Vi har ingen hjälp alls av sambons mamma, som bor i samma by, är hemma dygnet runt och har bara sig själv att tänka på. Sonen är nu 2 år gammal och hon har haft han 2-3 gånger men efter varje gång har vi fått höra att hon inte vill bli tillfrågad för hon vill/kan/orkar/har tid.
Vi har accepterat detta men det irriterar mig väldigt mkt och känns mycket tråkigt. Hon flyttade ändå hit till denna hålan för att finnas till hands för sitt barnbarn som hon uttryckte det.
Det ligger väl rätt mycket bakom som jag inte tänker skriva här. Vi trodde bl a att hon skulle bli glad över att vara "närmast anhörig" på dagis men när hon fick reda på detta ville hon inte för hon var rädd att hon kanske hade ont i huvudet den dagen dagis ringer och inte får tag på oss. Istället står mina föräldrar där, som bor och jobbar 5 mil bort. menmen....
Igår iaf, var hon + sin mor på besök här. Det hela slutade med att sambon och jag åkte iväg och handlade och dom passade sonen. Så otroligt roligt och skönt! Vi har ingen annan på nära håll som kan hjälpa oss med barnpassning så vi är oftast utlämnade till oss själva. Att då hastigt bestämma att vi fick barnvakt och att vi kunde åka iväg var verkligen roligt och lyxigt!
Ville väl inget speciellt mer än berätta hur glad jag är! Ofta vill jag flytta härifrån just pga att vi är ensamma om allt men sånt här gör att jag ser lite ljusare på framtiden.
Sen vill jag även poängtera att vi har inga problem att ta hand om vårt barn, det går bra att ha med han när man handlar eller vad man nu gör. Fast ibland hade det varit trevligt med lite avlastning, precis som vi fick igår!
Vi har accepterat detta men det irriterar mig väldigt mkt och känns mycket tråkigt. Hon flyttade ändå hit till denna hålan för att finnas till hands för sitt barnbarn som hon uttryckte det.
Det ligger väl rätt mycket bakom som jag inte tänker skriva här. Vi trodde bl a att hon skulle bli glad över att vara "närmast anhörig" på dagis men när hon fick reda på detta ville hon inte för hon var rädd att hon kanske hade ont i huvudet den dagen dagis ringer och inte får tag på oss. Istället står mina föräldrar där, som bor och jobbar 5 mil bort. menmen....
Igår iaf, var hon + sin mor på besök här. Det hela slutade med att sambon och jag åkte iväg och handlade och dom passade sonen. Så otroligt roligt och skönt! Vi har ingen annan på nära håll som kan hjälpa oss med barnpassning så vi är oftast utlämnade till oss själva. Att då hastigt bestämma att vi fick barnvakt och att vi kunde åka iväg var verkligen roligt och lyxigt!
Ville väl inget speciellt mer än berätta hur glad jag är! Ofta vill jag flytta härifrån just pga att vi är ensamma om allt men sånt här gör att jag ser lite ljusare på framtiden.
Sen vill jag även poängtera att vi har inga problem att ta hand om vårt barn, det går bra att ha med han när man handlar eller vad man nu gör. Fast ibland hade det varit trevligt med lite avlastning, precis som vi fick igår!