Varför vill ingen ha något seriöst med mig?

[Amha]

Om jag ska träffa någon som bara vill ha något lättsamt och kul så vill jag ju inte få känslor för den personen

Jaa.. jag lever ihop med en man som ville ha lättsamt och kul. Det var för övrigt ungefär det jag sökte också. Vi har råkat köpa bostad ihop och skaffa barn. Gifte oss där någonstans på vägen med. Så lättsamt och kul var det

 

[Hermelin]

Om jag ska träffa någon som bara vill ha något lättsamt och kul så vill jag ju inte få känslor för den personen

Jag tror att de allra flesta människor vill gå på en dejt som är lättsam och kul. Det är väl så de flesta av oss får känslor för en annan?
Kommer det att innebära att du får känslor för personer som inte känner samma för dig? Ja, kanske.
Kommer det att innebära att andra får känslor för dig som du inte känner? Ja, kanske.
Finns det något annat sätt att träffa en partner?

Jag tänker att det är så vi träffas. Vi har roligt ihop oavsett om det är på en dejt eller i föreningen. Och kanske får någon i studiecirkeln känslor för mig som inte är besvarade. Men jag måste ju ändå vara där för att jag gillar det. Och jag måste fortsätta att vara den jag är för att i förlängningen attrahera den person som vill vara med just mig.

 

[Skojamindoja]

Jag förstår verkligen, verkligen, verkligen varför man är rädd för att få känslor för någon som inte har de känslorna tillbaka. Särskilt om man blivit bränd ett par gånger redan. Så är det för mig och jag misstänker att så även är fallet för TS. Men tyvärr så finns det ju aldrig några garantier.

Jag har flera gånger fått känslor för män som inte känt samma sak. Andra män har fått känslor för mig som inte varit besvarade. Jag är nästan mer förvånad att så många faktiskt träffar någon som känner samma sak tillbaka. Men så är det ju i livet. Man kan tyvärr aldrig ge några garantier och man kan heller inte tvinga någon att vilja vara med en.

 

[Milosari]

Jag vänder på klacken när jag möter någon som hatar sig själv. Har man bara någon liten empati så blir man helt dränerad av att umgås med självhatande personer, och när jag dejtar är det för att jag vill FÅ energi.

TS du skriver att du är nöjd med ditt liv, men samtidigt dryper inläggen av djup bitterhet över att livet inte är som du önskar. Och på något sätt har du inbillat dig att en Man är lösningen på alla dina problem. Det funkar inte så! Att gå in i en relation när man är jättetrasig och samtidigt få det att fungera är det väl ingen som har lyckats med.

Det GÅR att lära om hjärnan. Det är i sig något som kan verka helkonstigt (omöjligt) när hjärnan har fullt fokus på svarta tankar, men du får kanske bara lita på att det är möjligt och boka den där tiden. Ge det en 10 ggr i alla fall. Vad har du att förlora?

 

[Milosari]

Jag förstår verkligen, verkligen, verkligen varför man är rädd för att få känslor för någon som inte har de känslorna tillbaka. Särskilt om man blivit bränd ett par gånger redan. Så är det för mig och jag misstänker att så även är fallet för TS. Men tyvärr så finns det ju aldrig några garantier.

Jag har flera gånger fått känslor för män som inte känt samma sak. Andra män har fått känslor för mig som inte varit besvarade. Jag är nästan mer förvånad att så många faktiskt träffar någon som känner samma sak tillbaka. Men så är det ju i livet. Man kan tyvärr aldrig ge några garantier och man kan heller inte tvinga någon att vilja vara med en.

Jag tycker inte att det är så sunt att anse att man har blivit "bränd" för att känslorna inte är besvarade. Sannolikheten att just den människan man gillar skulle gilla en tillbaka är ju tillräckligt låg för att obesvarade känslor är ett normalt inslag i de flesta människors liv. Det är enormt viktigt att man lär sig rycka på axlarna (efter att man gråtit en skvätt om det behövs) och konstatera att det är bara så det är ibland, utan någon egentlig orsak.

 

[Skojamindoja]

Jag tycker inte att det är så sunt att anse att man har blivit "bränd" för att känslorna inte är besvarade. Sannolikheten att just den människan man gillar skulle gilla en tillbaka är ju tillräckligt låg för att obesvarade känslor är ett normalt inslag i de flesta människors liv. Det är enormt viktigt att man lär sig rycka på axlarna (efter att man gråtit en skvätt om det behövs) och konstatera att det är bara så det är ibland, utan någon egentlig orsak.

Fast det var nog lite det jag faktiskt försökte säga, även om det kanske inte gick fram. Om man bara haft känslor för folk som inte besvarat dem är det lätt att bli lite uppgiven. Så var det länge för mig. Men bränd kanske var fel ord då.

 

[zarmino]

Jag har en historia av att haka upp mig på ett ohälsosamt sätt på män jag dejtar. Det har tagit mig rätt många år att reda ut och jobba med mig själv och mina känslor för att idag konstatera att jag faktiskt trivs bäst på egen hand. Så idag har jag en kille jag ligger med varannan vecka ca, sen 4 år tillbaka. Sen dejtar jag sporadiskt, för att det är kul att träffa nya människor, men hittills har det inte lett till något längre förhållande. Men jag är som sagt nöjd med mig själv och med mitt liv, och det är mitt val att mitt liv ser ut som det gör, och jag tror det är dit du måste sikta. Att ditt liv inte styrs av andra, utan du avgör det du kan påverka. Jag fattar att det känns hopplöst, och jag säger inte att du ska känna dig nöjd med att leva ensam resten av livet. Men att kunna se på dejting lite mer lättsamt, tror jag kan vara nyttigt. Och som flera andra säger, börja välja vilka du ska träffa och vilka du ska prata med. Känns det inte okej så avsluta direkt.

 

[SiZo]

Om jag ska träffa någon som bara vill ha något lättsamt och kul så vill jag ju inte få känslor för den personen

Min man ville absolut inte ha något seriöst när vi träffades. Vi hade kul några månader, han åkte till australien i 1,5 år och sedan när han kom tillbaka så fortsatte vi ha kul i nåt halvår till.

Sedan gick vi direkt från att inte ha diskuterat vad vi var till att vara förlovade. Nu har vi varit ihop i 11 år, och firar snart vår första bröllopsdag.

Man kan inte gå runt och vara rädd för att skaffa sig nya relationer när man letar ny relation.

 

[Tantan]

Jag tror det är bra om du börjar med att leta vänskapsrelationer. En partner anser iaf jag ska vara en vän. Du lägger alldeles för stor vikt vid utseende snarare än person, så försök istället leta vänrelationer så tar du bort ligg-fokus. Det är större chans att hitta en bra relation om du har ett litet socialt nät runt dig. Personer att umgås med, diskutera med och som kan bekräfta dig och vise versa utan ligg-faktorn. Goda vänner är det bästa som finns anser jag.

 

[Freazer]

Jag är singel sedan flera år tillbaka, är med på typ alla dejtingsajter som man kan. Försöker att bara matcha med män som har skrivit att de vill ha något seriöst men antingen så blir jag lurad hela tiden eller så är de inte redo för ett förhållande ändå visar det sig sen.

Jag är inte snygg och rätt gammal nu, jag vet att jag inte är liksom den bästa tjejen man kan få, men jag tänker att någon kanske vill ändå? Eller är det så att det inte finns män som vill ha relation längre? De flesta verkar bara vilja ses och "ha lite skoj". Typ alla jag "känner" är gifta, eller har partner sen långt tillbaka och har dessutom barn. Jag har aldrig varit gift, hade velat ha barn men är nog försent för mig nu med det. Det gör mig jätteledsen. Jag förstår ju att det är något "fel" på mig, försöker göra mig mer attraktiv med laserbehandlingar osv. Tränar på gym och går många promenader, försöker att inte äta så mycket för att gå ner i vikt. När jag får pengar ska jag förstora mina bröst då två ex sagt att jag har för små bröst.

Men ni som har partner och barn sedan länge tillbaka, hur har ni gjort eller betett er för att någon ska vilja bli tillsammans med er? Jag vet inte hur jag ska bete mig riktigt, är alltid glad och lättsam när jag försöker dejta, men det blir typ bara EN dejt sedan slutar killen höra av sig. Så jag gör ju något fel men vet inte vad. Eller så är det så att det inte finns några män som vill ha en relation, men ser ändå män som är gifta så fattar inte? Har man betalat killen då för att han ska vilja gifta sig med en? Eller hur har ni gjort??

Förstora inte dina bröst för att andra tycker de är för små. Det är inte värt att lägga sig under kniven för någon annan. Jag har inget emot plastikkirurgi men du ska göra det för du själv vill om du ska göra det och vara medveten om riskerna som finns.

Har du frågat någon av dem varför de inte var intresserade av en ny dejt? Hoppas inte du tar illa upp men jag upplever din text liksom lite desperat och utstrålar du det så kanske det är därför män drar sig undan.

 

[Otherside]

Inte för att man ska bry sig om mäns åsikter om kvinnors kroppar överhuvudtaget - MEN: det finns lika många män som älskar små bröst. Och som tycker stora fejkbröst är allt annat än attraktivt. OM man nu ska bry sig om deras åsikter, vill säga..... Och det ska man inte, alltså. Men.....

 

[SiZo]

Inte för att man ska bry sig om mäns åsikter om kvinnors kroppar överhuvudtaget - MEN: det finns lika många män som älskar små bröst. Och som tycker stora fejkbröst är allt annat än attraktivt. OM man nu ska bry sig om deras åsikter, vill säga..... Och det ska man inte, alltså. Men.....

Om man ska vara sån. Mäns krav är generellt jävligt låga. Finns det ett hål eller nästan hål som man kan stoppa in den i? Går det att göra ett hål? kan man fantisera ihop ett hål?

Inte alla män osv, men...

För en man som har vuxit lite i mognad så är utseendet ofta sekundärt, precis som för kvinnor.

 

[Bumbibjörn]

Tänk om han får känslor för dig?

Jag och min man hade en lättsam och kul relation i ett år innan vi blev ett par. Vi skulle absolut inte träffa någon,

Varför skulle han få känslor för mig?

 

[Ajda]

Varför skulle han få känslor för mig?

För att ni kanske klickar?

 

[_Elly_]

Varför skulle han få känslor för mig?

Om du tror att ingen skulle gilla dig så varför dejta alls? Jobba på dig själv. :-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

 

[Tantan]

Inte för att man ska bry sig om mäns åsikter om kvinnors kroppar överhuvudtaget - MEN: det finns lika många män som älskar små bröst. Och som tycker stora fejkbröst är allt annat än attraktivt. OM man nu ska bry sig om deras åsikter, vill säga..... Och det ska man inte, alltså. Men.....

Och det finns män (och kvinnor) som föredrar silikon. Hur det skulle påverka mina (eller ts) egna bröst förstår jag dock inte, då får sagda person hitta ett par i silikon om det är viktigare än annat.
Jag säger alltså inte emot dig, det bara är så främmande för mig att jag skulle skaffa silikonbröst för att duga. Skulle möjligen skaffa dem för att sedan dumpa då jag är ganska obstinat.
Jag har å andra sidan haft lätt att hitta snubbar som vill göra om min personlighet, det är inte bättre.

 

[Otherside]

Varför skulle han få känslor för mig?

Med den inställningen tror jag, tyvärr och förlåt, att det blir svårt att hitta en partner. Om du redan i förväg menar att du inte är värd att få känslor för. Jag hade inte velat bli tillsammans med någon som såg så lågt och så negativt på sig själv.

Därmed tror jag inte att du egentligen ser så lågt på dig själv - du tycks tro att ANDRA ser så på dig. Släpp det! Börja jobba på din självkänsla (det går!!) - uteslut ALLA negativa ord och känslor om dig själv, bombardera dig med allt fint och vackert och spännande och intressant SOM FINNS hos dig, jag lovar att det finns!!! Håll fast vid det! Släpp allt negativt!!! Hitta aktiviteter som du tycker om, som för dig vidare i livet. Ha roligt! Strunta i männen - de får jaga fatt dig om de är värda dig. Och om du vill ha dem. Satsa på dig själv och ditt liv!

 

[vilde]

Jag vänder på klacken när jag möter någon som hatar sig själv. Har man bara någon liten empati så blir man helt dränerad av att umgås med självhatande personer, och när jag dejtar är det för att jag vill FÅ energi.

Funderade på det här, tyckte först det lät fel men när jag tänkte lite till så insåg jag att det stämmer. Så är det verkligen.

Däremot inte när det gäller osäkerhet eller blyghet, det stör mig inte alls, det omvända, överdriven självsäkerhet är mycket mera negativt.

 

[Lingon]

Med den inställningen tror jag, tyvärr och förlåt, att det blir svårt att hitta en partner. Om du redan i förväg menar att du inte är värd att få känslor för. Jag hade inte velat bli tillsammans med någon som såg så lågt och så negativt på sig själv.

Alltså, det där är nog nåt av det mest oattraktiva som finns! En människa som ser så negativt på sig själv och är obekväm med sig själv. Det är så mycket värre än nåt utseendemässigt!

Ts, jobba med dig själv. Lär dig tycka om dig själv på riktigt. Om du behöver gå och prata med någon så gör det. Oavsett förhållande eller inte så kommer du må bättre och trivas bättre om du lär dig tycka om dig själv!

 

[Skojamindoja]

TS, jag tror verkligen inte någon här säger det här för att vara elak och jag tror definitivt att vi är många som någon gång känt liknande saker som dig. Men om du ser på det på det sättet, att allting är helt hopplöst och du kommer aldrig hitta någon för det är aldrig någon som kan bli intresserad av dig, då blir det svårt. Dels för att du redan på förhand har bestämt dig för att det inte kommer att gå och dels för att du osar desperation.

Jag tycker inte alls att "jag vill ta det som det kommer/i lugn och ro/vänta och se hur det utvecklar sig" är lika med "jag är en douch som bara vill ligga alternativt vill ha ett litet äventyr vid sidan om". Hade en kille velat hala fram ett kontrakt som sa att nu ska det vara vi för all framtid redan vid första dejten eller, ännu värre, vid första kontakten på dejtingsidan, hade jag också dragit öronen åt mig. Utan att för den sakens skull vara oseriös. Alla relationer börjar med babysteps, vissa relationer utvecklas till något bra och vissa rinner ut i sanden för att man upptäcker att man kanske inte hade så mycket gemensamt när man väl lär känna varandra. Och det gäller oavsett om det är en kärleksrelation eller en vänskapsrelation.

Om du rannsakar dig själv (du behöver inte alls svara på detta i tråden om du inte vill, men försök åtminstone göra det för dig själv), varför är det så viktigt för dig med att ha en kärleksrelation? Är det kärleksrelationen i sig? Är det något annat som är kopplat till att ha en kärleksrelation? Är det i så fall något annat du kan göra åt den situationen på egen hand, som inte är styrt av att du har/inte har en partner? Jag förstår verkligen hur du känner, för tro mig, jag har också varit där.

I mitt fall handlade det om att jag var ganska utanför i skolan, framför allt högstadiet och gymnasiet, och inte kände mig som alla andra, plus att jag hade en så kallad "kompis" under grundskolan vars mamma hela tiden berättade för henne att jag bara var ett andrahandsval som man kunde dumpa direkt om någon "coolare" ville vara med henne (när vi var små) och att jag förväntades ställa upp som jourhavande präst när helst hon önskade eftersom jag inte hade kille, medan våra andra kompisar som hade pojkvän inte skulle störas (när vi var äldre). "Kompisen" berättade alltså vid flertalet tillfällen att mamman sagt så, men jag hade ingen annan än henne. Det har skadat mig ganska ordentligt i grunden. När jag blev något äldre och den där pojkvännen fortfarande inte gick att hitta nånstans blev det andra grejer, som att "alla andra" köpte hus och fick familj och såna saker, men jag stod och stampade på samma ställe som när vi var elva.

Jag landade till slut i att det finns saker som jag kan göra själv, som inte spelar någon roll om jag har en partner eller inte. Jag kunde skaffa ett jobb jag trivs med. Jag köpte hus själv. Jag satsade på mina intressen. Dessutom lyftes ytterligare en stor sten från mina axlar när jag slutligt kom fram till att nej, jag är faktiskt helt nöjd med att vara barnfri. Den normen är så fruktansvärt stark att det kan vara ett stressmoment. Men för mig kom den förlösande känslan när min systerson föddes, för då insåg jag en gång för alla att jag är väldigt glad att jag inte har några egna barn (så ingen missförstår, jag älskar den där ungen men jag är samtidigt otroligt glad att det inte är jag som måste vara vaken hela nätterna och torka kräks och inte ens få på gå toaletten själv).

Jag tror verkligen genuint att om du börjar rodda i de ändar du själv kan rodda i och får ett liv som, även utan en partner, som du kan vara nöjd med, så kommer du inte längre utstråla desperation. En desperat människa skrämmer iväg andra människor.