Vikt, kropp, hälsa och barn

[MiniLi]

Jag antar att det är något som försvinner från ätandet om det ska in godis istället. Alltså att man äter godis när man annars hade ätit något annat?

Spinner vidare.
OCH det är faktiskt inte dåligt för kroppen att äta godis varje dag under begränsade perioder. Det viktiga är ju variation över tid. Ibland kan man fundera över vilka "regler" man upprätthåller och vad som egentligen ligger bakom.

 

[Ainon]

Vad svarar du då?'
När jag svarar på frågan om man kan äta godis varje dag så säger jag att det är viktigt att äta en varierad kost och att kroppen inte mår bra av att vi alltid äter samma sak, oavsett vad det är. Det är helt okej att äta godis eller liknande flera gånger i veckan (som mellanmål) sålänge man i övrigt äter bra och varierat. Jag skulle aldrig någonsin blanda in socker, onyttigt eller liknande i det svaret.

Det här ska jag ta efter.
Är livrädd (!) att min nu 3,5åriga dotter ska få problem med ätstörningar pga mig då jag är ’fd’ ätstörd och hade stora problem med mat och träning i tonåren även om jag tycker jag hanterar det bra nuförtiden och är ’frisk’. Hon har inte börjat argumentera eller fråga mer ingående än utan accepterar ett enkelt ’Du kan få ett äpple’ när hon vill ha mer sötsaker. Tror inte på att förbjuda fika mm till småbarn så hon har fått ex fika när vi vuxna har fikat när hon visat intresse för annat än den frukt hon tidigare erbjöds. Men märker att många föräldrar är stenhårda på att deras barn i förskoleåldern inte får äta socker, så kanske gör vi fel

 

[SaraXX]

Det här ska jag ta efter.
Är livrädd (!) att min nu 3,5åriga dotter ska få problem med ätstörningar pga mig då jag är ’fd’ ätstörd och hade stora problem med mat och träning i tonåren även om jag tycker jag hanterar det bra nuförtiden och är ’frisk’. Hon har inte börjat argumentera eller fråga mer ingående än utan accepterar ett enkelt ’Du kan få ett äpple’ när hon vill ha mer sötsaker. Tror inte på att förbjuda fika mm till småbarn så hon har fått ex fika när vi vuxna har fikat när hon visat intresse för annat än den frukt hon tidigare erbjöds. Men märker att många föräldrar är stenhårda på att deras barn i förskoleåldern inte får äta socker, så kanske gör vi fel

Såklart äter vi samma, att förbjuda barnen något som de vuxna äter känns helt barockt.

 

[inverterad]

Det här ska jag ta efter.
Är livrädd (!) att min nu 3,5åriga dotter ska få problem med ätstörningar pga mig då jag är ’fd’ ätstörd och hade stora problem med mat och träning i tonåren även om jag tycker jag hanterar det bra nuförtiden och är ’frisk’. Hon har inte börjat argumentera eller fråga mer ingående än utan accepterar ett enkelt ’Du kan få ett äpple’ när hon vill ha mer sötsaker. Tror inte på att förbjuda fika mm till småbarn så hon har fått ex fika när vi vuxna har fikat när hon visat intresse för annat än den frukt hon tidigare erbjöds. Men märker att många föräldrar är stenhårda på att deras barn i förskoleåldern inte får äta socker, så kanske gör vi fel

Jag tycker det verkar komplett galet att förbjuda barn att äta sötsaker, åtminstone sen de börjat på förskolan. Det är ju inte som att bullar och kakor försvinner runt omkring barnet, på tv visas godis- och bullreklam, osv osv... Och du menar alltså att föräldrar som vägrar socker till sina barn själva sitter och äter fika? Och så får barnet en frukt istället? Hur i hela friden rättfärdigar en det?

För övrigt förstår jag verkligen din oro. Men jag tänker att ätstörningar väl inte är något genetiskt ärftligt på det viset. Om du själv har en frisk inställning till mat och kropp så tror jag att det gör mycket. Sen finns det ju inga garantier, jag vill verkligen inte att mitt barn ska få en negativ inställning till sin kropp men jag inser ju också att jag inte kan styra allt och att många andra faktorer förutom hemmet påverkar henne (och kommer att påverka henne mer och mer ju äldre hon blir). Att sträva efter att vara en sund motvikt är nog det enda en kan göra.

 

[Voeux]

Jag tycker det låter vansinne att förbjuda socker. Den avsikt som föräldrarna har, att inte göra socker till ett problem i barnens framtida liv, slår sannolikt helt bakut eftersom barnen tidigt lär sig att socker är någonting extremt laddat.

Jag gillar tanken på att göra mer av saker och ting, inte fokusera på vad man gör mindre av. Om man nu vill modifiera kosten hemma av någon anledning så kanske man tillsammans med barnet kan fokusera på vad man gör och vad man äter, i stället för att prata om vad man inte äter. Laga nya goda recept, testa nya smaker, testa nya snacks, baka nya saker. Nu har jag varken barn eller är insatt i ätstörningsproblematik så ni får ta mina svar för vad de är, en lekmans. Men min spontana tanke är att det är bra att fokusera på lusten kring mat, även när man vill testa nya saker, och utesluta diskussion om "dålig" mat.

 

[TeamLundVer]

Som kuriosa. Vi vet att allt som gör att man behöver tänka på vad maten innehåller, vad man äter och hur olika mat påverkar kroppen är riskfaktorer för att få ätstörning. Tex att vara vegetarian, att ha diabetes, att ha allergier osv. Vissa saker kan man ju inte rå för. Har man diabetes eller allergi så har man. Men jag tycker att man ska vara försiktig med att lära barn att tänka kring hur mat påverkar kroppen i onödan. En sak att lära barn att mat gör kroppen stark så att man orkar leka, något annat att lära barn att pasta eller godis påverkar kroppen negativt. Eller nåt.

Just när det gäller godis så behöver man (iaf vi) motivera för barnen varför vi inte äter det varje dag. Vi har då istället valt att fokusera på att tänderna inte mår bra av det. Tänker att det leder till mindre risk för att sätta godis som dåligt jämfört med annan mat.

 

[Badger]

Vad svarar du då?'
När jag svarar på frågan om man kan äta godis varje dag så säger jag att det är viktigt att äta en varierad kost och att kroppen inte mår bra av att vi alltid äter samma sak, oavsett vad det är. Det är helt okej att äta godis eller liknande flera gånger i veckan (som mellanmål) sålänge man i övrigt äter bra och varierat. Jag skulle aldrig någonsin blanda in socker, onyttigt eller liknande i det svaret.

Man ska inte småäta eller äta godis annat än sällan, lördagar, för det är dåligt för tänderna.

ah puckotvåa

 

[inverterad]

Man ska inte småäta eller äta godis annat än sällan, lördagar, för det är dåligt för tänderna.

ah puckotvåa

Jovisst, men det sätter ju fokus på att innehållet i godis är "farligt" eller åtminstone inte bra. Då kommer kanske frågorna om vad godis innehåller, om annan sorts mat också innehåller socker, etc etc. Åtminstone blev det så med mitt barn. Ett fokus på maten och att en ska "akta" sig för vissa saker som finns i viss mat.

 

[SaraXX]

Jovisst, men det sätter ju fokus på att innehållet i godis är "farligt" eller åtminstone inte bra. Då kommer kanske frågorna om vad godis innehåller, om annan sorts mat också innehåller socker, etc etc. Åtminstone blev det så med mitt barn. Ett fokus på maten och att en ska "akta" sig för vissa saker som finns i viss mat.

Jag är jättekluven. Godis är ju inte mat. Godis är supergott och något extra. Ska vi då låtsas att det är jämställt med mat? Jag tycker att det är konstigt. Räcker det inte att man äter vanlig mat och sen är gofika, godis, snacks osv något som kommer utöver det, för kroppen behöver mat i första hand?

 

[nejlica]

Jag är jättekluven. Godis är ju inte mat. Godis är supergott och något extra. Ska vi då låtsas att det är jämställt med mat? Jag tycker att det är konstigt. Räcker det inte att man äter vanlig mat och sen är gofika, godis, snacks osv något som kommer utöver det, för kroppen behöver mat i första hand?

Precis så!

Nu är våran så liten än (1,5) men jag tycker att det är viktigt att tänka till om sånt här, vilka vanor vi föräldrar har och hur vi kan föregå med gott exempel, redan nu. Och på något vis måste man ju ändå särskilja på godis och mat, skulle barnet få välja skulle hon ju liksom hellre äta tre isglassar till kvällsmat och vara nöjd så, där måste man ju ändå på något bra sätt kunna säga att nej, vi äter mat för att bli mätta. Utan att förbjuda godis eller säga att det är något dåligt så vill jag ju inte att det likställs med något som går att äta som en måltid.

 

[Badger]

Jovisst, men det sätter ju fokus på att innehållet i godis är "farligt" eller åtminstone inte bra. Då kommer kanske frågorna om vad godis innehåller, om annan sorts mat också innehåller socker, etc etc. Åtminstone blev det så med mitt barn. Ett fokus på maten och att en ska "akta" sig för vissa saker som finns i viss mat.

Problemet är ju mindre vad det innehåller än vad det inte innehåller. Det innehåller ingen som helst näring så det tar plats i magen från någonting nyttigt med vitaminer och mineraler osv i.

Läsk däremot är ju mycket värre ur ren viktsynvinkel eftersom det inte innehåller någon näring men inte heller tar plats i magen från någonting nyttigt utan blir ren extra energi på toppen av det andra som man inte hinner göra av med.

Dvs såvitt jag förstått så om ett barn äter godis äter det mindre mat. Det behöver inte gå upp i vikt men får i sig mindre näring, om det är mycket godis så blir det ju mindre näring än barnet kunde behövt. Om barnet dricker sockersötad dryck äter det precis lika mycket godis och mat osv som annars, så det går upp i vikt rakt av på det och nackdelen med det är väl att det tex blir jobbigare att springa osv så mängden rörelse minskar.

 

[Badger]

Jag tycker det låter vansinne att förbjuda socker. Den avsikt som föräldrarna har, att inte göra socker till ett problem i barnens framtida liv, slår sannolikt helt bakut eftersom barnen tidigt lär sig att socker är någonting extremt laddat.

Jag gillar tanken på att göra mer av saker och ting, inte fokusera på vad man gör mindre av. Om man nu vill modifiera kosten hemma av någon anledning så kanske man tillsammans med barnet kan fokusera på vad man gör och vad man äter, i stället för att prata om vad man inte äter. Laga nya goda recept, testa nya smaker, testa nya snacks, baka nya saker. Nu har jag varken barn eller är insatt i ätstörningsproblematik så ni får ta mina svar för vad de är, en lekmans. Men min spontana tanke är att det är bra att fokusera på lusten kring mat, även när man vill testa nya saker, och utesluta diskussion om "dålig" mat.

Ja vi läste ett tips i en barnbok för att hindra skrik vid godishyllan som fungerat extremt bra (eller det kan ju vara "snällt" barn med).

Hon skrev att godis är för många barn det enda färgglada de kan få välja själva i affären. Så det är både sött och har en känsla av eget val och egen makt i sig. Men fruktdisken ligger ju först i många affärer... (eller i alla fall före godisdisken) frukter är färgglada och man kan göra en grej av att noga välja frukt tillsammans, och en speciell frukt till barnet, som om det vore godis (istället för att raska förbi och slita åt sig några bananer).

 

[inverterad]

Jag är jättekluven. Godis är ju inte mat. Godis är supergott och något extra. Ska vi då låtsas att det är jämställt med mat? Jag tycker att det är konstigt. Räcker det inte att man äter vanlig mat och sen är gofika, godis, snacks osv något som kommer utöver det, för kroppen behöver mat i första hand?

Absolut, mitt inlägg var ett svar på att en bara kan säga att det är dåligt för tänderna. Det gjorde ju jag med mitt barn, men för min unge (och din, om jag kommer ihåg rätt) blev det liksom ändå fokus på innehållet i godiset som "inte var bra". Att en ska äta vissa saker lite mer sällan än andra och att vissa saker är lite "lyx och fest" och inte att likställa med mat, håller jag med om. Det är ju bara att hitta nån slags bra nivå när en pratar om de här sakerna, som är lite svårt tycker jag.

 

[inverterad]

Spinner vidare.
OCH det är faktiskt inte dåligt för kroppen att äta godis varje dag under begränsade perioder. Det viktiga är ju variation över tid. Ibland kan man fundera över vilka "regler" man upprätthåller och vad som egentligen ligger bakom.

Det här är lite intressant tycker jag. Mitt inre reagerar direkt och protesterar "det kan en väl inte göra! Godis på fredagar, punkt!".

 

[MiniLi]

Det här är lite intressant tycker jag. Mitt inre reagerar direkt och protesterar "det kan en väl inte göra! Godis på fredagar, punkt!".

Ja vi har nog många sådana ”självklara” saker som det inte finns så mkt sanning i

 

[Daff]

Jag har inte barn själv men har vuxit upp med en mamma som bantade ibland och där det fanns regler kring vad man fick och inte fick äta.

Jag vill tipsa om boken Livsviktigt av Karin Kajjan Andersson som handlar just om kropp, mat och barn. Kajjan är jätteduktig på just dessa ämnen och uttrycket sig klart och lättförståeligt.

 

[Voeux]

Det här är lite intressant tycker jag. Mitt inre reagerar direkt och protesterar "det kan en väl inte göra! Godis på fredagar, punkt!".

Det här är också hemskt svårt, för även om det inte är farligt att äta godis varje dag i mindre mängd så är det ju också svårt att få barn att få grepp om när man får och när man inte får, om man alltid kanske får. Barn kan ju också ha ett behov av tydlighet ibland och vilka regler som gäller. Att det finns en chans att få godis varje dag när man strosar genom ICA butiken kanske blir stressande för både förälder och barn. Till och med jag som vuxen kan tycka att det är enklare med regler, exempelvis att inte dricka alkohol på vardagar eller köpa en chipspåse. Inte för att det är farligare en onsdag än på en fredag men för att jag mår bra av att ha förhållningsregler (som jag sen såklart kan göra undantag från, men som riktlinje).

Det är ju en svår balansgång mellan att hitta tydliga ramar kring saker och ting, och samtidigt inte göra någonting för laddat.

 

[inverterad]

Det här är också hemskt svårt, för även om det inte är farligt att äta godis varje dag i mindre mängd så är det ju också svårt att få barn att få grepp om när man får och när man inte får, om man alltid kanske får. Barn kan ju också ha ett behov av tydlighet ibland och vilka regler som gäller. Att det finns en chans att få godis varje dag när man strosar genom ICA butiken kanske blir stressande för både förälder och barn. Till och med jag som vuxen kan tycka att det är enklare med regler, exempelvis att inte dricka alkohol på vardagar eller köpa en chipspåse. Inte för att det är farligare en onsdag än på en fredag men för att jag mår bra av att ha förhållningsregler (som jag sen såklart kan göra undantag från, men som riktlinje).

Det är ju en svår balansgång mellan att hitta tydliga ramar kring saker och ting, och samtidigt inte göra någonting för laddat.

Absolut, samtidigt som regler ibland biter "lite för bra" på vissa barn, särskilt om argumentet är att det inte är bra för tänderna eller något annat kopplat till kroppen. Jag upplever att min unge hanterar den där "gråzonen" ganska bra. Vi har ju en regel om att sött äter en på helgen, men det är ju inte alltid det blir så... Vi har fredagsgodis, som hon får äta upp om det blev kvar till lördagen. Fika har vi när vi har gäster eller om vi får feeling på helgen och bakar. Helt klart kan det bli en bulle då och då en vardag också, men det är inget som sker regelbundet. Sen är det ju lite konstigt kring jul och påsk och sånt, då äter en helt plötsligt godis mest varje dag, fast det är vardag, på sommaren blir det mer fika ute på landstället, osv osv. Men hon är ju ganska stor och en reflekterande sort så jag tycker inte det blir farligt mycket tjat trots denna osäkerhet. Det kan säkert variera mycket från familj till familj hur pass jobbigt så "lösa" regler blir.

 

[TeamLundVer]

Vi har ju diskuterat det här med mat extremt mycket med våra barn, eller ja med den äldste och dottern hänger med på ett hörn.

Vår son fick sväljfobi när han var 4år och vissa dagar var det så illa att vi inte fick i honom vatten ens. Jag fick panikhämta en svimfärdig askgrå kille på förskolan som inte orkade stå upp

Därav blev det nödvändigt att ha en diskussion om att
1. Vatten MÅSTE vi få i oss varje dag
2. Vad olika saker innehåller och att vi på längre sikt behöver ha i oss av alla ämnen. Ex. Proteindryck istället för juice om vi bara klarar av dricka osv
3. Att det där monstret i hjärnan (som vi kallar det) ibland kommer ut ur garderoben och säger saker som inte är sanna. Att alla har ett sådant (säger olika saker dock) och att man får försöka kämpa för att trycka tillbaka monstret i garderoben igen.

Första omgången tror jag varade i 3 månader innan han åt vanlig mat igen. Sedan dess får vi återkommande, kortare, perioder. Nu sista slutade för en vecka sedan.

Han är 6år nu och extremt medveten om vad mat innehåller och vad han behöver för att ändå orka med i de perioder då han har det svårare men det finns ingen värdering i det. Ingenting av att såhär mycket protein behövs, såhär mycket kolhydrater osv utan det är mer konstaterat att vi behöver få i oss av allt för att må bra och att det finns olika sätt att få i sig näringsämnena på.

När jag växte upp fick jag höra att jag var tjock som 10 åring. Tror min mor introducerade första bantningsboken då...

Jag vill komma så långt bort från det som möjligt. Kunskap utan värdering tror jag på.

 

[inverterad]

Vi har ju diskuterat det här med mat extremt mycket med våra barn, eller ja med den äldste och dottern hänger med på ett hörn.

Vår son fick sväljfobi när han var 4år och vissa dagar var det så illa att vi inte fick i honom vatten ens. Jag fick panikhämta en svimfärdig askgrå kille på förskolan som inte orkade stå upp

Därav blev det nödvändigt att ha en diskussion om att
1. Vatten MÅSTE vi få i oss varje dag
2. Vad olika saker innehåller och att vi på längre sikt behöver ha i oss av alla ämnen. Ex. Proteindryck istället för juice om vi bara klarar av dricka osv
3. Att det där monstret i hjärnan (som vi kallar det) ibland kommer ut ur garderoben och säger saker som inte är sanna. Att alla har ett sådant (säger olika saker dock) och att man får försöka kämpa för att trycka tillbaka monstret i garderoben igen.

Första omgången tror jag varade i 3 månader innan han åt vanlig mat igen. Sedan dess får vi återkommande, kortare, perioder. Nu sista slutade för en vecka sedan.

Han är 6år nu och extremt medveten om vad mat innehåller och vad han behöver för att ändå orka med i de perioder då han har det svårare men det finns ingen värdering i det. Ingenting av att såhär mycket protein behövs, såhär mycket kolhydrater osv utan det är mer konstaterat att vi behöver få i oss av allt för att må bra och att det finns olika sätt att få i sig näringsämnena på.

När jag växte upp fick jag höra att jag var tjock som 10 åring. Tror min mor introducerade första bantningsboken då...

Jag vill komma så långt bort från det som möjligt. Kunskap utan värdering tror jag på.

Så tufft det låter för din son. Det låter som en klok strategi. Men att du fick en bantningsbok som 10-åring... ah, mitt hjärta gör ont.