså inte den "typiska" överviktiga tjejen, men även jag som är gränsfall har fått höra en hel del elakheter.

Storytime:
Hade jobbat och skulle ta bussen till andra sidan stan för att handla. Bytte buss på centralen och vid den tidpunkten var det bara några få människor där. Jag gick ensam tvärs genom centralen när det kommer in ett gäng killar genom dörren jag ska ut genom. Så fort de får syn på mig börjar de sjunga. Killen längst fram spände ögonen i mig på ett rätt obehagligt sätt, och sången gick ut på att jag är en heffaklump och att jag borde dra, typ.

Jag skiter fullständigt i om folk tycker det är kul att diskutera mitt utseende, har dom inget bättre för sig så visst, men när det kommer till den nivån att man är medvetet och högljutt taskig på ett nedvärderande sätt så är det inte okej.

Just den där dagen tog extra hårt på mig eftersom jag kämpar som en idiot för att just gå ner i vikt. Jag har ett strikt kost- och träningsschema som en fitnesscoach har gjort till mig, det funkar jättebra men det går långsamt, precis som all träning och livsstilsförändring gör. Jag har x antal sjukdomar, jag tar mediciner som inte direkt samarbetar med viktnedång och jag har skador i hela min kropp som gör att jag inte kan träna på ett optimalt sätt. Det är svårt. Det är jobbigt som fan, men jag kämpar röven av mig vecka ut och vecka in, och att då få såna käftsmällar från folk som inte känner mig, som inte har en aning om vad jag kämpar med varje dag och att jag faktiskt har tagit ansvar för min hälsa och kämpar för den, då känns det.

 

[Pepson2]

Nu var det här nog några sidor bak, och jag minns såklart inte vem som skrev vad

Men det var någon som ifrågasatte hatet och någon som menade att det sitter i huvudet på den överviktiga.
Till viss del håller jag med om att mycket sitter i huvudet på en när man är överviktig, men om jag utgår från mina egna erfarenheter så hade jag inte haft så negativa tankar om mig själv som jag har (pga vikten) om det inte var för att andra, för mig helt okända människor, öppet har påpekat och pikat. Ibland både direkt och bakom ryggen. Vad jag inte kan förstå är VARFÖR man får för sig att man öppet ska säga saker som uppenbarligen sårar en annan människa? För nu menar jag dom som säger taskiga och nedvärderande saker, inte dom som försöker "hjälpa till".

Jag är 157 lång och väger för tillfället 75 kg. Jag är alltså överviktig, men inte fet. Jag klär mig efter min storlek och jag har helt enkelt den sortens utseende att jag inte ser stor ut vid första anblicken. När det vid olika tillfällen har varit viktdiskussioner har folk aldrig trott mig när jag sagt vad jag väger. Jag är alltså inte den "typiska" överviktiga tjejen, men även jag som är gränsfall har fått höra en hel del elakheter.

Storytime:
Hade jobbat och skulle ta bussen till andra sidan stan för att handla. Bytte buss på centralen och vid den tidpunkten var det bara några få människor där. Jag gick ensam tvärs genom centralen när det kommer in ett gäng killar genom dörren jag ska ut genom. Så fort de får syn på mig börjar de sjunga. Killen längst fram spände ögonen i mig på ett rätt obehagligt sätt, och sången gick ut på att jag är en heffaklump och att jag borde dra, typ.

Jag skiter fullständigt i om folk tycker det är kul att diskutera mitt utseende, har dom inget bättre för sig så visst, men när det kommer till den nivån att man är medvetet och högljutt taskig på ett nedvärderande sätt så är det inte okej.

Just den där dagen tog extra hårt på mig eftersom jag kämpar som en idiot för att just gå ner i vikt. Jag har ett strikt kost- och träningsschema som en fitnesscoach har gjort till mig, det funkar jättebra men det går långsamt, precis som all träning och livsstilsförändring gör. Jag har x antal sjukdomar, jag tar mediciner som inte direkt samarbetar med viktnedång och jag har skador i hela min kropp som gör att jag inte kan träna på ett optimalt sätt. Det är svårt. Det är jobbigt som fan, men jag kämpar röven av mig vecka ut och vecka in, och att då få såna käftsmällar från folk som inte känner mig, som inte har en aning om vad jag kämpar med varje dag och att jag faktiskt har tagit ansvar för min hälsa och kämpar för den, då känns det.

Under hela mitt liv har jag pendlat i vikt, från underviktig/normalviktig till överviktig/fet. Jag upplever att omgivningen behandlar mig väldigt annorlunda beroende på hur min kropp ser ut för tillfället.

Under de smala perioderna upplever jag att människor behandlar mig mer positivt. Då får jag t ex bättre service i affärer, på restauranger och t o m på Arbetsförmedlingen(!). De människor jag jobbar med lyssnar mer till mina åsikter och är, generellt, trevligare mot mig.

 

[TryMe]

@Pepson2
Precis samma för mig! Har varit underviktig, normalviktig och överviktig. Hur jag har blivit bemött och behandlad beroende på utseendet har varierat mycket!

 

[Borttaget konto]

Fast jag blir lite skeptisk till artikeln i sig. Norska barnmorskeförbundet larmar om att det "i vissa kretsar" är status med små barn, vilket kan ses "på sociala medier". Det är kanske slafsigt formulerat av journalisten men jag tycker ändå att en ska se till att ha ordentligt på fötterna för sådan svepande kritik av en grupp som annars får utstå mycket kritik - mammor.

Ja det är ju ingen vetenskapligt skriven artikel direkt. Antagligen tillspetsad.

"Utvecklingen syns bland annat på sociala medier och hos gravida på mottagningarna i Norge." står det ja, det är ganska luddigt och lite hörsägen över det, sådant som är svårt att kontrollera. Med sådana hårda uttalanden borde det finnas mer att backa upp det med, det håller jag med om.
Fanns någon till artikel om en anonym "Hanna" eller liknande som uttalade sig om sina väninnor etc men det är ju precis lika svårt att kolla upp sådant och om det övht är så utbrett att det kan beskrivas som en trend.

 

[Niyama]

Jag tänker att psykiskt sjuk, fattig och handikappad visserligen är saker som vårt samhälle som inte uppfattas som positiva, men att den allmänna synen i alla fall är att det är synd om de individerna. Tonen kring överviktiga uppfattar jag som otrevligare: ofta med en aggressiv underton. "Varför kan hen inte bara skärpa sig och SLUTA ÄTA?" Ungefär så. Förstår du hur jag menar?

Oj, psykiskt sjuka uppfattar jag får ta lika mycket eller mer skit än överviktiga. Dels är det ju bara att skärpa till sig, och dels kan folk göra sig lustig över en på tusen olika sätt.

 

[monster1]

Oj, psykiskt sjuka uppfattar jag får ta lika mycket eller mer skit än överviktiga. Dels är det ju bara att skärpa till sig, och dels kan folk göra sig lustig över en på tusen olika sätt.

Ja fast det är delvis ett omvänt problem eller kanske samma. Man bedöms utifrån hur man ser ut och av någon anledning knyter man ihop tjock med en massa personliga egenskaper, som att skalet hade något att göra med ens personlighet och intelligens.

När man är psykiskt sjuk ser man likadan ut som alla andra och det är svårt att få folk att förstå att man har en sjukdom som påverkar ens liv och ibland beteende. Det är absolut väldigt stigmatiserat att vara psykiskt sjuk, folk tror att man är antingen ointelligent, farlig eller bara ljuger och vill komma undan arbete.

Egentligen är ju problemet det samma, folk gillar att bedöma en person utifrån hur den ser ut av någon anledning har man fått för sig att man kan bedöma en persons intellektuella och personliga förmågor utifrån hur den ser ut. Sen kan vi lägga till att vi gillar att döma andra människor, det får oss antagligen på något sätt att känna oss starkare, bättre och viktigare än dem. Något får vi ju ut av det annars skulle vi inte göra det.

 

[As_Vegas]

@Suskiv
Jag har narkolepsi, och en av de grejer som kollades tidigt var sköldkörteln och hypo. Det var först efter att sånt uteslutits som narkolepsi kom på tal.
Även om du är säker på att narkolepsi inte är aktuellt så ta upp det med läkaren ändå. Hypo "brukar" de då se till att utesluta = du får dina tester.
Annars finns det varianter av narkolepsi som ger liknande symtom som du beskriver. Viktökning är vanligt (eller förhöjt BMI som jag såg det kallas någonstans).
Lycka till :-)

 

[Sigrid]

*kl*
hej alla
nu får jag sådan lust att sticka ut hakan lite, jag ingår i kategorin fet och med depression sedan många år så personliga erfarenheter har jag. Blivit matad med hur ful äcklig å fet jag är,
efter det är batningsmaffian som hela tiden säger att man måste äta minde kalorier än man gör av med, det absolut värsta man kan råka ut för. Dom är värre tycker jag än de som skriker glåpord.

Hade det vart så enkelt att så var fallet så hade det ju inte funnits någon överviktig alls...
Problemet för oss som är feta är ju att vad man än har för grund problem till orsaken så måste man äta.
Nästa problem är att vi blivit uppfostrade med att allt fett är farligt och vi skall ha massor med fibrer och grönt och frukt.
DEt jag har lärt mig om mig själv är att när jag inte äter bröd tex så försvinner det där extra vattnet man bär på dvs spannmål går bort...
dessutom har de allra senaste forskningarna påvisat att det INTE är det bra fettet som är farligt utan kolhydraterna i rotfrukter spannmål och alla gömda i mjölk och yoghurt. Grädde bacon och riktigt mat innehållande riktigt fett som inte är processat gör oss mätta varpå vi äter mindre och håller oss mätta. Att leva på mest allt annat än fett gör oss benägna att äta annat som extra socker för att orka igenom dagen.

Relevansen det har med tråden är att vi är uppfostrade att fett är farligt frukt är bra, för en sådan som mig är det tvärt om. Varför ju frukten har för mycket socker en om dagen gör att jag får sötsug som heter duga.
Nästa steg är att om alla fick lära sig vilken typ av kropp dom har vad som är nyttigast för den så skulle mycket ändras av sig självt.För vi är ALLA olika en del tål massor med kolhydrater andra inte, vete och socker är mer bovar till ohälsa än fett.

När det flesta i samhället i övrigt lär om sig själv ist för att se på oss feta som om vi vore drabbade av pesten, att det faktiskt kan vara nyttigt när nån av oss handlar en halv liter grädde...

det finns ganska mycket forskning om högfet dieter och kolhydrater i det senaste, jag tror jag måste leta upp dom för att kunna påvisa det jag säger, för batningsmaffian skulle aldrig gå med på att fett är nyttigt och att nät du har högt bmi så som typ 45 så kan du gå ner massor utan att ens röra på dig.
(ja jag lyckade gå ner 45 kg på att sitta vid datorn och inte motioner ett skit med ändrad mat)..och nä det finns ingen förklaring på det mer än fett äter fett kolhydrater blir fett.... och igen inte för alla men för många...

så mitt tillskott till debatten är att vi måste lära oss att vi är olika fungerar olika även med samma sjukdoms bild som som sköldkörtel preoblem (det har jag med för övrigt)

om det som inte är feta kan lära om sig så får vi feta mindre dåligt samvete och förmodligen skulle vi må bättre av bara det och kanske finna orken att orka påbörja livs ändringar....

 

[lil-sis]

*kl*
hej alla
nu får jag sådan lust att sticka ut hakan lite, jag ingår i kategorin fet och med depression sedan många år så personliga erfarenheter har jag. Blivit matad med hur ful äcklig å fet jag är,
efter det är batningsmaffian som hela tiden säger att man måste äta minde kalorier än man gör av med, det absolut värsta man kan råka ut för. Dom är värre tycker jag än de som skriker glåpord.

Hade det vart så enkelt att så var fallet så hade det ju inte funnits någon överviktig alls...
Problemet för oss som är feta är ju att vad man än har för grund problem till orsaken så måste man äta.
Nästa problem är att vi blivit uppfostrade med att allt fett är farligt och vi skall ha massor med fibrer och grönt och frukt.
DEt jag har lärt mig om mig själv är att när jag inte äter bröd tex så försvinner det där extra vattnet man bär på dvs spannmål går bort...
dessutom har de allra senaste forskningarna påvisat att det INTE är det bra fettet som är farligt utan kolhydraterna i rotfrukter spannmål och alla gömda i mjölk och yoghurt. Grädde bacon och riktigt mat innehållande riktigt fett som inte är processat gör oss mätta varpå vi äter mindre och håller oss mätta. Att leva på mest allt annat än fett gör oss benägna att äta annat som extra socker för att orka igenom dagen.

Relevansen det har med tråden är att vi är uppfostrade att fett är farligt frukt är bra, för en sådan som mig är det tvärt om. Varför ju frukten har för mycket socker en om dagen gör att jag får sötsug som heter duga.
Nästa steg är att om alla fick lära sig vilken typ av kropp dom har vad som är nyttigast för den så skulle mycket ändras av sig självt.För vi är ALLA olika en del tål massor med kolhydrater andra inte, vete och socker är mer bovar till ohälsa än fett.

När det flesta i samhället i övrigt lär om sig själv ist för att se på oss feta som om vi vore drabbade av pesten, att det faktiskt kan vara nyttigt när nån av oss handlar en halv liter grädde...

det finns ganska mycket forskning om högfet dieter och kolhydrater i det senaste, jag tror jag måste leta upp dom för att kunna påvisa det jag säger, för batningsmaffian skulle aldrig gå med på att fett är nyttigt och att nät du har högt bmi så som typ 45 så kan du gå ner massor utan att ens röra på dig.
(ja jag lyckade gå ner 45 kg på att sitta vid datorn och inte motioner ett skit med ändrad mat)..och nä det finns ingen förklaring på det mer än fett äter fett kolhydrater blir fett.... och igen inte för alla men för många...

så mitt tillskott till debatten är att vi måste lära oss att vi är olika fungerar olika även med samma sjukdoms bild som som sköldkörtel preoblem (det har jag med för övrigt)

om det som inte är feta kan lära om sig så får vi feta mindre dåligt samvete och förmodligen skulle vi må bättre av bara det och kanske finna orken att orka påbörja livs ändringar....

Problemet för mig med kolhydrater är att de triggar ett galet sug. Kan bli helt manisk. Och då inte efter godis utan typ ljust bröd och pasta.

 

[Sigrid]

så är det ju, det funkar olika på alla människor vill man prova och se sig för vilken sort man är kan man ju börja med att utesluta allt bröd gå över på gluten fritt.... sedan utesluta alla sorters säd som har högt kolhydrats värde... för att se om man mår bättre ... jag lägger på mig minst 3-5 kg vatten när jag äter vete

 

[avslutat medlemskap]

Jag tillhör dom normalviktiga med mina 77 kilo till 1,82 i längd och jag skulle gladeligen kunna leva på chokladkakor, tårta, kaffebröd och läsk, det händer absolut inget med vikten. Jag har minskat på sockret ändå för det tillför inte kroppen nåt som behövs men går jag ner i vikt då, nää inte ett gram. Sen spelar det ingen roll om jag tränar och är igång nästan dygnet runt eller slappar i soffan, det är status quo även där så att generellt säga "ät mindre och rör dig mera" är inget universalmedel, det funkar för vissa men långt ifrån för alla.

Sen det där med skönhet, den kommer inifrån och som en kompis till mig sa "innanför skalet med ett arsel som en ardenner och lår som hinkar så klappar ett hjärta av renaste guld" och jag kan inte annat än hålla med honom. Det är absolut inte utsidan som räknas och jag är inte så jäkla fager själv sen jag fick en häst i huvet.

 

[Oldie]

Vad tror ni?

.

Jag tycker det är fullständigt ointressant vilken vikt eller kroppsform en kvinna har.
Ett intagande leende och en fungerande hjärna är mycket viktigare.

 

[Koltrast]

Jag tycker det är fullständigt ointressant vilken vikt eller kroppsform en kvinna har.
Ett intagande leende och en fungerande hjärna är mycket viktigare.

Åh, men hallelulja, problemet är löst! MANNEN har talat!