Vem bär skuld i en otrohetsaffär? (utbruten ur Min man var otrogen)

[Inte_Ung]

Det här är sånt förminskande av männen. Att en man inte skulle ha förmågan att säga nej utan vara ett sånt stort offer för sina djuriska instinkter rimmar väl rätt bra med patriarkatet på sätt o vis. Men jag personligen tycker att det är komplett bullshit.

Hur delar av Islam ser på saken.
Kvinnor måste vira in sig i skynken för att inte fresta männen.

I många kulturer så är det ett sätt att som kvinna få en bra tillvaro, att bli en till hustru till mannen eller en konkubin. Så i den kontexten är det många kvinnor som jobbar hårt på att förföra mannen hon vill ha. Det handlar om den karriärväg som står till buds för kvinnor.

Om vi skall dra in det där med olika världar. Män som kan ha 4 fruar är ju inte "förbjudna" för andra kvinnor om de bara har 3 fruar sedan tidigare.

 

[Palermo]

Det behövs inte lagar eller liknande. Man kan bara försöka låta bli att bete sig helt enkelt. Finns inga lagar om hur man använder bestick heller eller om att visa hänsyn mot folk. Självklart har den gifta paret den riktiga skulden gentemot sin partner.

Men så himla trevligt, underbart beter man ju inte om man medvetet blir ihop med någon som är otrogen. Ibland här på buke låter det ju som att alla tycker att man ska ragga upp sin bästis partner och det är bara härligt beteende. Det finns ju en gråzon mellan lagar, skuld och mer eller mindre skuld såklart.

Men det finns ju långa rader av goda skäl att undvika att hoppa i säng med sin bästis partner. Relationerna blir ju hur soppiga som helst av sådant. Sen tycker jag fortfarande inte att skuld är det mest intressanta, men det kan vara hårklyveri. Jag vet inte.

 

[Ruffe]

Ah! jag trodde ett hemskt tag att det bara var jag som hade uppfattat det så på Buke

Så har nog jag också uppfattat Buke. Därför skrev jag i mitt första inlägg att nu får jag väl en massa mothugg.
Jag använde nog fel ord då jag skrev om "skuld". Jag menar samma som Badger, att man handlar oschysst och att man har ett ansvar över sina egna handlingar och hur de påverkar andra.
Jag har nog flera gånger på Buke läst om uppfattningen att den andra parten inte gör något som helst fel och inte har det minsta ansvar i situationen och inte behöver bry sig om hur det påverkar den otrognes familj om hen har sex/ förhållande med den.
Men det kanske blir allt vanligare att tänka så i dagens individuella samhälle. Hänsyn till andra människor anses inte lika viktigt?

 

[Inte_Ung]

Själv tänker jag att det inte spelar någon roll om det är en man eller kvinna i situationen. Skulden är störst hos den som är ihop med någon. Men den andre har inte betett sig väl heller.

Det beror väl på kan jag tycka.

Vilka premisser var inblandade för att det skulle bli som det blev?

Fylleslag på konferens-resa?
Båda riktigt sunkiga.
Falska förhoppningar?
Blir man lurad att tro att man är nästa stora kärlek och den nya partnern, så är det ju bara den som luras som är sunkig.
Samma sak med någon som påstår att den lever i ett öppet förhållande så att det är okej för den andras primära partner.

Vi håller det hemligt, ingen behöver få veta?
Det är ju inte så trevligt att tycka att hemligheter är okej. Men det kanske passar båda.
En gift flirt håller förhoppningsvis tyst.

 

[stjarnhimmel]

Så har nog jag också uppfattat Buke. Därför skrev jag i mitt första inlägg att nu får jag väl en massa mothugg.
Jag använde nog fel ord då jag skrev om "skuld". Jag menar samma som Badger, att man handlar oschysst och att man har ett ansvar över sina egna handlingar och hur de påverkar andra.
Jag har nog flera gånger på Buke läst om uppfattningen att den andra parten inte gör något som helst fel och inte har det minsta ansvar i situationen och inte behöver bry sig om hur det påverkar den otrognes familj om hen har sex/ förhållande med den.
Men det kanske blir allt vanligare att tänka så i dagens individuella samhälle. Hänsyn till andra människor anses inte lika viktigt?

Jag har i ett par fall varit med om att någon visar intresse för mig och att jag inser ganska snart att personen är i en relation. För mig blev hela situationen då avtändande. Jag ska dock lägga till att det tex var en person som sa att "min fru mår ju inte dåligt av att något har hänt om hon inte vet om det."
Så nej- då tackade jag för mig och lämnade.
Men jag vet ju personer som säger att de var övertygade att relationen var slut eller att det var en öppen relation och att det senare framkom saker som de inte visste om från början. så ja.. jag tänker också att jag vill försöka leva mitt liv på ett sånt sätt som inte skadar andra människor. Men som jag skrev ovan så förstår jag ju att saker kan vara mer komplicerade och att saker kan framkomma efter hand.

 

[Inte_Ung]

Men däremot håller jag med om att det inte skulle finnas en skuld som gör att man tex måste byta arbete hellre än att den som utförde själva otroheten får byta arbete.

Jag hade faktiskt en kvinnlig kollega som for runt och klängde på i princip alla män som hon kunde komma tillräckligt nära.
Hon blev uppsagd på premissen "sexuellt ofredande" då hon störde arbetet.
Men det är ju litet annat än en enstaka affär.

 

[Ruffe]

Jag har i ett par fall varit med om att någon visar intresse för mig och att jag inser ganska snart att personen är i en relation. För mig blev hela situationen då avtändande. Jag ska dock lägga till att det tex var en person som sa att "min fru mår ju inte dåligt av att något har hänt om hon inte vet om det."
Så nej- då tackade jag för mig och lämnade.
Men jag vet ju personer som säger att de var övertygade att relationen var slut eller att det var en öppen relation och att det senare framkom saker som de inte visste om från början. så ja.. jag tänker också att jag vill försöka leva mitt liv på ett sånt sätt som inte skadar andra människor. Men som jag skrev ovan så förstår jag ju att saker kan vara mer komplicerade och att saker kan framkomma efter hand.

Ja, har man blivit förd bakom ljuset och blivit lurad att relationen är slut, då har man ju handlat i god tro. Jag har hela tiden skrivit om situationer där man vet om att den andra är i en relation.

 

[Inte_Ung]

Jag har nog flera gånger på Buke läst om uppfattningen att den andra parten inte gör något som helst fel och inte har det minsta ansvar i situationen och inte behöver bry sig om hur det påverkar den otrognes familj om hen har sex/ förhållande med den.

Men om den gifte mannen i fråga har flera ligg redan eller då bara väljer något annat ligg, så spelar det egentligen ingen roll för familjen hur man väljer.

 

[monster1]

Jag hade faktiskt en kvinnlig kollega som for runt och klängde på i princip alla män som hon kunde komma tillräckligt nära.
Hon blev uppsagd på premissen "sexuellt ofredande" då hon störde arbetet.
Men det är ju litet annat än en enstaka affär.

Det är väldigt annorlunda att sexuellt ofreda någon och att vara en part i en otrohet ja.

 

[Inte_Ung]

Det är väldigt annorlunda att sexuellt ofreda någon och att vara en part i en otrohet ja.

Ja, så när kvinnor ger sig på och förföra män på oönskat sätt, så är det ju där som det hamnar.
Eller i alla fall bör hamna.
Men om någon man hakar på, vems är felet då?

 

[monster1]

Ja, så när kvinnor ger sig på och förföra män på oönskat sätt, så är det ju där som det hamnar.
Eller i alla fall bör hamna.
Men om någon man hakar på, vems är felet då?

Du menar när någon ger sig på att förföra någon/några andra. Jag vet inte om det är ett fel alls när det gäller två samtyckande vuxna. Om man däremot sårar någon med sitt agerande bör man ju tänka över det. Då skulle jag säga att det är den parten som sårar som är den felande. Det blir ju den som redan är i en relation där det förväntas monogami som felar.

Och hela termen förföra är ju bara trams, ingen som inte vill bli förförd, blir ju det.

 

[SiZo]

Du menar när någon ger sig på att förföra någon/några andra. Jag vet inte om det är ett fel alls när det gäller två samtyckande vuxna. Om man däremot sårar någon med sitt agerande bör man ju tänka över det. Då skulle jag säga att det är den parten som sårar som är den felande. Det blir ju den som redan är i en relation där det förväntas monogami som felar.

Och hela termen förföra är ju bara trams, ingen som inte vill bli förförd, blir ju det.

Såhär tänker jag med. Om någons partner är otrogen så är denne det för att den vill vara det av någon anledning. Om person X säger nej så stoppar inte det otroheten, utan bara just den specifika gången, tills person Y säger "ja tack".

 

[Roheryn]

Såhär tänker jag med. Om någons partner är otrogen så är denne det för att den vill vara det av någon anledning. Om person X säger nej så stoppar inte det otroheten, utan bara just den specifika gången, tills person Y säger "ja tack".

Så behöver det ju inte vara - att man bestämt sig för att vara otrogen och bara väntar på att någon villig dyker upp. För mig var det i allra högsta grad personberoende - han eller ingen liksom.

 

[SiZo]

Så behöver det ju inte vara - att man bestämt sig för att vara otrogen och bara väntar på att någon villig dyker upp. För mig var det i allra högsta grad personberoende - han eller ingen liksom.

Sa han nej och du nöjde dig så alltså?
Om han sa ja så vet du inte hur du skulle agerat vid ett nej tänker jag.

 

[Roheryn]

Sa han nej och du nöjde dig så alltså?
Om han sa jag så vet du inte hur du skulle agerat vid ett nej tänker jag.

Nej.

Jag träffade en person jag blev kär i, var vän med honom i ett par år innan vi till slut inledde ett förhållande. Det ledde till att båda våra äktenskap tog slut. Jag tror absolut att iaf mitt äktenskap hade tagit slut ändå, men det var aldrig aktuellt att välja någon annan att vara otrogen med. Det har funnits andra möjligheter att vara otrogen då jag sagt nej.

 

[SiZo]

Nej.

Jag träffade en person jag blev kär i, var vän med honom i ett par år innan vi till slut inledde ett förhållande. Det ledde till att båda våra äktenskap tog slut. Jag tror absolut att iaf mitt äktenskap hade tagit slut ändå, men det var aldrig aktuellt att välja någon annan att vara otrogen med. Det har funnits andra möjligheter att vara otrogen då jag sagt nej.

Jag tänker ändå att eftersom ditt äktenskap var slut så hade du tids nog blivit kär i någon annan, eller lämnat av anledningen att äktenskapet var slut.

Otroheten är bara startgnistan här, inte huvudproblemet liksom. Är du med på hur jag menar?

Att du låg med någon annan (eller vilken ordning det nu var på saker), känns inte som det primära, eller?

 

[Skojamindoja]

Jag har varit ”den andra” och jag fick även vara den som flyttade på mig (vi träffades genom jobbet/var kollegor). Han var jävligt tydlig med att hans relation var en fullständig katastrof (han sa det även till andra, inte bara till mig) och det var han som tog alla initiativ och var den som stötte på mig. Inte tvärtom. Ändå var det jag som blev den onda häxan.

Det fanns andra delar i det här som gjorde att det var svårt för oss att satsa, som jag aldrig kommer gå in på så här. Men hade vi träffats nu tror jag verkligen genuint att det hade blivit vi. Och jag hade inte tänkt ägna mitt liv åt att skämmas. Ansvaret ligger på den som är i en relation. Punkt slut.

Alla kan bli kära. Även personer i en relation. Men det är personen som är i en relation som får ta ansvaret för det. Är båda i en relation med någon annan har båda så klart ett ansvar. Men det ansvaret är mot respektive partner, inte den andres partner.

 

[tanten]

Tycker att hela disussionen är bisarr.
Otrohet är inte en enda historia. Det finns väl lika många versioner som det finns historier. I alla de jag kunnat följa på nära håll har mannen varit den drivande. I den här tråden verkar kvinnan betraktas som "äktenskapsbryterskan"?

Människor är olika. Orsaker till otrohet är olika.
Var och en bär sin egen historia.
Jag tycker inte att någon ska bära någon annans skuld. Var och en tar ansvar för sig själv.

 

[Roheryn]

Jag tänker ändå att eftersom ditt äktenskap var slut så hade du tids nog blivit kär i någon annan, eller lämnat av anledningen att äktenskapet var slut.

Otroheten är bara startgnistan här, inte huvudproblemet liksom. Är du med på hur jag menar?

Att du låg med någon annan (eller vilken ordning det nu var på saker), känns inte som det primära, eller?

Ja, då förstår jag hur du menar och håller med!

 

[Inte_Ung]

Du menar när någon ger sig på att förföra någon/några andra. Jag vet inte om det är ett fel alls när det gäller två samtyckande vuxna. Om man däremot sårar någon med sitt agerande bör man ju tänka över det. Då skulle jag säga att det är den parten som sårar som är den felande. Det blir ju den som redan är i en relation där det förväntas monogami som felar.

Och hela termen förföra är ju bara trams, ingen som inte vill bli förförd, blir ju det.

Jag menar att det är skillnad på oönskade närmanden och förförelse.
Och att den som blir förförd inte kan skylla på att det egentligen är oönskat.
Om det är oönskat så avböjer man och om det fortsätter ändå så hanterar man det som ett oönskat närmande.

Kvinnan på min arbetsplats fick några napp innan det blev stopp. Det förbryllar mig fortfarande.