Vilka brister är ok att avla på?

Därför att anlag för sjukdom bara är relevant om det faktiskt påverkar negativt - och det är inte alls så säkert att det gör det som man kan tro. Det är rätt få sjukdomar som nedärvs så enkelt som att de styrs av en enda gen och fri eller bärare = kliniskt friskt, dubbla anlag = kliniskt sjuk.

Många av sjukdomarna som man testar för i panelerna som erbjuds styrs inte av bara en enda gen på det viset, utan det kan vara flera gener som orsakar en viss sjukdom(vissa kanske oupptäckta) men även finnas gener som skyddar från att sjukdom bryter ut trots att en individ har en genetisk belastning. Det kan också vara så att de gener man testar för bara har en penetrans på ett par procent.

Genetikern Per-Erik Sundgren skrev mycket klokt om DNA-tester för avel. Jag tycker också att SKK:s policy gällande detta är bra, jag rekommenderar att läsa den(problemet med testpaneler tas upp i PDF:filen). Generell policy | Svenska Kennelklubben (skk.se)
Då är det nog väldigt olika på hund och katt för majoriteten av de ärftliga sjukdomarna vi kan DNA-testa för har en enkelt recessiv eller dominant nedärvning.

Kan jag köra hela panelen till det låga pris som erbjuds gör jag det och så använder jag skallen när resultaten kommer.
 
Ett stort problem med att börja DNA-testa är att du måste ta hänsyn till resultaten vare sig du vill eller ej. Om du testar din hund och får veta att den är bärare av en recessiv sjukdom så måste du då para den med en fritestad partner. Är det då en sjukdom så knappt någon testar för i den rasen så kommer det att bli betydligt svårare att hitta en lämplig partner.

Tydligen finns det gentester för färg som man kan beställa där man även får svar på om hunden är bärare av vissa sjukdomsmutationer. Resultaten av färgtestet kan då bli att det blir extremt svårt att hitta en lämplig partner om hunden visar sig vara bärare av en sådan mutation.

Det är också mycket viktigt att enbart göra sådana gentest som är validerade för den aktuella rasen.
 
Om någon vill ha ett rätt bra exempel på problemen med DNA-tester så har jag ett här.

Företaget Laboklin har börjat erbjuda ett DNA-test för collie som visar om hunden har anlag för ärftlig, återkommande lunginflammation. En studie(AKNA Frameshift Variant in Three Dogs with Recurrent Inflammatory Pulmonary Disease) visar att hundar med dubbla anlag blir sjuka.

Och det låter ju jättebra att testa mot det! Men. Studien inkluderar bara 88 collie. 3 är homozygota - de är alla nära släkt(två halvsyskon). Även i det övriga testmaterialet, där 18 hundar är heterozygota, förekommer många släktingar. Inte så konstigt, eftersom studien är gjord på schweiziska hundar(inklusive en kontrollgrupp bestående av 600 individer av annan ras). Man erkänner till och med i studien att det inte finns underlag för att uttala sig om den sjuka genens frekvens i rasens.

Så...visst är det spännande med en studie där man lokaliserar en genavvikelse som man kan sätta i samband med besvärliga lunginflammationer. Men har det någon betydelse för aveln? Inte egentligen. Inte om man dels följer Per-Erik Sundgrens enkla regler för att undvika att skadliga gener breder ut sig:

1. Individantalet får inte bli alltför litet
2. Enbart friska och vuxna individer används i avel
3. Parningar får inte ske mellan nära släktingar
4. Inga enskilda djur får tillåtas att producera ett stort antal avkommor.

och dels håller koll på linjerna så att man vare sig har för hög inavelsgrad eller dubblerar en sjukdom/svaghet när man gör en kombination.

Men det är förstås inget som står på Laboklins hemsida. De är ett vinstdrivande företag, de har inga skyldigheter att ange sånt. Det är lite kinkigare när man publicerar forskning och det är därför man kan läsa detta i slutet av studien:
1615219179283.png
 
Ett annat bra exempel på varför gentester är problematiska är genen MDR1 som ger överkänslighet mot vissa läkemedel. Detta gentest används en del inom collie och uppfödare använder testet som ett argument för varför de är så seriösa. Problemet är att en majoritet av alla collies bär på denna genuppsättning, och den medför inga problem i vardagen annat än att ägare ska undvika vissa preparat (vissa avmaskningsmedel exempelvis). Det är helt enkelt omöjligt att utesluta alla bärare ur avel. Men gentestet finns och valpköpare fokuserar ofta på det och väljer kanske en uppfödare som testar för detta och som framstår som seriös men som kanske inte alls fokuserar på rasens stora problem.
 
Ett stort problem med att börja DNA-testa är att du måste ta hänsyn till resultaten vare sig du vill eller ej. Om du testar din hund och får veta att den är bärare av en recessiv sjukdom så måste du då para den med en fritestad partner. Är det då en sjukdom så knappt någon testar för i den rasen så kommer det att bli betydligt svårare att hitta en lämplig partner.

Tydligen finns det gentester för färg som man kan beställa där man även får svar på om hunden är bärare av vissa sjukdomsmutationer. Resultaten av färgtestet kan då bli att det blir extremt svårt att hitta en lämplig partner om hunden visar sig vara bärare av en sådan mutation.

Det är också mycket viktigt att enbart göra sådana gentest som är validerade för den aktuella rasen.

Det är inte ett särskilt stort problem att ta hänsyn till resultaten, det måste vi ju göra med exakt alla tester vi gör. Jag vet hellre vad jag har hos mina avelsdjur än inte. Och ja, det har inneburit att jag fått bekosta tester hos andra uppfödare när jag velat låna hane. Det är inte ett problem för mig.

Märker även att om någon uppfödare börjar testa, vare sig det är HD-röntga eller DNA-testa så drar det med tiden med andra uppfödare. Fler testar, billigare att hitta lämpliga partners.
 
Ett annat bra exempel på varför gentester är problematiska är genen MDR1 som ger överkänslighet mot vissa läkemedel. Detta gentest används en del inom collie och uppfödare använder testet som ett argument för varför de är så seriösa. Problemet är att en majoritet av alla collies bär på denna genuppsättning, och den medför inga problem i vardagen annat än att ägare ska undvika vissa preparat (vissa avmaskningsmedel exempelvis). Det är helt enkelt omöjligt att utesluta alla bärare ur avel. Men gentestet finns och valpköpare fokuserar ofta på det och väljer kanske en uppfödare som testar för detta och som framstår som seriös men som kanske inte alls fokuserar på rasens stora problem.

Men då är testandet inte grundproblemet utan okunskap runt om testet. Det är väl jättebra att veta om ens hund är känslig mot ivermektin eller inte. Att uppfödare använder det som marknadsföring och och struntar i större problem är ju ett helt annat problem. Lite i stil med att uppfödare använder sin dolda fel-försäkring som reklam och visa att de är seriösa.
 
Så...visst är det spännande med en studie där man lokaliserar en genavvikelse som man kan sätta i samband med besvärliga lunginflammationer. Men har det någon betydelse för aveln? Inte egentligen. Inte om man dels följer Per-Erik Sundgrens enkla regler för att undvika att skadliga gener breder ut sig:

1. Individantalet får inte bli alltför litet
2. Enbart friska och vuxna individer används i avel
3. Parningar får inte ske mellan nära släktingar
4. Inga enskilda djur får tillåtas att producera ett stort antal avkommor.

och dels håller koll på linjerna så att man vare sig har för hög inavelsgrad eller dubblerar en sjukdom/svaghet när man gör en kombination.

Men det ena utesluter inte det andra. Det går att använda DNA-tester som komplement till grundläggande sunda genetiska principer. Jag arbetar ju efter både punkt 1, 2, 3 och 4 (samt parar ut med andra raser för att öka den genetiska variationen) även fast jag DNA-testar, HCM-scannar och HD-röntgar.
 
Det är inte ett särskilt stort problem att ta hänsyn till resultaten, det måste vi ju göra med exakt alla tester vi gör. Jag vet hellre vad jag har hos mina avelsdjur än inte. Och ja, det har inneburit att jag fått bekosta tester hos andra uppfödare när jag velat låna hane. Det är inte ett problem för mig.

Märker även att om någon uppfödare börjar testa, vare sig det är HD-röntga eller DNA-testa så drar det med tiden med andra uppfödare. Fler testar, billigare att hitta lämpliga partners.
Problemet är att det är en hel del uppfödare som gör tester mot typ 100 olika sjukdomar (embark och andra erbjuder den typen av tjänst bla).
Då blir det ett jäkla sorterande helt plötsligt och man riskerar att sortera ut bra avelsmaterial i onödan.

Vilka tester som är vettiga beror dessutom på vilken del av populationen ett test är gjort för. Amerikanska dobbisar och europeiska skiljer sig åt tex.
Jag tror att för mkt dnatestande är en farlig väg att gå i dagsläget.
 
Men det ena utesluter inte det andra. Det går att använda DNA-tester som komplement till grundläggande sunda genetiska principer. Jag arbetar ju efter både punkt 1, 2, 3 och 4 (samt parar ut med andra raser för att öka den genetiska variationen) även fast jag DNA-testar, HCM-scannar och HD-röntgar.

Ja, och i vissa fall är DNA-tester väldigt bra. Men DNA-test kan också vara helt onödigt och ibland faktiskt direkt skadligt.

(Tyvärr ligger hundvärlden långt efter när det gäller utparning med andra raser)
 
Men då är testandet inte grundproblemet utan okunskap runt om testet. Det är väl jättebra att veta om ens hund är känslig mot ivermektin eller inte. Att uppfödare använder det som marknadsföring och och struntar i större problem är ju ett helt annat problem. Lite i stil med att uppfödare använder sin dolda fel-försäkring som reklam och visa att de är seriösa.
Informationen är ganska oviktig: som sagt, nästan alla collies är bärare. Det är precis lika enkelt att bara utgå från att ens hund är bärare och välja andra läkemedel.
 
Det är inte ett särskilt stort problem att ta hänsyn till resultaten, det måste vi ju göra med exakt alla tester vi gör. Jag vet hellre vad jag har hos mina avelsdjur än inte. Och ja, det har inneburit att jag fått bekosta tester hos andra uppfödare när jag velat låna hane. Det är inte ett problem för mig.

Märker även att om någon uppfödare börjar testa, vare sig det är HD-röntga eller DNA-testa så drar det med tiden med andra uppfödare. Fler testar, billigare att hitta lämpliga partners.

Ett stort problem är om du måste ta hänsyn till resultat som inte har någon praktisk betydelse.

Degenerativ Myelopati är ett bra exempel. Det är en åkomma som förekommer i många raser - eller rättare sagt, en gen som anses orsaka DM i dubbel upplaga finns i många raser. Men det är bara i vissa av raserna där man hittat genen som DM är ett faktiskt problem. I övriga finns det knappt några kliniska fall trots att man hittat många hundar med genen i dubbel upplaga.
Det verkar alltså vara något annat som också påverkar. I det här fallet är det direkt skadligt för dessa raser att börja testa för degenerativ myelopati och sortera bort hundar ur avel eller avstå från kombinationer trots att det enda man åstadkommer är färre avelsmöjligheter.
 
Informationen är ganska oviktig: som sagt, nästan alla collies är bärare. Det är precis lika enkelt att bara utgå från att ens hund är bärare och välja andra läkemedel.
Men om du har en hund som får biverkningar av alternativen är det ju rätt schysst att veta om just din hund är en av de som tål ivermektin och därför kan få det istället för att välja mellan inget eller biverkningar.

Men visst testet mot MDR1 kanske är värdelöst i praktiken, men för min del ger DNA-testerna väldigt en hel del relevant information och på köpet får jag en del irrelevant och viss info som bara är kul (färger).
 
Problemet är att det är en hel del uppfödare som gör tester mot typ 100 olika sjukdomar (embark och andra erbjuder den typen av tjänst bla).
Då blir det ett jäkla sorterande helt plötsligt och man riskerar att sortera ut bra avelsmaterial i onödan.

Vilka tester som är vettiga beror dessutom på vilken del av populationen ett test är gjort för. Amerikanska dobbisar och europeiska skiljer sig åt tex.
Jag tror att för mkt dnatestande är en farlig väg att gå i dagsläget.

Men då är vi tillbaks på vad man gör med resultaten. Om du inte har en rimlig plan ska du inte testa, oavsett om det gäller DNA, PCR, röntgen, ultraljud eller vad det nu kan varan.

Det är hjärnan som måste vara med, utan den bör du nog strunta i rätt mycket. 😉
 
Men om du har en hund som får biverkningar av alternativen är det ju rätt schysst att veta om just din hund är en av de som tål ivermektin och därför kan få det istället för att välja mellan inget eller biverkningar.

Men visst testet mot MDR1 kanske är värdelöst i praktiken, men för min del ger DNA-testerna väldigt en hel del relevant information och på köpet får jag en del irrelevant och viss info som bara är kul (färger).

Så vitt jag vet finns det inget tillfälle då man måste välja mellan ivermektin eller inget här i Sverige - vilket är tur, för biverkningarna för en hund som är homozygot för MDR1 är dödliga.

Om du känner att du får relevant information och har nytta av dem så ska du naturligtvis fortsätta. Men nu vet du andras skäl till att välja bort gentester(och det är extra viktigt när man inte kan utkorsa).
 
Men då är vi tillbaks på vad man gör med resultaten. Om du inte har en rimlig plan ska du inte testa, oavsett om det gäller DNA, PCR, röntgen, ultraljud eller vad det nu kan varan.

Det är hjärnan som måste vara med, utan den bör du nog strunta i rätt mycket. 😉
Problemet är att bärare inte får paras med otestad hund, enligt jordbruksverket och SKK. Även om genen är irrelevant för rasens hälsoläge.

De stora "gentestpaketen" som erbjuds nu är ett jävla otyg, plötsligt måste massor av hundar testas för saker som inte förekommer i praktiken, för att det är billigare att köpa paket än enstaka tester. För att inte tala om hur många blåa hundar som börjat poppa upp i samband med att färggenetiken började inkluderas i hälsopaketen.

Nä. Just här håller jag med SKK. Massor av gentester hjälper ingen!
 
Problemet är att bärare inte får paras med otestad hund, enligt jordbruksverket och SKK. Även om genen är irrelevant för rasens hälsoläge.

De stora "gentestpaketen" som erbjuds nu är ett jävla otyg, plötsligt måste massor av hundar testas för saker som inte förekommer i praktiken, för att det är billigare att köpa paket än enstaka tester. För att inte tala om hur många blåa hundar som börjat poppa upp i samband med att färggenetiken började inkluderas i hälsopaketen.

Nä. Just här håller jag med SKK. Massor av gentester hjälper ingen!
Ja, det låter ju som ett jätteproblem om hundar testar positivt för en massa irrelevanta anlag.

Det gör inte katterna, inte i någon betydelsefull omfattning. Känner inte till ett enda sådant fall i min ras.
 
Men om du har en hund som får biverkningar av alternativen är det ju rätt schysst att veta om just din hund är en av de som tål ivermektin och därför kan få det istället för att välja mellan inget eller biverkningar.

Men visst testet mot MDR1 kanske är värdelöst i praktiken, men för min del ger DNA-testerna väldigt en hel del relevant information och på köpet får jag en del irrelevant och viss info som bara är kul (färger).
Som du redan fått svar på i tråden så i just detta fallet finns det flera alternativ till ivermektin så om hunden reagerar på något av dessa läkemedel så finns det andra att ta till. Det här är ju ett väldigt specialiserat exempel som gäller ett visst preparat och en viss grupp av raser (inte bara collies utan även border collies och andra i grunden vallande raser verkar ha den här MRD1-genen) men poängen är att gentester inte alltid ger särskilt mycket positivt och ibland faktiskt kan ge en hel del negativa konsekvenser för en ras just i hundvärlden - möjligen ser läget helt annorlunda ut för katter, det kan jag ingenting om.
 
Som sagt, tror inte den här grejen är lika stor hos katt heller:
https://shop.embarkvet.com/products/embark-dog-dna-test-kit

Även Laboklin har ett mycket större utbud för hund än för katt.

Jodå, det finns sådana kit på kattsidan också och de används. Panelerna är inte riktigt lika breda på hundsidan men de växer stadigt och om något kommer det bli vanligare att använda dem. Om inte annat så av rena kostnadsskäl. Varför betala 120 USD för tre DNA-tester när du kan få över 50 st för under 100 USD?
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag har fött upp en hund som jag först sålde som valp men som jag köpte tillbaka för en månad sedan då äg var sjuk. Han är 20 månader...
10 11 12
Svar
237
· Visningar
14 919
Senast: Migo
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har tidigare skrivit och funderat om att skaffa hund. Nu har jag läst på om några raser som intresserat mig och tror jag hittat en...
7 8 9
Svar
160
· Visningar
7 478
Senast: Snurrfian
·
Hundavel & Ras Jag är hundlös för tillfället och det är så galet tomt. Saknar en fjutt att dela livet med, helt enkelt. Just nu är det tyvärr inte...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 725
Senast: Myrten
·
Hundavel & Ras Jag tänkte mig att skaffa en hund i framtiden, men det är verkligen inte lätt att välja. Jag växte upp med en Newfoundland som liten...
2 3
Svar
52
· Visningar
6 377
Senast: AnneB
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp