Vilka är dom lugnaste häst/ponnyraserna? (Generellt)

[TinyWiny]

Vet att detta givetvis varierar då hästar är individer och att det beror på träning mm, men vilka häst/ponnyraser är generellt lugnast/mest stabila eller har bäst förutsättningar att utveckla dessa egenskaper? Alltså som inte är nerviga/tittiga/lättskrämda

Om du tar en häst som är uppvuxen i flock, som har levt med sin välfungerande flock på stor yta med minimal inblandning av människa, tar hem den med vänner när hen är runt 4-5 år, hanterar, respekterar och lyssnar på hästen och låter hen lära sig människospråk och sedan rider in så får du en sådan häst. Men, man ska aldrig inbilla sig att ens den stabilaste häst i världen kommer vara det ensam om det inte handlar om inlärd hjälplöshet och en häst som helt enkelt stänger av. Hästar är flockdjur och hur mycket de än litar på sin människa kommer de bli mer rädda ensamma med människan än med hästvänner (och då menar jag vänner, inte random häst).

Dessutom kräver även en sådan häst att människan är pålitlig, konsekvent, lyssnar och respekterar. Gör man inte det så blir det en häst som pekar finger i bästa fall och går.

 

[Roheryn]

Om du tar en häst som är uppvuxen i flock, som har levt med sin välfungerande flock på stor yta med minimal inblandning av människa, tar hem den med vänner när hen är runt 4-5 år, hanterar, respekterar och lyssnar på hästen och låter hen lära sig människospråk och sedan rider in så får du en sådan häst. Men, man ska aldrig inbilla sig att ens den stabilaste häst i världen kommer vara det ensam om det inte handlar om inlärd hjälplöshet och en häst som helt enkelt stänger av. Hästar är flockdjur och hur mycket de än litar på sin människa kommer de bli mer rädda ensamma med människan än med hästvänner (och då menar jag vänner, inte random häst).

Dessutom kräver även en sådan häst att människan är pålitlig, konsekvent, lyssnar och respekterar. Gör man inte det så blir det en häst som pekar finger i bästa fall och går.

Min dotter jobbade en höst/vinter med inridning av hästar som var uppfödda och hanterade precis så. De övriga som jobbade på den gården var både välutbildade och erfarna, så dottern behövde bara agera enligt instruktion och vara tillräckligt sadelfast (vilket hon både var och är). Hästarna togs hem i grupp från sin unghästflock på hösten när betet började ta slut, stallades upp och fick påbörja sin träning. Givetvis med individuell hänsyn, men alla blev suttna på för första gången mellan oktober och december, och reds sedan regelbundet från efter årsskiftet fram till sommaren. Och jag måste säga att det ändå var rätt stor skillnad på utfallet. Visst, vissa av dem skulle absolut klassas som lugna och stabila, men det fanns ju lika många som var känsliga och med mycket energi. Inga som var farliga eller opålitliga, men de känsliga skulle ju mycket väl kunna skrämma en osäker ryttare. Tror helt enkelt att man får leta "rätt" individ snarare än ras om man ska få en väldigt lugn häst.

 

[TinyWiny]

Min dotter jobbade en höst/vinter med inridning av hästar som var uppfödda och hanterade precis så. De övriga som jobbade på den gården var både välutbildade och erfarna, så dottern behövde bara agera enligt instruktion och vara tillräckligt sadelfast (vilket hon både var och är). Hästarna togs hem i grupp från sin unghästflock på hösten när betet började ta slut, stallades upp och fick påbörja sin träning. Givetvis med individuell hänsyn, men alla blev suttna på för första gången mellan oktober och december, och reds sedan regelbundet från efter årsskiftet fram till sommaren. Och jag måste säga att det ändå var rätt stor skillnad på utfallet. Visst, vissa av dem skulle absolut klassas som lugna och stabila, men det fanns ju lika många som var känsliga och med mycket energi. Inga som var farliga eller opålitliga, men de känsliga skulle ju mycket väl kunna skrämma en osäker ryttare. Tror helt enkelt att man får leta "rätt" individ snarare än ras om man ska få en väldigt lugn häst.

Såklart finns det alltid undantag men det är just att ha bra förutsättningar jag tänkte på när jag skrev. Jag skulle såklart skrivit; "Om du tar en häst som är uppvuxen i flock, som har levt med sin välfungerande flock på stor yta med minimal inblandning av människa, tar hem den med vänner när hen är runt 4-5 år, hanterar, respekterar och lyssnar på hästen och låter hen lära sig människospråk och sedan rider in så får du med stor sannolikhet en sådan häst."

 

[__sofia__]

Finns det studier gjorda på hur uppväxt och hantering av unghästar påverkar hästens beteende som vuxen kopplat till rädsla för saker, obrydd om saker händer etc?

@Just say no förordade ju precis minimal inblandning av människor för unghästar.

På nordsvensk sidan, där jag varit lite (minimalt) aktiv och där jag tycker det brukar finnas ganska stabila hästar, hanterar man ju ofta unghästar ganska tvärtemot - föl går med sina mammor i körning från väldigt tidig ålder, de tömkörs som ettåringar och körtränas och visas upp i körning på premiering redan som 2-åringar.

Finns det faktiska studier på hur olika sätt att hantera unghästar på påverkar dem när de sedan blir vuxna?

 

[skiesabove]

Finns det studier gjorda på hur uppväxt och hantering av unghästar påverkar hästens beteende som vuxen kopplat till rädsla för saker, obrydd om saker händer etc?

@Just say no förordade ju precis minimal inblandning av människor för unghästar.

På nordsvensk sidan, där jag varit lite (minimalt) aktiv och där jag tycker det brukar finnas ganska stabila hästar, hanterar man ju ofta unghästar ganska tvärtemot - föl går med sina mammor i körning från väldigt tidig ålder, de tömkörs som ettåringar och körtränas och visas upp i körning på premiering redan som 2-åringar.

Finns det faktiska studier på hur olika sätt att hantera unghästar på påverkar dem när de sedan blir vuxna?

För min del så är det inte rädsla/sprättighet det handlar om när man ska träna/inte träna unghäst (hästen har ju en personlighet oavsett träning) men däremot hästens relation till människan.

Jag vill inte ens tänka på hur det skulle vara att hantera en helt otränad nordsvensk på 3 år . Det är bra att dom lär sig vissa saker innan dom är stora och urstarka.

Och jag har träffat hästar som fått på tok för mycket mänsklig kontakt för tidigt (och för lite tid i en bra flock), då kan man få en gigantisk 3-åring som tror dom är föl fortfarande och att det fortfarande är gulligt att krypa upp i knäet oinbjuden.

Lagom är bäst - hästar uppfostrar unghästar bäst, men man måste utefter individ och ras anpassa när man lär dom vissa människomoment.

 

[__sofia__]

För min del så är det inte rädsla/sprättighet det handlar om när man ska träna/inte träna unghäst (hästen har ju en personlighet oavsett träning) men däremot hästens relation till människan.

Jag vill inte ens tänka på hur det skulle vara att hantera en helt otränad nordsvensk på 3 år . Det är bra att dom lär sig vissa saker innan dom är stora och urstarka.

Och jag har träffat hästar som fått på tok för mycket mänsklig kontakt för tidigt (och för lite tid i en bra flock), då kan man få en gigantisk 3-åring som tror dom är föl fortfarande och att det fortfarande är gulligt att krypa upp i knäet oinbjuden.

Lagom är bäst - hästar uppfostrar unghästar bäst, men man måste utefter individ och ras anpassa när man lär dom vissa människomoment.

Att jag tänkte på rädsla/sprättighet beror på att min nuvarande häst har "problem" med det, vilket är det som gör att hon inte kan klassas in som en "lugn" häst som tråden handlade om

Närgångna hästar som inte förstår gränser, är det det huvudsakliga problemet med för mycket mänsklig kontakt? Vad mer kan vara negativt?

 

[skiesabove]

Att jag tänkte på rädsla/sprättighet beror på att min nuvarande häst har "problem" med det, vilket är det som gör att hon inte kan klassas in som en "lugn" häst som tråden handlade om

Närgångna hästar som inte förstår gränser, är det det huvudsakliga problemet med för mycket mänsklig kontakt? Vad mer kan vara negativt?

För mycket av fel sorts, för att vara tydlig. Det är så lätt att man lär dom tokigheter som föl/unghäst om man inte är erfaren och dom inte får gå i lämplig flock. Som du säger, närgångna hästar som inte förstår gränser.

Om jag skulle köpa fler hästar nu, skulle jag leta efter hästar som är lugna i flocken, lugna i hagen, kan söka föda själv (dvs har fått gå på bete), förstår och flyttar sig på andra hästars signaler. Som är lugna och lättsamma när man leder, som kan stå uppbundna och vila i det. Det är där grundhanteringen och uppväxten behöver ha gått hyfsat rätt till. Det märks när det inte har blivit så bra, och det är inte beroende på ras utan lagom träning, från både andra hästar och människan.

 

[nullo-modo]

Såklart finns det alltid undantag men det är just att ha bra förutsättningar jag tänkte på när jag skrev. Jag skulle såklart skrivit; "Om du tar en häst som är uppvuxen i flock, som har levt med sin välfungerande flock på stor yta med minimal inblandning av människa, tar hem den med vänner när hen är runt 4-5 år, hanterar, respekterar och lyssnar på hästen och låter hen lära sig människospråk och sedan rider in så får du med stor sannolikhet en sådan häst."

Inte som 4 eller 5 år men köpet ett fullblod på hösten som 3åring som var minimalt hanterad.

Även om hon är en liten häst på strax under 160 cm så tyckte jag det var för stort och för bra självförtroende för att inte kunna gå i grimma och grimskaft.

Är även den hästen som håller minst avstånd avstånd från folk och kryper helst upp i knät på en vid rädsla för att söka trygghet. Aldrig träffat en häst som har så svårt för att förstå att människor är ömtåliga varelser och inte går att bete sig mot oss som mot andra hästar.

 

[Roheryn]

Finns det studier gjorda på hur uppväxt och hantering av unghästar påverkar hästens beteende som vuxen kopplat till rädsla för saker, obrydd om saker händer etc?

@Just say no förordade ju precis minimal inblandning av människor för unghästar.

På nordsvensk sidan, där jag varit lite (minimalt) aktiv och där jag tycker det brukar finnas ganska stabila hästar, hanterar man ju ofta unghästar ganska tvärtemot - föl går med sina mammor i körning från väldigt tidig ålder, de tömkörs som ettåringar och körtränas och visas upp i körning på premiering redan som 2-åringar.

Finns det faktiska studier på hur olika sätt att hantera unghästar på påverkar dem när de sedan blir vuxna?

Vet inte men det hade ju varit oerhört intressant att läsa. Det @Just say no beskriver är ju i mångt och mycket det traditionella isländska sättet att hantera unghästar. Det har ju fungerat bra för isländska förhållanden, särskilt som man där kanske inte ens ser unghästarna på många månader eftersom de går på så stora ytor. Men visst har det under årens lopp kommit hästar från Island som är väldigt spända och i alla fall ”inte tillräckligt tama” för svenska förhållanden.

Jag tror personligen mer på ett mellanting, vilket även många isländska gårdar idag praktiserar, dvs man tar in hästarna i några veckor någon gång om året och tränar dem i basic hantering, och sedan ut på fjället igen. Då kan de förhoppningsvis gå i grimma, flytta sig för tryck, stå uppbundna och lyfta på fötterna, typ, innan de tas in för inridning när de är 3-4 år.

 

[tara]

Vet inte men det hade ju varit oerhört intressant att läsa. Det @Just say no beskriver är ju i mångt och mycket det traditionella isländska sättet att hantera unghästar. Det har ju fungerat bra för isländska förhållanden, särskilt som man där kanske inte ens ser unghästarna på många månader eftersom de går på så stora ytor. Men visst har det under årens lopp kommit hästar från Island som är väldigt spända och i alla fall ”inte tillräckligt tama” för svenska förhållanden.

Jag tror personligen mer på ett mellanting, vilket även många isländska gårdar idag praktiserar, dvs man tar in hästarna i några veckor någon gång om året och tränar dem i basic hantering, och sedan ut på fjället igen. Då kan de förhoppningsvis gå i grimma, flytta sig för tryck, stå uppbundna och lyfta på fötterna, typ, innan de tas in för inridning när de är 3-4 år.

Många länder och islänningar har väl som tradition att avla med kniven. De flesta länder gör väl så, dvs att fungerar inte hästen att rida in så går den till slakt.

Så gör vi ju i princip inte i Sverige och därför skickar islänningar och alla andra länder skickat sin bröte till oss. Det som är roligt är att vi klarar av de hästarna och utvecklar lokalt här. Peder Fredriksson sa någon gång, läste jag någonstans, att det Sveriges största tillgång inom näringen är kärleken till djuret häst. I Sverige tar vi hand om våra hästar bra och att slakta en häst som inte går att rida in pga att den är lämnad på en hed till den är fyra år. Det finns ju inte på horisonten.

 

[miumiu]

Jag tänker på travhästar som generellt är väldigt coola i den vardagliga hanteringen, dom är väl det för att dom börjar tränas i (ridhästvärldens ögon sett) en väldigt ung ålder?

 

[Roheryn]

Många länder och islänningar har väl som tradition att avla med kniven. De flesta länder gör väl så, dvs att fungerar inte hästen att rida in så går den till slakt.

Ja, traditionellt har det i hyfsat stor utsträckning varit så på Island, att man slaktat (och fortfarande slaktar) hästar som är problematiska på något vis. Men det är ju inte så att man avlar på "vad som helst" för att man ändå har utvägen att slakta, utan jag skulle vilja påstå att avelsarbetet på Island är (minst) lika seriöst som här. Islänningarna är generellt oerhört stolta över sina hästar och sitt avelsarbete.

Så gör vi ju i princip inte i Sverige och därför skickar islänningar och alla andra länder skickat sin bröte till oss. Det som är roligt är att vi klarar av de hästarna och utvecklar lokalt här.

Beträffande Island var det där sant för rätt många år sedan - att "skiten" exporterades för att mottagarländerna inte visste bättre. Och för att islänningarna ville behålla de bra hästarna själva. Nu har hästen blivit en viktig exportvara för Island, både säljare och köpare är mer medvetna och på ett helt annat sätt måna om att det ska bli bra. Jag tror också att det delvis har att göra med att islandshästarna blivit dyrare - det går liksom inte att chansa och importera "billig skit" längre, varje häst representerar ett större värde.

Peder Fredriksson sa någon gång, läste jag någonstans, att det Sveriges största tillgång inom näringen är kärleken till djuret häst. I Sverige tar vi hand om våra hästar bra och att slakta en häst som inte går att rida in pga att den är lämnad på en hed till den är fyra år. Det finns ju inte på horisonten.

Jag ser inte nödvändigtvis ett motsatsförhållande mellan att ta väl hand om och älska sina hästar och att slakta de som inte funkar i hantering eller ridning (eller båda). Jag har också uppfattningen att det ytterst sällan (om ens någonsin) är FÖR ATT hästen vuxit upp i relativ frihet utan större mänsklig inblandning som den blir svårhanterlig eller svårriden. Det brukar finnas andra orsaker, typ oskicklighet hos tränaren, att den mänskliga kontakt den ändå fått har varit felaktig/skrämmande eller smärta hos hästen. Men jag tror att "lagom" hantering är bra, och då är nog lagom i min värld väldigt mycket mindre än hur många hanterar sina föl och unghästar.

 

[Myrten]

Jag jobbade på fjordhästridläger som ung och hade sedan fjordhästar själv i många år och jag tycker att de som grupp är oerhört sansade. Sällan reaktiva, ofta coola och orädda och om de far iväg är de inte så våldsamma i sina rörelser. Ofta "lagom" pigga och positiva i arbete. Däremot är de sällan hästar för den som är osäker i hanteringen, för då kan de mycket väl ta över och då blir det otrevligt. Det krävs en fast hand.

Nu har jag återvänt till ridningen efter ett uppehåll på femton år och nu som ridskoleryttare. Går på westernridskola och jag tycker verkligen att quarters verkar vara sansade hästar. Speciellt med tanke på att de har så snabb utväxling tycker jag många verkar vara väldigt lugna, men många hanteras ju också konsekvent för att komma dit.

 

[Stergo]

Jag jobbade på fjordhästridläger som ung och hade sedan fjordhästar själv i många år och jag tycker att de som grupp är oerhört sansade. Sällan reaktiva, ofta coola och orädda och om de far iväg är de inte så våldsamma i sina rörelser. Ofta "lagom" pigga och positiva i arbete. Däremot är de sällan hästar för den som är osäker i hanteringen, för då kan de mycket väl ta över och då blir det otrevligt. Det krävs en fast hand.

Nu har jag återvänt till ridningen efter ett uppehåll på femton år och nu som ridskoleryttare. Går på westernridskola och jag tycker verkligen att quarters verkar vara sansade hästar. Speciellt med tanke på att de har så snabb utväxling tycker jag många verkar vara väldigt lugna, men många hanteras ju också konsekvent för att komma dit.

Min uppfattning är att extremt få hästar funkar om du är osäker, oavsett temperament. En känslig och reaktiv häst får extrema flyktbeteenden eller någon form av aggressivitet grundat i stress. Lugnare hästar tar över och börjar göra som dom vill.

 

[Roheryn]

Min uppfattning är att extremt få hästar funkar om du är osäker, oavsett temperament. En känslig och reaktiv häst får extrema flyktbeteenden eller någon form av aggressivitet grundat i stress. Lugnare hästar tar över och börjar göra som dom vill.

Ibland funkar det ju dock bra att en lugnare häst "gör som den vill" och tar över lite, om den fortfarande beter sig förutsägbart och med tillräcklig hänsyn till sin människa. Tänker på många ridskole- och turridningshästar som ju faktiskt har detta som en stor del av sitt jobb Däremot är det nog svårt för en ständigt osäker ryttare att ha en egen häst utan att den börjar ta sig alltför mycket friheter

 

[alazzi]

Många länder och islänningar har väl som tradition att avla med kniven. De flesta länder gör väl så, dvs att fungerar inte hästen att rida in så går den till slakt.

Så gör vi ju i princip inte i Sverige och därför skickar islänningar och alla andra länder skickat sin bröte till oss. Det som är roligt är att vi klarar av de hästarna och utvecklar lokalt här. Peder Fredriksson sa någon gång, läste jag någonstans, att det Sveriges största tillgång inom näringen är kärleken till djuret häst. I Sverige tar vi hand om våra hästar bra och att slakta en häst som inte går att rida in pga att den är lämnad på en hed till den är fyra år. Det finns ju inte på horisonten.

 

[Fjordfrälst]

Jag jobbade på fjordhästridläger som ung och hade sedan fjordhästar själv i många år och jag tycker att de som grupp är oerhört sansade. Sällan reaktiva, ofta coola och orädda och om de far iväg är de inte så våldsamma i sina rörelser. Ofta "lagom" pigga och positiva i arbete. Däremot är de sällan hästar för den som är osäker i hanteringen, för då kan de mycket väl ta över och då blir det otrevligt. Det krävs en fast hand.

Nu har jag återvänt till ridningen efter ett uppehåll på femton år och nu som ridskoleryttare. Går på westernridskola och jag tycker verkligen att quarters verkar vara sansade hästar. Speciellt med tanke på att de har så snabb utväxling tycker jag många verkar vara väldigt lugna, men många hanteras ju också konsekvent för att komma dit.

Hehe min gamla fjordvalack stämmer inte in i den kategorin kan jag säga ;P men överlag är de ju schyssta och trygga kompisar som är trevliga att ha och göra med om de, som du säger, har en tydlig ledare .

 

[Stergo]

Ibland funkar det ju dock bra att en lugnare häst "gör som den vill" och tar över lite, om den fortfarande beter sig förutsägbart och med tillräcklig hänsyn till sin människa. Tänker på många ridskole- och turridningshästar som ju faktiskt har detta som en stor del av sitt jobb Däremot är det nog svårt för en ständigt osäker ryttare att ha en egen häst utan att den börjar ta sig alltför mycket friheter

Ridskole- och turridningshästar är ju ständigt i sin flock. Det har sin trygghet där, inte överhuvudtaget i människor på något sätt. Pröva att ta ridskoldhästen ur ridskolan, många bra och lugna ridskoldhästar byter i princip personlighet.

Sedan finns det givetvis hästar som är mer eller mindre lämpade för nybörjare och nervösa ryttare. I grunden lugna och trygga hästar kommer ju inte skena ut på en motorväg dag ett.

 

[Lingon]

Ridskole- och turridningshästar är ju ständigt i sin flock. Det har sin trygghet där, inte överhuvudtaget i människor på något sätt. Pröva att ta ridskoldhästen ur ridskolan, många bra och lugna ridskoldhästar byter i princip personlighet.

Sedan finns det givetvis hästar som är mer eller mindre lämpade för nybörjare och nervösa ryttare. I grunden lugna och trygga hästar kommer ju inte skena ut på en motorväg dag ett.

Och i ridläraren. Ibland undrar jag om inte ridskolehästar också delvis håller på med frihetsdressyr. De lyssnar nog väldigt mycket på och får en trygghet från ridläraren.

 

[Elo]

Och i ridläraren. Ibland undrar jag om inte ridskolehästar också delvis håller på med frihetsdressyr. De lyssnar nog väldigt mycket på och får en trygghet från ridläraren.

Det gör de garanterat. Athos var anledninen till att ridlärarna på min ridskola (för 100 år sedan) var tvugna att ge instruktioner av typen "nästa gång ni passerar A gör ni snett igenom". Annars gjorde han allting själv.