Klockan ar nastan 3 am och jag kan inte sova.

I gar bokade jag att vetten kommer hem till oss pa Mondag for att ge Mandy sista sprutan.

Det ar dags.
Hon lider inte annu, men nu har hon slutat hoppa over sista trappsteget och i Torsdags nar vi var ute och hon fick spara ett kort IPO spar (mycket kort) var hon pigg de fa minuter hon sparade med klart trott resten av dagen. Hon alskar att spara men hon var markbart trott och var inte sa pigg pa att hoppa in pa golvet i bilen, 30-40 cm over marken.
Det ar dags.
Och jag ar "crushed".

Min basta van. Min partner och "sidekick" i 10 ar.