Vilket ansvar ligger på föräldrar

[Mabuse]

Och om det händer, så tar du väl en taxi om det kniper.

Ja, det är klart. Eller springer dit, troligen. De är ju inte så långt borta i regel.

Det har hänt ett par gånger att familjemedlemmar blivit akut och allvarligt sjuka. Då har jag kastat mig på tunnelbanan eller bussen till sjukhuset. Det hade inte gått fortare att åka bil heller, och när man inte vet hur lång tid det kommer ta eller hur det kommer sluta, så är det rätt skönt att inte ha någon bil att bekymra sig om, med parkeringsavgift som ska förnyas etc.

 

[Palermo]

Ja, det är klart. Eller springer dit, troligen. De är ju inte så långt borta i regel.

Det har hänt ett par gånger att familjemedlemmar blivit akut och allvarligt sjuka. Då har jag kastat mig på tunnelbanan eller bussen till sjukhuset. Det hade inte gått fortare att åka bil heller, och när man inte vet hur lång tid det kommer ta eller hur det kommer sluta, så är det rätt skönt att inte ha någon bil att bekymra sig om, med parkeringsavgift som ska förnyas etc.

Verkligen! När min mamma blev sjuk, ringde min pappa från vårdcentralen och ville att jag kom dit. Jag satt med morgonkaffet. Det var så nära till vårdcentralen att jag tog min kaffekopp i handen och gick dit.

 

[Mabuse]

Jag ringde faktiskt min pappa en gång när en klasskamrat, som jag knappt ens egentligen var kompis med, blev så full att jag trodde att han skulle typ dö. Min pappa körde honom till akuten. Det var det hela. Sen fick jag beröm av mina föräldrar. Det var på en konsert i skolans aula på kvällen.

Ja, precis. Om det dyker upp en situation som man som tonåring inte kan hantera, så kan man ringa föräldrarna, och de kan hitta en lösning. Lösningen kan involvera en bil och skjuts, men åtminstone för min del var tryggheten just att ”de löser det”. Inte att lösningen just var tvungen att vara en bil.

 

[Palermo]

Ja, precis. Om det dyker upp en situation som man som tonåring inte kan hantera, så kan man ringa föräldrarna, och de kan hitta en lösning. Lösningen kan involvera en bil och skjuts, men åtminstone för min del var tryggheten just att ”de löser det”. Inte att lösningen just var tvungen att vara en bil.

Just med nästan medvetslös klasskompis är ju bil bra. Men hade min pappa inte kunnat komma, hade han väl hjälpt mig att ringa ambulans, antar jag. Som barn och tonåring levde jag i tron att mina föräldrar kunde i princip allting. Fråga dem, och det löser sig, ungefär.

 

[Sel]

@Mabuse och @Palermo precis så har jag alltid känt (och känner till viss del fortfarande) om mina föräldrar.

 

[Palermo]

Skulle tro att det faller under gränsen men jag tror att rätt få chansar idag. Eller jag hoppas det iaf.

Jag har en återkommande vakenmardröm där jag åker fast för att ha en alkoholhalt PRECIS på nedre gränsen, och jag försöker förhandla mig ur det hela genom att åberopa att Sverige har en internationellt sett väldigt låg gräns. Detta kommer INTE att bli verklighet!

 

[Palermo]

@Mabuse och @Palermo precis så har jag alltid känt (och känner till viss del fortfarande) om mina föräldrar.

Sedan min mamma gick bort, och min pappa nu är nästan 90, verkar dendär känslan gå åt båda hållen. Men det var nog den där gången häromåret då jag tog med kaffet till vårdcentralen som det där jämnades ut.

 

[Luff]

Men vad är det som ska hända? Om nu inte alkohol eller droger är inblandade. Om sonen är hos en kompis några hundra meter bort, vad är det som skulle kunna hända som gör att han inte tar sig hem själv?

Absolut när de var mindre, och man kanske inre ville att de skulle korsa en bilväg. Eller kanske fick hemlängtan när de skulle sova över och ville att man kom och hämtade.

Men en femtonåring? Varför skulle hen inte kunna gå hem själv?

Säg det till eleven med ångest som kräks av att börja på gymnasiet och bo på internatet. Han satt och hyperventilerade, tårarna sprutade men föräldrarna tyckte han skulle stå ut. Som inte hade samma tur som epakillen som fick hämtas av föräldrar varje kväll första veckan på internatet. Dom åkte glatt 5 mil enkel resa flera gånger. Eller tjejen som gjorde tiktokutmaning och fick en sjuhelvetes smäll men ambulansen tog inte med henne men ville hon skulle åka in då hon haft flera hjärnskakningar tidigare. Föräldrarna var utomlands och mormor vaktade småsyskonen. Då satte sig farmor i bilen och åkte 10 mil mitt i natten.

Dock tycker jag fortfarande inte att en behöver vara nykter varje stund för att en har barn. Men backup-plan är bra.

 

[Enya]

Säg det till eleven med ångest som kräks av att börja på gymnasiet och bo på internatet. Han satt och hyperventilerade, tårarna sprutade men föräldrarna tyckte han skulle stå ut. Som inte hade samma tur som epakillen som fick hämtas av föräldrar varje kväll första veckan på internatet. Dom åkte glatt 5 mil enkel resa flera gånger. Eller tjejen som gjorde tiktokutmaning och fick en sjuhelvetes smäll men ambulansen tog inte med henne men ville hon skulle åka in då hon haft flera hjärnskakningar tidigare. Föräldrarna var utomlands och mormor vaktade småsyskonen. Då satte sig farmor i bilen och åkte 10 mil mitt i natten.

Dock tycker jag fortfarande inte att en behöver vara nykter varje stund för att en har barn. Men backup-plan är bra.

Jag håller med dig. Bara det här "jag behöver dig här, fysiskt" borde inte vara så svårt att förstå för en förälder. Allt behöver, ska och kan man inte lösa per telefon, att dyka upp och fysiskt vara där känns viktigt. Även om man själv inte tycker att det är en big deal ens unge "går igenom" för stunden.

 

[Niyama]

Jag håller med dig. Bara det här "jag behöver dig här, fysiskt" borde inte vara så svårt att förstå för en förälder. Allt behöver, ska och kan man inte lösa per telefon, att dyka upp och fysiskt vara där känns viktigt. Även om man själv inte tycker att det är en big deal ens unge "går igenom" för stunden.

Men varför räcker det inte att föräldern tar sig dit till fots, på cykel, med kollektivtrafik eller taxi?

 

[Enya]

Men varför räcker det inte att föräldern tar sig dit till fots, på cykel, med kollektivtrafik eller taxi?

Det har jag skrivit att det räcker.

 

[Lingon]

Men oj. Det där är väl absolut inte något som vem som helst kan råka delta i? Du behöver ju åtminstone ha bekanta som ordnar fester, och kunna tillgå fordon och alkohol.

Absolut finns allt det där, men det är ju några val på vägen, och några förutsättningar som behöver uppfyllas.

Det är klart allt det där finns, men alla tonåringar hänger inte i de gängen där det är fester och alkohol. Eller har ens bekantas bekanta som har moppar och bilar att skjutsa i.

Jag tänker att skjutsandet låter som att det här utspelar sig längre utanför stan, där det är lite avstånd, och tonåringar har A-traktorer och mopeder?

Men alkoholindränkta fester skulle jag säga är en sån sak som inte ingår i alla tonåringars tillvaro. Alltså på nivån att ens om man skulle vilja prova, så har man inte det kontaktnätet att man kan få tillgång till en sån fest. Så det är definitivt inte situationer som alla tonåringar kan råka hamna i.

Jag frågade min fjortonåring, och hans reaktion var ”Vad är en fyllefest?”. Jag förklarade att det är en fest där man dricker mycket alkohol. Han tyckte det lät helt galet. Varför skulle man ens vilja göra det, när man kan göra nåt kul som att spela basket eller baka istället?

Sextonåringen visste vad en fyllefest var, men hade aldrig hört talas om någon kompis eller kompis kompis som varit på någon. Han själv har aldrig varit på en fest eller tillställning där han sett nån tonåring dricka alkohol, eller vara påverkad. Det finns några på skolan där det ryktas om att de har druckit alkohol, men inte att de skulle ha festat. Utan då har de suttit två-tre stycken hemma hos nån när föräldrarna jobbat och provat.

Nu låter det här kanske som überpräktigt, men poängen är att tonårskultur verkligen kan skilja sig mycket mellan olika platser och tider. Det som är ett självklart inslag i en tonårstillvaro kan vara helt okänt i någon annans.

Min erfarenhet av tonåringar i min närhet är likadan.

Min tonåring säger att hon aldrig vill dricka alkohol. Hon dricker iofs varken läsk eller energidryck heller. Hon dricker till 99,9% kranvatten. Ska hon och hennes kompisar ha roligt så sitter de uppe en natt och tittar på film och äter snacks och glass.

 

[Mabuse]

Säg det till eleven med ångest som kräks av att börja på gymnasiet och bo på internatet. Han satt och hyperventilerade, tårarna sprutade men föräldrarna tyckte han skulle stå ut. Som inte hade samma tur som epakillen som fick hämtas av föräldrar varje kväll första veckan på internatet. Dom åkte glatt 5 mil enkel resa flera gånger. Eller tjejen som gjorde tiktokutmaning och fick en sjuhelvetes smäll men ambulansen tog inte med henne men ville hon skulle åka in då hon haft flera hjärnskakningar tidigare. Föräldrarna var utomlands och mormor vaktade småsyskonen. Då satte sig farmor i bilen och åkte 10 mil mitt i natten.

Dock tycker jag fortfarande inte att en behöver vara nykter varje stund för att en har barn. Men backup-plan är bra.

Men alla är ju inte i den situationen. Jag förstår att det är jobbiga situationer, men om barnen bor hemma och går på en skola en kilometer hemifrån och tycker det känns helt ok? Ska jag ändå vara standby hemma, för det finns ju helt andra barn som går på internat och vill hem?

Det blir ju lite knasigt. Att eftersom det finns tonåringar som har jobbigt med att börja på internat, och ungdomar som gör farliga tiktokchallenges, så ska föräldrar vars barn inte alls är i de situationerna också vara beredda.

Det låter som att du kanske jobbat på en internatskola? Då tänker jag att det såklart fanns situationer där elever ville att föräldrarna skulle komma. Men rimligen också en massa barn där det aldrig behövdes. Jag misstänker att alla som jobbar med barn har upplevt situationer där man ringer föräldrar för att man själv bedömer att föräldrarna borde komma, och de inte gör det. Föräldrar gör inte alltid som man tycker de borde.

Men samtidigt finns det ju också en massa barn som liksom aldrig hamnar i dedär krissituationerna. Självklart, om mitt barn råkar ut för en trafikolycka och blir skadad så släpper jag allt och åker. Men det är ju en allmän standby för nära och kära som man alltid har. Då skulle jag ju komma om jag så hade druckit tre glas vin. Men det är ju inget jag ständigt planerar för ska hända. Katastrofen är ju inte ett normalt och väntat inslag i vardagen.

 

[Lingon]

Ett av mina barn tog emot ett dödsbud om sina kompisar och var väldigt ledsen. Jag åkte och mötte så vi kunde åka hem tillsammans. Ett annan såg en olycka där någon skadades och det såg fruktansvärt obehagligt ut (ingen de kände alls utan en olycka på stan) och jag åkte och mötte. Den första hamnade i bråk med kompisarna för att någon spridit osanning och han var givetvis jätteledsen eftersom det var rätt allvarliga anklagelser. Ena klarade inte riktigt av gymnasiestarten, första dagen eftersom han inte hittade och all oro och ångest slog till. Jag fick där hjälp av hans mormor som mötte honom och hjälpte honom rätt eftersom jag var flera mil i väg och inte kunde lämna.

Så himla märkligt att resonera att tonåringar alltid ska klara sig själv. De är fortfarande inte vuxna. De är barn. Att det inte alltid går som tänkt, att de överreagerar, att de behöver sin mamma osv är det verkligen inte något man kan ställa upp på som vuxen? Eller är det viktigare att dricka alkohol?

De händelserna är ju extremhändelser. Man kan inte planerat hela sitt liv efter utifall att en extremhändelse kommer inträffa. Och det säger jag som är en orolig person med ett alldeles för välutvecklat katastroftänk.

Och när tycker du att de ska lära sig klara sig själv? Ska det gå från noll till 100 samma stund de fyller 18 år? Man börjar ju successivt. Exempel: 10-åringen blir körd med bil. 12-åringen tar tåget. Om tåget hem blir inställt så hämtas 12-åringen med bil medan 16-åringen får vänta rimlig tid på nästa eller ta ersättningsbussen. Är det sent på natten hämtas även 16-åringen.

 

[Palermo]

Men alla är ju inte i den situationen. Jag förstår att det är jobbiga situationer, men om barnen bor hemma och går på en skola en kilometer hemifrån och tycker det känns helt ok? Ska jag ändå vara standby hemma, för det finns ju helt andra barn som går på internat och vill hem?

Det blir ju lite knasigt. Att eftersom det finns tonåringar som har jobbigt med att börja på internat, och ungdomar som gör farliga tiktokchallenges, så ska föräldrar vars barn inte alls är i de situationerna också vara beredda.

Det låter som att du kanske jobbat på en internatskola? Då tänker jag att det såklart fanns situationer där elever ville att föräldrarna skulle komma. Men rimligen också en massa barn där det aldrig behövdes. Jag misstänker att alla som jobbar med barn har upplevt situationer där man ringer föräldrar för att man själv bedömer att föräldrarna borde komma, och de inte gör det. Föräldrar gör inte alltid som man tycker de borde.

Men samtidigt finns det ju också en massa barn som liksom aldrig hamnar i dedär krissituationerna. Självklart, om mitt barn råkar ut för en trafikolycka och blir skadad så släpper jag allt och åker. Men det är ju en allmän standby för nära och kära som man alltid har. Då skulle jag ju komma om jag så hade druckit tre glas vin. Men det är ju inget jag ständigt planerar för ska hända. Katastrofen är ju inte ett normalt och väntat inslag i vardagen.

Jag har betydligt högre krisberedskap för min 89 år gamla pappa, än jag någonsin haft för barnen. När någon är 89 år, är sådant som att ramla och bryta lårbenet, få en infarkt eller bara dö några av de mest sannolika scenariorna hela tiden. När någon är tonåring är det mest sannolika att allt går sin gilla gång (om än ofta tillsammans med stora känslouttryck). Beredskapen består trots det i att jag har mobilen i närheten. Eftersom vi inte vet vad som händer eller när det händer, kommer man inte mycket längre med preppingen än så, tycker jag. Min syster och jag undviker att vara långt borta (typ norra Norrland eller södra Europa) samtidigt nu de här åren med vår pappa. Ungefär motsvarande när barnen var ensamma hemma några dygn de första gångerna. Om jag var tex i USA, så hade mina föräldrar lite telefonjour och ungarna gick hem till dem på middag eller så.

Min erfarenhet av kriser är att mina närmaste och jag är rätt kompetenta när det behövs. Jag behöver inte tänka ut så mycket planer i förväg. När något händer står handlingsplanen oftast klar för mig genast ändå.

 

[Mabuse]

Min erfarenhet av tonåringar i min närhet är likadan.

Min tonåring säger att hon aldrig vill dricka alkohol. Hon dricker iofs varken läsk eller energidryck heller. Hon dricker till 99,9% kranvatten. Ska hon och hennes kompisar ha roligt så sitter de uppe en natt och tittar på film och äter snacks och glass.

Lite så. Det är inte så att tonåringar inte gör kul saker med kompisar, men de sakerna behöver inte vara just fyllefester eller andra högriskaktiviteter.

Om det nu är så i barnets kompisgrupp att det kuliga man gör är en filmkväll med snacks, så planerar väl rimligen föräldrarna sin beredskap efter det. Och de föräldrar där barnen ägnar sig åt mer riskfyllda aktiviteter planerar efter det.

Jag misstänker att risken för det som började som filmkväll med snacks oväntat utvecklas till fyllefest med risk för trafikolycka visserligen kanske inte är noll, men väldigt nära noll. Jag tror inte föräldrarna behöver vara standby för den eventualiteten, och jag skulle inte hålla dem för oansvariga om de tar en öl.

 

[Palermo]

Lite så. Det är inte så att tonåringar inte gör kul saker med kompisar, men de sakerna behöver inte vara just fyllefester eller andra högriskaktiviteter.

Om det nu är så i barnets kompisgrupp att det kuliga man gör är en filmkväll med snacks, så planerar väl rimligen föräldrarna sin beredskap efter det. Och de föräldrar där barnen ägnar sig åt mer riskfyllda aktiviteter planerar efter det.

Jag misstänker att risken för det som började som filmkväll med snacks oväntat utvecklas till fyllefest med risk för trafikolycka visserligen kanske inte är noll, men väldigt nära noll. Jag tror inte föräldrarna behöver vara standby för den eventualiteten, och jag skulle inte hålla dem för oansvariga om de tar en öl.

Möjligen utvecklar sig filmkvällen till att den äldre med vänner dricker folköl. Då är det bra att de har snacks. Det hade inte bekymrat mig. Det hade inte heller bekymrat mig om han sedan valde att försöka dölja det för dig. (Blir han, mot förmodan, på tok för full kan han ju inte dölja det ändå.)

 

[Askur2017]

Det är ett vanligt argument och för att man själv inte märker någon skillnad så är det så för alla....

Kan ändå flika in här

Vi hade som vanligt nyhetsmorgon igång i bakgrunden och inslaget som visades handlade just om alkohol. Min dotter passerar tvn precis när en expert säger: ”Barn märker om man druckit minsta glas vin” Varpå min dotter spontant säger ”Det gör man ju verkligen inte” och fortsätter med det hon höll på med.

Min poäng är att det säkert finns barn som far illa av minsta glas oavsett sammanhang. Men det är verkligen ingen allmän sanning för alla.

 

[Badger]

Är mer än rejält upprörd justnu så ber om ursäkt om min tråd inte är helt ok. Har precis åkt bussen hem från en tillställning. Vid busshållplatsen står några yngre ungdomar. Jag lyssnar samtidigt som jag låtsas att jag inte hör vad som sägs. Vilket resulterar i att håren reser sig på mina armar av det som avhandlas.

Vid påstigning har en av tjejerna ingen biljett å busschauffören är rejält otrevlig. Jag betalar säger jag. Det är fan 17 spänn. Kompisarna är jättetacksamna å tjejen likaså. Inser då att dom är aspackade allihopa och rejält under 18.

Efter många om och men får jag numren till målsman till dom. 2 är helt oförstående, deras barn skulle aldrig nånsin göra nått fel. Medan resten är väldigt tacksamma att dom fått hem sina tjejer hela utan att nått hemskt hänt.
Vi ska höras iimorgon.
Då 2 föräldrar tyckte att det va ju inget. Så valde jag att ringa polisen. Så nu är soc inkopplad och jag är mordhotad. Vilket jag känner är väl ok.
Ni som har ungdomar som barn va känner? ni?

Väldigt gulligt gjort. (en del av "it takes a village")

(bara för att man är ochockad av fulla ungdomar behöver man ju inte ignorera dem)

 

[Badger]

Men hänger högstadie- och gymnasieungdomarna på fritidsgården, alltså?

Ungdomens hus, nattcaféer och typ Fryshuset är ju fritidsgårdar för högstadie och gymnasieungdom. I lägre åldrar brukar det ju kallas fritidsklubb och vara kopplat till skolan.

På 80-talet drev KFUM rent av en del verksamhet som högstadiungdomar vistades på. Praktiskt taget alla kommuner och de flesta många kyrkor har verksamhet för ungdomar, dvs personer som är mellan 13-17 år. Tex just nattcafé som inte serverar alkohol i kommunens regi. I vissa städer rent av driver ungdomarna själva sådan verksamhet med koncerter osv. Innan högstadiet är det ju inte lika vanligt att ungdomar är ute sena kvällar osv.

Självklart hänger ju många ungdomar också inte på sådana ställen men många gör det någon gång.

Sedan är det såklart lika vanligt att gymnasieungdom har egna föreningar och lånar skolans lokaler osv